Genom att först hänvisa till Björn Kindenberg och sedan till Elza Dunkels visar du verkligen var du står. Det är inte bara flumpedagog-t-shirten som du har på kroppen som stämmer överens med dig som person, du visar verkligen att du är en proggare. Men du skriver inte själv, du redogör inte själv för dina argument, du överlåter det till andra.
Men vad har du egentligen för argument?
När svensk skola år ut och år in har haft sjunkande kunskapsresultat i undersökning efter undersökning, nationellt och internationellt – senast PISA. Hur försvarar man det? Varför är man emot resultatuppföljning? Varför är man emot tydlighet – tydliga mål? Varför är man emot att katederundervisning så att man mår illa – när det bara är ett ord som man kan definiera om som lärarledd undervisning?
Vad har du egentligen för argument? Argument som inte är abstrakta pedagogiska floskler!
Du säger VAR proggare? Men vad hände? Hjärnorna är normalfördelade om man tror att biologin som styr. Men om man tror att kulturen styr så kan man förklara att läsning skapar abstrakt tänkande – det har till och med Martin Ingvar kunnat mäta i hjärnröntgen. Sån naturvetare han är!
Johan Kant, jag tror att vi är nästan helt överens om sakfrågorna för skolan här men när det gäller analysen av personen Mats Olsson så måste jag påpeka att jag tycker den helt saknar stringens. Vad är egentligen proggare?
1. Ett undervisningspolitiskt ställningstagande som är för brett för att jag entydigt ska kunna säga att jag inte passar in.
2. Ett vänsterperspektiv på vanlig politik som jag undrar om Johan Kant entydigt kan ta avstånd från.
Jan,
Ordet proggare kommer från progressivismen. Det man menar är att demokrati leder till fostran och det är fostransrollen som är viktigare än kunskap. Det är bättre att ha en demokratiskt arbetssätt än att eleverna uppnår några kunskaper.
Med den definitionen så intar jag samma ståndpunkt som du. Jag anser att vi ska fokusera på kunskap i skolan, så kommer fostran och demokrati mm som positiva bieffekter. Det omvända blir helt enkelt inte bra.
Jan,
Efter att ha läst dina inlägg både här och där kan jag nog konstatera att du och jag ser på skola på liknande sätt och sätter fokus på kunskap. Alla mina erfarenheter säger mig att genom att få kunskaper blir man en trygg människa och därigenom kommer allt annat på köpet.
Johan och Jan
Men vad man än fokuserar på, fostran i sig själv eller på kunskapstillägnande är det en fostran som sker. Här handlar det väl snarare om olika syn på vilken fostran som skall ske.
Argument för vad?
Jag har nog ringat in min position ganska envetet genom mer än 3000 blogginlägg. Kanske borde jag vara mer stringent och definiera samhällssyn, människosyn, undervisningssyn, kunskapssyn, epistemologi, metodologo och ontologi – men idag verkar det mindre intressant.
Jag tror att den sortens finlir är passerad. Hur är det dom säger i Gudfadern:
– Nu tar vi fram madrasserna!
Mats,
Jag menar inte att du ska stå till svars och definiera alla de där sakerna du räknar upp. Det jag önskar och det har jag påpekat förut – vad tycker du? Jag ser att du glider väldigt mycket åt flumhållet och jag menar att den otydlighet och ovilja mot att följa upp resultat och betygssättning har många proggare stått för. Människor som har förstört så mycket för svensk skola och som fortsätter att sabotera – se nu senaste hur man lyckades göra om tydliga kursplaner till ett misch masch! Och jag undrar bara var du står någonstans?
Jag ser det så här …
Mats blogg skapar debatt och när han skriver He´s back förstår de flesta vad han menar.
Jag skriver långa inlägg i vilka det framgår var jag står, men de skapar inte debatt. Det är knappt någon som hittar dit, än mindre svarar på dem.
Björklund provocerar, han skapar debatt – och han vinner på det. Som jag ser det är det inte en politikers uppgift att ställa en grupp mot en annan, men där kan vi se olika på det.
Tack Monika!
Även om jag försöker undvika provokation som metod är jag ofta nyfiken på vad som händer om jag ställer mig i ett visst hörn och säger något.
Jag har inget stort behov av att beskriva mig som klok och god – men någon form av hållning tror jag nog går att läsa ut om man följer den här bloggen.
När det gäller utbildningsministern har vi att göra med en dubbelnatur. Statsmannen och bråkstaken delar kavaj. Just nu önskar jag att bråkstaken hade väntat att dra igång sin mediakampanj till efter ansökningsdatumet till lärarutbildningen.
Skadeverkningarna av Zarembas serie är svåra att överblicka – men allt som gör kommunerna ledsna gör LR:s medlemmar glada?
LR’s medlemmar blir inte glada över att kommunerna blir ledsna men vi blir glada när vi får hjälp bort från vår syndabocksvandring. Kommunerna ska ta sitt ansvar! På hur många ställen tillåts inte skolproblem eskalera utan dess like medan allt som sker är att politikerna pekar finger åt lärarna.
Björklund satsar några PR-miljoner på att höja skolans status till hösten. Jag undrar hur många miljoner som behövs för att kompensera Zarembas kampanj?
Men Jan – Det är inte positivt att detta skapar nya syndabockar – nu är det ju lärarutbildningens fel – i flera kommentarer till tidningsartiklarna tar man upp utbildningen som problemet. Hur skall man få flera “duktiga” att söka in om man skapar en sån bild.
Det finns även de som menar att man skall riva ner utbildningen och bygga upp den igen. Men om inte politiken ändras, gör det ju ingen skillnad, hur många gånger man river ner och bygger upp, eftersom utbildningen styrs utifrån politiska beslut.
Utbildningen är skyldig att sända ut studenterna på VFU, men kommunerna och därmed också skolorna är inte skyldiga att ta emot dem. Det är ju en konstig ordning. Men det är utbildningen som får ut för det.
Det finns förstås de som vill skicka Svarte Petter vidare till andra lärare dvs. lärarutbildarna och jag är inte glad över detta men jag sticker ut hakan och hävdar att lärarutbildare och skolforskare inte varit speciellt duktiga på att hjälpa de vanliga lärarna som dignat under syndabocksoket.
Inget kommer förstås lösas förrän den som har ansvaret, ledarskapet, huvudmannaskapet för skolan dvs. kommunerna börjar göra något åt skolproblemen och kunskapsbristerna. Det är de som kan börja praktisera ett modern lyssnande ledarskap, de som kan tillföra resurser när det behövs och höja lärares status så lärarutbildningarna långsiktigt får ökad tillströmning. Det är de som kan stå för prioriteringar mellan olika behov istället för att skylla ifrån sig och försöka sopa problem under mattan.
Det är just den här generaliseringen som jag vänder mig emot. Mitt uppdrag är att vara med och utbilda lärare och har ett uppdrag som vi i lärarlag beslutar hur vi skall organisera som sedan skall godkännas av en institutionsstyrelse.
Mitt uppdrag som lärarutbildare är inte att hjälpa lärare som är ute i verksamheten. Det är facket som skall göra, och kollegor. Dock har jag försökt att föra en diskussion med mina studenter som går ut på att inte ge lärarna skulden för de man ser som brister i undervisningen. Jag försöker visa den hela bilden och deras plats i den.
Därför tänker jag inte ta ansvar för vad enstaka lärarutbildare eller skolforskare gör. Det får stå för dem.
@Monika, ditt resonemang håller om att var och en efter sitt uppdrag enda fram till att någon vill börja spela Svarte Petter. Säger man nej till den som börjar spela eller skickar man vidare som det enklaste sättet att komma undan? Jag tror att du kan ha valt den ärliga linjen men upplever att det finns många som gärna vill skicka vidare till lärarna istället för att stå upp mot de som har ansvaret dvs. SKL och kommunerna.
@Mats, mina angrepp mot SKL och kommunerna är i första hand till för att de ska skärpa till sig nu när skollagen är tydlig med att de borde göra detta.
För övrigt tycker jag det är trist att elevernas sjunkande kunskapsnivå inte tas på blodigt allvar, utan att man kan hålla på år ut och år in och vara otydlig med kunskapsmål.
Jag tycker också att det är trist när Björklund skriver en debattartikel om katederundervisning är den enda kommentar du ger: He´s back! och sedan en slags filmaffischbild. Att raljera över en person, men inte tala om varför tycker jag är skittråkigt. Jag brukar också vara frän mot vissa personer, t.ex. Hans-Åke Scherp, men jag talar om varför och ger exempel.
Jag respekterar Jan Björklunds försök att nyansera sin position och nu vill han vara statsman och oppositionspolitiker samtidigt. Den här glidningen mellan populistisk rabulism och långsiktigt reformarbete är svår att följa.
Någonstans trivs han i striden och provo – Med DN på sin sida kan han inte förlora.
Min gissning är att han skrattar hela vägen till opinionsundersökningen. Men hetsen mot skolan är också olycklig. Vi behöver inte mer polarisering.
Mats,
Björklund lierar sig inte med lärare och skolfolk, hans populism handlar om att “vanliga människor” ska rösta på honom. Människor som vill ha ordning och reda i skolan och ja – han skrattar nog hela vägen till opinionsundersökningen.
Björklund verkar gilla att reta gallfebern på personer som inte tycker som han, som han kallar flumpedagoger. Du tar det kanske som en komplemang, men det menar han nog inte att det är.
Jag vet inte om du kan din Peter Pan, men han förföljs av en krokodil som har ätit upp hans ena hand och nu gärna vill äta upp även den andra.
Styrman: Det är väl på sätt och vis en komplimang?
Krok: Jag vill inte ha den sortens komplimanger.
Jag har inte den personliga relationen till Björklund och är ganska svår att reta upp. Däremot har jag som princip att det ska göra ganska ont att köra över mig.
Ordning och reda upplever jag inte som en kontroversiell fråga. Arbetsro mår väl alla bra av?
Det jag menar med reta upp är att Björkund har gjort många uttalanden som retar folk, inte minst de som han menar står för flummet i skolan. Kepsfrågan, mobilfrågan, flytta mobbare, fokus på faktageografi, katederundervisning. Han använder dessutom flummet och flumpedagoger. En person som inte är trygg i detta kan bli rasande, har läst flera “proggbloggare” som har blivit så arga på Björklund att de fått ont i magen.
@Mats, ursäkta att jag är petig, men det är kapten Krok som fått sin hand uppäten av krokodilen (därav kroken), inte Peter Pan som du oavsiktligt råkade skriva.
@Johan
Jag tänker att de här begreppen är mångtydiga och värjer mig mot att skoldebatten skulle handla om mössor och mobiler. Om det enbart gäller att skapa ordning och hålla på regler tycks mig 4,5 år vara en orimligt lång utbildning.
Klart att jag inte menar och det menar nog inte Björklund heller. Han tycker ju att lärare ska ha goda ämneskunskaper och det får man ju inte över en natt.
Kanske menar Björklund att om man är noga med regler, t.ex. att man inte får ha kepsar på och sedan håller strikt på det så får man per automatik ordning och reda. Alltså att kepsar bara är ett ord som har fått stå skott för att det ska vara ordning och reda. Men jag har aldrig någonsin haft problem med kepsar – men kanske har andra det? Inte vet jag.
Jag tycker det är viktigt att fokusera på viktiga regler och just kepsanvändningen eller inte tycker jag är en dåligt vald symbolfråga. Eftersom jag uppskattar resten av artikeln tycker jag att det är synd att detta är med.
Efter fem veckor upptäckte jag på grund av att kepsdiskussionen kom upp att en student hade haft sin keps på varje seminarium.
Bryr mig inte vad studenterna har på sig.
Det är inte min sak och det borde inte få en så stor tyngd att man lägger ner 30 minuter av lektionstiden för att försöka få någon att ta av sig kepsen, som förekom. Ordning och reda! I detta ligger också att kepsarna skall av.
Nu stönas det bland lärarutbildare över att de utses till syndabockar och att det ställs orimliga krav, att det blir svårt att rekrytera elever osv.
Jag tycker förstås det är synd och hade flera duktiga lärarutbildare som jag inte vill ska bli klämda när de gör ett utmärkt arbete. Jag kan dock ändå inte låta bli att pressa er på vilka ställningstaganden ni har gjort tidigare.
Har ni avhållit er från att klaga på att lärare inte tar till sig nytt tillräckligt glatt?
Det “ska göra ganska ont att köra över mig” sägs det men vad har ni tyckt om lärare som inte velat byta från ämneslag till elevfokuserad arbetslag och bromsat. Vad har ni tyckt om lärare som misskött temaarbeten för att de känt att de inte haft kompetensen att göra något bra? Vad har ni tyckt om lärare som gett upp när ledarskapet brister och kraven blir orimliga?
För att kunna svara på det, måste du precisera vilken typ av lärarutbildare det handlar om. Jag är inom det allmänna utbildningsområdet och har pedagogik. Jag träffar överhuvudtaget inga lärare inom ramen för mina arbetsuppgifter och det är fler än jag som gör.
Jag stönar dock inte, blir bara så trött ibland på den här ensidigheten!
För det är mycket sällan jag hör något av självkritik från de debatterörer som är mest energiska – det handlar mer om att andra gör fel. Det är mycket sällan i artiklar mm. som man är nyanserad. Det handlar hela tiden om att se saken från ett perspektiv, sitt eget. Jag försöker se saken från flera perspektiv. Och sen se vad jag kan göra utifrån den marginella positionen jag befinner mig i.
Vad kan lärarna göra för att närma sig lärarutbildningen, utom att hela tiden ösa över den kritik över sådant den faktiskt inte kan göra något åt.
Det här är första steget på en fråga till lärarutbildare. Vi lärare vill bli av med Svarte Petter, det är dags nu, vår syndabocksvandring bör vara över. Svarte Petter är hos er nu och ni kan välja att försöka skicka Svarte Petter till lärarna eller till kommunerna och SKL. Ifall Svarte Petter ska till den som har det riktiga ansvaret så går det förstås inte att äta kakan och ha den kvar utan då måste lärarutbildare acceptera att lärare vill ha hållbara skäl till förändring och bli försedda med de förutsättningar som behövs för att inte slita ont.
Ska skolans ledarskap börja synas i sömmarna istället för att vi jagar syndabockar i verksamheten?
Vill ni börja arbeta med att förtydliga förutsättningar och avgränsa forskningsresultat till bara det som det finns belägg för som ett sätt att anpassa forskningen till lärarna och inte lärarna till forskningen? Vill ni börja slå hål på kommunernas jakt på enkla lösningar med “nytt, nytt, nytt” eller behöver vi göra en gemensam syndabocksresa med ett allt snabbare skickande av Svarte Petter fram och tillbaka.
Jag tydliggör en valsituation för hela kollektivet lärarutbildare med spridningseffekt till skolforskare. Du som enskild lärarutbildare har förstås liten makt och dessutom anser jag förstås att just Monika som bland annat lyfter fram Grosins forskning gör mycket för att förtydliga lärarens uppdrag och dess förutsättningar så att kommunernas möjlighet att fortsätta att misshandla oss lärare minskar.
Svarte Petter är skolproblem, elever som inte når målen, elever som blir störda av andra, elever som blir mobbade och som glöms bort. Kommunerna följer inte upp det viktigaste uppdraget och de gör inte något åt de problem som uppstår utan väljer billiga lösningar som obehöriga lärare, få lärare, dumpa extrauppgifter på lärare. Kommunerna vill inte stå för effekterna av sina besparingar utan sopar dem under mattan och skyller på lärarna.
Alla enskilda lärarutbildare bör fundera igenom sina ställningstaganden och sina uttalanden. Det kan nog finnas många som bör inse att det inte blir något vidare genom att klaga på andra lärarutbildares resultat även om det var före ens egen tid.
Mitt jobb är inte att ta ställning för eller emot en speciell skolforskning, utan att dela med mig av den kunskap jag har om den. Visa på alternativ.
När det gäller metoder, om någon frågar mig trots att jag inte är didaktiker, brukar jag betona att det beror på vilken ålder det handlar om, vilket ämne och vad man vill få fram.
Jag framhåller alltid att ett perspektiv är just bara ett av flera och att man kan förklara saker med olika.
Privat kan jag ta ställning, men inte som lärarutbildare.
Jag påminner om kortspelet Svarte Petter om någon undrar kring detta begreppet. Man drar kort av varandra och förlorare är den som sitter med Svarte Petter när spelet är slut.
Jag har bloggat sen 2005 i dessa frågor och jag har inte kommit någonstans. Det går inte att förändra bilden av lärarutbildningen, eftersom det finns debattörer som hela tiden vill ha den kvar. Det finns en agenda hos starkare krafter än vad jag har. Jag kan t.ex. inte tala om mina studenter även om det är i positiva termer eller lägga ut en diskussion vi har haft på nätet för att visa hur de tänker. Jag kan inte heller förändra att alla anser sig veta mer om skolan skall styras och om pedagogik än vi som är utbildade i det.
Jag har försökt i sex år att få bort denna svarta bild av utbildningen, utanför den, utan att lyckas. Det blir bara värre och värre, påhejad av vår utbildningsminister.
Om tjugo år har jag haft pension ett bra tag 🙂 och om allt går helt planerna, sitter under ett olivträd i Athen och dricker vin och äter något gott. Med några katter bredvid mig.
Vi behöver inte bli trötta någon av oss, jag har också gått i pension och kanske i och för sig tillbringar mycket tid Bohuslän. Vi kan förstås ändå hoppas att syndabocksvandringarna tar slut tidigare.
Tysta tankar 
Mats,
Genom att först hänvisa till Björn Kindenberg och sedan till Elza Dunkels visar du verkligen var du står. Det är inte bara flumpedagog-t-shirten som du har på kroppen som stämmer överens med dig som person, du visar verkligen att du är en proggare. Men du skriver inte själv, du redogör inte själv för dina argument, du överlåter det till andra.
Men vad har du egentligen för argument?
När svensk skola år ut och år in har haft sjunkande kunskapsresultat i undersökning efter undersökning, nationellt och internationellt – senast PISA. Hur försvarar man det? Varför är man emot resultatuppföljning? Varför är man emot tydlighet – tydliga mål? Varför är man emot att katederundervisning så att man mår illa – när det bara är ett ord som man kan definiera om som lärarledd undervisning?
Vad har du egentligen för argument? Argument som inte är abstrakta pedagogiska floskler!
LikeLike
Johan
Jag var också proggare. Men samtidigt naturvetare som vart civing. (pluggis med romantisk längtan.)
Det finns massor av hjärnor.
Dom är normalfördelade.
LikeLike
Du säger VAR proggare? Men vad hände? Hjärnorna är normalfördelade om man tror att biologin som styr. Men om man tror att kulturen styr så kan man förklara att läsning skapar abstrakt tänkande – det har till och med Martin Ingvar kunnat mäta i hjärnröntgen. Sån naturvetare han är!
LikeLike
Biologin skapar resurser för kulturell kodning.För alla fungerar hjärnans biologiska resurser som ett perceptionsfilter.
Utfallet är normalfördelat
LikeLike
Johan Kant, jag tror att vi är nästan helt överens om sakfrågorna för skolan här men när det gäller analysen av personen Mats Olsson så måste jag påpeka att jag tycker den helt saknar stringens. Vad är egentligen proggare?
1. Ett undervisningspolitiskt ställningstagande som är för brett för att jag entydigt ska kunna säga att jag inte passar in.
2. Ett vänsterperspektiv på vanlig politik som jag undrar om Johan Kant entydigt kan ta avstånd från.
3. En musikinriktning som producerade många härliga låtar. http://sv.wikipedia.org/wiki/Proggare
PS. Jag är en stor förespråkare av progression.
LikeLike
Jan,
Ordet proggare kommer från progressivismen. Det man menar är att demokrati leder till fostran och det är fostransrollen som är viktigare än kunskap. Det är bättre att ha en demokratiskt arbetssätt än att eleverna uppnår några kunskaper.
LikeLike
Med den definitionen så intar jag samma ståndpunkt som du. Jag anser att vi ska fokusera på kunskap i skolan, så kommer fostran och demokrati mm som positiva bieffekter. Det omvända blir helt enkelt inte bra.
LikeLike
Jan,
Efter att ha läst dina inlägg både här och där kan jag nog konstatera att du och jag ser på skola på liknande sätt och sätter fokus på kunskap. Alla mina erfarenheter säger mig att genom att få kunskaper blir man en trygg människa och därigenom kommer allt annat på köpet.
LikeLike
Johan och Jan
Men vad man än fokuserar på, fostran i sig själv eller på kunskapstillägnande är det en fostran som sker. Här handlar det väl snarare om olika syn på vilken fostran som skall ske.
LikeLike
Argument för vad?
Jag har nog ringat in min position ganska envetet genom mer än 3000 blogginlägg. Kanske borde jag vara mer stringent och definiera samhällssyn, människosyn, undervisningssyn, kunskapssyn, epistemologi, metodologo och ontologi – men idag verkar det mindre intressant.
Jag tror att den sortens finlir är passerad. Hur är det dom säger i Gudfadern:
– Nu tar vi fram madrasserna!
LikeLike
Mats,
Jag menar inte att du ska stå till svars och definiera alla de där sakerna du räknar upp. Det jag önskar och det har jag påpekat förut – vad tycker du? Jag ser att du glider väldigt mycket åt flumhållet och jag menar att den otydlighet och ovilja mot att följa upp resultat och betygssättning har många proggare stått för. Människor som har förstört så mycket för svensk skola och som fortsätter att sabotera – se nu senaste hur man lyckades göra om tydliga kursplaner till ett misch masch! Och jag undrar bara var du står någonstans?
LikeLike
Jag ser det så här …
Mats blogg skapar debatt och när han skriver He´s back förstår de flesta vad han menar.
Jag skriver långa inlägg i vilka det framgår var jag står, men de skapar inte debatt. Det är knappt någon som hittar dit, än mindre svarar på dem.
Björklund provocerar, han skapar debatt – och han vinner på det. Som jag ser det är det inte en politikers uppgift att ställa en grupp mot en annan, men där kan vi se olika på det.
Mats har hittat konceptet!
LikeLike
Tack Monika!
Även om jag försöker undvika provokation som metod är jag ofta nyfiken på vad som händer om jag ställer mig i ett visst hörn och säger något.
Jag har inget stort behov av att beskriva mig som klok och god – men någon form av hållning tror jag nog går att läsa ut om man följer den här bloggen.
När det gäller utbildningsministern har vi att göra med en dubbelnatur. Statsmannen och bråkstaken delar kavaj. Just nu önskar jag att bråkstaken hade väntat att dra igång sin mediakampanj till efter ansökningsdatumet till lärarutbildningen.
Skadeverkningarna av Zarembas serie är svåra att överblicka – men allt som gör kommunerna ledsna gör LR:s medlemmar glada?
LikeLike
LR’s medlemmar blir inte glada över att kommunerna blir ledsna men vi blir glada när vi får hjälp bort från vår syndabocksvandring. Kommunerna ska ta sitt ansvar! På hur många ställen tillåts inte skolproblem eskalera utan dess like medan allt som sker är att politikerna pekar finger åt lärarna.
LikeLike
Björklund kan inte skyllas för tidpunkten för Zarembas artikelserie och frågan är när tiden är rätt på alla sätt.
LikeLike
Björklund satsar några PR-miljoner på att höja skolans status till hösten. Jag undrar hur många miljoner som behövs för att kompensera Zarembas kampanj?
LikeLike
Men Jan – Det är inte positivt att detta skapar nya syndabockar – nu är det ju lärarutbildningens fel – i flera kommentarer till tidningsartiklarna tar man upp utbildningen som problemet. Hur skall man få flera “duktiga” att söka in om man skapar en sån bild.
Det finns även de som menar att man skall riva ner utbildningen och bygga upp den igen. Men om inte politiken ändras, gör det ju ingen skillnad, hur många gånger man river ner och bygger upp, eftersom utbildningen styrs utifrån politiska beslut.
Utbildningen är skyldig att sända ut studenterna på VFU, men kommunerna och därmed också skolorna är inte skyldiga att ta emot dem. Det är ju en konstig ordning. Men det är utbildningen som får ut för det.
Jag börjar bli allvarligt trött på detta!
LikeLike
Det finns förstås de som vill skicka Svarte Petter vidare till andra lärare dvs. lärarutbildarna och jag är inte glad över detta men jag sticker ut hakan och hävdar att lärarutbildare och skolforskare inte varit speciellt duktiga på att hjälpa de vanliga lärarna som dignat under syndabocksoket.
Inget kommer förstås lösas förrän den som har ansvaret, ledarskapet, huvudmannaskapet för skolan dvs. kommunerna börjar göra något åt skolproblemen och kunskapsbristerna. Det är de som kan börja praktisera ett modern lyssnande ledarskap, de som kan tillföra resurser när det behövs och höja lärares status så lärarutbildningarna långsiktigt får ökad tillströmning. Det är de som kan stå för prioriteringar mellan olika behov istället för att skylla ifrån sig och försöka sopa problem under mattan.
LikeLike
Det är just den här generaliseringen som jag vänder mig emot. Mitt uppdrag är att vara med och utbilda lärare och har ett uppdrag som vi i lärarlag beslutar hur vi skall organisera som sedan skall godkännas av en institutionsstyrelse.
Mitt uppdrag som lärarutbildare är inte att hjälpa lärare som är ute i verksamheten. Det är facket som skall göra, och kollegor. Dock har jag försökt att föra en diskussion med mina studenter som går ut på att inte ge lärarna skulden för de man ser som brister i undervisningen. Jag försöker visa den hela bilden och deras plats i den.
Därför tänker jag inte ta ansvar för vad enstaka lärarutbildare eller skolforskare gör. Det får stå för dem.
LikeLike
@Monika, ditt resonemang håller om att var och en efter sitt uppdrag enda fram till att någon vill börja spela Svarte Petter. Säger man nej till den som börjar spela eller skickar man vidare som det enklaste sättet att komma undan? Jag tror att du kan ha valt den ärliga linjen men upplever att det finns många som gärna vill skicka vidare till lärarna istället för att stå upp mot de som har ansvaret dvs. SKL och kommunerna.
@Mats, mina angrepp mot SKL och kommunerna är i första hand till för att de ska skärpa till sig nu när skollagen är tydlig med att de borde göra detta.
LikeLike
För övrigt tycker jag det är trist att elevernas sjunkande kunskapsnivå inte tas på blodigt allvar, utan att man kan hålla på år ut och år in och vara otydlig med kunskapsmål.
Jag tycker också att det är trist när Björklund skriver en debattartikel om katederundervisning är den enda kommentar du ger: He´s back! och sedan en slags filmaffischbild. Att raljera över en person, men inte tala om varför tycker jag är skittråkigt. Jag brukar också vara frän mot vissa personer, t.ex. Hans-Åke Scherp, men jag talar om varför och ger exempel.
LikeLike
Jag respekterar Jan Björklunds försök att nyansera sin position och nu vill han vara statsman och oppositionspolitiker samtidigt. Den här glidningen mellan populistisk rabulism och långsiktigt reformarbete är svår att följa.
Någonstans trivs han i striden och provo – Med DN på sin sida kan han inte förlora.
Min gissning är att han skrattar hela vägen till opinionsundersökningen. Men hetsen mot skolan är också olycklig. Vi behöver inte mer polarisering.
LikeLike
Mats,
Björklund lierar sig inte med lärare och skolfolk, hans populism handlar om att “vanliga människor” ska rösta på honom. Människor som vill ha ordning och reda i skolan och ja – han skrattar nog hela vägen till opinionsundersökningen.
Björklund verkar gilla att reta gallfebern på personer som inte tycker som han, som han kallar flumpedagoger. Du tar det kanske som en komplemang, men det menar han nog inte att det är.
LikeLike
Jag vet inte om du kan din Peter Pan, men han förföljs av en krokodil som har ätit upp hans ena hand och nu gärna vill äta upp även den andra.
Styrman: Det är väl på sätt och vis en komplimang?
Krok: Jag vill inte ha den sortens komplimanger.
Jag har inte den personliga relationen till Björklund och är ganska svår att reta upp. Däremot har jag som princip att det ska göra ganska ont att köra över mig.
Ordning och reda upplever jag inte som en kontroversiell fråga. Arbetsro mår väl alla bra av?
LikeLike
Det jag menar med reta upp är att Björkund har gjort många uttalanden som retar folk, inte minst de som han menar står för flummet i skolan. Kepsfrågan, mobilfrågan, flytta mobbare, fokus på faktageografi, katederundervisning. Han använder dessutom flummet och flumpedagoger. En person som inte är trygg i detta kan bli rasande, har läst flera “proggbloggare” som har blivit så arga på Björklund att de fått ont i magen.
Bra att du är trygg i det du står för!
LikeLike
@Mats, ursäkta att jag är petig, men det är kapten Krok som fått sin hand uppäten av krokodilen (därav kroken), inte Peter Pan som du oavsiktligt råkade skriva.
LikeLike
Absolut! Tack!
Hatar egna syftningsfel (älskar andras)
LikeLike
@Johan
Jag tänker att de här begreppen är mångtydiga och värjer mig mot att skoldebatten skulle handla om mössor och mobiler. Om det enbart gäller att skapa ordning och hålla på regler tycks mig 4,5 år vara en orimligt lång utbildning.
Men så menar ju inte du heller!
LikeLike
Klart att jag inte menar och det menar nog inte Björklund heller. Han tycker ju att lärare ska ha goda ämneskunskaper och det får man ju inte över en natt.
Kanske menar Björklund att om man är noga med regler, t.ex. att man inte får ha kepsar på och sedan håller strikt på det så får man per automatik ordning och reda. Alltså att kepsar bara är ett ord som har fått stå skott för att det ska vara ordning och reda. Men jag har aldrig någonsin haft problem med kepsar – men kanske har andra det? Inte vet jag.
LikeLike
Zaremba gick på mösstricket och hundarna följde efter. Så hamnade vi i det diket igen.
LikeLike
Jag tycker det är viktigt att fokusera på viktiga regler och just kepsanvändningen eller inte tycker jag är en dåligt vald symbolfråga. Eftersom jag uppskattar resten av artikeln tycker jag att det är synd att detta är med.
LikeLike
Efter fem veckor upptäckte jag på grund av att kepsdiskussionen kom upp att en student hade haft sin keps på varje seminarium.
Bryr mig inte vad studenterna har på sig.
Det är inte min sak och det borde inte få en så stor tyngd att man lägger ner 30 minuter av lektionstiden för att försöka få någon att ta av sig kepsen, som förekom. Ordning och reda! I detta ligger också att kepsarna skall av.
LikeLike
Under min utbildning fick jag pröva på att övertyga om föreläsaren att ta av sig dunjackan och det misslyckades förstås.
LikeLike
Nu stönas det bland lärarutbildare över att de utses till syndabockar och att det ställs orimliga krav, att det blir svårt att rekrytera elever osv.
Jag tycker förstås det är synd och hade flera duktiga lärarutbildare som jag inte vill ska bli klämda när de gör ett utmärkt arbete. Jag kan dock ändå inte låta bli att pressa er på vilka ställningstaganden ni har gjort tidigare.
Har ni avhållit er från att klaga på att lärare inte tar till sig nytt tillräckligt glatt?
Det “ska göra ganska ont att köra över mig” sägs det men vad har ni tyckt om lärare som inte velat byta från ämneslag till elevfokuserad arbetslag och bromsat. Vad har ni tyckt om lärare som misskött temaarbeten för att de känt att de inte haft kompetensen att göra något bra? Vad har ni tyckt om lärare som gett upp när ledarskapet brister och kraven blir orimliga?
LikeLike
För att kunna svara på det, måste du precisera vilken typ av lärarutbildare det handlar om. Jag är inom det allmänna utbildningsområdet och har pedagogik. Jag träffar överhuvudtaget inga lärare inom ramen för mina arbetsuppgifter och det är fler än jag som gör.
Jag stönar dock inte, blir bara så trött ibland på den här ensidigheten!
För det är mycket sällan jag hör något av självkritik från de debatterörer som är mest energiska – det handlar mer om att andra gör fel. Det är mycket sällan i artiklar mm. som man är nyanserad. Det handlar hela tiden om att se saken från ett perspektiv, sitt eget. Jag försöker se saken från flera perspektiv. Och sen se vad jag kan göra utifrån den marginella positionen jag befinner mig i.
Vad kan lärarna göra för att närma sig lärarutbildningen, utom att hela tiden ösa över den kritik över sådant den faktiskt inte kan göra något åt.
LikeLike
Det här är första steget på en fråga till lärarutbildare. Vi lärare vill bli av med Svarte Petter, det är dags nu, vår syndabocksvandring bör vara över. Svarte Petter är hos er nu och ni kan välja att försöka skicka Svarte Petter till lärarna eller till kommunerna och SKL. Ifall Svarte Petter ska till den som har det riktiga ansvaret så går det förstås inte att äta kakan och ha den kvar utan då måste lärarutbildare acceptera att lärare vill ha hållbara skäl till förändring och bli försedda med de förutsättningar som behövs för att inte slita ont.
Ska skolans ledarskap börja synas i sömmarna istället för att vi jagar syndabockar i verksamheten?
Vill ni börja arbeta med att förtydliga förutsättningar och avgränsa forskningsresultat till bara det som det finns belägg för som ett sätt att anpassa forskningen till lärarna och inte lärarna till forskningen? Vill ni börja slå hål på kommunernas jakt på enkla lösningar med “nytt, nytt, nytt” eller behöver vi göra en gemensam syndabocksresa med ett allt snabbare skickande av Svarte Petter fram och tillbaka.
LikeLike
Vem är Svarte Petter?
Och vad skall jag som lärarutbildare med begränsad makt göra något åt denna Svarte Petter som tydligen skall vara hos oss.
Jag förstår faktiskt inte vad du pratar om! Och vilket ansvar du avkräver mig som enskild lärarutbildare.
LikeLike
Jag tydliggör en valsituation för hela kollektivet lärarutbildare med spridningseffekt till skolforskare. Du som enskild lärarutbildare har förstås liten makt och dessutom anser jag förstås att just Monika som bland annat lyfter fram Grosins forskning gör mycket för att förtydliga lärarens uppdrag och dess förutsättningar så att kommunernas möjlighet att fortsätta att misshandla oss lärare minskar.
Svarte Petter är skolproblem, elever som inte når målen, elever som blir störda av andra, elever som blir mobbade och som glöms bort. Kommunerna följer inte upp det viktigaste uppdraget och de gör inte något åt de problem som uppstår utan väljer billiga lösningar som obehöriga lärare, få lärare, dumpa extrauppgifter på lärare. Kommunerna vill inte stå för effekterna av sina besparingar utan sopar dem under mattan och skyller på lärarna.
Alla enskilda lärarutbildare bör fundera igenom sina ställningstaganden och sina uttalanden. Det kan nog finnas många som bör inse att det inte blir något vidare genom att klaga på andra lärarutbildares resultat även om det var före ens egen tid.
LikeLike
Mitt jobb är inte att ta ställning för eller emot en speciell skolforskning, utan att dela med mig av den kunskap jag har om den. Visa på alternativ.
När det gäller metoder, om någon frågar mig trots att jag inte är didaktiker, brukar jag betona att det beror på vilken ålder det handlar om, vilket ämne och vad man vill få fram.
Jag framhåller alltid att ett perspektiv är just bara ett av flera och att man kan förklara saker med olika.
Privat kan jag ta ställning, men inte som lärarutbildare.
LikeLike
Jag påminner om kortspelet Svarte Petter om någon undrar kring detta begreppet. Man drar kort av varandra och förlorare är den som sitter med Svarte Petter när spelet är slut.
LikeLike
Jag har bloggat sen 2005 i dessa frågor och jag har inte kommit någonstans. Det går inte att förändra bilden av lärarutbildningen, eftersom det finns debattörer som hela tiden vill ha den kvar. Det finns en agenda hos starkare krafter än vad jag har. Jag kan t.ex. inte tala om mina studenter även om det är i positiva termer eller lägga ut en diskussion vi har haft på nätet för att visa hur de tänker. Jag kan inte heller förändra att alla anser sig veta mer om skolan skall styras och om pedagogik än vi som är utbildade i det.
Jag har försökt i sex år att få bort denna svarta bild av utbildningen, utanför den, utan att lyckas. Det blir bara värre och värre, påhejad av vår utbildningsminister.
Jag är trött!
LikeLike
Det finns lärare som har kämpat i 20-30 år för att bryta Kommunförbundet/SKL mfl:s negativa bild av lärare.
De är mycket trötta!
Heja på Monika, kom igen om 20 år och säg att du är trött.
LikeLike
Lycka till jag tycker du gör något bra 😉
LikeLike
Om tjugo år har jag haft pension ett bra tag 🙂 och om allt går helt planerna, sitter under ett olivträd i Athen och dricker vin och äter något gott. Med några katter bredvid mig.
LikeLike
Vi behöver inte bli trötta någon av oss, jag har också gått i pension och kanske i och för sig tillbringar mycket tid Bohuslän. Vi kan förstås ändå hoppas att syndabocksvandringarna tar slut tidigare.
LikeLike