Jag lyssnar på morgonekots reportage (DN) om hur manliga chefer gynnar män och kvinnliga chefer belönar kvinnor. Det är något med den kvinnliga förskolechefens nervösa skratt som gör mig osäker:
Ulla Messing, som har ansvaret att sätta löner för 76 anställda håller med om att kvinnliga chefer gärna gynnar kvinnor.
– Det kan ju stämma. Jag kan känna att det finns inbyggt en viss försiktighet när det gäller män. Vi har inte så många, då ska de inte premieras bara för att de är män, säger hon.
Det är ett banalt påstående. Män ska naturligtvis inte premieras “bara för att de är män”. Kan det finnas andra anledningar till ett högre löneläge?
Låt oss pröva tanken på att de män som faktiskt har högre lön har uppnått den genom verkliga kvalifikationer. I en marknadsekonomi är det rimligt att den som erbjuder en vara som det råder brist på kan höja priset. Om männen tillför andra kvaliteter (i form av andra erfarenheter eller kompetenser) till verksamheten menar jag att det är rimligt att de också får ekonomiskt utbyte av detta om de tillför förskolan konkurrensfördelar på marknaden.
Här uppstår problemen. På den politiska nivån har vi bestämt att det inte bör finnas någon skillnad mellan hur män och kvinnor arbetar eftersom barnen då kan tro att det skulle finnas biologiska könsskillnader och de traditionella stereotypierna därigenom skulle förstärkas.
Om det skulle komma en man till en förskola och ha en annorlunda tolkning av förskolläraruppdraget innebär det inte bara en kulturell utmaning utan även en lönepolitisk sådan. Risken är stor att han bestraffas lönemässigt om han vågar bryta mot normen när det gäller innehållet i verksamheten.
De ska inte belönas “bara för att de är män” – men de ska inte heller bestraffas för att de tillför nya perspektiv. Jag kanske är onödigt misstänksam, men ser en farlig tendens till likriktning i Ulla Messings uttalande.
I Norge arbetar staten aktivt för att rekrytera män till läraryrket. I Sverige romantiseras lönediskriminering som en form av jämställdhetsarbete. Eftersom pedagogens kön inte spelar någon roll för innehållet i en könsneutral förskolan reproduceras de nuvarande könsrollsmönstren oreflekterat.
I stället för att diskutera verksamhetens innehåll kan de kvinnliga pedagogerna fortsätta att fokusera på pojkarnas problematiska beteende. Genuspedagogiken erbjuder teorier som legitimerar de här ansträngningarna. Ingemar Gens beskriver pojkarnas lek “Allt är tillåtet – bitas, klämma pungkulor, dra i håret, knuffas, slänga, ja, egentligen vad som helst som gör en framgångsrik i att bli Herre på täppan”. Jag känner inte igen mig och undrar syftet med de här polariserade kategoriseringarna: “Hon är otränad i våld och hierarkier och hon är inte lika skoningslös, smärttålig och empatibefriad som pojkar förväntas vara.”
Det behövs fler män i förskolan som kan göra upp med genusexpertarnas stereotypiserade bilder av hur pojkar är och förväntas vara. Annars är risken stor att vi får dras med de här skräckskildringarna.
Tre manliga förskollärare
Samma text finns nu på Newsmill.
Tysta tankar 
Bra!
LikeLike
Nej, det är inte mitt kön som diskrimineras, det är min kompetens. Jag har rörelseutbildning och vem bryr sig om det i en bransch där kludda med färg på ett papper anses var det ultimata verktyget för barns utveckling? För manligt? Eller mina kunskaper och färdigheter när det gäller bemötandet och relationsbyggandet med barnen som inte smäller högre än en pedagogisk dokumentation där barnen har fått kludda lite på ett papper? Även det med en “manliga” touch? 😉
LikeLike
Gör du någon koppling mellan ditt kön och din kompetens? Jag tror det är lättare att få förståelse om vi använder ordet “erfarenheter”.
LikeLike
Du har nog rätt i det. Kompetens är något som hör barndomen till. 😉
LikeLike
Det är svårt att beskriva de här kompetenserna utan att halka ner i generaliseringar – samtidigt menar jag att det är olyckligt om vi utgår från att män och kvinnor har en gemensam tolkning av yrkesrollen. Denna idylliserade verklighetsbeskrivning hindrar oss från att se de motsättningar som finns och skuldbelägger avvikarna som hotar ordningen.
LikeLike
Det är klart att vi har olika ingångar. Frågan är om det går att få en rimligt neutral beskrivning av vad verksamheten innebär? Sedan är det en annan sak om man ska se det som en motsättning eller att man bara har olika “erfarenheter”.
LikeLike
Det här var bland det bästa jag har läst i ämnet. Insiktsfullt! Önskar att jag hade förmågan att formulera detta. Detta ligger nära de tankar jag tänkt länge…
LikeLike
Tack tusen!
LikeLike
Jag tror det behövs uppror i alla verksamheter.
Du kanske ses som renegat?
LikeLike
Själva grundprincipen att könen inom samma grupptillhörighet gynnar sitt eget kön följer väl grundprinciperna för att bygga sexuell status.
Den manliga lagledaren för fotbollslaget har mycket att vinna på att hålla upp lönen för sina manliga underlydande så länge han själv har högst lön.
Alla män i denna grupp vinner därmed sexuell status inför – partnerväljande honor. (män bygger av denna orsak lättöverskådliga hierarkier)
Manliga underlydande till den kvinnliga chefen bör skyndsamt byta företag eller helt och hållet bransch för att kunna vidmakthålla sin sexuella status.
En självklar orsak till varför männen flyr skolan som arena.
Att detta sedan missgynnar nästa generation unga pojkar har de statussökande männen i den förutvarande generationen ingen förmåga att beakta.
Men om samhället förstod selektionens och statusens betydelse för livsval så skulle man kanske seriöst börja fundera över om skolan inte behöver två parallella könsarenor. En manlig och en kvinnlig. Möjligen en tredje – den queera.
Helt enkelt för att långsiktigt behålla det välstånd som tidigare generationer lyckats bygga – via könsuppdelade påfåglingsarenor.
LikeLike
Du tar alla resonemang till sin spets och det kanske är nödvändigt ibland.
Själv har jag goda erfarenheter av att arbeta gränsöverskridande och är inte beredd att ge upp tanken på skolan som jämställd arena.
LikeLike
Mats
Problemet att dina goda erfarenheter har skett parallellt med den utveckling som du i inlagan diskuterar.
Det är inte konstigare än att en svensk bilbyggare som älskar att bygga svenska bilar helt plötsligt får tåla att kineser äger hans älskade svenska företag.
Eller att amerikanska gitarrbyggare vart utkonkurrerade av asiater.
Mitt i din yrkesglädje tog genusdiskursen (tillfälligt?) makten över processen. Och den vill inte ge sig förens den utraderad den evolutionärt skapade urkraften – sexuell status.
Fy skäms för sexuell status – den urkraft som bygger utveckling.
LikeLike
Jag måste nog fundera mer på det här. När tyckte jag att jobbet var roligt och utvecklande? När kändes det instängt och rutinartat?
Kanske är det som du kallar sexuell status jämförbart med vanligt banalt bekräftelsesökande? Vi vill vara någon som inte är helt utbytbara. Den här mänskliga fåfängan kanske går att beskriva som manligt kodad – men jag ser ganska bra spridning inom den totala populationen.
Men jag inser att följdfrågan kommer på posten – vad ska jag ha den där statusen till?
LikeLike
Vad du skall ha den till?
Ungefär av samma anledning som du kompensatoriskt har denna blogg.
Du har nog rätt. Bekräftelsebehov är nog till stor del en mänsklig representation av begreppet sexuell status.
Gubbar och kärringar över 70 bryr sig inte längre.
Dom har det bra!
LikeLike
Det finns olika sätt att känna sig levande – sex är nog ett ganska oskyldigt knep för att hålla uppe livsglädjen.
Menar du att bloggen skulle kunna kompensera brister på det sexuella planet?
Jag måste nog smälta det budskapet!
LikeLike
Mats
Ordet sex har i detta sammanhang inget med sex att göra.
Tänk mer på engelskans användning av ordet sex = kön.
Sexuell status kan väl liknas vid “könslig status” på en partnervalsarena.
Drar man det fullt ut: Livet = partnervalsarena.
Åtminstone om man ser till dom som egentligen har makten. Dvs “de själviska generna”.
Vi vi stackars människor på denna jord. Vi har bara en grundläggande funktion. Att vara ett funktionellt fodral till dessa själviska gener.
Resten som vi tycks uppleva är bara representationer som vi tolkar som livet.
Undrar om virus och bakterier upplever några representationer.
LikeLike
Det är en ganska illusionsfri världsbild du beskriver och en del av vårt sprattlande framstår säkert som både rörande och patetiskt ur ett evolutionärt perspektiv.
Samtidigt är det antagligen helt nödvändigt att vi klamrar oss fast vid våra distraktioner och illusioner – annars vore vi helt förlorade!
LikeLike
Från Wikipedia:
“Renegat var under medeltiden beteckning på person som avsagt sig kristendomen och konverterat till islam. Idag används ordet ofta mer generellt för att beteckna en person eller en grupp som svikit sina ideal eller samarbetar med fienden.”
Nja – jag har ambitionen att sprida lite förvirring i ställningskriget mellan feminism och antifeminism.
LikeLike
Låt mig vara tydlig: Jag håller med dig i ditt resonemang om män i förskolan, nämligen att resonemanget är skevt. Talet om jämställdhet låter väldigt falskt. Det skulle förvåna mig om inte någon av de antifeministiska bloggarna snart hänger på. Samtidigt är jag inte helt säker på att det bara handlar om feminism. En generell lönepremie, om än så liten skulle kunna röja vägen för att lönerna inom skolan generellt höjs för duktiga lärare (kvinnor som män). En sådan utveckling ligger inte i arbetsgivarnas intresse. Hellre då att vissa grupper “straffas” med sämre löneutveckling.
Ang Gens: Hans analys är skrämmande – det går väl inte till på det sättet (du vet mer om det än jag)? Det han beskriver är fotbollshuliganernas tävlan där “no rules” måste betonas. Även pojkars våldsamma lekar har strikta regler som man inte ostraffat bryter emot. Eller så var det i alla fall på min tid, för 30 år sedan eller så. Men barns känsla för regler och rätt kan knappast ha förändrats.
LikeLike
När det gäller Gens beskrivning av pojkars lekar är det ren demonisering. Han behöver en tydlig fiende för att legitimera tvångsåtgärder. Regler tror jag är minst lika viktiga idag som för 50 år sedan (när jag var ung).
LikeLike
Jag har inte tid att uppdatera mig igen men så vitt jag förstår är Gens beskrivning inte vetenskapligt korrekt. Det finns en forskare som heter Pellegrini som forskat på vad som på engelska kallas “rough-and-tumble play”. Det jag läst av honom är snarare att pojkars våldsamma lek är välorganiserad. Små pojkar leker som våldsammast med de som de står närmast och där det är säkert att experimentera. De undviker att skada varandra även om det inte är uppenbart för observatörer. Dessutom minskar den typen av lek dramatiskt ungefär i åldern där puberteten sätter igång biologiskt. Om den typen av våldsamma lekar fortsätter därefter tenderar de vara kopplade till aggressionsproblem och det är först i pubertetsåldern man börjar se att ungdomar använder fula knep för att vinna och verkliga försök att etablera en social hierarki. Innan dess är det lekfullt och man tänker sig snarare att pojkarna övar sig på att se konsekvenser av våld och att lära sig vilka de kan mäta sig fysiskt med.
Dock misstänker jag Gens är rätt ointresserad av forskning som kan komma i vägen för hans ideologiska övertygelse men jag är säkert bara fördomsfull.
LikeLike
Tack för intressant lästips!
Nej, det är väl uppenbart att Gens tramsar när han beskriver lekarna som regellösa.
Mer intressant är det att fundera över hierarkier. När är de funktionella?
Enligt mig bygger mycket av status på lekskicklighet. De barn som har fantasi tilldelar sig själv en aktiv roll i leken. Det behöver inte innebära maktmissbruk och mobbning. Den vuxna normen “alla ska bestämma lika mycket” riskerar att hota den ömtåliga leken.
I en fotbollsmatch handlar det ofta om att göra sig förtjänt av en passning genom att föra sig spelbar. Inte alltid vackert eller rättvist.
LikeLike
Ett otroligt intressant, viktigt och välskrivet inlägg!
LikeLike
Tack för uppmuntran!
På Newsmill råder delade uppfattningar.
LikeLike
Välformulerade tankar, jag gillar manliga förskollärare på Newsmill. De tillför ofta nya perspektiv och är värda bra löner. Det kan uppstå rent förödande majoritetskulturer på skolorna, där duktiga lärare ändå tillsammans kommer till rent dumma beslut om kepsar, high-five, …….
LikeLike
väldigt intressant. fortsätt säger jag bara, för barnens skull, fortsätt!
apropå norge: http://www.nettavisen.no/nyheter/article3158277.ece “Norsk skole har dobbelt så mange kvinnelige som mannlige lærer. Likevel er de mannlige mest populære. “
LikeLike
Tack! Jag försöker undvika att romantisera män som förändringsagenter, men ramlar ofta dit ändå.
LikeLike
Pingback: Metta Fjelkner vill att andra länder ska ha sämre lärare | Björn – om skola och utbildning
Pust vilket tröttsamt käbbel under Newsmill-artikeln. Jag beundrar ditt tålamod.
LikeLike
Tålamod är verkligen inte min bästa gren och jag är nog själv förvånad över min milda och diplomatiska hållning.
Nu måste jag nog gå ut och klyva lite ved!
LikeLike
Undrar just vad klabbarna heter …
LikeLike