Jag känner mig vilsen och funderar över vad som är viktigt i barns liv. De starka reaktionerna på svd-artikeln om fri lek och genuspedagogik skrämmer mig och jag tror det är dags att tona ner retoriken. Kanske är maskulinitet ett alldeles för svårt och laddat ämne? Bara tanken på att beskriva någon utifrån kön tycks vara tabu – å andra sidan står en högljudd antifeministisk lobby som tar alla chanser att förlöjliga det statliga jämställdhetsarbetet. En bekant skriver att jag är orättvis mot genuspedagogerna och att de inte alls strävar efter “könsneutral” verksamhet. Det kanske är sant, men varför tryckte då Torbjörn Messing från DEJA på detta som ett centralt krav?
Snart ska jag möta Ingemar Gens och Gudrun Schyman i en debatt om pojkars villkor i förskola och skola. Då måste jag nog ha bestämt mig för hur ideologisk jag vill vara.
Jag lutar mig fram mot spegeln och andas på glaset. Bilden löses upp och det känns ganska bra.
Handen! Vems är handen?
Uppdatering:
Leker barnen det de själva vill eller det de förväntas leka? Det blir debatt om ifall vuxna ska få styra barnens lekar så att de blir jämställda och rättvisa? Tinni Ernsjöö Rappe, skribent och författare och Johan Ingerö, liberal skribent medverkar. 16-timmen
Tysta tankar 
Mats, vad är så svårt?
För mig är debatten könsterotypisk. Att skuldbelägga.
Vad ska vi säga om de kulturer där du har det omvända förhållandet med styrande matriarkat?
Genusär ett bedrägligt perspektiv på debatten. Där jag uppfattar Gens som socialdarwenistisk och Schyman könsmaktordning typ Roks. Båda två åt skogen i socialistisk rasbiologiskt tänkande som grund för en grumlig syn på könskillander.
Om jag skulle vara fräck så är väl pojkar pojkar och flickor flickor just för att det biologiskt skiljer sig på en punkt, kön.
LikeLike
jag tror att det är just en sån som du som kan göra den där debatten intressant och givande för att du inte helt helt har bestämt dig. jag tycker att du ska komma ihåg hur du brukar argumentera om detta men bestämma sig, det behövs ju inte.
LikeLike
Tack! Det känns som ett gott råd. Jag försöker bejaka den här svävande hållningen men tror att den är ganska påfrestande för omgivningen!
I en värld av tvärsäkerhet är det lätt att dras in i mönstren. Vem står för rätten att vara osäker?
LikeLike
Det är i sig inget fel att vara tvärsäker. Den tvärsäkra positionen blir däremot problematisk om man saknar en disposition för omprövning i ljuset av goda argument och nya erfarenheter. I Poppersk anda skulle det innebära att man gjort sig immun mot falsifiering. Den osäkra positionen kan vittna om stor respekt för sanningen och svårigheten att uppnå den. Skeptikern Montaigne prydde sitt bibliotek med motton som: “Vad vet jag?”, “Jag undersöker.”, “Kanske, kanske inte.”, och min favorit “Jag upphäver omdömet.”, som i vår samtid där alla är beredda att fälla omdömen om i stort sett allting, stämmer till eftertanke.
LikeLike
Oj så fint!
Jag prövar en variant:
“jag är försiktigt nyfiken”?
När jag kollar millningen på newsmill av GENUSPEDAGOGIK är 0% nyfikna?
Vad säger det?
LikeLike
Kritisera i första hand den ovetenskapliga retoriken.
Den är helt enkelt manipulativ och djup oärlig – precis som alla religioner.
Det är fullt av småprofeter likt Lars Jalmers som svamlar om makt och sexualitet utan att ett ögonblick försöka förstå hjärnans konstruktion, egenskapsspridning och statistiska fördelningar.
LikeLike
Jag vet inte om den är ovetenskapligare än andra. Låt oss säga att dess teoretiska ansats är en smula motsägelsefull.
LikeLike
Men fråga en genusvetare hur dom hanterar processen “sexuell selektion”.
Skall genusvetenskapen vara giltig skall den tåla 100 000 tals år av evolution underställd både naturligt och sexuellt urval.
Annars klassar jag det som snömos.
LikeLike
Förresten.
Vad är egentligen antifeminist?
Är man det när man är humanist men inte feminist?
Eller menar du/man bara dom som använder vulgärt fulspråk och upplevs lite så där primalt primitivt arga och bittra..
LikeLike
Det finns en polaritet som drabbar oss alla. Det går inte att vara neutral i förhållande till könsmaktsteorin – då förvandlas du till en del av problemet.
Bekymret är när teorier betraktas som “stora” och gör anspråk på att förklara alla aspekter av mänskligt liv. Då blir t.ex. humanist ett skällsord.
Jag vet inte om antifeminismen går att definiera – det har uppstått en ganska speciell kultur i kommentarsfälten som gör det lätt att vräka ur sig grova saker och jag ryser inför allt hat i Genskommentarerna.
LikeLike
Det är inte fel att hata totalitära ideologier.
LikeLike
Ibland blir hatet en livsstil och debatten riskerar att gå överstyr.
Jag är en obotlig optimist när det gäller samtalets kraft och föreställer mig att genuspedagogik inte är en enhetlig företeelse.
VSB…
LikeLike
Jag tycker att lite bilder från den vanliga vardagen där ingen passar in i några mallar skulle kunna balansera. Lycka till!
LikeLike
Uppgiften att motverka traditionella könsmönster stökar till det – vilka könsmönster är det vi inte ska motverka?
Vilka är de traditionella?
LikeLike
Den typen av kritiska frågor borde också friska upp debatten!
LikeLike
Du ska självklart stå upp för pojkars och flickors gemensamma rättigheter och för den fria leken. Ska (för)skolan bli jämställd på riktigt krävs det att även pojkars problem tas på allvar. Böj dig inte för radikalfeministerna!
LikeLike
Tack för uppmuntran!
LikeLike
Mats, amatörpsykologen i mig gör analysen att du vill vara omtyckt och accepterad av någon eller några. Annars hade du inte tvekat. Det verkar som du innerst inne vet vad vad du vill och tycker, men något hindrar dig.
Jag kan också ha helt fel.
Lycka till.
LikeLike
Jag vill nog vara omtyckt av alla men det brukar inte hindra mig att agera. När det gäller genuspedagogik har jag kritiserar den sedan mitten på 90-talet då den isländska varianten presenterades. Men nu är det en ny ton som gör mig osäker. De som hotar journalisten Tinni – vill jag verkligen vara på samma sida som dem?
Samtidigt känner jag nog en viss bitterhet mot dem som av ideologiska skäl har begravt frågan om könsbalansens betydelse för pedagogikens innehåll. Men jag anstränger mig för att inte släppa fram de här sidorna hos mig själv!
LikeLike
Mats
Man kan tycka om fotboll fast det finns fotbollshuliganer.
Man kan tom tycka om musik fast det finns en Melodifestivalhysteri som försöker svälja allt likt en glupsk späckhuggare.
LikeLike
Jo men det är inte lika roligt att gå på fotboll när supportrarna skriker hatramsor. Kanske är jag fortfarande fast i tanken på en kollektiv rörelse.
På newsmill är just nu 94% ARGA genuspedagogik.
Jag visste inte ens att det fanns så många antifeminister i Sverige…
LikeLike
Bloggvärlden har avslöjad mycket om människan. Jag visste inte heller att det fanns så mycket knepigt folk av allehanda slag.
Att många är arga på genusdiskursen kan nog jag förstå även om jag själv föredrar kunskapsargument.
Men känner man sig orättvist behandlad samtidigt som man känner vanmakt och saknar kunskapsteoretiska argument så blir det nog lätt verbala smockor som tillgrips.
Många grabbar tycker nog att förskolan och skolan i första hand “mobbade” pojkar istället för flickor.
Ville man bygga en gokart och istället fick klippa och klistra i mer än nio år så blir man lätt frustrerad när det motsatt könet bara gnäller.
LikeLike
I det där träsket plaskar jag hela tiden. Vi är inte jämställda, det finns könsdiskriminering, men alltför ofta handlar åtgärderna om att inskränka friheter, styra och begränsa och det är också en slags diskriminering. Litet ironiskt att vara jämställdhetskämpe och få lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa de andra jämställdhetskämparna.
Gör vi rätt när det gäller jämställdhet spelar det ingen roll vilka skillnader som är biologiska och vilka som är sociala. Målet behöver vara frihet, tolerans och manöverutrymme. Redan på förskolan.
Det du gör är viktigt, Mats. Lycka till med Gens och Schyman
LikeLike
Helena, håller med men kan ändå inte låta bli att den enda skillnad jag ser biologiskt är just kön. Rest är socialt betingat och dit hör sterotypiseringen. Hur mycket sätter inte vuxenvärlden detta på barnen som växer upp. Bran brukar ju göra det vuxna gör och inte det de säger.
LikeLike