Kartan för skoldebatten har ritats om. Idag är det ledarsidorna som anger tonen. Tiina Meri dammar av en del påståenden från skolans vardag och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. När våra studenter är på VFU möter de ofta varianter av den här metodiska skåpmaten. Det är en blandning av grundläggande praktisk ledarskap och grumliga normativa budskap.
”Som lärarkandidat mötte jag en lärare som sade att han aldrig skulle klä sig i jeans inför en arbetsdag i klassrummet. En lärare kan inte klä ner sig. Han eller hon måste trots allt vara representativt klädd, eftersom barn lägger märke till de signaler som klädseln skickar. (…)”
Kanske borde jag vara tacksam över att skolan engagerar. Jag behöver lite tid för att vänja mig vid de här förenklade budskapen. Idag är alla (utom lärare och skolforskare) experter.
Tysta tankar 
Varifrån får du att det här skulle vara ett exempel på att lärare får mindre utrymme i debatten? Det var ju lärarröster som hördes genom hela artikeln även om det var ett annat mindre officiellt perspektiv. Rådet om att låta bli leendet fram till jul kunde jag följa i nästan 20 minuter men bakom dessa uttalande ligger en nödvändig respekt för skötsamhet från lärarens sida.
LikeLike
Utifrån den tanken är nog allt möjligt! Jag tror inte att det går att hitta en tanke som INTE har tänkts av en lärare.
Problemet är när de här påståendena upphöjs till doktriner. Våra studenter är ganska mottagliga för denna form av “goda råd” – medan vi fortsätter att tala om självreflektion och att hitta sin ledarstil…
LikeLike
Det finns väl ingen större risk att lärarhögskolan upphöjer de här sakerna till doktriner. Vi som tar emot lärarstudenter på VFU kanske nämner de här sakerna de här åsikterna men det är också med mycket av glimten i ögat.
Jag oroar mig snarast för att ni på lärarhögskolan glömmer det här perspektivet. Eleverna måste uppleva att det är lönsamt att vara skötsam för i annat fall brakar alla typer av storgruppsundervisning samman.
LikeLike
“skötsam” kan betyda väldigt olika saker!
Menar du kläder?
LikeLike
Rötäggig är motsatsen till skötsam!
LikeLike
Så?
LikeLike
Jag tycker det räcker med att försöka lära sig själv så mycket som möjligt och att anpassa sig så att gruppen också lyckas. Detta behöver löna sig.
Allt det andra är bara symboler för detta.
LikeLike
Jag hade under utbildningen en handledare som var fenomenal på det strama ledarskapet. Hon var så engagerad i dess utövande att det knappt blev tid över till annat, exempelvis undervisning. När hon lämnade klassrummet var det pandemonium.
Problemet med att “möta verkligheten” som lärarstudent är att de arbetssätt man har med sig från utbildningen är långsiktiga och processinriktade, och därmed inte särskilt tillämpbara under VFU:ns snäva ramar. Då blir man ganska utlämnad till denna skåpmat.
LikeLike
Jag förstår inte riktigt vad det är du upprörs så av, Mats? Det Meri talar om i artikeln, genom olika lärarröster, är helt enkelt ett tydligt ledarskap i klassrummet, ett ledarskap där eleverna vet vad som gäller och litar på att det som sägs idag kan man förlita sig på att det står kvar i morgon, i övermorgon och i nästa vecka också. Vad är upprörande i detta? Berätta.
LikeLike
Varför tror du att jag är upprörd?
LikeLike
För att du inte vet om du ska skratta eller gråta?
LikeLike
Jag tror du övertolkar. En uppgiven suck är allt jag mäktar med.
LikeLike
Ok, jag omformulerar mig: vad i detta är det som får dig att sucka så?
LikeLike
Det här vemodet handlar nog om en viss medkänsla med de studenter som vi skickar ut till skolorna där de ofta möts med en blandning av misstänksamhet och vääääldigt goda råd av just den typen som förekommer i texten. En vanlig uppmaning är att de inte ska delta i barnens lekar på rasterna eller på förskolegården – eftersom det kan vara svårt att upprätta den där distansen som är så viktig.
Skolans tradition är stark och de flesta socialiseras in i kulturen mycket snabbt. På gott och ont.
LikeLike
Tja, hur man än vänder sig så är man inte en av kompisarna, man är en lärare, en vuxen, och har en annan funktion att fylla. Jag är övertygad om att det finns ett värde i att delta i lekarna, men finns det inte en risk att man då blir ‘lektant’ (finns av samtliga kön) istf pedagog, om man inte riktigt etablerat inför sig själv sin position ännu?
LikeLike
Jo – det är säkert viktigt med distans. Samtidigt önskar jag att det fanns ett bättre ord än “rastvakt”.
En central färdighet är att kunna hantera närhet och distans samtidigt.
LikeLike
Men en färdighet som i de flesta fall kräver viss övning innan man får kläm på hur den fungerar.
Vad är det för fel på “rastvakt”?
LikeLike
Därför att skolan/förskolan inte är ett fängelse?
LikeLike
Det finns vakter på muséer, i butiker, i badhus, på järnvägsstationer (om inte Jernhusen snålar alldeles orimligt, förstås), i banker och utställningslokaler också. Eleverna är väl ändå inte mindre värda att värnas än t ex kronjuvelerna?
LikeLike
Du har en liiiiiten poäng. Det finns mödrar som brukar säga:
– Min man vaktar barnen!
Jag tänker att relationen barn/vuxen är mer än så. Alltid.
LikeLike