PM Nilsson lyfter fram Pippi Långstrumps negativa attityd till traditionell skolundervisning och jämför med Emils stora kärlek till sin fröken. I dagens skola tycks förhållandena vara de motsatta. Flickorna älskar skolan och skolan älskar dem. Pojkarnas relation är mer kluven. Länk
Västvärldens pojkar visar i alla länder upp sämre skolresultat än flickorna.
PM Nilsson misstänker att de är utsatta för bedövande sexistiska fördomar.
Tysta tankar 
Pippi är en sagofigur. Emil är en annan sagofigur. Pippi lever ett liv som ligger långt ifrån de flesta barns vardagsliv. Emil lever ett liv som ligger rätt så nära de flesta barns vardagsliv (om än i en annan tid än vår). Att jämföra deras syn på skolan är i mina ögon fullständigt meningslöst. Men jag är inte litteraturvetare, så vad vet jag?
LikeLike
Jag har en känsla av att Pippi används som en mytologisk figur – någon att inspireras av och ta fram för inre bruk när modet sviker:
– Hur skulle Pippi gjort här…
Astrid var som vanligt klok och utmanade konventionerna!
LikeLike
Det kanske ska vara Astrid som är förebilden…?
LikeLike
aha!
LikeLike
Jag minns från nån intervju med Astrid Lindgren att hon aldrig hade accepterat ett så dåligt beteende som Pippi hade hos sina egna barn. Men som sagt, Pippi är en sagofigur. Hur mycket har hon använts av flumpedagoger som ett ideal?
LikeLike
jag tror Pippis inflytande inte går att underskatta. Kanske ska vi förstå henne utifrån Ellen Keys tankar om “barnets århundrade” och tanken på “barnet som natur”.
Då blir Prussiluskan och skolan symboler för “kulturen” och dess försök att tämja de vilda (men goda) krafterna hos barnet.
LikeLike