Till hösten startar en ny förskollärarutbildning och vi är många som vill påverka innehållet. Jag tror att skönlitteratur är ett spännande sätt att närma sig barndomens historia och läser om Tjänstekvinnans son av August Strindberg. Texten finns här. Vad kan vi lära oss av berättelsen?
Fadren syntes endast vid måltiderna. Trist, trött,
sträng, allvarlig, men icke hård. Han föreföll
strängare, emedan han vid hemkomsten alltid skulle på
fri hand avgöra en mängd ordningsmål, som han ej
kunde döma i. Och därjämte begagnades hans namn
alltid att skrämma barnen med. »Pappa skulle få
veta det» var lika med stryk. Det var just ingen
tacksam roll han fått. Mot modren var han alltid blid.
Han kysste henne alltid efter måltiden och tackade
henne för mat. Därigenom vandes barnen orättvist
att betrakta henne som alla goda gåvors givare och
fadren såsom allt onts.
Man fruktade fadren. När ropet: pappa kommer!
hördes, sprungo alla barnen och gömde sig, eller
ut i barnkammaren för att kamma och tvätta sig.
Vid bordet rådde dödstystnad bland barnen och
fadren talade endast föga.
Detta är fadrens otacksamma ställning i familjen.
Allas försörjare, allas fiende. Kom han hem trött,
hungrig, dyster och fann golvet nyskurat, maten illa
lagad, och vågade en anmärkning, fick han ett litet
kort svar. Han var som på nåd i sitt eget hus,
och barnen gömde sig för honom.
(…)
Uppfostran blev snäsor och luggar, »Gud som
haver» och vara lydig. Livet tog emot barnet med
plikter, bara plikter, inga rättigheter. Allas
önskningar skulle fram och barnets undertryckas. Det
kunde icke ta i en sak utan att göra något orätt,
icke gå någonstans utan att vara i vägen, icke säga
ett ord utan att störa. Det vågade till sist icke röra sig.
Dess högsta plikt och dess högsta dygd var:
att sitta stilla på en stol och vara tyst.
– Du har ingen vilja! Så lydde det alltid. Och
därmed lades grunden till en viljelös karaktär.
Tysta tankar 
Ingår också denna typ av tankar i era kurser.
Dvs att “förbjuda” fri lek.
Undrar vad pojkar och flickor kan hitta på på fritiden.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/den-fria-leken-ar-nastan-fanigt-hyllad_6163559.svd
Och jag funderar naturligtvis var gränsen för mänsklig inskränkthet kan dras.
Föresten det är en hägring. Det finns ingen gräns.
Den korkade Genz har inte ens fattat grunderna för begreppet selektion.
LikeLike
Tack för tipset. Jag skrivit ett inlägg om eländet (även om det är ett nyanserat elände)
LikeLike
Ja det är inte en trevlig roll att bli tilldelad. Försörjare, domare och skarprättare. I övrigt frånvarande.
Faktum är att jag har hört en sådan replik. På en villaväg stannar en bil och en flicka hoppar skrattande ut. “Nu får du ta och lugna ner dig, annars skall jag tala om för pappa hur du varit idag!” Man trodde sådant var mer eller mindre utrotat…
OT: Den fria leken bland barn är farlig, tydligen. Om barnen själva får välja lek blir det fel, så då skall vi ta bort all fri lek i förskolan:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/den-fria-leken-ar-nastan-fanigt-hyllad_6163559.svd
Jag ser inget fel i att man har har styrd verksamhet där alla båda får tova ylle och spela bandy. Speciellt om man har en barngrupp där det ofta förekommer uttryck som “det är killeksaker, det får du inte leka med” etc. Det inspirerar att tänka vidare. Men att helt ta bort den fria leken, för då väljer de ju fel, är helt förkastligt.
Som jag ser det verkar de tro att barn är tomma burkar som vi vuxna fyller eller lerklumpar vi formar. Istället för egna individer som måste få gå själv, testa och lära sig av erfarenheter. Skall vi fortsätta och bestämma vilka yrken våra ungdomar skall välja.
– Nej Lisa, du får inte välja yrke själv för då väljer du bara vård eller handels. Det får bli ställningsbyggare för dig, ät mer gröt!
-Bilmekaniker? Nej, där ser du varför du inte får välja själv, bunden av traditioner som du är. Bibliotekarie får det bli!
LikeLike
hmm tvåa
LikeLike
Du sätter fingret på genuspedagogikens ömma punkt. Att vara så oblygt manipulativ och samtidigt prata om individens frihet är ett retoriskt konsttycke.
Jag är bekymrad över människosynen inom inriktningen. Att belöna fram önskvärda beteenden är en farlig väg att skapa “den nya människan”!
LikeLike
Det var ju det tramset man höll på med på sent sextiotal och sjuttiotalet. Genus är rasbiologi.
För deras trams till forskning har inget stöd i hjärnforskningen. Lärandet hos tjejer och killar har ingen skillnad biologiskt. Det är bara könssterotyp pedagogik som sätter hindren. Och dit hör definitivt genusträsket.
LikeLike
Jag är inte säker på att dess företrädare håller med dig.
LikeLike
Nej, det gjorde inte sossarn heller när de ägnade sig åt detta.
LikeLike
Det är verkligen intressant hur den borgerliga regeringen övertog socialdemokratins politik utan krusiduller. Allt annat skulle förändras.
LikeLike
Mats,
Vet inte om du sett Finanspolitiska rådets rapport som kom idag. De har ett kapitel om regeringens skolpolitik som jag tror de flesta inom skolvärlden skulle ha intresse av att läsa! Vill du läsa vad jag ycker om det kan du ju kika här: http://larspsyll.wordpress.com/2011/05/16/finanspolitiska-radet-sagar-regeringens-skolpolitik/
LikeLike
Tack för tipset – du förtjänar verkligen många läsare. Hoppas någon hittar till din blogg den här vägen!
Återkommer!
LikeLike
Vad vi lär oss av Strindbergs text är att han hade svårt för auktoriteter. Han är ett barn av 1789 men runt hörnet väntar Robespierre. Jan Myrdal hade (har?) Strindberg som stor idol och mycket riktigt hyllade han också Pol Pot och Enver Hodja. Guilt by Assocciation? Nej, de tillhör helt enkelt samma gäng.
LikeLike
Jag tror nog att Strindbergs revolutionära iver var ganska tunn och perioderna korta.
Kanske kan vi också lära oss något om den tiden. En fader som på vaga grunder förväntas komma hem och agera domare. Vad säger det om mansrollen?
Barnet som undrar vem fadern egentligen var. En tyst sorg?
LikeLike
Framför allt är det fiktion.
Men det är klart att den konservative fadern måste klara växlingen mellan förmaningen/bestraffningen och vägledningen/förtroendet.
LikeLike
Mats, det påminner nästa om Ingvar Bergman!!
Men så var ju Strindberg portalfiguren för den svenska naturalismen. Andra kompisar var Zola, Flunbert, m fl ute i Europa
LikeLike
På samma sätt som han skulle kunna associeras till symbolism och expressionism. En mycket svårplacerad person.
Men associationen till Myrdal är intressant när det gäller viljan att göra litteratur av sitt liv. Barndomstrilogin är magnifik i sin envetna subjektivitet.
LikeLike
Inte nog med det även den store folkslaktaren Mao!
LikeLike
Jag ser inget samband mellan Strindberg och de här figurerna.
Gäng?
LikeLike
Nej, men Tråkmagistern;)
LikeLike