Med en så kaxig rubrik kanske man kan kräva att en tidning kollar fakta. Zarembas text om Minervaskolan är ett rabulistiskt hastverk. Läs lärarlistans granskning och Elza Dunkels alternativa berättelse.
Dementin hittar du idag efter texten. Den är inte lika storslagen som artikeln.
I ingressen fanns tidigare en uppgift om Minervaskolans avgångsbetyg som inte finns i artikeln. Denna uppgift har nu tagits bort. DN beklagar.
Några kollegor skrockar förnöjt och tycks känna igen sig i den av Zaremba beskrivna motsättningen mellan “fri undervisning” och “faktakunskap”. Dessutom menar de att man inte bör ställa höga etiska krav på den här sortens journalistik.
Jag kanske är skadad av ett långt äktenskap med den fria pressen, men i Skåne håller vi på de pressetiska reglerna.
Hör båda sidor
13
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande
material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.
Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.
Var uppmärksam på att anmälningar av olika
slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit
anmäld.
Idag publicerar DN (helt utan varning) en positiv artikel om skolan.
Botgöring under galgen?
Tysta tankar 
Pingback: Skäms, Zaremba « metabolism
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/57478376415432705
Mats:
Jag menar att det är lite lågt att skylla på redigeraren. DN är ingen lokaltidning i tidsnöd. En stort uppslagen serie borde granskas av kulturredaktör och ansvarig utgivare.
En tidning på sluttande plan har ingen heder att förlora. Tyvärr.
LikeLike
DN’s intervjuartikel med Christina Monthan Axelsson är också en artikel med ett perspektiv, där Christina kommer med ytterst ogrundade påståenden om Jan Björklunds syn på skolan utan att han får bemöta dem. På det sättet liknar denna artikel Zarembas artikel om Minervaskolan.
Jag tycker att de skånska tidningarna håller hög klass men är väldigt säker på att jag har sett enskilda artiklar som bara har skildrat ett perspektiv på en frågeställning. Det känns som att DN och dessa tidningar gör samma tolkning av de pressetiska reglerna och att döma ut DN som en tidning på sluttande plan känns ytterst ogrundat. Istället är det så att DN med rätta har ett grundmurat gott rykte.
Jag anser att Zaremba belyser ett viktigt område för svensk skola. Det är alltför många skolor som står handfallna inför skolproblem och inte kan använda det ledarskap som behövs. Läs gärna min artikel på Newsmill Skolan måste ha elevfokus
LikeLike
En minister har ganska många möjligheter att bemöta påståenden från enskilda debattörer. Hur många informatörer jobbar på regeringskansliet? Jan Björklund har inte haft problem med ett få in sina debattartiklar, vad jag vet.
Jag kanske tog munnen väl full när jag yttrade mig om skånsk pressetik… Men jag ställer nog högre krav på det som en gång varit en ledande rikstidning!
DN har ett grundmurat gott rykte – som Folkpartimegafon.
LikeLike
DN har grundmurat gott rykte som oberoende liberal tidning. En tidning med socialliberala värderingar som absolut aldrig gått i något partis ledband.
…….. och tidningar ska inte hålla på att bedöma vilka alternativa kanaler tex ministrar har för att komma ut med sitt budskap. Både Minervaartikeln och Christinaartikeln bör få utformas ensidigt och sen kan de tillsammans ge balans åt debatten.
LikeLike
Jag ser inte sambandet mellan artiklarna!
Eller är det en rättegång mot “svensk skola och LF” som iscensatts under täckmantel av “reportage”?
En ny genre inom journalistiken – reportern som åklagare och domare samtidigt?
LikeLike
aj, aj, aj. Dagens “Caligula”* blir knäppt på fingrarna av en synnerligen demokratisk och sympatisk journalist som synar makten de facto. En i ordets rätta bemärkelse kritiskt tänkande och intellektuellt hederlig person – Zaremba. Tillika en utmärkt stilist.
Eftersom vissa har svårt med begrepp som de facto, och med den sanna innebörden av makt och maktutövning blir det Orwellska angrepp som gäller. Anti-makt och anti-hegemoni är ju egentligen idag var just hegemonin befinner sig. Hos poststrukuturalister och andra tungvridare.
*läs självpåtalat “kritiskt tänkande” “inkluderande pedagogik” “relationell” blaha blaha blaha kulturmarxistisk/postmodernt snömos.
Begreppen har man friskt lånat från nymarxismen (Frankfurtskolan, Foucault, Bourdieu mfl.) och teorin går i princip ut på att man kritiserar, och ja det är i princip teorin. Kön, sex, katedern, geografi, kanonlitteratur. Ja det ska kritiseras!
Genomsyrar idag de flesta pedagogiska, psykologiska och humanistiska institutioner.
Väntar med spänning på Zarembas nästa avhyvling och reaktionerna från dagens reaktionärer (vänsterintellektuella)
Ha det bra så länge
LikeLike
När blev den intellektuella vänstern reaktionär?
Går det att datera? Finns det någon avgörande händelse? Vilka intressen försvarar man?
LikeLike