Jag har skrivit ett inlägg på Skollyftet med ett krampaktigt historiskt anslag.
Klicka på Metternich - gå till Skollyftet
Är Jan Björklund vår tids Metternich?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Jag har skrivit ett inlägg på Skollyftet med ett krampaktigt historiskt anslag.
Klicka på Metternich - gå till Skollyftet
Tysta tankar 
Synnerligen krampaktigt.
LikeLike
Zaremba släpper loss retoriken och befriar oss andra från argumentativa hämningar. De yviga historiska metaforerna hjälper oss att se dagens händelser i nytt ljus.
Vi vill gärna se vår tid som unik. Striden mellan folkskolelärare och läroverksadjunkter är också intressant:
http://www.lararnashistoria.se/article/sff
LikeLike
Vår tid är unik, historien tycks upprepa sig men varje cykel skiljer sig från den förra.
LikeLike
Cykler, pendlar, spiralrörelser – eller är det den obetvingliga moderniteten som piffar upp sig i lite lånta fjädrar från flydda tider?
Den starkaste tendensen i debatten menar jag nog är synliggörandet av varje individ – alla ska mätas och alla ska med. Med rätt metoder garanteras framgång.
Om du misslyckas är det ditt eget fel.
LikeLike
Vem är “du” och vad innebär “misslyckas”?
Är det eleven som inte passar in i normen som är “du”? Är det läraren som inte undervisat på ett sätt så att eleven lärt sig som är “du”? Är det rektorn som inte gett tillräcklig pedagogisk ledning som är “du”? Är det huvudmannen, regeringen, systemet eller samhället som är “du”?
Och vad innebär “misslyckas”? Inte nått målen på utsatt tid? Inte gjort några framsteg alls? Provat ett antal återvändsgränder och upptäckt att det var fel väg? Gått en lång lång väg och kommit fram till målen på utsatt tid, men väl där funnit att det inte alls var de målen man siktat på, egentligen?
Jag vill gärna förstå hur du menar, vill du förklara?
LikeLike
“Du” är i det här fallet eleven. Idag använder vi en dubbel retorik som å ena sidan betonar lärarens och skolans ansvar för att barnet ska uppnå målen – å andra sidan finns en nyliberal idé om att du själv ska prestera och konstruera ditt personliga värde.
I skärningspunkten mellan dessa idéer försöker vi förklara barnens misslyckanden som skolans misslyckanden som samhällets misslyckanden.
Jag tycker om tanken på att vi alla styr över våra liv. Då måste jag också ta mig rätten att misslyckas och möjligheten att försöka igen.
LikeLike
Och vem har nekat dig detta?
LikeLike
Jag tror att det moderna samhället i sin utsökta rationalitet inbjuder till att skuldbelägga personliga misslyckanden.
Ingen har naturligtvis nekat mig rätten att misslyckas på ett personligt plan – men jag får väl räkna med att bli väldigt synliggjord om jag gör det i min yrkesroll.
I lärarutbildningens entréhall står en skulptur som heter “patterns of failure”. Den påminner oss om att misslyckandet alltid finns som en möjlighet.
LikeLike
Vad menar du när du pratar om “det moderna samhället”? Jag tycker mig t ex skymta en attityd hos unga människor som ger större utrymme att misslyckas utan att förlora anseendet än vad som är vanligt bland oss medelålders och äldre.
LikeLike
Det kan nog vara sant. Då har de etablerat en postmodern livsinställning och slutat upp med att vara en del av den stora framstegsmyten – det får liksom bli som det blir!
LikeLike
Eller, om jag får utopisera lite, så har de insett att det är av misstagen man lär sig, och att det är rätt dumt att döma ut den som fallit och rest sig igen.
LikeLike
Verkligen dumt!
LikeLike
Metternicht hiess Metternich doch nicht?
LikeLike
Tack – jag har ändrat och skyller på min gamla lärare… eller svårigheten att böja ord som slutar med -ch!
LikeLike
Reformerna mot ett mer socialliberalt Storbrittanien genomfördes mer av det konservativa partiet än av det liberala. Jag upplever din historiska analys som ganska grund, vi kan nog behöva gräva djupare eller också nöjer vi oss och tittar framåt istället.
LikeLike
Hur djupt vill du gå?
Let´s dance!
LikeLike
Är du verkligen säker på historiska analyser från så här långt tillbaka i tiden. Jag är intresserad av historia, eftersom jag vill ha hjälp att blicka framåt men har inte kompetensen att analysera ett så här avancerat skede i historieutvecklingen. Har du?
Jag tar hellre avstamp i globala trender och hävdar att Björklunds tankar är rätt om uppföljning, tydliga yrkesidentiteter med hög kompetens och att styrningen av skolan måste komma från de som bryr sig om kunskapsresultaten. Det här är samma saker som växer fram över hela världens framgångsrika industriföretag.
LikeLike
Tydliga yrkesidentiteter?
jag menar nog att det finns en tendens bort från skråtänkandet mot ett större tvärvetenskapligt tänkande. Kunskapen blir allt svårare att förpacka i ämnen och när världen blir mer komplicerad ställs högre krav på flexibilitet.
LikeLike
Historien kommer tillbaka men inte exakt likadana. Det är förstås inte som skråtänkande där yrket går i arv, det är kanske inte ens en persons hela arbetsliv men profilering blir avgörande. Industrissamhällets löpande band och utbytbara kuggar är inte någon framtidsgrej. Den typen av flexibilitet hör inte framtiden till.
Det som var tvärvetenskapligt igår blir dessutom ett eget forskningsområde idag. De flesta stora genombrotten sker fortfarande inom ett vetenskapsområde.
LikeLike
Vilka stora genombrott tänker du på?
Hur tänker du oom t.ex. datorvärlden?
LikeLike
Vad ska man säga bästa vänner?
Ulf P Lundgrens analys om styrningen i skolan är välgörande. Om någon borde veta så är det han. Förste GD för Skolverket, en av fäderna till Lpo94 och Lpf94 och Professor i Uppsala.
Samma typ av mönster om statlig styrning eller icke har böljat fram och tillbaka sedan vi fick folkskolan 1842. Först vara det kyrkan och kommunerna som styrd. Därefter ökad statlig styrning. Det intressant är ju att diskussionerna om kommunalisering tog sin början redan på 40-talet innan vi ens var födda.
Sedan är det otvetydigt så att vi har ett skolväsende utan styrning idag. Låt oss då för hela världen börja inse att utvärdering är den absolut viktigaste kompetens just nu för att reda ut skolväsendets moras. Lite om det skrev jag om i går
http://pluraword.blogspot.com/2011/04/supertanker-utan-signalsystem.html#comments
LikeLike
Jag har inte läst Lundgrens analys, finns den tillgänglig online? Kanske kan den ändra min bild av honom som Titanic-kapten.
LikeLike
Ja. Om du går in på den länk som Mats har gjort ovan om läranashistoria hittar du tre mycket matnyttiga artiklar online. Om det skulle misslyckas gå till Gunnar Bergs artikel på SOS.
LikeLike
Tack Jan!
Jag tror att historien kan ge en viss vägledning i förvirringens tid. Mest spännande är kanske hur de fackliga organisationerna försöker dölja egenintresset under olika former av retorik.
LikeLike
Samhället måste förstås använda egenintresset för att skapa något bra. Jag tror verkligen att samhället har nytta av att erbjuda fler elever lärare som är duktigare och ett visst mått av egenintresse kan väl vara nödvändigt att tillgodose. Det blir inget vidare med matematiklärare som hade svårt med högstadiematematiken själva osv.
LikeLike
I think the comparison is apt. Metternicht disliked liberalism and Jan Björklung is no liberal, in spite of being leader of the Swedish ‘Liberals’, as is proven by his track record in respect of homeschooling and education in general – see, for example, my article at http://freesweden.net/mental_surgeons.html . As far as education is concerned, Björklund is still in the dinosaur age.
In all other respects, there is no comparison – Metternicht was a distinguished statesman with an accomplished record diplomatically – Björklund may be a sly politician but Metternich was many leagues ahead in his accomplishments.
LikeLike
I agree totally!
LikeLike