Jag kollade hur två viktiga ord inom skoldebatten har använts under de senaste 120 åren:
På 30-talet var skolan oerhört viktig som institution, medan vi på 50-talet började diskutera utbildning i en bredare betydelse.
Vart är vi på väg idag?
Uppdatering:
Bertil föreslår att jag även prövar learning och resultatet är tankeväckande:
Vilka strömningar ligger bakom uppsvinget för det här ordet? Presens particip – är det lösningen på skolans problem?
Presence – närvaro
Participation – deltagande
Tysta tankar 
Skola
utbildning
lärande!
Och sämre blir det!
LikeLike
Tack för tipset!
Får kanske köra bolognabegreppet “learning outcome”!
LikeLike
Gärna det. Anser du det som något skamligt?
LikeLike
Väcker till intressanta tankar.
Får jag presentera en motbild utan att för den sakens skull kalla den mer sann? Min uppfattning är nämligen att i stora delar av samhället blir meritokratin allt viktigare, dvs skola är viktigare än utbildning som i sin tur är viktigare än både kunskap och lärande och “learning outcome”. Jag kan visserligen ha fel, men titta vad gäller lärar-legitimation så spelar det ingen roll hur stor kunskap du har om pedagogik, så länge du inte har rätt utbildning (och med tanke på Stockholms Universitets lärarutbildnings-fiasko under våren – t.o.m. rätt skola).
Jag säger inte att jag har rätt, men vackra ord stämmer inte alltid överens med verkligheten.
LikeLike
Jag skulle vilja säga att vackra ord nästan aldrig stämmer med verkligheten.
(Då skulle du ha sett innan Lärarhögskolan gick upp i Stockholms universitet! Här är en som var med.)
LikeLike
Okej då! Jag kanske uttrycker mig överdrivet försiktigt 🙂
LikeLike
Kanske det.
Jag säger numer nästan exakt vad jag tycker.
LikeLike
Ja, det kan man undra. Lärarlegitiomationen kan vara bra i vissa fall, men sen i vissa fall kan ju en lärare som inte har “rätt utbildning” vara mer lämplig för jobbet än en med utbildning.
Samtidigt så behövs ju i kanske någon forma av mätning för att säkerställa kvalitén på yrket.
Jag är själv Studie- och yrkesvägledare. I mitt yrke är det många obehöriga. Visst gör utbildning nytta ändå, men för den skull kan en outbildad vara lika lämplig med tanke på social kompetens.
LikeLike
Jo – mätning är nog ordet för dagen. Provår och lärarlegitimation är ganska riskabla vägar att höja status och jag är rädd att det får motsatt effekt.
LikeLike
Vad är skillnaden mellan utvärdering och mätning?
Får det inte vara siffror med i en utvärdering, eller?
Bara en hastig undran.
LikeLike
Bra fråga!
Jag tror att det går att beskriva skillnaden utifrån föreställningar om vad som går att mäta – utvärdering skulle då fokuserar på mjuka värden som t.ex. upplevelse av meningsfullhet under processens gång, medan mätning antagligen innebär en positivistisk tilltro till hårda mätbara fakta.
Den här uppdelningen är naturligtvis riskabel och inbjuder till olyckliga polariseringar. Höjdhopparen utvärderar antagligen sitt hopp i förhållande till om ribban ligger kvar.
Jag har ingenting emot siffror så länge vi kommer ihåg att det är sköra representationer av något annat. Problemen uppstår när kartan blir viktigare än verkligheten.
Frågorna hopar sig på en didaktisk nivå? Vad mäter vi? Varför? Hur? Hur kommunicerar vi resultatet? Med vilken rätt?
LikeLike
Ligger inte skillnaden i syftet? Medan mätningen är summerande, sammanfattande av det som varit framtill mättillfället är utvärderingen framåtsyftande och belyser hur det utvärderas kan göras bättre.
LikeLike
*hur det som utvärderas
borde det stått.
LikeLike
Förresten – här är grafen som visar ordet “learnings” framväxt!
http://ngrams.googlelabs.com/graph?content=learning&year_start=1900&year_end=2008&corpus=0&smoothing=3
LikeLike
Svårigheterna vi möter när upplevelser blir det centrala är att de alltid kan anses vara sanna. Den postmodernistiskt färgade forskningen råkar ofta ut för detta dilemma. I de kvalitativa undersökningarna med, säg, tio intervjupersoner säga flertalet ha tyckt på ett sätt, några på ett annat. Man väjer för siffror för man både tror och inte tror på den numerära världen. Om du förstår vad jag menar? Det bli sas en icke-kommunikation av icke-resultat.
LikeLike
Jo – jag känner igen dilemmat och längtar ibland efter hårda fakta och rediga spss-körningar. En stor del av den pedagogiska forskningen bygger på kvalitativa studier och det kan bli i mjukaste laget ibland – särskilt pågsamt blir det om resultaten presenteras som någon form av sanningar:
– Så tänker manliga förskollärare om sin yrkesroll! (en djupstudie av tre personer…)
LikeLike
Frågan är om det vi talar om ens ska kallas forskning.
LikeLike
Kritiken mot positivismen har sina poänger – ibland måste man ge sig ut på djupt vatten och gräva i svåra frågor. Jag är ganska svag för hermeneutisk fenomenologi och idag var jag på ett spännande seminarium. Min kollega forskar om musikstunder på förskolor ur ett didaktiskt perspektiv.
Ska hon fokusera på pedagogens avsikter? Eller försöka beskriva vad barnen lär sig? Eller ska hon ge sig in och försöka sätta ord på det magiska som händer när musik blir något mer än transport av fakta eller färdighetsträning?
Vad innebär det att en aktivitet är meningsfull eller som diskutanten sa “fascinerande” (på danska)
LikeLike
Frågan är om man kan sätta ord på privata upplevelser så att andra förstår. Är språket så rikt? Men det kanske räcker att man förstår på sitt eget vis.
Men var det meningen?
LikeLike
Hon fokuserade först på pedagogernas avsikter men det här vuxenperspektivet riskerar att bli ganska platt och reduktionistiskt. Estetiken utmanar oss att se på kunskap i en vidare mening och jag tror vi behöver träna oss i att försöka beskriva de här nivåerna om de inte ska marginaliseras i dagens nyttofixerade skola.
Musiken riskerar att bli underhållning, avkoppling och dekoration – samtidigt som det är en fråga om liv och död för många. Kanske kan inte skolan härbärgera de här stora känslorna, men det vore synd att avsvärja sig möjligheten till autentiska upplevelser.
Dessutom blev det en spännande diskussion om makt (subjektspositioner). Hur viktigt är det vem som bestämmer? Vad innebär det att pedagogen tar ansvar för tempo, tonart o.s.v.
LikeLike
Ansvarstagande och bestämmande – ligger båda aktionerna hos samma aktör? Kan bestämmandet delas? Kan ansvaret?
Finns det för många vuxenperspektiv för att kunna hanteras i skolan?
Bestämmer värdegrunden vilka synsätt som får tas upp i undervisningen?
Samma frågor, samma frågor.
Samma svar?
LikeLike
Jag tänker att det är ganska meningslöst att använda traditionella maktmodeller i musik och dans. Det handlar mycket om tysta och intuitiva överenskommelser. Symfoniorkestern låter dirigenten tro att han bestämmer. I tangon låter kvinnan mannen tro att han dominerar och styr.
I en bra musikstund händer saker som är större än de individuella avsikterna – därför är ämnen av den här karaktären svåra att foga in i ett måltänkande. Bildning, personlighetsutveckling, frigörelse, livstillfredställelse… usch – det hotar ramarna för skolans traditionella tankar om mål (eller som det heter nu – kunskapskrav)
LikeLike
Dagens sista avsnitt av Gareths Pojkskolan förklarar med all tydlighet skillnaden mellan orden och dessutom galant vad som behövs för att pojkar som grupp skall uppleva och medleva:
Presence – närvaro
Participation – deltagande
Gareth visar det jag sturskt vetat sedan jag själv var en ung grabbhalva.
LikeLike
Jag tittade i reklampauserna och det jag såg vara bara LYSANDE!
LikeLike
Titta på hela via SVT Play.
Min nittonåriga dotter tyckte att småkillarna var så gulliga så att hon efter en stund sa:
Pappa! Jag kan nästan tänka mig att bli mellanstadielärare.
Då sa jag lite rått. Men du är ju ingen man. Det är män som saknas i skolan. Du som kvinna förstör bara statistiken ännu mer.
Det är lurigt detta.
Varför finns det ingen seriös beteendepsykologisk forskning på hur det biologiska könet påverkar grupprocesser och könens lust och stimuli utveckling.
men det är väl ungefär lika tabu som det “Rasbiologiska Institutet” i den rådande tidsandan.
LikeLike
Jag är inte säker på att den typen av forskning är politisk möjlig. De undersökningar som gjorts handlar om enskilda individer i ett stort kollektiv.
Jag menar att de ofta försärker bilden av att vilja göra som de andra – kraften av att vilja ingå i en skolkultur är stark.
Malone utmanar på många plan och jag tror att han gör det mycket på grund av sitt outsiderskap i form av musiken. Den ger honom en plattform att vara annorlunda! Och en vag förhoppning hos rektorn att han inte är helt tokig!
LikeLike
Jo han är nog rätt unik. Han lyckas kombinera en massa personlighetsarketyper. “akademisk nörd” , “buspojk”, “bildad”, “social”, “äventyrlig fast töntig”, “bestämd men ändå mjuk” osv osv osv
LikeLike
En stor del av de manliga studenter jag möter på lärarutbildningen stämmer ganska bra in på den beskrivningen du ger. De passar betydligt sämre med bilden av traditionell maskulinitet.
Frågan är vad som händer med dem under utbildningen? Passar de in? har de kraft nog att stå emot kulturen?
LikeLike
Jag vill bara betona.
Istället för en pjäs hade grabbarna lika gärna kunnat bygga en dragster och samtidigt ökat läsförmågan med 20 månader.
Men det är väl troligen lite svårt att få tag i en dragsterkunnig lärare med Gareths alla mixade personligheter.
Kanske “Bosse Bildoktorns” son skulle kunna rycka in i en svensk uppföljning.
LikeLike