The Wire i Malmö

Posted on June 17, 2011 by Editor

Jag har skrivit en krönika i Malmö högskolas papperstidskrift PRAKTIK & TEORI. Papper är trevligt.

Länk:

29 thoughts on “The Wire i Malmö”

Morrica on June 18, 2011 at 12:14 am said:

Oblekt ekologiskt återvunnet fair trade papper hoppas jag?

LikeLike

Reply ↓
- Mats on June 18, 2011 at 7:18 am said:
  
  Beyond My control…
  
  Men jag litar blint på informationsavdelningen ekologiska medvetenhet.
  
  Själv är jag nöjd om det prasslar!
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
maxtiotar on June 18, 2011 at 7:01 pm said:

P&T är kravmärkt!

/Magnus – red.

LikeLike

Reply ↓
- Morrica on June 18, 2011 at 7:07 pm said:
  
  Det är en god början. Vad innebär kravmärkning när det gäller tryckta pappersprodukter?
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
maxtiotar on June 18, 2011 at 7:54 pm said:

Att vi har höga krav på P&T! 🙂

LikeLike

Reply ↓
- Morrica on June 18, 2011 at 10:56 pm said:
  
  Jaha? Vilka krav måste man uppfylla för att få placera kravmärket på en trycksak?
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
Mats on June 19, 2011 at 11:35 pm said:

Jag hittar en länk med några ledtrådar:
http://www.stoff.se/index.php?option=com_content&view=article&id=6:svanen&catid=1:latest-news&Itemid=84

Annars tänker jag att varje besök på min blogg sparar någon form av pappersmassa och därigenom träd. Det var kul med trycksak men i grunden känns det gammalt.

Just nu älskar jag min läsplatta – av ekologiska skäl…

LikeLike

Reply ↓
- Morrica on June 20, 2011 at 3:53 pm said:
  
  De-activated link =/ det går fort på nätet ibland.
  
  Ja, läsplattor är, trots allt de innehåller, trots den energi de drar och trots den energi tillverkningen kostar, ett mer ekologiskt och hållbart alternativ. Och ju lättare de blir och ju mer återvinningsbara de olika delarna som utgör en läsplatta blir ju mer hållbart blir det.
  
  Böcker och trycksaker har sin tjusning, men de ekologiska avtrycken vi gör är alarmerande djupa.
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
  - Mats Olsson on June 20, 2011 at 4:01 pm said:
    
    http://stoff.se/index.php?option=com_content&view=article&id=6&Itemid=84
    
    Provar igen!
    
    Sörjer lite den där fetischistiska sidan av att stryka omslag och lukta på nyuppslagen sida.
    
    Min kamrat förläggaren tror jag skulle nog se det som att hantverket är en del av helhetsupplevelsen?
    
    LikeLike
    
    Reply ↓
    - Morrica on June 20, 2011 at 5:14 pm said:
      
      Aha, Svanen-märkt, inte Krav-märkt, då förstår jag varför jag inte hittade den.
      
      Ja, det är ett sorgearbete, visst är det så. Mycket av det vi tagit för givet som en självklar del av världen bara försvinner plötsligt, och de fattas oss! Men det är livets gång.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on June 20, 2011 at 6:23 pm said:
      
      Usch – livets gång! Vilket obehagligt uttryck.
      
      Eller inte.
      
      Jag är nog en sådan som skulle kunna klamra mig fast vid en spillra av en söndervittrande civilisation. Kanske har jag råd att misstro moderniteten?
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on June 20, 2011 at 7:12 pm said:
      
      Varför är det obehagligt? Vi rör oss ständigt, från ett ögonblick till ett annat, blir rikare på erfarenheter och möten, lär oss ständigt av misstag och framgångar, både som enskilda individer, som grupper och som samhällen.
      
      Man kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on June 20, 2011 at 8:05 pm said:
      
      Skamligt obildad inser jag att Pocahontas är något som jag missat. (Antagligen var barnen ett snäpp för gamla) Väldigt fint sjunget och ett tidlöst budskap.
      
      Samtidigt är den där känslan av tidlöshet svår att motstå, tänker jag och kramar den gamla flintyxan. Det kan ligga i människans natur att vilja hålla fast tiden. Förgänglighet är övervärderat…
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on June 20, 2011 at 8:45 pm said:
      
      Man vet vad man har men inte vad man får, lunkar man vidare i samma hjulspår vet man var man hamnar. Det känns tryggt och stabilt, men känslan är bedräglig. Rätt som det är händer något som förändrar allt – ett träd blåser ner över taket, en bäck svämmar över och får vägen som löpt samma väg i hundratals år att rasa samman, skaftet på yxan går av och man får eggen i foten.
      
      Förändring blir besvärligare om man intalat sig själv att allt kommer att förbli.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on June 20, 2011 at 8:56 pm said:
      
      Jag vet, jag vet, jag vet…
      
      Just nu befinner jag mig i trans efter att ha sett Hundra svenska år. Förändringen är ett givet tillstånd. Vi behöver bara påminna oss om det.
      
      Ofta.
      
      Samtidigt finns det något tidlöst över de här bilderna. En del av förändringarna handlar mer om yta än om innehåll.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on June 20, 2011 at 9:17 pm said:
      
      Det är ju så. Allt förändras inte, och somligt så långsamt att vi kan intala oss att det faktiskt består (som det här med miljön och klimatet, t ex) och det är nästan svårast att förhålla sig till.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
Mats on June 20, 2011 at 10:26 pm said:

Det är minst sagt motsägelsefullt!

Jag tror att de flesta av oss är lika benägna det nya som det gamla! De här positionerna är ytterst flyktiga. Efter en timme med Hans Villius är jag hjälplöst nostalgisk, fast jag försöker göra något nyttigt och lärorikt av känslan

LikeLike

Reply ↓
- Morrica on June 20, 2011 at 11:16 pm said:
  
  Livet är motsägelsefullt. Det är en del av det som gör det spännande.
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
Mats on June 21, 2011 at 8:42 am said:

Jag antar att du kan din Peter Pan? När han bundits på en klippa och inväntar högvattnet säger han nyfiket:
– Jaha, nu ska jag dö. Det blir ett spännande äventyr!

(fritt citerat ur minnet)

Jag är inte riktigt lika omfamnande i förhållande till förändringar.

LikeLike

Reply ↓
- Morrica on June 21, 2011 at 11:04 am said:
  
  Jag kan min Peter Pan, berättelsen om vad som händer med alla de barn som försvinner från världen, som förlorar sin föräldrar eller tappar bort sina föräldrar och aldrig kommer tillbaka som vuxna. Det är en fantastisk berättelse om livet och döden, och hur skrämmande det är att allt förändras.
  
  Äventyret tar ju sin början med att Wendy får veta att hon är stor och det är dags att flytta ut ur barnkammaren och sluta med sagorna, inte sant? Peter Pans funktion i berättelsen är att visa att förändringar inte är slutet på äventyren och sagorna, utan bara början på ett nytt.
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
maxtiotar on June 21, 2011 at 8:55 am said:

“I only fear fear itself” : Dennis Hopper i Wim Wenders “Den amerikanske vännen”. Det är föreställningen av misslyckande, smärta och liknande som avhåller oss ifrån att flytta runt världen efter behag och behov.

LikeLike

Reply ↓
- Morrica on June 21, 2011 at 11:06 am said:
  
  Där har du definitivt en poäng, maxtiotar
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
- Mats on June 21, 2011 at 2:41 pm said:
  
  Citatet har också tillskrivits president Franklin vid bekämpandet av depressionen:
  http://www.answers.com/topic/the-only-thing-we-have-to-fear-is-fear-itself
  
  LikeLike
  
  Reply ↓
  - Morrica on June 21, 2011 at 3:20 pm said:
    
    President Franklin D Roosevelt sa många kloka och upplyftande saker och citeras ofta, inte minst i filmer.
    
    LikeLike
    
    Reply ↓
  - Mats on June 21, 2011 at 4:02 pm said:
    
    Tack för den milda korrigeringen!
    
    LikeLike
    
    Reply ↓
    - Morrica on June 21, 2011 at 6:01 pm said:
      
      Det folkbildande syftet är ju att vidga kunskapshorisonten, snarare än framstå som Besserwisser.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Mats on June 21, 2011 at 6:43 pm said:
      
      Jo – och det är lite sent att börja kalla president Roosevelt vid förnamn.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
    - Morrica on June 21, 2011 at 8:18 pm said:
      
      Det blir ju lätt att man blandar ihop honom med t ex Benjamin Franklin, som faktiskt aldrig innehade ämbetet som USAs president trots att många i Europa tror det, om man pratar om president Franklin.
      
      LikeLike
      
      Reply ↓
Pingback: Pingvin på äventyr | Christermagister