Morrica antyder att min kritik mot LR:s presschef Zoran är påfrestande (länk).
Metabolism delar nog en del av min frustration. (länk). Under kommentarer gör jag ett lamt försök att förklara varför förskollärare inte uppskattar kritiken mot yrkesidentiteten. Zoran själv menar att jag är som “prinsessan på ärten”.
Skäggig dagisfröken börjar också tröttna (länk)
Jan menar att jag är “ilsken” och jag tror inte att det är en komplimang:
http://twitter.com/#!/janlenander/status/64308381321658368
Den 11/5 bjuder DN in till debatt på kulturhuset:
Reportern Maciej Zarembas artikelserie ”Hem till skolan”, i Dagens Nyheter, har höjt rösterna om den svenska skolan. Nu bjuder vi in till hearing för att fånga upp och fortsätta diskussionen som pågår ute i samhället.
Tysta tankar 
Jag kan förstå dina känslor för väldigt snabba åsikter om ditt yrke (även om du gått vidare) av någon som inte är insatt men hävdar att åsikter om ämneslärares sätt att arbeta varit mycket vidlyftigare från de som inte kan tillräckligt om vårt yrke. Det finns en del som skulle behöva titta efter bjälken i sitt eget öga innan de letar efter grandet i någon annans. 😉
LikeLike
Som lärarutbildare med inriktning mot generell examen (sedan 2001) vore det underligt om jag inte hade erfarenhet och åsikter om kriterier för bedömning av olika ämnes- och åldersinriktningar..
Även om jag skulle vilja kan jag inte smita från de här diskussionerna. Med den nya utbildningen kommer mitt uppdrag att bli smalare:
Click to access P%C3%A5%20_vag_mot_larayrket.pdf
LikeLike
Du inser förstås att jag att anser att lärarutbildning måste specialiseras för att ens vara närheten av att nå sina mål. Den har en svårartad stoffträngsel och studenter med allt sämre förutsättningar för att klara den.
Ifall din kamp handlar lärarutbildning med inriktning mot generell examen så kan jag inte annat än säga, snälla tänk om!
LikeLike
Jag för ingen kamp – och ser absolut vinsterna med specialisering. När det gäller utformningen av VFU-besök finns det praktiska vinster med att en högskolementor knyts till några skolor och ansvarar för de kontakterna.
Om vi ska ha ålders- och ämnesspecialisering till alla studenter är jag rädd att det kommer leda till att kontakterna och besöken blir för besvärliga och ersätts av att studenten får lämna in rapporter i stället. (så är det på en del lärosäten). Vi har ett stort upptagningsområde och om jag har studenter på 30 skolor leder det till orimliga arbetsförhållanden.
Politik handlar som alltid om att välja (och vilja).
LikeLike
Både Jan Lenander och Morrica är klarsynta och civiliserade individer som vet hur en slipsten – och en konstruktiv diskussion – skall dras/föras. Även Maths, som du inte nämner här, besitter dessa kvalitéer.
Ändå verkar de inte alls se det vi ser i Zorans angrepp på förskola och förskollärare.
Och det som gör mig mest konfunderad i detta är att de är tydliga med att markera att de tycker att vi har och gör fel som biter ifrån.
Den biten förstår jag bara inte?
LikeLike
Jag har en teori! (I alla fall om min egen utveckling och reaktion)
Många kolleger har länge odlat en underdogmentalitet som isolerat dem i skoldebatten. Eftersom de inte väntar sig respekt har de också svårt att respektera sig själv och varandra. Det är lättare att odla myten om att de “riktiga” lärarna inte förstår vilket viktigt arbete förskollärare (även fritidspedagoger) utför.
Den här logiken fungerar delvis självbekräftande och det blir ganska överraskande när det kommer någon som inte svarar upp mot bilden av en vänlig och självutplånande yrkesroll.
Jag brukar säga att det ska göra lite ont att köra över mig. De här hastighetsdämpande guppen som finns vid övergångsställen har en funktion – att tvinga bilister att stanna upp och se sig för. Så tänker jag mig min funktion.
Kanske borde jag vänja mig vid att bli överkörd:
https://lumaol.wordpress.com/2011/03/31/var-det-sa-smart-att-kritisera-anna-ekstrom/
När det gäller diskussionen om betydelsen av manliga lärare borde jag nog ha gett upp för länge sedan. Var Zoran aktiv hos Margareta Winberg vid den tid då frågan förvisades från den jämställhetspolitiska dagordningen? Jag har vaga minnen av att den sista delen av hennes tid var ganska överhettad och att många inte kände igen sig i ett underligt uppblossande “könskrig” som drabbade feminismens trovärdighet på sikt?
LikeLike
“Vänlig och självutplånande”
Det är en fantastisk slogan! Och en bra teori. Många uppfattar ju också Zorans uttalanden som att han är nöjd med förskolan och ger oss beröm, vilket kan får våra reaktioner att verka överspända, to say the least… 😉
LikeLike
Va? Jag är inte alls anonym!
LikeLike
Snarare mångfacetterad!
LikeLike
Det jag tycker är konstigt, är att en presschef har politiska mandat. Har de inte förtroendevalda som kan ta den biten?
Vilken annan organisation har en presschef som sköter den politiska argumenteringen.
LikeLike
Jag tolkar nog uppdraget snarare som lobbyist – en form av propagandabyrå. Då blir det begripligt.
LikeLike
Jag har upprepade gånger varit negativ till det Zoran säger om förskollärare och upplever att han som LR representant bör avstå från att torgföra sitt föräldrarperspektiv.
Jag tycker dock att alltför många inom förskollärarkåren är för snarstukna när vi andra lärare vill tydliggöra vår yrkesidentitet. Jag tror att er långsiktigt bästa stategi är att hävda att ni inte bara är lärare utan faktiskt förskollärare. Odla er stolthet över den yrkesidentitet och det kunnande ni är ensamma om. Kräva tuffare utbildning och högre inträdeskrav.
LikeLike
En del av förklaringen till det du upplever som lättstötthet tror jag går att finnas i den underdogmentalitet jag försöker beskriva ovan.
De flesta förskollärare och fritidspedagoger är självutplånande och mycket väl medvetna om sin låga position i den inofficiella skolhierarkin. Många undviker skolans personalrum (lärarrum) och jag menar att den här undergivenheten är farlig och ofta falsk eftersom baksidan av den är en mytologisering av den egna gruppens betydelse (“det är egentligen vi som förstår barns utveckling”)
Samtidigt vill jag inte göra mig till någon form av representant för den här tysta gruppen. De får tala för sig själv.
Så får Zoran och Zaremba tala för LR-kollektivet.
LikeLike
Bryt upp underdogmentaliteten absolut men den goda vägen handlar om att se bredare och fråga varför läkare, jurister och ekonomer är viktigare än de som gör de första insatserna för nästa generation.
LikeLike
Jag har svårt att tala utifrån allmänna positioner och blir lätt personlig här. De första åren var ganska glamourösa – alla menade att förskolan var viktig och att här formades den nya människan. Själv hade jag en idé om att vara den första mannen som pensionerades på fältet (ingen karriärism här inte!) och vägrade knyta min manlighet till sådana bagateller som lön och status.
Efter ett tag blev det lite pinsamt när alla tjänade mer än jag – men det var fortfarande roligt att höra om vilket betydelsefullt yrke jag hade.
Sedan hårdnade klimatet och mycket av det jag tyckte var viktigt förändrades. Sexåringarna försvann in i skolan, männen misstänkliggjordes, organisationerna förändrades och det var antagligen lika frustrerande för alla parter att inte alltid bli bekräftad/förstådd av en chef med annorlunda bakgrund.
Jag hör inte till dem som menar att läroplanen ger automatisk status. däremot förstår jag att den styr mitt arbete.
Så när det gäller betydelsen av mitt arbete är jag fortfarande programmatiskt naiv – oj – får jag betalt också?
LikeLike
Läroplan och att bjuda in andra att få bestämma inriktningen är något jag tror är positivt för ett yrke. Däremot får man se upp så att valsituationerna för politkerna inte blir för luddiga och att de måste fixa konflikter mellan de yrkesverksamma.
Lärafacken borde renodlas mot vissa stadium.
LikeLike
Ett fackförbund för varje stadium?
Skojar du?
LikeLike
Nej jag tror att det kunde vara en bra taktik för att höja lönerna. Min huvudpoäng är dock att LR och LF borde renodla sina medlemmar så att LR släppte lågstadiet och mellanstadiet till LF mot att LF släppte högstadiet och gymnasiet åt andra hållet.
LikeLike
Intressant. Vi på högskolan?
LikeLike
(Hoppas denna landar på rätt plats nu)
SULF – Sveriges universitetslärarförbund
LikeLike
(Yes! Det funkade)
Skolledare – Sveriges skolledarförbund.
Hela strukturen fanns ju långt innan ett visst förbund fick storhetsvansinne…
LikeLike
SULF är ett bra förbund!
LikeLike
P.S. Det är utmärkta råd!
Jag arbetade i 23 år utan läroplan och är mycket tveksam till om det är rätt väg till kvalitets- och statushöjning. Men nu är det liksom läroplanen som gäller.
“Inte bara lärare…” Snyggt!
LikeLike
Vi är många som hoppas att lärarhögskolorna går igenom samma stålbad som sker i grundskolan. Det går inte att skicka ut “lärare” som läst utbildningen på distans. Det krävs ämneskunskaper och praktisk erfarenhet. När “vuxna” pedagoger lär barn att älgen inte är ett flyttdjur dvs. inte lämnar Sverige på hösten är det inte konstigt att elever i årskurs 9 inte vet skillnaden på vitsippa och kalsipper. Passar även på att varna för gruppen i S.O.S. som består av fd. makthavare som skadat utbildningssystemet i mer än 20 års tid. Att ge någon av höjdare i gruppen utrymme i debatten är lika befängt som att tro på mjölkharen och tomten. Visserligen har minst en av gubbarna i S.O.S. tomtar på loftet, men för det behövs väl knappast ett helt nätverk. Vore intressant att få veta vem eller vilka som finansierar verksamheten. En av debattörerna är ju känd för ta bra betalt för sina tjänster.
LikeLike
De som läser på distans har ofta ämneskunskaper och erfarenheter – frågan om hur de ska valideras är svår och jag kan nog dela din oro över att de inte ska hinna utveckla en stabil läraridentitet samtidigt som de arbetar.
Distansutbildningar ser olika ut på olika lärosäten. Menar du någon särskild modell?
Om SOS kan du läsa mer här:
http://www.skolaochsamhalle.se/om/
Jag tror nättidskriften har ett litet bidrag från Malmö högskola till webhotell (värdskap) men är ganska säker på att inga andra honorar utgår.
Ditt inlägg är ganska vagt och insinuant till tonen. Du får gärna vara tydligare.
LikeLike
Du vet väl att det inte finns några “lärarhögskolor” idag? Så hoppas inte för mycket på det där stålbadet.
LikeLike
Mats, Jag tror att det är två saker som spelar in här. Dels är attackerna mot Alagic fokuserade på honom som person – inte på någon sakfråga. Hans omdöme, hans integritet (sambon), hans lämplighet för sin roll, hans rätt att ha egna åsikter, hans förmåga att förstå ironi, allt det ifrågasätts – vad jag kan se utan något belägg. Dessutom blir han förlöjligad och hånad.
Jag tror också att Alagic fyller något slags behov av någon att avreagera sig på som har väckts av katederdebatten och fått ytterligare näring av Klass 9 A och Zarembas artiklar. Det är liksom inte lika kul att hacka på Zaremba, Björklund eller Fjelkner, de svarar ju inte – man vet inte ens om de tar emot kritiken. Alagic svarar, deltar och fungerar som synlig måltavla. Därmed erbjuds samhörighet och vi-känsla för alla som deltar, samtidigt som man får utlopp för känslor av kränkthet och ilska.
LikeLike
Rent tekniskt är det väl motattacker vi talar om?
LikeLike
Jag tror du psykologiserar – vi som reagerar på presschefens agerande kan ha andra drivkrafter än de som du beskriver.
Min främsta irritation är hans ovilja att presentera egna definitioner på vad som innefattas i mängden “lärare”. När han förlöjligar andra grupper med lärarexamen eller anställning som lärare blir det svårt att få grepp om hans position – jag tycker det är retoriskt ohederligt.
Om du följer hans Twitterflöde kommer du att möta oändliga variationer på vänliga personer som har bett honom förklara sig utan resultat. Plötsligt förvandlas den aggressive lobbyisten till en känslosam förälder och vi som undrar vad som hände förväntas känna skuld.
One time – too many.
Det hade naturligtvis varit mycket roligare att diskutera med Björklund – men nog har jag försökt? Om han hade velat tala med mig ser jag nog att han missat ganska många tillfällen.
Presschefens roll är att föra ut företagets/organisationens åsikter. Zoran gör det mycket bra – ibland kanske aningen för bra. Förhoppningsvis har han bra betalt. Det brukar informatörer ha.
LikeLike
…Sedan är det väl just det där jag tar upp ovan som kommer upp igen. Att vi som slår tillbaka mot Zoran har och gör fel.
Vi har inga belägg för det, säger du.
Och jag förstår inte hur du menar när du säger det.
LikeLike
Det här var alltså ett svar på Helenas kommentar…
LikeLike
Jag hoppas att om Zoran lägger av att diskutera förskolläraryrket så behöver ni inte slå tillbaka mot de uttalanden han gör för att definierar ämneslärarnas yrkesidentitet.
Vi som har yrkesrollen ämneslärare har ett flertal personer inom Lärarförbundet som vi är riktigt arga på och det finns LR medlemmar som fått allvarliga skrapor av sina rektorer när de påtalat att de har känt sig rejält trampade på tårna av Lärarförbundet. Det finns en stor uppdämd bitterhet mot alla de som kastat sig över vår yrkesroll och ingen kommer tjäna på att dammluckorna öppnas fullt utan det är bättre att de öppnas långsamt.
LikeLike
Jag tror att den här typen av surdegar finns på många arbetsplatser och ska inte trötta dig med berättelsen om hur ett visst förbund valde att lägga sig väldigt nära arbetsgivarens linje när lärarutbildningen sade upp adjunkter för några år sedan.
Men Lärarförbundet fick en hel del nya medlemmar.
LikeLike
Vi skulle behöva renodla fackföreningarna på något sätt är min bestämda uppfattning. Det känns verkligen inte som att fackföreningarna kan låta bli att kohandla bort en grupp medlemmars intressen för andra medlemmars skull. Jag har väl inga riktigt bra förslag men jag tycker byken stinker och vare sig arbetsgivaren är SKL eller staten hade det behövts en bättre facklig motpart.
LikeLike
Visst är det en drömsits för arbetsgivaren att kunna spela ut olika grupper mot varandra!
LikeLike
Mats, visst psykologiserar jag. Visst är det möjligt att drivkrafterna är helt andra. Men jag tycker att det kan vara intressant att diskutera dem (drivkrafterna alltså). Behovet av att ingå i en grupp och känna sig uppskattad och trygg i den finns även på nätet.
LikeLike
Jo, det är säker djupt mänskligt av vilja vara del av en gemenskap och de flesta av oss blir glada för uppmuntran. Nätet består av oväntade möten och en del av dem handlar om åsiktsmässig gemenskap – själv tycker jag det är mer intressant med utmanande samtal.
Om jag skulle ha ett stort behov av att känna mig trygg borde jag nog ha valt andra åsikter – eller helst inga alls. Min trygghet handlar mer om rörlighet och en frihet att byta position. Det är en av de stora fördelarna med att vara privatperson – jag behöver bara förhandla med mig själv!
LikeLike