Zaremba tar ett stort grepp på svensk skola i sin andra artikel och målar med bred pensel. Den fege rektorn, de okunniga kommunpolitkerna och de ignoranta lärarutbildarna demoniseras omsorgsfullt – medan en tunnhårig västförsedd vaktmästare, en läsforskare och en målinriktad skolchef hyllas som framtidshopp.
DN är maktens megafon och just nu gläfser hundarna i kapp. Dramaturgin är lite väl genomskinlig.
Tysta tankar 
Jag ser en annan maktmegafon med kommunpolitiker, skolfrälsare som har använt skolforskning och lärarutbildningar som sina megafoner för att trumma ut sina budskap.
DN står på de svagas sida. På elevernas sida.
LikeLike
Maciej Zarembas journalistiska trovärdighet är bland de högsta i landet. Hans artikelserier är förberedda på ett exemplariskt sätt och hans berättarteknik används som utbildningsmaterial. Det är individer som Zaremba som berättar för Sverige hur det ligger till.
Vad har du för problem med hans berättelse? På vilket sätt är DN maktens megafon genom att publicera Zarembas artikel? Är Zaremba maktens megafon? Resonemanget är svårt att följa.
Fdi, Sveriges skola är i ruiner och frukter av denna katastrof börjar vi skörda ungefär nu.
LikeLike
Precis. Hatties översikter bekräftar att flera av de i SVerige vinnande
pedagogiska koncepten (PBL, åldersblandade klasser t ex) snarast
är skadliga för studieresultatet. Dessutom har de introducerats utan stöd
i forskning och utan utvärdering. Som grupparbete utan återsamling.
LikeLike
Jag tycker om temaarbeten men avskyr synsättet att det sparar pengar och kompetensbehov. Det kräver istället mycket av ny kompetens och utan rätt kompetens blir det katastrof. Ytterligare ett undervisningssätt som dummegafonen öst ur sig utan analys.
LikeLike
Har det hänt något positivt sedan 1968?
LikeLike
Du menar väl sedan 1986?
LikeLike
Njae – i den ursprungliga #merkatederartikeln anger Björklund förfallets startpunkt till 1968!
LikeLike
http://www.dn.se/debatt/dags-for-lararen-att-ater-ta-plats-i-skolans-kateder
LikeLike
Jag gick ut gymnasiet 1976 (har jag för mig) och vad som hände under de 20 följande åren har jag inte så mycket kläm på. Och de interna diskussionerna bland lärare och forskare inom pedagogiken var jag inte heller medveten om då.
Men det jag har kunnat läsa av är samhällsförändringen. Och det var många dammar, socialt, ekonomsikt och politiskt som brast i slutet av 80-talet. I och med 90-talet gick vi in i en helt ny era: nyliberalismen. Nedskärningar över allt, inte minst inom offentlig sektor (skatteomläggningen gav ett hål i statensbudet på över 20 miljarder).
90-talet var traumatisk för Sverige. Större grupper och färre personal på dagis, samtidigt som man ville öka . Många började bli utbrända på ingången till 00-talet. Allt det här sammanfaller, som jag ser det, med de barn som nu inte klarar av den svenska skolan.
Vi kan också under 90-talet se början på den väg som har lett oss till privatskolor (skattefinansierade) och elitklasser. Segregering kallas det också.
Under samma period har vi även sett hur myten om det kompetenta barnet (barnet som klarar sig helt själv) har brett ut sig, både bland föräldrar och inom den så kallade förskolan. Och det kompetenta barnet var ju bara att skruva den ytterligare ett varv. Se där de svenska barnen i DN:s artikel!
Kanske hade de metoder som artikeln verkar skjuta in sig på fungerat om vi fortfarande hade varit i slutet av 70-talet. Vem vet. Men med stora barngrupper och klasser, verkar det inte fungera.
Och vi lär väl få inse att något gick snett, för barnen nu är av samma sort som vi var på 60- och 70-talen och som människans barn har varit de senaste 200.000 åren. Så att skylla på barnen leder ingen vart. Det är något annat som måste rättas till.
LikeLike
Det får vara slut på skolverk och politiker som använder skolan till sin personliga agenda. Ge elever den utbildning de har nytta av och sluta prata om “behöriga lärare” innan vi har ett behörigt skolverk. Just nu verkar det mer vara frågan om “värk” som måste botas skyndsamt!
LikeLike
Och vad har detta skolverk för personliga agenda? Är det inte lite förmätet att tro att du kan “Ge elever den utbildning de har nytta”? För vad annat kan du mena? Framförallt då du slår undan benen för forskarsamhället, statens styrorgan (Skolverket), regeringen samt Riksdagen (som beslutat om grundskolans läroplan).
LikeLike
Jag kunde inte föreställa mig att denna video skulle bli aktuell!
LikeLike
Jag, som gillar att tänka framåt, tar till mig av den svidande kritik som DN och Zaremba förmedlar om elevers läsförmåga och drar det till sin spets. Fast jag förmedlar även ett förbättringsförslag på samma gång. Läs gärna: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2011/04/vilka-lyckas-och-vilka-ar-forlorarna-i.html
LikeLike
Ja, drevet går. Men den viktiga frågan är inte *om* det är ett drev (vilket är poängen med texten ovan), utan om det är rättfärdigt. Det skriver du inget alls om. Du gillar alltså inte Zaremba/DN men vad står du då för.
Min uppfattning är att det ligger väldigt mycket i det som Zaremba skriver om. Det skriver jag i första hand som lektor på högskolan (dit 40% av alla gymnasister så småningom tar sig) och i andra hand som pappa till en 7-åring som gått i skolan i två år.
Jag hoppas att det Zaremba-initierade drevet når orkanstyrka och att Skolverkets hus som är byggt av strån blåser ner…
LikeLike
Pingback: Läsa utan skygglappar « metabolism
Det ska du inte fråga mig om! Jag har inte pratat om någon personlig agenda. Jag pratar om ett “verk” en institution som uppenbarligen har misslyckats med sina experiment. Det ser man om inte annat på att Svensk skola har halkat efter rejält internationellt sett. Det krävs nytänkande och studier av hur man har kunnat springa om Sveriges skolutbildning. Lite självrannsakan och inte nya experiment baserade på hopkok som är “svenska”. ta t.ex. betygsfrågan, hur kan det vara fel att ge betyg till en elev när det inte är fel att ge lön efter prestation till en vuxen. Fyll skolarbetet med morötter, så får barn en anledning att sträva efter kunskap. Det finns utmärkta individbaserade betygssystem som används i t.ex. USA. Där man tar hänsyn till elevens egen förmåga, och sätter kraven utefter vad just DEN eleven kan klara av om den gör sitt bästa. Om man ska förbereda elever för livet (som ju skolan skall), då måste man också vänja dem vid de krav som kommer att ställas på dem så fort de har gått ut skolan. “Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli” är något som Svenskt skolväsende tycks ha glömt innan Björklund tog tag i rodret!
LikeLike