Ibland tror jag att den svenska skoldebatten är unik i världen. Då brukar Brian Kotts bevisa motsatsen:
http://twitter.com/#!/briankotts/status/68472969659285504
Hur ska vi förbereda skedmatade studenter för universitetsstudier?
Many new undergraduates are unable to write essays, carry out independent research or study on their own, it is claimed.

Denna utveckling tog fart redan på nittiotalet då universiteten tvingades sänka kraven på sina utbildningar. Lösningen är “enkel”: Höj kraven, minska antalet platser och förbättra den förberedande utbildningen. Gör vi inte det nu förvärras bara situationen när de curlade studenterna, som inte sett några andra alternativ, uppfostrar nästkommande generationer utifrån sina egna förutsättningar – en nedåtgående spiral.
LikeLike
Nej, inte helt synonyma, nej. Den curlade är van att alla hinder sopas bort av någon annan, och att personen själv förväntas ta mycket lite ansvar för att h*n hamnar i ett optimalt läge. Den skedmatade har vants vid att det bara är att gapa så landar trevligt storleksoptimerade väl avvägda läggtuggade bitar på tungan. Skillnaden må vara subtil, men är definitiv.
Och kan hända är det bästa vi kan göra för att förbereda dessa arma, ömhudade, bortklemade individer inget. Om vi fortsätter kompensera för de erfarenheter de saknar (att själva ta ansvar för att ta för sig det som faktiskt finns tillgängligt, att falla och resa sig, inte bli upplyft, igen, att stanna upp vid ett hinder och fundera ut om detta bör flyttas på eller om de själva bör välja alternativ väg, runt eller över, etc) skapar vi en hjälplös generation som står fullständigt hudlösa, oavsett hur goda och väl avvägda kunskapsbitar vi matat dem med.
LikeLike
Låter som du bytt sida. Men om man ska påverka deras beteende så måste det bli tydligt för dem vilka konsekvenser det har:
Om man själv har sönder sin jacka kan man inte få ersättning av skolan.
Om man inte läst till provet kan man inte få omprov utan får sänkt betyg.
Om man gör dåligt ifrån sig en termin blir betygen därefter, sänkningen från MVG till underkänt stoppas inte av rädda rektorer.
LikeLike
Man kan verkligen inte lita på mig!
Det här är en allvarlig fråga och lämpar sig dåligt för ställningskrig!
LikeLike
Hej Morrica!
Det låter hårt och paradoxalt (att agera genom att inte göra någonting). Samtidigt har jag svårt att se någon annan väg.
Du beskriver dilemmat väl. Det var den nyansskillnaden jag letade efter!
LikeLike
Ja. Världen är hård, paradoxal och oförlåtande. Den som ständigt blivit serverad och servad riskerar t ex att plötsligt framstå som nonchaland ointresserad, och bli bemött som om h*n inte orkade bry sig. Om vi då beskäftigt springer fram med skeden igen, i en välmenande önskan att ‘hjälpa personen komma igång’ t ex, förstärker vi personens hjälplöshet ytterligare.
LikeLike
“Nej, inte helt synonyma, nej. Den curlade är van att alla hinder sopas bort av någon annan, och att personen själv förväntas ta mycket lite ansvar för att h*n hamnar i ett optimalt läge. Den skedmatade har vants vid att det bara är att gapa så landar trevligt storleksoptimerade väl avvägda läggtuggade bitar på tungan. Skillnaden må vara subtil, men är definitiv.”
Håller inte med om det.
Den curlade, och den skedmatade reagerar likadant.
“Den curlade är van att alla hinder sopas bort av någon annan, och att personen själv förväntas ta mycket lite ansvar för att h*n hamnar i ett optimalt läge.” ‘
= orka bry sig, jag klarar mig ändå.
“Den skedmatade har vants vid att det bara är att gapa så landar trevligt storleksoptimerade väl avvägda läggtuggade bitar på tungan. Skillnaden må vara subtil, men är definitiv.”
= orka bry sig, jag klarar mig ändå.
LikeLike
Vilken är din poäng?
LikeLike
“Vilken är din poäng?”
Att det inte är någon skillnad.
LikeLike
På vad? Jag förstår inte riktigt vad det är du jämför, om det är den synliga reaktionen, det ytliga intrycket av den synliga reaktionen eller vad det är du pratar om, och det gör det svårt att följa med i ditt resonemang.
LikeLike
Skillnaden handlar väl om strategier för att bryta den här inlärda hjälplösheten? Om allt alltid är någon annans fel innebär det ett totalt förnekande av det egna ansvaret och jag tänker att vi som utbildar måste fundera över var sprickorna i muren finns.
På ett enkelt plan handlar det om disciplinering och självkontroll – men jag menar att det också måste finnas en dimension av kritiskt förhållningssätt. Det är bra att ta med pennan till lektionen men jag behöver inte lita på att läraren har rätt!
I dagens sydsvenska argumenterar Heidi Avallan för klädernas betydelse
http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article1468097/Kunnig-och-kladd.html
Och jag håller inte med. Den undervisande relationen är alldlels för ömtålig för den här typen av förenklingar. Jag saknar mina röda snickarbyxor
LikeLike