Jag brottas med studenttexter som förklarar innebörden i Sterns teorier om barns utveckling. Lars H Gustavsson presenterar en bok om asylsökande barns villkor i Danmark. Plötsligt får teorierna ett annat allvar.
C-A Säfström påpekade glidningen från att vi tidigare talade om “barn i svårigheter” till den nya tidens “barn med svårigheter” och därmed på ett paradoxalt sätt förlägger problemet inuti barnet.
Beskrivningen av de asylsökande barnens situation förklarar hur barn i svårigheter blir barn med svårigheter – om vi inte tar vårt ansvar.
Vad händer med barn som inte har tillgång till sitt förflutna och inte vågar tänka på framtiden?

För att återigen tjata om den där artikeln av Säfström (jag har ju inte haft nöjet att få se honom live) så tyckte jag det mest intressanta var jämlikhetsaspekten. Hur an vi någonsin vara jämlika när vi utgår ifrån verklighetsuppfattningen barnen/de andra barnen
LikeLike
Jag anar att vi förr eller senare hamnar hos de franska filosoferna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_Ranci%C3%A8re
Och när vi ändå är där:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Louis_Althusser
LikeLike
precis. ranciere talar om jämlikhet på det sättet. mycket spännande, en rejäl aha-upplevelse för min del. jämlikhet är en händelse har och nu och inte ett mål i en flyktande framtid. vi ska tänka mer Rosa Parks!
LikeLike
Det känns nästan overkligt och lite skamligt att lufta de här tankarna som är både stränga och frimodiga samtidig
När jag läste litteraturvetenskap 1975 talade lärarna rodnande om “den Althusserianska yran” som en passerad period.
Vad lär vi oss – räkna aldrig ut en fransk filosof?
LikeLike
Den här bloggen börjar mer och mer likna detta:
LikeLike
Underbart! Har du tänkt på hur mycket de här barnen lär sig av varandra?
Och att de kan mycket mer än omgivningen tror!
LikeLike
Kommunikation FTW
LikeLike