Jag läser om den engelska satsningen på att rekrytera toppstudenter till läraryrket. Länk
Förutom fallande studieresultat har den svenska skolan svårt att få de duktigaste studenterna att vilja bli lärare. Men i Storbritannien har succéprojektet Teach First lyckats locka landets toppstudenter till läraryrket och samtidigt förbättrat kvaliteten i landets mest utsatta skolor.
När Teach First startade 2002 var de brittiska problemen snarlika de vi har i Sverige idag: studieresultaten i socialt och ekonomiskt utsatta områden var på tillbakagång och det var svårt att locka de allra duktigaste studenterna till läraryrket.
Det är verkligen ett spännande projekt och jag råkar känna en av deltagarna. Hon berättar om en utbildningssituation som är ganska annorlunda jämfört med det som vi erbjuder våra svenska studenter.
I England är universiteten inte yrkesförberedande på samma nervösa sätt som i Sverige. Arbetsgivaren är generellt sätt mindre intresserad av programmens innehåll än universitets status och studentens prestation. Idén är att om du har bra betyg från ett toppuniversitet klarar du av vilket jobb som helst. I Sverige finns en tendens att se utbildning som en garanti för att alla har de nödvändiga kompetenserna för att klara sitt jobb – därför lastar vi gärna ner en hel del extra i ryggsäcken.
Nåja – när J tog sin strålande examen (first!) i politisk historia vid Manchester university stod inte arbetsgivarna i kö. Hon fick ett erbjudande att följa Teach first och jag förstår att det var ganska tuffa villkor. Med våra mått mätt slängs de snabbt ut i verkligheten och det är begränsade resurser som satsas på utbildning och handledarskap. Jag skulle vilja kalla pedagogiken “simma eller drunkna”.
För J gick det bra. Hon tog sig igenom det första tuffa året och idag har hon lärt sig hantverket den hårda vägen.
Snart är hon fri att söka jobb var hon vill och jag är övertygad om att hon är rätt person på rätt plats.
Kanske är vi många som vakar över “den rätta vägen” till läraryrket. Vad säger de fackliga organisationer om kvackande akademiker?
Jag tror att vi skulle få en annan skoldebatt om fler högpresterande akademiker fick pröva på. Nu när de flesta inte gör lumpen behöver vi nya ritualer för att träda in i vuxenlivet.
Allt som inte dödar dig gör dig stark.
Tysta tankar 
Jag uppträder med stolthet som kvackande akademiker.
Det låter bra med lite smalare och tuffare väg till examina och jobb.
Det är där bl.a. lärarutbildningen har felat genom att vara så såphal och slapp att alla glider igenom lätt utan att anstränga sig. Jag har själv sett och arbetat med lärarstudenter, så akademiker jag är.
Du har rätt i att den orosfyllda anpassningen till yrkeslivet är en hämsko för universiteten. Titta bara på hur psykologprogrammen ofta misshandlas.
torestad.blogspot.com
LikeLike
Jag gillar inte uttrycket “kvackande” och menar att det ofta används slentrianmässigt och skråmässigt.
Tyvärr lever drömmen om den kompletta utbildningen kvar på det politiska planet. Tänk om vi kan konstruera en lärarutbildning som passar alla och löser skolans alla problem?
Många utvärderingar fokuserar också på den här aspekten:
– Vi har inte fått ditten och vi har inte fått datten…
P.S. Kunskap är inget man får!
LikeLike
@Bertil Törestad, se svar nedan.
LikeLike
Intressant projekt. Väldigt mycket attraktivare än att efter fem års universitetsstudier upptäcka att yrket inte passar en.
Det är sant att kunskap inte är något man får. Men har vi både skolelever och studenter att hoppa genom ringar som är meningslösa eller som de upplever som meningslösa. Det däremot är något vi tar från dem.
LikeLike
Sanningen är väl att det går att dressera människor till att uppleva ringhoppning som ytterst meningsfullt. Till sist fungerar nog de där ringarna som en ersättning för livet.
Jag tror att en del av projektets framgångar handlar om dess öronbedövande allvar!
LikeLike
Rekryteringsproblemet har ju varit akut länge, så varför inte denna numera beprövade metod? I Sverige behöver greppet nog också kombineras med lönehöjningar för lärarkåren så att nivån behåller lärarna kvar i yrket i tillräcklig omfattning.
LikeLike
Det är inte säkert att det går att översätta de här beprövade erfarenheterna. Jag tyckte det var på gränsen till grymt att skicka ut J till en tuff skola utan skyddsnät.
Lönen ja…
Tänkte inte på det!
LikeLike
Jag har en förståelse för att i en skola med allt mer urvattnade ämneskunskaper så kan du som lärare känna dig riktigt stolt över att du har den biten i mer än tillräcklig grad och därför också vill vara stolt över att du kvackar med bristande pedagogiska kunskaper. Det är dock viktigt att påpeka att eleverna behöver dubbelkompetensen ämne och didaktik för att lära sig mesta möjliga.
Till skillnad från Mats vill jag att vi ska öka användningen av uttrycket “kvackande” och ge det en riktigt negativ klang av kvackande ankor som får det att gå runt i skallen på stackars elever. Vi måste börja få bort även lärare som arbetar med ämnen de inte har behörighet för, det är dags att lyfta ämneskompetensens betydelse det har du rätt i.
LikeLike
Oj menat som svar till Bertil Törestad.
LikeLike
Mycket bra idé. Det kan aldrig vara fel med fler vägar in i läraryrket. Lärarprogrammets utformning passar inte alla. Särskilt inte om man är intresserad av ämneskunskaper. Däremot skulle jag vilja påstå att lärarprogrammet ger studenterna en bra didaktisk grund, men det behövs också folk med ämneskunskaper.
LikeLike
Rätt Kim!
Mer ämneskunskaper, men inte som man bottnar i (som det ofta sägs!) utan som man kan simma i på djupet.
torestad.blogspot.com
LikeLike
Håller med dig fullständigt.
LikeLike