Jag kastar mig över Skolinspektionens rapport om hur musikämnet misshandlas i svenska skolor. Utredarna hittar inte oväntat stora brister och ett stort ansvar faller på rektorerna.
Jag skulle kanske vilja fördela svartepettrarna lite högre upp i systemet och menar att de politiker som har medverkat vid riksdagsbesluten som har marginaliserat musikämnet och musiklärarutbildningen är de verkliga syndabockarna.
Min gissning är att den här MYCKET VIKTIGA rapporten inte kommer att hamna på kvällspressens löpsedlar.
Länk till Skolinspektionen. Läs och lid!
Så här tuffa är granskarna:
Tysta tankar 
Anser du att just musik fallit sämre ut än andra så kallade praktiska och estetiska ämnen? Och från och med när? Redan när de kunde väljas in i 1-7-lärarutbildningen (och därmed mer bli en kompetens än ett undervisningsämne) eller först 2001 när ettämnesutbildningarna förvann? Hur ser du på den kommande utbildningen där “musiken” lyckats lobba in sig som ett av “de stora ämnena” (tillsammans med svenska och samhällskunskap) i ämneslärarutbildningen?
LikeLike
Usch – måste man gradera förfallet?
Jag lider med alla barn som inte har träffat kompetenta musiklärare från förskolan och uppåt.
När jag gick min förskollärarutbildning fick vi individuell intrumentalundervisning. Nu är det mer storföreläsning OM musikens betydelse i ett historiskt och psykologiskt perspektiv.
På många skolor har det slarvats och en hel del av klasslärarna som plågat barnen med psalmverser från tramporgeln… jag kanske måste omvärdera deras betydelse? barnen sjöng ju i alla fall!
Tidigare var bildlärare och musiklärare starkt profilerade utbildningar. Nu hängs det på som en kurs inom fritidspedagogutbildningen (läs grundlärare)
För mig är det underligt att de “riktiga” musiklärarna har arbetat på högstadiet och i gymnasiet. Och sorgligt!
Den sista frågan måste jag fundera vidare på.
LikeLike
Om vi blandar in aspekten fler manliga lärare här så tänker jag… Om man som grundlärare 4-6 och grundlärare fritidspedagogik kan välja fördjupning mot musik kanske det kan locka fler killar!? Om man ger musik “som vilket ämne som helst” i ämneslärarutbildningen kanske vi också kan locka fler killar som vill utbilda sig i musik och sen “tvingas” välja ett (gymnasiet) eller två (grundskolan) ämnen till. Frågan är om det instället avskräcker att man inte kan välja “bara” musik? (Fast det kan man ju fortfarande mot gymnasiet.)
LikeLike
En oproportionerligt stor del av de manliga studenter jag möter håller på med musik i någon form så i princip håller nog din tes.
Nu låser man in de estetiska ämnena i en lågstatusbur där de inte ens får legitimation (eller gäller det enbart nuvarande lärare med inriktning mot fritidspedagogik – måste kolla!)
Statusdiskussionen har jag svårt att föra. Skulle nog vilja att varje person definierar sig själv i högre grad, men jag är rädd att vi kommer att skapa A- och B-lag mellan de lärare som undervisar i viktiga ämnen. (treämnesskolan igen!)
Den här brukar jag rekommendera för en fördjupad förståelse av det estetiska fältet:
Click to access Enkulturskolaforalla.pdf
Att befria musikämnet från dess ytligaste nyttoroll är viktigt, men jag känner nog att för många är lärandeaspekten ett sätt att skapa legitimitet i mötet med skolkulturen.
Jag svarade nog inte på frågan?
LikeLike
Grundlärare med inrikting mot fritidshem kommer att få legitimation i “undervisningsämnena” men inte i fritidspedagogik. (Så slipper du slå upp det… 🙂
Övriga musiklärare (grundlärare 4-6 och ämneslärare 7-9 och gymnasiet) får också legitimation.
Nåt som jag tänkt mycket över är varför det just i de praktiska och esteiska ämnena blir sånt halabalo kring ämnesdjupet för grundlärarna. (4-6 och fritidshem) “Undervisa i musik på 30 hp – ve och fasa” – men undervisa i so-ämnen på 30 hp tycker de inte är så konstigt. Personligen är jag övertygad om att båda funkar – om antagningskraven är de rätta och utbildningen bra.
LikeLike
Antagningskraven – hmmmm – de konstnärliga utbildningarna har av tradition haft tester och det kanske kommer till heders i Lärarutbildningen igen? Franke presenterade det i sitt förslag under pukor och trumpeter, men sedan försvann det väldigt tyst.
Kanske är jag rädd att det ska bli ännu mer urvattnat – men det är svårt att säga hur utbildningen ska se ut. Skräcken är ett teoretiserat musikämne. Fast kursplanen är mycket ambitiös!
Jag borde nog tala tyst om formell utbildning för musiklärare eftersom jag ibland vikarierar för min doktorerande kollega i ämnet.
LikeLike
I musik vet jag inte, men i slöjd har jag på nära håll betraktat att “lusten” bejakats så mycket att man tvärt om helt förbisett kraven på även teoretiskt kunnande.
Eleverna hålls snälla och glada genom att “få göra det som är roligt” till skillnad emot hos oss lärare i andra ämnen som bara har “teoretiskt tråk” att komma med. Att vi sedan använder musik, bild, drama osv för att göra våra ämnen mer levande och intressanta glöms gärna bort av dessa “estetikens martyrer” – hua nu kom gamla surdegar fram igen…
LikeLike
Den här dualismen beskriver Marner/Örtegren väl. antingen ska de estetiska ämnena vara nyttiga hjälpgummor för de viktiga ämnena eller så exotiseras de som någon form av färgklick/avkoppling/terapeutisk aktivitet långt bortom skolans kunskapsuppdrag.
Ingen är tjänar på att den här motsättningen upprätthålls!
LikeLike
Det är inte så lätt med undervisning i musik i en klass med 25 eller fler. Men det finns möjligheter. Särskilt ger den nya tekniken möjligheter och jag utnyttjar flitigt you-tube för att förevisa musik för mina mellanstadieelever
Men jag hoppas att musiken inte huvudsakligen blir ett teoretiskt ämne. 25 keyboard kommer vi aldrig att uppleva, men blockflöjten är användbar trots sina brister. Man KAN komma över köp-varm-korvstadiet. Om man är uthållig.
Sång, blockflöjt och drumline:
Samt en viss teori. Så lyder tråkmagisterns recept.
LikeLike
Hos mig kommer du hädanefter att vara Kulmagistern!
LikeLike