Anders B Westin ställer en intressant fråga och jag försöker fundera vidare.
Min första tanke är att teknikämnet inte ser ut på samma sätt längre. Uppdelningen mellan humanister och naturvetare är överspelad och i dagens samhälle finns det inte utrymme för den sortens revirtänkande. I vår generation var det vanligt att barn kategoriserades utifrån “händig”, “mattesnille”, “språksinne”, “konstnärlig”, “bollbegåvad” och jag menar att alla de här etiketteringarna hindrar oss från att utvecklas. De verkligt stora innovationerna sker av personer eller forskarlag som vågar tänka över gränserna.
En föreläsare sa ungefär så här:
– Om du presenterar en idé för tio personer och alla gillar den – då är det nog ingen bra idé! Om du presenterar en idé och ingen gillar den – då är det nog inte heller någon bra idé! Men om du presenterar en idé och det finns en person som förstår och gillar den – då kanske det är en bra idé!
Min eventuella poäng är att de högskolor som vågar tänka ämnesövergripande har ett försprång när det gäller att ta tillvara det som tidigare kallades “teknik”. Idag heter fälten andra saker och på Malmö högskola händer spännande saker inom något som kallas Interaktionsdesign. Vad sker i mötet mellan människa och maskin? Alto University of tomorrow visar att det går att förena forskning och entreprenörskap. Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också.
– Men till sist måste någon ändå kunna skriva källkoden och skruva ihop maskinen, hör jag någon muttra. Sant, så sant. Och bilmekanikerna är värd en egen hyllning (se bild)
Jag anar att Anders engagemang handlar om barnens tidiga möten med teknik och naturvetenskap. Tyvärr kan jag inte lugna honom på den punkten. DEJA utgår från att pedagogernas kön inte har betydelse för hur skolan tolkar sitt uppdrag. Det är ett vanskligt antagande.
Frågan är om fler katedrar räddar teknikämnet? För mig handlar teknik mycket om att utforska och pröva.
Tysta tankar 
“Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också” Jaha, så tekniker vet inte hur människor fungerar? Vad är teknikerna själva då? Robotar?
LikeLike
Det finns ju discipliner som har specialiserat sig på att förstå människan och de här beteendevetarna har nog inte helt lyckats monopolisera fältet!
Det verkar ganska rimligt att de flesta av oss har tankar om hur vi vill bli underhållna. Jag antar att det är ungefär som att skriva en schlager. Lite hantverk, lite begåvning och en hel del tur!
När det gäller Angry birds vore det spännande att veta om en sådan udda spelide hade kunnat födas inom ett stort företag?
LikeLike
Det är klart den hade kunnat det. Det är människor som jobbar där också. Om den sedan fått vecklas ut beror mycket på vilket företag vi pratar om, kanske hade t ex SAAB tvekat medan t ex google sagt vi kör?
LikeLike
Det finns säkert olika grader av risktänkande inom företag. I just det här fallet är konceptet absurt på ett sätt som jag tror skulle skrämma bort de flesta marknadsanalytiker.
Men det handlar mindre om teknik än att inse livets oförutsägbarhet.
LikeLike
Pingback: Förtroendetiden – ett försvarstal! | Björn – om skola och utbildning
För att arbeta ämnesövergripande måste man kunna själv kunna eller ha med sig någon som kan så att kompetensen också är ämnesövergripande. Det är fascinerande att det är så många samhällsorienterande ämnen som anses nödvändiga för tekniker men så få tekniska ämnen som är nödvändiga för samhällsvetare. Jag tycker inte vi har en trend mot ett samhälle med mindre teknik så varför ska vi skära bort detta från ungdomarnas utbildning.
LikeLike
Sherry Turkle skrev mycket om hur barn närmade sig datorer på 90-talet. En grupp kallade hon “bemästrare” och de var egentligen mest intresserad av HUR datorn och programmen var uppbyggda. Den andra gruppen tänkte mer på funktion – vad skulle man ha dem till!
Idag tror jag att den andra gruppen har vuxit. Ingen skulle komma på tanken att säga:
– Har du en blogg? Är du ett sådant där datorsnille?
LikeLike
Mats, teknik handlar om fantasi och förmåga att våga kombinera olika material med varandra för att skapa en funktion.
Med andra ord du måste både ha kunnande, känsla och en sjuhelsikes masse kunnande om fysik, kemi, matematik och mekanik.
Och det tycker jag kan kännas försummat i dagens samhälle och speciellt grundskolan.
I övrigt din beskrivning om vår uppväxt känner jag igen, men till skillnad från dig tycker jag dock att dessa etiketter har en viss sanning.
LikeLike
En viss sanning kanske – tyvärr är det nog ofta snarare självbekräftande utsagor!
LikeLike