Länk till Nyhetsmorgon.
En undersökning visar att det inte går så bra för jämställdheten i svenska skolor. 50 år efter att målen införts har ingenting hänt enligt Anna Ekström. Marianne Rundström ställer ivriga frågor men lyckas undvika problemets kärnfrågor:
- Vilken betydelse har lärarens kön för skolverksamhetens innehåll?
- Finns det en sammanhållen teori om “den könsneutrala skolan” som motiverar att vi ska behandla pojkar och flickor lika? DEJA lyfter fram biologiska skillnader i mognadstakt och jag menar att det även går att se skillnader i inriktning. Pojkar och flickor är i perioder av livet intresserade av olika saker.
Jag sammanfattar lite slarvigt:
M .R: Handlar det om diskriminering?
A.E: Det är könsrollerna som begränsar barnen i skolan. Samhället har förändrats men i skolan har ingenting hänt.
M.R: Ställer vi omedvetet högre krav på flickor?
Maria Näsström (gymnasieläraren) jobbar medvetet i sitt ämne och räknar talutrymme i klassrummet. Hon saknar stöd från sina chefer.
M.R. : Kan lärare förstärka traditionella könsroller.
A.E.: Förväntningarna har stor betydelse. Skolan har mycket att lära av andra verksamheter i samhället. Staten bör lyfta fram bra metoder.
Min kritik av DEJA på Newsmill var tyvärr alltför försiktig. Utredningen är ett haveri.
DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna
Får män kritisera en kvinnodominerad skola?
Torbjörn Messing från DEJA försvarar betänkandet:
Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys
Jag svarar på bloggen:
Är jag förskollärarnas John Wayne?
Tysta tankar 
Nej, det är väl för sjutton inte meningen att vi ska behandla alla lika!? Vi ska ju behandla alla olika (efter deras förutsättningar, intresse och vilja) enligt läroplanen. Det som ska vara “lika” är att de ska erbjudas lika stora möjligheter att utveckla kunskaper, färdigheter och personlig mognad.
Så tänker jag i alla fall…
Se bilden i detta inlägg för en visualisering av problemet:
LikeLike
Det är en väldigt bra bild!
Länge sen förresten – hör av dig!
LikeLike
Jag är rätt så övertygad om att vi redan behandlar alla olika – frågan är bara om vi lyckas göra det på rätt grunder. Och det är ju där knivigheten uppstår. Ska vi verkligen peppa den tyste att ta för sig mer, eller är det okej att vara tyst? Ska vi uppmuntra grabbarnas fotbollspel? Det vore ju så mycket mer utvecklande för deras hela person om de lärde sig hoppa rep också! Det är ju ställningstagande hela tiden, vissa utifrån kön andra utifrån andra egenskaper. Det är helt enkelt jävligt svårt att vara lärare – och det måste vi våga diskutera – gärna ur ett etiskt perspektiv. Hur långt kan vi gå i vår iver att “göra rätt”?
LikeLike
Min utgångspunkt är att skolan/förskolan faktiskt behandlar alla barn oroväckande lika och att denna likheten avspeglar lärargruppens homogenitet. Det är ett ganska banalt påstående som tycks vara helt tabu i jämställdhetsdebatten.
Men de här kompensatoiska åtgärderna bär på en ganska hård och obehaglig kärna av normativitet. Särskilt pojkarna riskerar att hamna inom fältet “föremål för åtgärder”.
Bra uttryck “ivern att göra rätt”. Jag möter studenter och lärare som jagar troféer – exempel på barn som uppvisar otraditionellt beteende. Det skrämmer mig.
LikeLike
De har det kämpigt dessa socialkonstruktivister.
Försöka sig på något som är en biologisk omöjlighet.
Lite besläktat med alkemi.
LikeLike
Svaret på den fråga har att göra med vad vi menar med att behandla lika. Om det handlar om att behandla lika gällande rättigheter, existensberättigande, förmåga till lärande osv. så kan man förena mångfalden med att behandla lika. Om jag utgår från varje individ eller grupps förutsättningar, behandlar jag dem lika.
Men om man menar att behandla lika handlar om enfald, så är det nog i stort sätt en motsättning som inte går att överbrygga om man vill behålla och erkänna mångfalden.
LikeLike
Bakom retoriken om individualiserad mångfald döljer sig ofta en riktigt enfaldig normativitet.
Jag säger som Monica Zetterlund:
– Vi har våra turer och bestämmelser!
LikeLike
Det har du säkerligen helt rätt i.
LikeLike
Thomas de Ming skriver om monokulturerns enfald:
http://insiktslyftning.blogspot.com/2011/03/monokulturer-ar-inga-vidare-forebilder.html
LikeLike
Det här är inte så där helt enkelt. Det är inte bra att behandla alla som om vi vore lika – för det är vi inte. Bara lika viktiga. Samtidigt har vuxenvärlden könsbundna förväntningar som begränsar barn, förväntningar vi ofta inte ens är medvetna om.
I min fransksjua har alla flickor VG eller MVG på varje läxprov, pojkarna har antingen G eller omprov. Jag tror inte att det har med mina förväntningar eller min behandling att göra. Jag till och med påpekar att det är onödigt att överplugga läxor. Den främsta orsaken tror jag är att de påverkar varandra. Skapar kön, som Anders skulle säga. … Jag tror jag ska sätta igång och experimentera litet med just den gruppen. Återkommer i ärendet. 🙂
LikeLike
Det kan vara så att väljer dig till förebild och att du inspirerar dem på ett djupare plan. Kraften ligger i bandet de skapar!
De är subjekt och aktörer – du bara är den du är och gör ditt jobb.
Experimentera låter bra – men lite skrämmande…
Tänker du utveckla dina manliga drag? Kommer det att finnas på bild? (The queer Helena?)
LikeLike
Såg också inslaget. Det intressanta i hela debatten var det filmade inslaget med barnen. Ingen av dem, oavsett kön, höll med om de sterotypa synen som damerna sedan hade i soffan. Problemet med jämställdhet är inte kön utan individ.
Om detta skrev jag en trudilutt här
http://pluraword.blogspot.com/2011/03/kon-oviktigt-for-jamstalldheten.html#comments
LikeLike
Barn är ju ganska noga med begreppet rättvisa. Frågar man barn vilka egenskaper en lärare skall ha kommer snäll och rättvis högst upp. Därav var semmelincidenten på Gotland katastrofal. Så när barnen menar att man skall behandlas lika menar de egentligen att man skall vara rättvis.
Det riktigt roliga med inslaget var att barnen själva har insett att det finns flera olika sätt att vara pojke resp flicka på. De är faktiskt inte så bundna av könsroller som vi tror och ser den individuella skillnaden vi vuxna missar. Äntligen var det någon som tog upp att de vuxna/feministiska fördomarna att killar är stökiga och tjejer flitiga leder till ett osynliggörande av alla duktiga arbetsamma killar och tjejer med stödbehov. Ett fåtal stökiga killar får representera hela gruppen killar och tvärtom för tjejerna.
Jag ser detta som en rejäl käftsmäll till de som generaliserar om antipluggkultur och Flitiga Lisa. Problemet är att de inte verkar förstå det.
Sedan kommer frågan om vi verkligen ska behandla alla lika. Svaret är givetvis nej, vi skall behandla efter behov. Men vi skall inte förutsätta behovet utifrån barnets kön, utan faktiskt ta reda på vad behovet är för just den individen. Jag tycker barnen i inslaget förstått den distinktionen. De efterfrågade inte att alla skall få tillsägelser, men att även stökiga tjejer skall få det på samma sätt som stökiga killar får det.
Av barn och fulla skall man höra sanningen…
LikeLike
Bra sammanfattning! Frågan är hur samtalet efteråt kan vara så frikopplat från det barnen säger?
LikeLike
Kan vara för att man som vanligt inte lyssnar på barnen. Man reagerar på siffran “34% av eleverna tycker inte att skolan är jämställd” och så rusar de vidare efter invant mönster. Utan att förstå att deras analys just sågats av barnen själva.
Ganska symptomatiskt för sådana som redan har alla svaren.
LikeLike
Hej!
Jag ska göra en argumenterade föreläsning om barnuppfostran. Jag ska argumentera för jämställdhet mellan könen och ser att ni har bra åsikter!
Skulle ni kunna ge mig lite tips och förslag som jag kan använda till föreläsningen?
Jag tror att världen kommer bli mer jämställd om vi uppfostrar våra barn lika och att individen kommer blomstra från sig själv och inte genom könsrollerna!
LikeLike
Hej Emma!
Så spännande. Jag har nog skrivit skrämmande mycket i ämnet.
https://lumaol.wordpress.com/category/genus/
LikeLike
Hej Mats!
Du har verkligen skrivit mycket om detta ämne! Vilket är bra.
Skulle du kunna skriva de viktigaste argumenten som du tycker är mest berörande och tydligt?
Skulle verkligen vara jättesnällt!
/Emma
LikeLike
Det blir personligt då. Du måste ta ställning till om du uppfattar din könsroll som ett fängelse och om du upplever att du behöver hjälp för att bryta dig ut.
Alternativet är att se sig själv som integrerad i de olika rollerna. Då råder du liksom över hur du gestaltar dig i mötet med andra människor och rollen kan då uppfattas som ett stöd.
LikeLike
AV: “Kan vara för att man som vanligt inte lyssnar på barnen. Man reagerar på siffran ”34% av eleverna tycker inte att skolan är jämställd” och så rusar de vidare efter invant mönster. Utan att förstå att deras analys just sågats av barnen själva.
Ganska symptomatiskt för sådana som redan har alla svaren.”
“The left-hemisphere interpreter is not only a master of belief creation, but it will stick to its belief system no matter what. Patients with “reduplicative paramnesia,” because of damage to the brain, believe that there are copies of people or places. In short, they will remember another time and mix it with the present. As a result, they will create seemingly ridiculous, but masterful, stories to uphold what they know to be true due to the erroneous messages their damaged brain is sending their intact interpreter. One such patient believed the New York hospital where she was being treated was actually her home in Maine. When her doctor asked how this could be her home if there were elevators in the hallway, she said, “Doctor, do you know how much it cost me to have those put in?” The interpreter will go to great lengths to make sure the inputs it receives are woven together to make sense—even when it must make great leaps to do so. Of course, these do not appear as“great leaps” to the patient, but rather as clear evidence from the world around him or her.”
En del påstår att kvinnor i genomsnitt har en starkare sådan funktion, men jag vet inte var jag ska leta efter mer info på detta område.
Anders B Westin kanske har en del idéer.
LikeLike
Piaget menar att människan alltid gör det yttersta för att försvara sina mentala kartor mot nya intryck men jag tvivlar starkt på att han gör någon koppling till kön.
Upplevelsen av att tillvaron är föränderlig och oförutsägbar skapar ångest och vi har olika sätt att skydda oss mot den. När vi var på kurs och gjorde en test som mätte graden av “outsiderskap” var männen överrepresenterade på den sidan med högt främlingsskap.
http://www.claesjanssen.se/index.shtml
LikeLike
Mats: Vad avser alla flockdjur är de individer som oftast rör sig utanför flocken alltid könsmogna handjur.
LikeLike
Lite väl generaliserande säger biologen. Det är ofta unga hannar, men även honor söker sig bortom flocken på flera arter. Senast en varghona som flyttades till Kilsbergen.
Sen har det inte så mycket med viljan att se nya vyer, utan mera chansen att få para sig. Om alfahannen är stark och väletablerad är det en dålig strategi att stanna kvar. Då söker man nya marker. Är det en svagare alfahanne kan man röra sig runt flocken och hoppas på att kunna komma till när han vänder ryggen till, sk “sneaky fuckers”. En intressant del av etologin, som kanske inte till fullo bör appliceras på mänsklig samvaro.
LikeLike
Ja, alltså varghonan hade vandrat in från Ryssland/Finland och ställde till problem för renägare. Istället för att skjuta henne blev hon sövd och flyttad.
LikeLike
Biologi är alltid spännande och ytterst riskabelt om man ska försöka extrahera någon form av levnadsvisdom från den!
LikeLike
Om jag vore lite elakare skulle jag fråga “Vilken del av ‘som oftast’ är det som du inte förstår?”
Jag är jurist och är van att väga mina ord, så att jag inte gör felaktiga generaliseringar utan istället skjuter in nödvändiga kvalifikationer.
LikeLike
Mats: Jag vill nog påstå att även om det givetvis finns risk för att göra felaktiga liknelser och slutsatser, finns det ändå vissa grundläggande lärdomar att dra av biologin och som det är direkt irrationellt att bortse ifrån (främst vad rör överlevnad och reproduktion).
LikeLike