Kollegan Thom Axelsson skriver om skolans tradition av sortering. Nu senast handlar det om att Vellinge har placerat barn i särskola utifrån ett bräckligt underlag. Fokus ligger på den tekniska nivån och vi ifrågasätter inte idén om att bedöma och kategorisera barn utifrån vaga föreställningar om intelligens.
Historikern Thom avslutar ovanligt personligt:
Jag vet inte om det är lämpligt eller ej att dela upp eleverna i olika klasser efter förmåga, men oavsett vilket så vore det klädsamt att inte göra alltför tvärsäkra uttalande om de förment säkra gränserna. Det vore också önskvärt att de som gör dessa bedömningar tar ansvar för det och inte bara hänvisar till ett anonymt test, en teknik eller teknologi, av det ena eller andra slaget. Flera exempel från historien visar också på det vanskliga med användandet av IQ-test och jag trodde att det mesta av denna testning dog ut i efterkrigstidens Sverige. Nu vet jag bättre.
Den reflekterade historikern
Tysta tankar 
Det här är ingen helt lätt fråga. Ibland har man svagbegåvade elever som gör framsteg och trivs i en vanlig klass, medan andra helt uppenbart far illa och stannar på stället. Utgångspunkten ska inte vara IQ – även om man kan ha stor hjälp av en välgjord utredning – utan det måste vara elevens utveckling och trivsel. Därför är jag glad att den nya skollagen tar från föräldrarna rätten att neka utredning och insistera på att deras barn går i vanlig klass i de fall när det helt uppenbart strider mot barnets intressen.
Det som är litet hemskt i det hela är att hur en svagbegåvad elev trivs och utvecklas beror så mycket på lärarna. Det är vi som måste lägga upp arbetet så att alla får stimulans och självförtroende och det är våra signaler och vårt agerande som styr hur klasskamraterna hanterar eleven. J
LikeLike
Viktig aspekt du tar upp! Lärarens förmåga att möta och inkludera är antagligen mycket viktigare än den vetenskapliga sidan av diagnostiseringen.
Föräldrar, barn, skola – ett komplicerat triangeldrama. Nu mullrar BEO som en fjärde part.
Om vi inte utgår från IQ? Vad ska vi då luta oss mot? De där skattningsschemana som fokuserar på andra aspekter tycks mig minst lika problematiska!
LikeLike
Lärarens “förmåga att möta och inkludera” är förstås helt avgörande. Jag undrar om inte skolan skulle må väl av att problematisera den typen av uttalanden. Hur får vi en lärarkår som klarar alla möjliga vitt skilda uppdrag med oerhört väsenskilda kompetenskrav? Hur stort bredd-djup hos lärarkåren har vi råd med? Det borde vara oerhört dyrt med lärare som ovanpå vanlig pedagogik kan avancerad fysik, engelska, svenska, läsinlärning och en bred uppsättning av funktionella handikapp. Varför hänger vi upp oss på gränsdragningsproblematik när vi är så oerhört långt ifrån att möta de elever som inte ligger när gränserna mellan skolformerna?
LikeLike
Att sortera arbetsuppgifter är ett sätt att hålla nere kraven på varje medarbetare. En mycket sund och naturlig strävan efter effektivitet.
LikeLike
Mats, personligheten är en viktig faktor. Hur hanterar man att vara den enda som är på ett visst sätt, att skilja sig markant från klasskamraterna? Det finns alltid en medvetenhet och en slags sorgearbete runt det. Min erfarenhet är att klasskamraterna är schyssta och inkluderande – i varje fall om läraren ger rätt signaler, men inte så pass att man umgås utanför skolan och efter skolan som vuxna. Med inkluderandet kan man om man inte aktar sig skapa isolering.
LikeLike