58 thoughts on “Zoran på LR – var fick han luft?”

  1. Jag ser inte riktigt det arroganta i det hela. Kanske dumt att kläcka ur sig detta “när han är den han är”. Men uttalandet görs ju som förälder och ärligt så tror jag att hans önskan om kvalificerad omsorg liknar rätt många andra föräldrars. Jag upplever inte att det är föräldrar som stått på barrikaderna och kämpat för “skolifiering” av förskolan.

    Like

    Reply ↓

    • Striden står om ordet lärare – LR erkänner inte förskollärarnas lärarexamen (som du säkert vet är en generell examen sedan 2001).

      Det arroganta ligger i att ett förbund skapar egna definitioner och försöker marknadsföra dem (jfr “katederundervisning”)

      Jag har andra metaforer för “informatörer” men väljer att inte lufta dem publikt.

      På vad sätt har skolifiering med pedagogik eller lärarskap att göra? Hur menar du?

      Det handlar om lärande och hur barn utvecklas.

      Like

      Reply ↓

      • Jag tror att ambitionerna i den nuvarande lärarutbildningen, att skapa “smalare” förskollärare med ämnesdjup, varit skadligt för förskolläraryrket. Man fick för sig att förskollärarnas “status” skulle öka bara de kallades lärare och fick en massa poäng i sådant som egentligen låg långt utanför uppdraget. Det har inget med värde att göra – jag, och många med mig tyckte nog att förskolläraruppdraget var tillräckligt viktigt som det var. Inte minst för att uppdraget gällde att hantera komplexiteten i barns behov, av omsorg och lärande.
        Jag tror ingen förälder, eller något förskolebarn, efterfrågat det som vissa tagit som förevändning för den nuvarande utbildningen. “Att förskollärarna ska kunna svara på barnens svåra frågor – om till exempel solsystemet”. Jag är övertygad om att du, på din tid som förskollärare hade möjlighet att möta sådana frågor alldeles utmärkt utan att ha 30 hp i specialiseringen “NO för yngre åldrar”. Det menar jag med skolifiering. Att man försöker bygga status via utbildningen istället för via uppdraget.
        I min värld behövs förskollärare för de minsta, klasslärare för de yngre skolbarnen och ämneslärare för de äldre skolbarnen. Alla är lika viktiga – och ska vara bra på det det gör.

        Like

        Reply ↓

  2. Hej Mats!

    Man kan ju bli smickrad av ditt intresse för min privatperson. Eller oroad av att sak övergår till person.

    Jag väljer i nuläget tycka att ditt förslag om att jag är en avatar, som innovativt. Och undrar då vem denne “Mats” är?

    Med din kritik mot mig underminerar du elegant din egen bloggverksamhet, med en “lärarutbildarblogg i glappet mellan personligt tänkande och offentligt uppdrag.”

    Det kan göra mig djupt bekymrad att du kritiserar privata åsiktsyttringar just för att de yttras.

    Även som pressekreterare i regeringskansliet och på Rosenbad kunde jag debattera som just privatperson. Men kanske tycker Lf-företrädare och sympatisörer att de är större än regeringen?

    Hälsningar Zoran, ej avatar just nu…

    Like

    Reply ↓

    • Det här är svåra gränsdragningar och just därför så intressanta! Jag är inte säker på om jag underminerar min egen verksamhet – men jag får nog vara beredd på att klargöra de olika rollerna för mig själv och omvärlden.

      Jag är särskilt intresserad av fältet mellan att vara journalist och informatör. De flesta informatörer kommer från en journalistutbildning och har därmed ett kluvet förhållande till det yrkets etiska regler. Som informatör kan du till exempelvis inte neka “förnedrande uppdrag” och för en del samvetsgranna personer är det ett problem.

      Andra löser problematiken med en hög grad av identifikation och jag måste medge att jag tolkat en del av dina blogginlägg som om det var den “verklige” Zoran som skrev uppskattande om Metta Fjelkners utspel. På samma sätt som jag trodde att din Newsmillartikel var skriven av en engagerad jämställdhetsdebattör som menade att uppdraget hos Margareta Winberg var en form av merit vid presentationen. (jag är ledsen att de antifeministiska krafterna blockerar de flesta försöken till meningsfull debatt där). På en direkt fråga på Newsmill undvek du att berätta vad som är din nuvarande syssla. Hur tänkte du då?

      När det gäller sakfrågan undrar jag om du har tagit del av de utredningar och styrdokument som ligger till grund för den nya förskollärarutbildningen? Det är verkligen ingen omsorgsutbildning – även om sådana inslag finns.

      Antagligen förstår du inte hur viktig frågan är för landets förskollärare – eller så väljer du samma naiva provokatörsposition här som i katederfrågan:
      – Hade jag ingen aaaaaaaaning om!

      Like

      Reply ↓

      • Jag ser egentligen en stor likhet mellan privatpersonen Zoran som diskuterar friskt ur ett föräldrarperspektiv kring vad man önskar få ut av dagis och bloggaren Mats som tar ut svängarna och använder paralleller, bilder och allt möjligt för att lyfta fram eller angripa det som han älskar och hatar.

        Som förälder känner jag igen mig i Zoran och vet att när förskollärare tappar fokus på omsorgen om mitt barn, det är då jag blir djupt upprörd fastän jag vet att den undervisande rollen också är viktig. På samma sätt var mina känslor upprörda när lärarna på gymnasitet missade att hela tiden utmana min dotter i hennes lärande fastän de var gulliga och rara mot henne. Två olika saker, samma upprördhet över fel fokus.

        Jag vill verkligen ha olika fokus när det gäller omsorg/kunskap när det handlar om små kontra stora barn. Jag vet att det är en hjärtefråga för Mats att utjämna statusskillnader mellan olika sorters lärare men jag ställer ändå frågan om du inte tror att olika läraruppdrag bör ha olika fokus.

        Like

        Reply ↓

      • Jag är säker på att du vet svaret och jag tror ingen är mer oroad över förskolans skolifiering än jag.

        Men jag ser ingen koppling till diskussionen om vem som är lärare. LR:s antiintellektuella utspel där man gör en möbel till en symbol för en kunskapssyn känns ganska ovärdigt och onödigt provokativt. Jag tror egentligen att fenomenografen Jan skulle vilja föra en diskussion på en annan nivå.

        Hur utvecklas kunskap?
        Hur lär sig barn?
        Varför skulle stora barns lärande vara mer betydelsefullt än yngre?

        Nu hamnar vi i ett tramsande om yrkestitlar och ett fackligt rävspel om status.

        Jag ser privatpersonen Zorans utspel som en testballong och det oroar mig. Steget från nålstick till dolkstöt är inte så långt.

        Like

        Reply ↓

        • Jag skulle gärna vilja att vi gemensamt hittade en hederstitel på den goda “strukturerade lärarledda undervisningen” så att vi kunde börja göra oss av med de skolmetoder som saknar tillräckligt ledarskap. Du har rätt i att jag gärna vill föra diskussionen på en helt annan nivå men jag upplever att det är motståndarna till lärarens ledarskap som ständigt tar skamgrepp i debatten.

          När det gäller det fackliga rävspelet och kampen om status så noterar jag bara att resultatet de senaste 20-30 åren varit rent katastrofalt för lärare med långa svåra utbildningar.

          Jag ser däremot inte Zorans tankar som ett led i någon taktik eller strategi utan bara som vanlig frispråkighet och tror inte att det kommer några dolkstötar från honom. Jag skulle inte ha uttryckt mig som Zoran gjorde men jag uppskattar hans frispråkiga personlighet och undrar om inte skitsnacket på hemliga möten är det som verkligen är värt att oroa sig för.

          Like

          Reply ↓

  3. Mats,

    Jag kan lova dig att det inte var någon testballong. Jag har varit samkörd både privat och yrkesmässigt med LR, dock ej helt i dagisfrågan där jag är betydligt mer skarp.

    Således inga nålstick eller dolkstötar, men kanske en smäll på rumpan kan komma.

    Jag har nämligen blivit så arg när man på förskola/dagis låtsas vara lärare och tar in “pedagogistas” – som gör vad? Får känslan av att man leker lärare när man i själva verket ska och vill ta hand om ungarna – och gör det förbaskat bra! Bliv vid din läst.

    Håller fullständigt med Jan om olika fokus när det gäller omsorg/kunskap när det handlar om små kontra stora barn.
    Har egentligen inget problem med förskola, om man verkligen höll sig till för (alltså före)-skola och renodlade sitt viktiga yrkes särart.

    Angående din fråga på min blogg så skulle jag aldrig kritisera min arbetsgivare offentligt. Jag har inte heller haft skäl att privat kritisera .

    Angående sakfrågan så är jag i bland ite mer friskpråkig och rak, vilket ibland säkert är beroende på att jag inte har den grundliga kännendomen om skolan som mina kollegor på förbundet har. Jag är ju inet lärare, men jag kan ropa och fråga när jag behöver sakkunskapen. Dock är jag förälder med tydliga krav på skolan för mina barn.

    Och jag har faktiskt läst Skolverkets rapport, “Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? En sammanfattande analys”.

    Jag tycker man ska kalla ett äpple för ett äpple och ett päron för ett päron. Att kalla dem frukter (eller lärare) har jag ingen nytta av när jag ska göra en äppelpaj. Eller vill få kunskaper med gedigen lärarledd ämneskunnig undervisning och istället möter en obehörig som hoppar in som lärare.

    På tal om bilder… 🙂

    Like

    Reply ↓

  4. Jag tror vi skulle kunna föra ett spännande samtal om det här! Bloggvärlden skapar ju en grundläggande förvirring kring identitet och vi är många som prövar gränserna mellan yrkes- och privatjag.

    Kanske är du tvungen att vara aningen lojalare än jag som har den vaga akademiska friheten att luta mig mot.

    I sakfrågan kanske det vore bättre att läsa de utredningar som ligger till grund för konstruktionen av lärarutbildningarna.

    Känner du till begreppet educare?

    Like

    Reply ↓

  5. Er diskussion är lika förvirrande som denna om kateder. Helt enkelt. Livet är komplext. Det stora är mångfacetterat.

    Som varande trebarnsfar med nu 3 vuxna barn har jag den bestämda erfarenheten att opedagogisk omsorg kan liknas med mental förvaring.

    Mina barn passerade dagis och förskoleåldern. Flertalet personal kunde hänföras till gruppen “mentala förvarare”. Men som tur var så hade varje avdelning ett eller två “ljusbloss”.

    Hur konstigt det än kan låta. Man kunde se det på hållningen och höra det i röstmelodin.

    När ljusblossen av någon anledning var sjuka eller bortresta så gick avdelningen ner i dvala och mina barn vart deppiga.

    Min största hjälte var en bondmora till förskollärare som hade det mesta.
    Hon kunde tom spika och bygga lego med glitterglöden i ögonen.

    Så kom inte och snacka om omsorg som enda begrepp. Man kan omsorga barn till döds.

    Like

    Reply ↓

  6. Det handlar om kvalitet i omsorgen. Din bondmora till förskollärare kunde sitt jobb. De som gav mental förvaring kunde det inte.
    Detsamma gäller för skolans undervisning. Och i resten av livet.

    Like

    Reply ↓

    • Zoran
      Hon sysslade med kreativt humanistsikt lärande som metod för att uppnå omsorg med kvalitet.

      Det blir en lek med ord. Ett nyfött barn behöver omsorg, men från dag 1 påbörjas lärandet via kroppens och hjärnans samtliga perceptionskanaler. Barn som växer upp med vissa vuxna blir positivt stimulerade. Andra växer upp med destruktiv stimulans.

      Dagis, förskola och skola skall syssla med både lärande och omsorg.

      T.o.m. när jag gick på Chalmers så kände jag i vissa stunder behov av omsorg. Vissa lärare hade förmågan att trösta och inspirera. Andra var som gråstenar.

      Som jag sa tidigare. Jag fattar inte denna diskussion. Det är en förbannad självklarhet att det är den optimala kombinationen av omsorg och lärande som får barnen att må bäst och växa till glada och nöjda medborgare. Och då blir också samhället glatt.

      Att metoderna skiftar med åldern är väl också en självklarhet eftersom hjärnan växer till och utvecklas ända upp i 25 års åldern.

      Like

      Reply ↓

    • Det är en onödigt vass skånsk omskrivning för att någon yttrar sig utanför sitt kompetensområde.

      Förlåt – föräldern Zoran får tycka vad han vill!

      Like

      Reply ↓

      • Mats, dialekter kan spela spratt med en ibland – det uttryck du valde till rubrik är ett vanligt uttryck med stor spännvidd i betydelsen. Medan det på många håll i landet synonymt med ‘Håll käften, du är för lågt stående för att få yttra dig och det du sa har inget värde’ ses det i andra områden som ett mjukt och skämtsamt ‘oj, hoppsan, det var ett oväntat uttalande från just dig’. Någonstans däremellan ligger den skånska varianten, och det finns fler på skalan.

        Like

        Reply ↓

  8. Mats,
    Men det var inte snällt. Kan äga sin riktighet till viss del dock, eftersom jag inte är lärare eller har undervisat (vilket jag ständigt påpekar). Däremot ska jag på bloggen skildra skolan i media och det ger många tillfällen till kommentarer och leder till tankar. Dock ej så tysta.
    Tack för att jag får tankefrihet från Tysta Tankar-bloggen. I alla i egenskap av förälder…

    Like

    Reply ↓

    • Jag misstänker att ryktet om min tystlåtenhet är en aning överdrivet.

      Du har inte bara tankefrihet här – i min outgrundliga nåd utfärdar jag även yttrandefrihet och litar på att du kommer testa gränserna grundligt!

      Like

      Reply ↓

  9. Anders,

    Visst är det så. Som sagt fint skrivet.

    Det som jag tror har stört och förargat många lärare som har sett att omsorgsuppdraget har svällt och att kunskapauppdraget (lärarens existensberättigande) har krympts. Allt har gått. Det är inte så noga. All “kunskap” är lika mycket värd.

    Inte har eleverna blivit glada av denna nivellering. Snarare tvärtom. Jag tror att svenska elever törstar efter fler ämneskunniga entusiasmerande lärare.

    Lärare som har tid att förbereda sin undervisning och inte ska agera vuxenstöd i största allmänhet.

    Och för mig är lärare en ämneslärare eller klasslärare. Det gör att jag är ett hopplöst fall för så väl dig som Mats , antar jag.

    Like

    Reply ↓

    • Men en förskollärare är väl också en förskollärare.

      Jag hävdar att jag fortfarande inte förstår problemet.

      Det är naturligtvis lika självklart att en ämneslärare skall kunna sitt ämne.

      Finns det någon som har trott något annat så blir jag så där väldigt förvånad.

      Like

      Reply ↓

      • Jag kan väl lägga till att jag tillhör gruppen individer som aldrig förstått sig på meningslösa hierarkier.

        En duktig bilreparatör är en duktig bilreparatör och en duktig nationalekonom är en duktig nationalekonom. Bara för att ta två exempel ur oändligheten.

        Jag behandlar både med samma respekt. Men börjar någon av dom att svamla osanning eller påfågla tramsig finhet så har jag svårt att hålla käft.

        Like

        Reply ↓

      • Zoran lyfter en väldigt viktig fråga: Hur förhåller sig lärande och utveckling till varandra? Kan vi dela upp dem och skulle skolan då bli mer effektiv?

        I läroplanen finns formuleringar som påbjuder att skolan ska vara “trygg, rolig och lärorik”. Denna treenighet kan fungera i harmoni – men det finns också varianter när delarna motverkar för varandra.

        För oss som lever i den här komplexiteten blir det plågsamt när debattörer plötsligt utropar en av aspekterna som mer betydelsefull än de övriga och gör ett politiskt nummer av insikten.

        I en polariserad debatt finns naturligtvis en fara i att vi utnyttjar varandra som skrämselbilder. Den korkade metaforen “katederundervisning” motiveras utifrån argument som att någon varit dum på 90-talet.

        På samma sätt skapar Zoran en konstgjord motsättning mellan undervisning och omsorg. Jag anar att någon har gjort något dumt någon gång och att han nu vill rätta till det, men jag förstår inte det uppenbara föraktet för den läroplan Lpfö98 som i bästa fall styr verksamheten.

        Det är i alla fall vad jag försöker övertyga våra studenter om…

        Like

        Reply ↓

  10. Lärande och olika undervisningformer verkar i ett ramverk av omsorg och utmaningar. Jag hävdar där att vi har en progressionen från små till stora barn som innebär att ramverket förskjuts från omsorg mot utmaningar. När vi inte har den förändringen så blir inte elevernas kunskapstillväxt den bästa.

    Det är mot den bakgrunden diskussionen och konflikten mellan kunskapsuppdraget och omsorgsuppdraget uppstår. Jag anser att det är lika mycket en polarisering att låtsas som att det inte finns någon motsättning mellan omsorg och kunskapsinhämtning som det är en polarisering att hävda att omsorg inte behövs för lärande. Jag efterlyser mer diskussion om skillnader i elevers behov av de två komponenterna utmaning/omsorg så att vi börjar möta alla elevers/barns behov.

    Like

    Reply ↓

  11. Jag var på en konferens för några veckor sedan och vi diskuterade studentavbrott från högskolestudier. Två retentionsforskare (bra ord!) hade undersökt avbrotten från en teknisk utbildning och deras resultat var tankeväckande.

    Ursprungshypotesen handlade om bristande förkunskapar och åtgärden var då stödundervisning – effekten var noll. Nästa försök var att utgå från den sociala aspekten och en frivillig introduktionskurs jobbade hårt på att stimulera nätverk och gemensamma aktiviteter. Målet var att minska de ovana studenternas upplevelse av “att inte passa in”.

    Resultat: 95 % stannar kvar i utbildning. Kontrollgruppen = 65%.

    Nästa steg är att förstå hur vi kan skapa trygghet utan att tumma på utmaning och kunskapsinnehåll…

    Like

    Reply ↓

    • Jag är förstås lite tveksam till ambitionerna att alla ska genomföra en utbildning. Det är viktigt att också fundera kring vilken utsortering som sker i yrkesrollen. Det måste ha funnits tillräckligt mycket av utmaning på vägen för den som ska skapa något som är världens bästa grej.

      Like

      Reply ↓

  12. Egentligen är det en märklig syn man har på allt som handlar om lärande till skillnad mot andra områden. Då klagar man inte alls på att utövarna är utbildade i ämnet. Men när det handlar om barn och speciellt dem som inte går i skolan, ja då behövs bara en utbildning upp till uppdraget eller inte ens det. Förskollärare är inte längre lärare – det var en nyhet.

    Tanken bakom reformen om att alla skulle ses som lärare är för att på vilken nivå det än handlar, så pågår ett lärande. Och de skulle ha samma grundutbildning, på grund av att man behöver veta både bakåt och framåt hur barn och elever lär. Detta för att kunna rikta sin verksamhet framåt och kunna blicka bakåt för att se vad som krävs på högre nivåer.

    Det är ett sensationellt uttalande som Zoran gör – att inte förskollärare skulle vara lärare. De får en lärarexamen och då är det naturligtvis lärare. Min familj och mina mor- och farföräldrar lärde mig väldigt mycket om allt möjligt och de sysslade verkligen inte bara med omsorg. I dagens läge är det istället förskola och fritidshem som gör det.

    Men den här synen gäller inte endast förskolan – fritidshemssverksamheten anser man ju uppenbarligen inte i Lgr11 ens vara en skolform längre, vilket iaf förskolan anses vara. Därför att man inte tycks inse att även lärande utanför skolan har betydelse för lärandet i skolan.

    Och omsorg om barn, elever och vuxna känner vi väl alla som undervisar på ett eller annat sätt och i mindre eller högre grad. Jag undervisar studenter och i lärarutbildningsuppdraget ingår väl även att se till att de mår bra under sina studier.

    Jag förstår faktiskt inte vad som har hänt med synen på skola, utbildning, lärande och undervisning. Det ena uttalandet efter det andra får mig att kippa efter andan.

    Like

    Reply ↓

    • Obehöriga lärare är ett oerhört starkt symptom på vilken sorglig syn man har på kunskapsyrkets behov av kunskap. Obehöriga lärare och sen arbetslag som skulle täcka upp för de som kunde för lite samtidigt som de märkte att deras löner sänktes.

      Då känns andra utslag av negativ syn på utbildning ganska små.

      Like

      Reply ↓

      • Monika, Examina och deras beteckningar och uppdrag, exempelvis förskollärare, kan ju missanvändas och ha felaktiga krav på yrkesrollen. Det var väl lite där den här diskussionen startade. Det avslöjar lite negativ syn på utbildning men det är ingenting emot det slag i ansiktet obehöriga lärare innebär.

        Mats, “man” i det här fallet förhoppningsvis inte en majoritet av oss svenska är en ytterst heterogen grupp med allt från snåla kommunalpolitiker och vänner tilll obehöriga ….. till de som är hämndlystna mot någon lärare.

        …….för övrigt anser jag obehöriga lärare vara ett av de vikigaste skälen till skolans kunskapstapp.

        Like

        Reply ↓

        • Jan Lenander
          Förstår fortfarande inte vad du menar. Det är lika illa att mena att förskolan skall ha obehöriga lärare -, som att skolan har det. Men om man upphöjer skolan till norm, ja då kan jag förstå resonemanget.

          Like

          Reply ↓

        • Det handlade förstås inte om obehöriga lärare i förskolan utan bara om brister i förståelse för kraven på yrkesrollen förskollärare. Obehöriga lärare är SKIT oavsett barnens ålder.

          Brister i förståelse för yrkesrollen drabbas vi lärare ständigt av, där den bristande förståelsen av lärarrollens behov av ledarskap är ett av de mest flagranta. Likheter för lärare oavsett stadium men jämfört med örfilen mot yrket som utdelades genom den massiva intaget av obehöriga lärare så är det ingenting.

          Like

          Reply ↓

        • Jag gissar att 90% av de studenter som misslyckas med sin lärarutbildning gör det just på grund av brister i ledarskap.

          Det är ingen bortglömd faktor i yrkesrollen!

          Like

          Reply ↓

        • Jag menar nog att makt inte är något man får utan något man förtjänar och erövrar.

          Den sitter alltså inte i rollen (eller katedern).

          Vem vill begränsa lärarnas makt?

          Like

          Reply ↓

        • Makt är något man erövrar men också något andra kan ta ifrån en.

          Jag upplever hela angreppet på katederundervisningen och allt klagande på lärarkåren de senaste 20-30 åren som gjort av de som tycker att lärare har för mycket makt. Kombinerar man det med alla angrepp på lärarens autonomi så finns det ytterligare fler sätt att minska lärarens makt.

          Like

          Reply ↓

        • Jag är otydlig …

          Vad jag menar är att om man inte anser att förskolan skall ha behöriga förskollärare i verksamheten, blir personalen obehörig eftersom man behöver ha förskollärarna i den.

          Like

          Reply ↓

        • Jan Lenander

          Men då måste du ta i beaktande att angreppen på katederundervisningen utgår från en annan definition än den du och en del andra företräder. Det är den traditionella totala maktfullkomliga katederundervisningen man ville skulle bort.

          Like

          Reply ↓

  14. Pingback: Vem har rätt att kalla sig lärare? « ©lektorio

  15. Jag har bittert fått erfara att det inte längre går att särskilja privatperson och yrkesperson på nätet. Till och med när jag var “verksam” under smeknamn och psedonym, så fick jag bittert erfara det samma. Det är lika bra att alla börja se det som sant redan nu, för det går i snabbare takt åt det håller. Med andra ord: allt man säger och gör kommer för alltid förknippas med både yrkesroll och privatperson. Tiden går helt enkelt (för) fort. OM man då väljer att vara sig själv, finns absolut ingen som helst anledning för någon annan än sig själv, att skilja på privatperson och yrkesperson. Naivt att tro något annat.

    Vad vill jag säga med det här då? Har redan glömt…tror det var något att Zoran tyvärr får finna sig i att det inte finns något som heter privatperson på nätet längre. Förälder, pappa, make, bror, presschef, fotbollsspelare, bokälskare – whatever – smälter samman till en enda person. Det är internet 2011. Välkomna!

    Like

    Reply ↓

    • En väldigt viktig poäng och jag tror att den här bloggen är ett uttryck för att människan vill vara EN!

      På newsmill har jag otaliga ggr fått höra:
      – Hur kan du som lärarutbildare…

      Like

      Reply ↓

  17. Hej igen Mats!

    Intressant läsa alla kommentarer här. Ett slutord från mig i denna fråga.
    Jag har försökt att formulera en ståndpunkt som kan vara mer genomtänkt än mina privata uttalanden som föräldrer. Kanske var barnskötarkravet överilat. Istället så här:

    Förskollärare,fritidspedagoger och barnskötare är inte riktiga lärare. Yrkena är lika viktiga som lärarnas när det gäller barns utveckling, men de är inte lärare!

    Enkelt,eller hur?

    Förskollärare har dessutom en egen examen som tydligt visar att inte heller lagstiftaren ser dem som riktiga lärare.

    Like

    Reply ↓

    • På SUs hemsida står följande.

      Riksdagen har fattat beslut om att hösten 2011 införa fyra nya lärarexamina i Sverige: förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen.

      Det betyder att lagstiftaren anser att förskollärare är lärare.

      Like

      Reply ↓

  19. Pingback: Pappa Zoran | Skäggig dagisfröken

Leave a reply to Jan Lenander Cancel reply