Det är något underligt och frånstötande med uppståndelsen kring Almedalen. Samtidigt inser jag att det är en medialt spännande plats och att framtiden formas där.
Jag är politiskt intresserad och normalt sett borde jag bilda en egen uppfattning om utspelen genom att själv se så mycket som möjligt. I år har jag valt en annan strategi och följer händelserna genom Twitters behagliga filter.
Jag behöver alltså inte lyssna på Jimmie Åkessons tal utan nöjer mig med de dräpande och ironiska kommentarerna från twitterlobbyister som konkurrerar med andra opinionsbildare om att lägga tillrätta mediabilden av vad som egentligen har hänt.
Det verkar vara en riskabel situation. I Almedalen samlas 13.000 avsändare som är fokuserade på att sprida just sitt budskap med största möjliga kraft. Den öppna och nyfikna mottagaren blir en konstruktion och jag är inte säker på hur den här dansen går. Var finns det rena sinnet?
Till sist blir jag nog tvungen att lyssna på politikerna själv. Eller prata med folk som varken är politiker, lobbyister eller journalister?
Här finns en sammanställning av vad jag har missat:
Eller den korta varianten:
Sydsvenskan belyser spelet bakom kulisserna:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1509738/God-natt-politiken.html
LikeLike
Nu är jag inte Sverigedemokrat, men jag tycker det hör till demokratins spelregler att höra på allas åsikter. SD sitter dock i riksdagen.
Att bara instämma i dräpande kommmentarer utan att själv ha hört källan låter inte efterföljansvärt alls.
LikeLike
Absolut – följ mig inte i spåren!
Jag räknar med att Jimmies ord ska nå mig på andra vägar.
LikeLike
När jag tänker vidare tror jag att det mest intressanta är förskjutningen och upplösningen av vem som är sändare och mottagare.
Går det att likna twitter vid en stor kokande gryta av lobbyister?
LikeLike
Visst monderna tider lobbyister. Lika väl som deltagarn i Almedalen har varit flitiga på FB att föra ut sitt budskap.
LikeLike
Det lilla svenska hörnet – jo, det tycker jag definitivt du kan.
LikeLike
En sak till, som jag tycker är intressant. Är det jounalistiska knepet att ställa retoriska frågor eller påståenden till vänkretsen på FB. En duktig sådan är Lotta Gröning.
Hon få fler hundra kommentarer kring ett ämne och därför kan hon i sina artiklar och krönikor göra sig till tolk för vad “folkdjupet” tycker i olika frågor. Sociala medier är ett smart sätt att förmedla åsikter.
För Almedalen är inget annat än en stor åsiktsteater under en vecka vi har Palme att tacka för när han hoppade upp på lastbilsflaket 1968 och höll sitt tal.
LikeLike
Retoriska frågor och ledande sådana är alltför riktligt förekommande främst i journalistkåren, tycker jag,
LikeLike