10 000 kronor – men till vem?

Jag ser debatten mellan Gardner Sundström och Fjelkner. (Länk till Agenda) Till sist kommer de in på hur stor löneökning som krävs och jag har svårt att uppfatta kravet från LR. Först gäller det gymnasie- och högstadielärare. Senare lägger Fjelkner till mellanstadielärarna för att till sist innefatta grundskolans alla lärare.

När SKL börjar bolla med siffror som gäller alla lärare är vi förlorade. Utan definitioner av vilka grupper som åsyftas blir det en meningslös debatt.

Jag tolkar Zoran som att det gäller ett generellt påslag till ALLA lärare i grundskola och gymnasium? Är det den officiella förbundslinjen?

Max Entin är som vanligt roligast och vassast (Länk

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

39 kommentarer till 10 000 kronor – men till vem?

  1. janlenander skriver:

    Jag känner mig förstås ytterst pessimistisk om pengar från SKL, de ser det som sitt uppdrag att sänka lärarna. Jag jämför med de gamla stötarna på Ericsson som lurade unga människor som skulle på utlandskontrakt och sen när dessa personer kom tillbaka så hittade de jobb någon annanstans snabbt som ögat. Tusenlappar i vinst och miljoner i förlust.

    Jag hoppas att alla lärare på grundskola och gymnasium skulle kunna få i genomsnitt 1000 kronor i påslag men som en procentsats så att de som redan tjänar bäst får mest. SKL mfl pratar så mycket om lönedifferentiering, nu borde de välja en metod som differentierar.

    • Mats skriver:

      Du menar höga generella påslag till dem som redan tjänar mest – oberoende av prestation? (typ gammal lönetrappa)

      Tolkar jag dig rätt?

      • janlenander skriver:

        Ja, det blir lönetrappa effekten. Så länge som arbetsgivaren inte kan följa upp det viktigaste uppdraget är det ju lite grand av den enda möjligheten att differentiera.

        En tillkommande möjlighet för rektor att differentiera inom personalgrupper skulle göra det möjligt att flytta pengar från den som tydligt underpresterar till den som ligger extra dåligt till.

        • janlenander skriver:

          PS. Lärarskickligheten samvarierar i hyfsad utsträckning med utbildning och erfarenheter så det är en ganska acceptabel metod.

        • Mats skriver:

          Den är dessutom väl beprövad!

          Fast det var många som menade att den passiviserade lärarkåren och att möjligheten att koppla till prestation är ett nödvändigt maktmedel för rektor.

  2. Mats skriver:

    Zoran (eller LR) har svarat på twitter att kravet gäller alla lärare i grundskolan och gymnasiet. (Vi har haft svårt med kommunikationen förut, men jag kan inte tolka hans text på annat sätt)

    Jag är nyfiken på hur LR ser på de grundlärare som utbildar sig med inriktning mot förskoleklass och grundskolans tidigare år. Blir deras arbete 10 000:- mer värt för att barnen har fyllt sju år?

    Dessutom har vi problemet med alla lärare med dubbla åldersspår i examen. Hur ser LR på deras lönesättning? Idag jobbar många av dem i förskolan eftersom arbetsmarknaden ser bättre ut för fskl och behovet är större.

    Marknadskrafterna och lönesättning borde alltså tala för ett motsatt förslag – att uppmuntra folk att söka till en utbildning som leder till jobb!

    Ett tredje problem är att en del kommuner anställer gt-lärare som fskl. Organiserar LR dessa grupper? De har alltså examen men arbetar som obehöriga fskl.

    Jag menar att det är rimligt att förstå omfattningen av kravet innan vi tar ställning till rimligheten i det.

    • Anna skriver:

      Det är väl inte utbildningen i sig som avlönas – utan den tjänst man har. Så lärare anställda i grund- och gymnasieskolan är väl ett tillräckligt tydligt svar på frågan.
      Jag vet inte hur det är för förskollärare som ”byter branch” men vi ämneslärare som arbetar utanför skolan tjänar i alla fall betydligt bättre än om vi stannat kvar där – och det är ju ett skäl i sig att höja lönerna. Skolans huvudmän tycks inte ha fattat att duktiga lärares kompetens värderas och betalas betydligt bättre av andra arbetsgivare.

      • Mats skriver:

        Jag tolkar det ursprungliga förslaget som ett försök att fokusera på LR:s kärntrupper (ämneslärarna) men att Fjelkner fick kalla fötter och nu vill innefatta hela medlemsgruppen?

        Nog är frågan rimlig?

    • Andreas skriver:

      Ett annat högst väsentligt problem är att lönedifferentiering obönhörligen måste leda till att de lärare som bedöms som mindre kompetenta får en lönesänkning. Eller tror ni på allvar att kommunerna kommer att tillskjuta de stora summor som kommer att krävas för att genomföra stora löneökningar till de lärare som av skolledare och SKL bedöms som mer kompetenta och inte samtidigt sänka andra grupper av lärare?

      Att öka skillnaderna i samhället, göra skillnad på folk och folk är en borgerlig paradgren. Först då de ”bärande” och ”duktiga” kan blicka ner på de ”tärande” och ”usla” kan samhället utvecklas. De högavlönade behöver tydligen… gruppen lågavlönade att spegla sig mot för att orka gå upp på morgonen. Numera anses att få karriärvägar är en brist i läraryrket. För vem är det en nyhet? Nu föreslås bl.a. i Stockholm att man kan bli ”superpedagog”. Hur många kommer att lockas till yrket av det? Vidare förselog man att: ”Vi kommer också att eftersträva metoder att uppmuntra rektorer som sätter differentierade lärarlöner.” På vems bekostnad frågar man sig och hur kan detta vara ett tecken på kvalitet? Eller påståendet att ”Avsaknaden av utvecklingsmöjligheter avskräcker många högpresterande studenter”. På vilket sätt är inte läraryrket en ständig utveckling och förkovring kan man undra?

      • Mats skriver:

        Jag tror att en facklig organisation måste bestämma sig för vad det är som ska belönas. Många tycks mena att det sista studieåret ska vara mer avgörande än ev. andra kvaliteter?

        • Andreas skriver:

          Här håller jag med dig, diskussionen har gått in intellektuell dimma när företrädare för de olika förbunden, men också bland lärare för den delen, ställer upp utbildningslängden som det avgörande lönekriteriet. Själv har jag tre examina; polmag, civilekonom och gymnasielärare. Trots det tycker jag att det är främst mina gärningar i klassrummet som ska värderas, men så är inte ofta fallet. Att sedan, som en del gör jämföra sig med den privata sektorn är ett argumentativt självmål.

          Att kämpa för att alla inom skolans verksamhet, från förskola, fritids, grundskola, gymnasium till vux ska ges tillfredsställande löner är en självklarhet. Jag gick från att ha verkat i nästan tio år i näringslivet till att omskola mig till gymnasielärare. Med detta visste jag mycket väl att det skulle påverka min lön relativt kraftigt nedåt. Men jag tycker att läraryrket har mycket annat att erbjuda i form av flexibilitet och kreativitet som åtminstone jag uppskattar trots den ständiga politiska torpederingen av lärarkåren.

        • Jan Lenander skriver:

          Den usla uppföljning av lärares viktigaste uppdrag gör att mängder av andrahandskriterier kring utbildning etc. blir nödvändigt. Jag håller förstås med dig om att det inte är utbildningens längd som spelar roll utan vilka resultat den uppnår. Det är sorgligt att det är nödvändigt att gå tillbaka till så basal kriterier för att åtminstone ha någon stringens i debatten.

          Alla arbetsvillkor för läraryrket behöver förbättras dvs. inte enbart lönen. Vi behöver öka konkurrensen till yrket. Jag har också accepterat en lönesänkning för att jag ser de andra fördelarna men det är smärtsamt med fortsatta lönetapp och dessutom ett ständigt krig för att behålla vår autonmi.

      • Jan Lenander skriver:

        Läraryrket behöver höjas lönemässigt rätt över för det lockar numera inte tillräckligt många duktiga studenter. Detta måste SKL inse snarast i annat fall så kommer den svenska skolan drabbas av en otäckt fallande spiral av sämre resultat.

        Min bild är att duktiga medelklassmänniskor är bärare av samhället och ser till att Sverige får beställningar och har produkter av världsklass. De duktiga ungdomar som är framtidens medelklass kan engagera sig starkt i att de som inte har det lika lätt också hittar rätt men det finns en gräns när de behandlas nedlåtande och flyr till friskolor etc. Vi måste akta oss för att belöna de icke-duktiga.

        • Andreas skriver:

          Definiera gruppen ”icke-duktiga” är du snäll. Vilka är dessa ”duktiga medelklassmänniskor”?

        • Jan Lenander skriver:

          Begreppet duktig är generaliserande och ska därför bara definieras i en kontext. Jag tror faktiskt att du förstår ganska väl vad som åsyftas och ställer den kritiska frågan i argumenterande syfte.

      • Monika skriver:

        Jag skulle också vilja veta vilken grupp som är ”icke-duktiga” och ställer mig förundrad över hur man resonerar. Tänk om jag som lärarutbildare skulle dela upp mina studenter i duktiga och icke-duktiga. Då kan jag ställa mig frågan om jag är särskilt duktig själv, då jag utgår från mina egna personliga värderingar och fördomar.

        Den är debatten om duktighet ger mig utslag … Det finns en självgodhet bakom den.

      • Jan Lenander skriver:

        Jag tycker det är avskyvärt att ge duktig en negativ stämpel på ordet duktig:

        Duktig: redig, ambitiöst, skicklig, kompetent

        Källa: http://www.ordlista.se

        Jag har skrivit ett inlägg Skötsam och duktig för att bli kreativ och hävdar att vi behöver behandla de som är duktiga väl. Det är inget konstigt med att några har mycket svårare att prestera väl och jag som lärare försöker möta alla på deras nivå och hjälper dem till bättre resultat men skillnaden i prestation kvarstår förstås även om alla lärt sig mer.

      • Monika skriver:

        Det är inte att ge en negativ stämpel på ordet duktig som jag gör, utan snarare på användningen av ordet i syfte att skilja ut agnarna från vetet.

        Efter vems mått skall någon bedömas som redig, ambitiös, skicklig och kompetent. Ditt mått? Eller SKLs? Eller Björklunds? Eller mitt?

        Och vilken grupp skall anses vara icke-duktig?

        • Monika skriver:

          Vilka studenter som går på lärarutbildningen är inte duktiga?

        • Jan Lenander skriver:

          Jag anser att betygen har ett hyfsat prognosvärde för framtida prestationer. Den framtida arbetsgivaren har den helt subjektiva rätten att bedöma hur duktig en person är. De som inte klarar av avancerade arbetsuppgifter är inte duktiga.

          Eftersom lärare ska arbeta med utbildning och behöver kunna tillgodogöra sig utbildning sä är de lärarstudenter som misslyckas med att lära sig är icke-duktiga. Det finns dock fler som kan vara icke-duktiga av andra skäl.

        • Monika skriver:

          För det första räcker inte skolkunskapsbegåvning för att bli lärare. Därför är det långt ifrån säkert att den som har de högsta betygen blir den man värderar som den duktigaste läraren.

          För det andra, om det är den framtida arbetsgivaren som skall ha den rätten, är frågan vad vi på lärarutbildningen har för uppgift. Skall vi fråga den framtida arbetsgivaren, den vi inte vet vilken det blir, vad den anser vara en duktig lärare.

          För det tredje är frågan om vad som är avancerade arbetsuppgifter?

          För det fjärde vad är det som studenterna skall lära sig som de misslyckas med för att anse vara icke-duktiga.

          För det femte, vilka andra skäl innebär att någon inte är icke-duktig.

      • Jan Lenander skriver:

        I slutänden vill vi sålla agnarna från vetet, vi vill att kirurgen som håller i kniven ska veta var våra inre organ sitter, att ingenjören som bygger bron kan göra den tillräckligt hållbar och att läraren kan lära ut det vi behöver.

        Vi behöver sortera men det är förstås bra om vi kan vänta med att sortera så länge som möjligt och att sorteringen är baserad på mycket kunskap. Av ekonomiska skäl är det tyvärr lämpligt att göra sorteringen tidigare. Studielån för en hel lärarutbildning och sen duger inte individen som lärare är verkligen en personlig katastrof som vi vill undvika. Då får vi använda bästa möjliga prognosmetod.

        Förutom förmågan till att tillgodogöra sig utbildningen så kommer de där sakerna som lite lösligt sammanfattas med EQ, SQ, … …. och det verkar lämpligt med några lämplighetsstest som sorterar bort lärarstudenter som är för blyga, för lite lyhörda eller har för extrema värderingar.

        För varje område finns det väl progressionsskillnader och faktiskt möjlighet att se vilka som fastnar på lägre trappsteg. Många klarar att räkna ut densitet inom fysik men för vissa är vägen alltför lång till att beräkna radioaktiva sönderfallskedjor. Det senare är mer avancerat på flera olika plan.

        • Monika skriver:

          På pappret kan det du säger låta vettigt … men det är oerhört svårt att på ett tidigt stadium veta om någon passar till lärare eller inte.

          Och vad gäller blyghet – om det skulle vara något som man sorterade bort någon för – skulle jag inte sitta här. När jag började på LHS vågade jag knappt säga mitt namn inför gruppen, men jag lärde mig tekniker som innebar att jag kunde börja att framträda och sen var det bara att öva tills den försvann. Allt i den utbildningen skedde inför grupp, inte bara i grupp.

          Jag tror man försöker lösa något som inte går att lösa med tekniker som är ganska trubbiga för att se lämpligheten för dem som skall verka inom ett yrke som är så speciellt som läraryrket.

          Har vi en skola som går ut på att sorteras, måste naturligtvis lärarna också sorteras. Men vi ser inte alla på det här likadant. Eftersom vi har en skola med olika individer, behöver vi också lärare som är olika – inte stöpta efter en och samma form.

          Jag tror inte att det är möjligt att se på läraryrket utifrån naturvetenskapligt synsätt. Själv vänder jag mig mot ditt sätt att se på det här. Jag kategoriserar inte människor på det sättet, att de befinner sig på olika trappsteg mm. Och därför ser jag inte någon som inte lyckas lära sig något som icke-duktig.

        • Monika skriver:

          Vad jag gör är att sätta mig ner och arbeta på att se om det finns ett sätt att nå den här personens potential att lära sig det som hon eller han behöver kunna.

        • Mats skriver:

          Väldigt fint skrivet Monika – och mycket omvälvande perspektiv. Men om vi försöker undvika att se barnen ur ett bristperspektiv är det rimligt att pröva samma synsätt på studenterna. Jag har förstått att ordet ”process” är kontroversiellt.

          Till sist kommer vi till kursmål och examinationer, men det vore olyckligt om vi utgick från personens egenskaper – och det där med medelklass förstår jag inte alls!

      • Jan Lenander skriver:

        Jag tror vi får titta lite noggrannare på samhällets mål och fundera kring följande distinktion.

        1. Samhället vill ha tillräckligt många som har tillräcklig kompetens för att bli läkare, lärare, ingenjörer osv.

        2. Samhället vill att alla som kan uppnå tillräcklig kompetens för att bli läkare, lärare, ingenjörer osv ska få detta.

        Jag hävdar att det kommer finnas många fler som passar på kriterie 2 och att kraven på utbildningsväsendet kommer att bli oerhört mycket högre. Är samhället och berett att ta kostnaderna för att genomföra alternativ 2? och mitt svar är att oavsett politisk färg så finns inte den viljan. Det du skriver är fint Monika men det löper risken att bli just det, bara vackra ord. Orealistiska ambitioner innebär också att många kommer i kläm när den ekonomiska verkligheten knackar på och då blir alternativ 2 inte alls lika fint längre.

        • Mats skriver:

          Du beskriver ett viktigt dilemma och trots ambitioner om breddad rekrytering förtjänar det att sägas: Det är ingen rättighet att bli lärare!

          Det är något du måste förtjäna – en kunskap att erövra.

          Om sedan betyg är den bästa urvalsgrunden och framgångsfaktorn kan vi diskutera!

        • Jan Lenander skriver:

          Betyg är det bästa urvalsinstrumentet fram till att någon tar fram något bättre.

          Jag påpekar också att jag är rädd att orealistiska ambitioner är på väg att knäcka tanken om enhetsskolan. De duktiga barnen överger underfungerande skolor och vi får en ny variant på realskolor så att enhetsskoletanken faller ihop.

        • Monika skriver:

          Jag är väl medveten om att gymnasifieringen har nått även universitet och högskola, men ser mig inte främst som ”sorterare” utan som lärare. Och jag försöker se förtjänsterna före bristerna i studenternas arbeten. Jag bedömer helheten och utifrån hur de har tänkt och tolkat uppgiften.

          Men det handlar om kriterierna om deras arbeten inte blir godkända, inte att något de gjort är dåligt eller att de inte varit duktiga. Man kan faktiskt nå ett lärande hos studenterna utan att kategorisera dem. Och det har inget med orealism att göra utan om kunskap.

          Viktigast av allt att påpeka är att jag inte bedömer studenterna, utan deras arbeten. Kanske därför som jag inte kategoriserar studenterna i duktiga och icke-duktiga.

          Att se inlärningsprocessen är svårt numera när vi bara har ett eller två moment i hela lärarutbildningen och den är utspridd över hela universitetet. Det var enklare då Lärarhögskolan fanns då vi ofta hade fyra moment, dvs. en hel kurs istället för som nu ett moment i kursen.

          En del i lärarens uppdrag är att kunna se elevernas och studenternas potential. Men hur skall man kunna se det hos en sökande innan den påbörjat utbildningen på basis av skolkunskapsbetyg. Denna typ av begåvning kanske inte visar sig förrän en bra bit in i utbildningen.

          Därför ser jag inte att höga betyg är något av de bästa urvalsinstrumenten.

          Det finns fördelar med att inte ha höga antagningspoäng och en av dem är att man kan fånga upp begåvningar som inte passat in i skolans sätt att bedöma elevers kunskaper och därför inte har högsta betygen.

        • Mats skriver:

          Som utbildare är jag väldigt glad om de blivande lärarna har arbetat några år innan de söker in på lärarutbildningen.

          Erfarenhet är en svårslagen merit och i en allt mer segregerad värld är det betydelsefullt om de har fått känna på livet utanför skolan.

          En del människor trivs a-l-l-t-f-ö-r bra i skolans värld.

        • Mats skriver:

          Betygens har många funktioner:
          1) Motivera och disciplinera – utan tvekan
          2) Sortera och förutsäga framtida studieframgång – mer tveksamt
          3) Information om elevens prestationer – kanske om de kompletteras med andra budskap.

          Monikas distinktion mellan barnet och prestationen är viktig och oändligt svår att förklara för dem som mäter sitt eget värde genom andras omdöme om dem.

        • Jan Lenander skriver:

          Jag har inget emot att återinföra arbetslivserfarenhet åtminstone som en del av urvalskriterierna. När jag möter elever i klassrummet försöker jag se vad varje individ är duktig på och vad de kan bli duktig på men jag vill inte att vi ska blunda för att vissa elever inte har stor chans att bli duktiga lärare, läkare, ekonomer. De bör välja andra yrkesvägar.

        • Mats skriver:

          Jo – ibland är det nödvändigt med studieavrådande samtal. Men till sist handlar det om att klara examinationerna. Alla har rätt att misslyckas.

        • Monika skriver:

          Mats

          Jag leder undervisningen för dem som inte har arbetat i några år och för dem som har gjort det som lärarvikarie eller med annan typ av arbete och för dem som är lärare eller vill kompetensutveckla sig eller för dem som har erfarenhet av skola och utbildning från ett annat land.

          Självklart är det skillnad på hur de tar till sig utbildningen, speciellt i början. Och det är också den erfarenhet under alla år jag har undervisat, som har fått mig att inse att det inte räcker med att ha höga betyg. Eller att det är den enda vägen in i yrket.

          Man är inte lärare när man börjar utbildningen, man blir det!

          Några års arbetslivserfarenhet skulle kunna vara en urvalsprincip för alla. Nu har man dock tagit bort 25:4, så den möjligheten finns inte. Om man inte återinfört den igen. Då missar man dem som har möjlighet att bli ”duktiga” lärare, läkare och ekonomer, om man nu vill värdera dessa.

      • Jan Lenander skriver:

        Hmmm, 25:4 var väl en intagning för dem som inte hade fullständig gymnasiekompetens och det var väl mycket en flopp där väldigt få klarade av studier. Nuvarande möjligheter att börja med att komplettera på KomVux känns då mycket bättre.

        Samtidigt med 25:4 fick man extra poäng beroende på hur länge man varit ute i arbetslivet och låga betyg gick att kompensera med mycket arbetsliv. Den modellen tyckte jag ganska bra om för de flesta hade skaffat sig väldigt bra alternativa erfarenheter och även om själva studierna ofta var svårare för dem så var det inga jätteproblem och efter examen hade de en bra bredd. Det minns jag inte varför det togs bort.

  3. Lars P Syll skriver:

    Självklart ska lärarlönerna höjas generellt. Varför inte starta med 10 papp direkt? Samhällskeonomiskt är det en lysande framtidsinvestering [vilket jag visar i den här artikeln: http://larspsyll.wordpress.com/2011/04/11/larare-och-kunskap-obligatorisk-lasning/%5D

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tror att det räcker med att vända trenden så att lärarlönerna börjar gå upp mer än andra gruppers och tänker mer i banorna 1 papp än 10 papp.

      Ditt blogginlägg är välformulerat och intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s