Ingemar Gens kritiserar den fria leken och antyder att romantiseringen handlar om lata pedagoger som inte vågar bryta de mönster barnen konstruerar i leken.
Jag håller inte med honom. Det kan bero på att jag inte litar på att personalen avhåller sig från att lägga moraliska aspekter på barnens lek. Starka krafter vill pedagogisera och nyttiggöra leken som reduceras till att bli ett redskap för socialisation och färdighetsträning. Gens varnar för att barnen utvecklar stereotypa mönster i leken och rekommenderar att pedagogerna ingriper aktivt för att styra barnen mot önskvärda beteenden.
Om könsbalansen hade varit bättre inom förskolan tror jag att förståelsen för barnens lekar varit större. Det är sällan någon nämner Matti Bergströms namn idag och jag saknar någon som står upp för den vilda lekens betydelse.
Fler bloggar i ämnet:
Marknadsliberalen
Glada och friska barn
Tysta tankar 
Organiserad lek?
Är det inte sånt som vaktparaden sysslar med!
torestad.blogspot.com
LikeLike
Applåder!
LikeLike
Håller med dig Mats!
Och hur vet vi att personalen vet bättre och är mindre påverkade av värderingar än barnen? Hur vet vi att dessa värderingar över vad som ska brytas och korrigeras är mer rätt än barnens spontana lek? Politiskt korrekta, tillfälligt moderna, övertygande föreståndare…
Visst, inget fel att visa flickorna att det finns lego också, som det tas upp i artikeln. Hjälp barnen gärna att upptäcka alla alternativ, visa gärna hur man bygger med lego eller klär på dockan, men låt dem välja själva!
Om t.ex. inte fröken brinner för innebandymatchen utan hellre tittar på och pratar med andra fröknar, då uppfattar väl tjejerna att innebandy inte är något för det kvinnliga könet – eller? Hur mycket vi än visar klubban och bollen och spelet…
LikeLike
Som bekant gör barn det vi vuxna gör och inte det vi säger till dem.
Och det där med lego. Det är ju typiskt 70-tals trams när man skulle i socialistisk anda utradera könskillnader. Inte gick det exprimentet, mer än att några i den generationen är lite vilsna.
LikeLike
Vackert Mats. Jag läste artikel med en viss bismak i morse. Är det några som frodar könssterotyperna är väl den typen av socialdarwenism jag tycker mig se i de här uttrycken.
Det är att “odla” upp en viss typ av korrekt art. Sådant trams trodde jag hörde hemma på historiens skräphög i Sverige. Tydligen inte.
Samtidigt kan man ju fundera på hur förtappade vi är som växte upp på bakgården med det enda pedagogiken att överleva i den fria leken. Där fanns inga “lektanter”. Skönt var det.
Börjar mer och mer att luta åt att “genusträsket” ägnar sig åt humbug.
LikeLike
Den sistnämnda tanken har slagit mig vid olika tillfällen. Mest anmärkningsvärt är försöket att reducera leken till en uppfostringsmetod. Jag saknar teorier om lekens övriga funktioner.
LikeLike
Vad gäller den sista funderingen och avsaknaden av teorier:
Prova evolutionsläran och insikten:
Övning ger färdighet.
Färdigheter för den centrala uppgiften.
LikeLike
Och?
LikeLike
Nej jag vill inte berätta.
Det är en riktig hemlis.
Ingen får veta.
LikeLike
Det är ofta de allra bästa historierna. De vi måste hitta på själv!
LikeLike
Ingemar Gens hade passat förträffligt i DDR. Hans åsikter får mig att må illa. Vi skulle behöva mer av Björklund här. Vad har du för åsikt om detta egentligen? Nu när man tvingat in praktiskt taget alla barn i dagis så finns det inget sätt att fly fråm genusdravlet.
Mitt hopp står till C.S. Lewis och Tolkien. Men de har ju filmatiserats….
LikeLike
Jag har skrivit en hel del i frågan:
https://lumaol.wordpress.com/?s=genuspedagogik
Och tror nog att ingen har varit mer konsekvent kritisk än jag…
En pedagog som skulle disputera i ämnet lär har sagt:
– I mina kretsar är det en merit att ha blivit påhoppad av Mats Olsson!
LikeLike
Grattis!!!
Hoppas du hoppar så dravlet kommer till Kina;))
LikeLike
Varför tror du att Jan Björklund skulle ha några avvikande åsikter?
Anna Ekström var ordförande för delegationen för jämställdhet i förskolan och motsvarande i skolan DEJA. Hon belönades med tjänsten som GD på Skolverket.
LikeLike
Nu är det ett tag sedan jag faktiskt hade någon direktkontakt med förskolevärlden, så saker och ting kan givetvis ha förändrats. Men såvitt jag minns så var det inte direkt något överskott på fri lek, tvärtom. Det var ofta väldigt många damer i närheten som styrde upp på både det ena och det andra sättet.
LikeLike
Det är kanske det som gör mest onte i artikeln. Den verkligt fria leken är allvarligt hotad och nu rustar de för slutstriden.
LikeLike
De här styrande lektanterna har de gått på högskolan och har en akademisk examen?
Om, ger jag dubbel IG till lärosätena.
LikeLike
Jag är rädd att den här maktkampen finns på olika plan i samhället och det är inte självklart att lärarutbildningen bär huvudansvaret.
Min teori är att regeringarna som tillsatt delegationerna har huvudansvaret. 1,4 miljarder är ganska mycket pengar att fördela.
Men jag citerar gärna Tim Ekberg: “Ingen styr Jan…”
LikeLike
Fast förskoleministern heter något annat i förnamn, så hur menar du?
LikeLike
Du har rätt. Efter valet fick vi en egen minister.
Jag känner inte till arbetsfördelning och maktförhållanden mellan ministrarna. Förskolans vacklande ställning i skolsystemet gör den öppen för attacker från andra fält. Nyamko är väl även jämställdhetsminister?
(Se så snabbt det gick att vänja sig vid förnamn!)
LikeLike
Men det var Jan som presenterade den förtydligade läroplanen och hyllade leken.
(Frågan är vilken typ av lek det är han uppskattar?)
LikeLike
Men det var före valet och då var Nyamko inte på plats utan Jan som hade befälet i dessa frågor. Som bekant hade ni på lärosätena en annan smålänning jag glömt namnet på. Minns bara att han var fil dr i något.
LikeLike
Enligt Tim Ekberg är Peter Honeth en utomordentligt viktig person.
Sabuni har en del att bevisa.
LikeLike
Jag får rådet att läsa den här filosofen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Adriana_Cavarero
Och snubblar över summeringen av hennes senaste bok:
Cavarero proposes the name “horrorism” for those forms of violence that are “crimes” which “offend the human condition at its ontological level.” Pairing, unexpectedly, Hannah Arendt’s notion of natality and Thomas Hobbes’ description of maternal dominion as the power to “nourish or destroy,” Cavarero elaborates this ontology as one of “vulnerability” – a reciprocal exposure in which we are given over to either the other’s care or harm, “almost as if the absence of harm or care were not even thinkable”. She argues that it is precisely this alternative between care and doing harm – and not some “pure, gratuitous cruelty” – that is the “generative nucleus” of horror, precisely because this vulnerability is the condition of human life as it is given from birth to death. Horrorism is, so to speak, a radical rejection of care – a wound inflicted precisely where care was most needed. Therefore, the violence strikes more deeply at the “dignity” of the unique, bodily life that is harmed; or better, because horror is a form of violence that is made possible by the heightened vulnerability of helplessness, it also implicitly reveals this dignity.
LikeLike
Pingback: Vad är ett barn? | Anne-Marie Körling
Jag bekämpar gärna angrepp genom att bejaka och anamma dem – det är ju bl.a. bakgrunden till flumpetröjan – och jag har under några års tid lekt med tanken på att bemöta just nidbilden av lata pedagoger på ett liknande sätt. Dock ingen tröja den här gången.
Kanske läge att försöka slutföra den tanken? 😉
LikeLike
Den tröjan vill jag gärna se:
La
ta
pe
da
go
gen
LikeLike