22 thoughts on “Metta Fjelkner devota hyllning till katedern”
Jag har upptäckt att vi är ganska många som är positiva till katedern som föremål. Mina egna erfarenheter av härliga överraskningar, fascinerande högläsningsstunder, små ritualer ….. speglar jag hela tiden i andras minnen av att själva få stå där framme och utnyttja möjligheten osv.
Irritationen inom lärarkåren mot att allt som är det minsta av traditionell undervisning ska jämföras med filmen Hets är oerhört utbredd och stark. Där tolkar Metta Fjelkner sina medlemmar helt korrekt.
Antingen får vi göra en flumpedagog och skapa en ny definition av katederundervising eller så får vi hitta ett mindre dammigt begrepp för lärarledd undervisning. Så nej, jag tycker inte att katedern är någon bra symbol som den ser ut nu.
Jag skulle nog gärna hitta en annan symbol än katedern för det moderna ledarskapet i klassrummet. Själv använder jag helst en rullvagn som står där fylld med föremål att förklara och diskutera kring.
Svårt att säga … med tanke på de reaktioner det har väckt, och de nyanserade blogginlägg gällande detta jag har läst, vilket har gjort mig oerhört glad … verkar det inte som att hon representererar Sveriges lärarkårs uppfattning.
Caligula är en extrem bild av hur katederundervisningen fungerade. Och att den i sig självt gav utrymme till Caligula-lärare. Därmed inte sagt alla var likadana. Men undervisningen i sig självt var ett rent förmedlande av redan känd kunskap och sträng uppfostran.
Jan, du sätter nog fingret på en viktig sak, detta att olika lärare har präglats i sin gärning i olika tidsperioder (där olika förutsättningar gällde).
Och det är där som samtalet liksom hamnar snett.
Lika lite som Zlatan kan hitta fungerande förebilder i 60-talets teknik och taktik inom fotbollen för att det ”fungerade då och därför fungerar nu” kan en lärare gömma sig bakom gamla arbetsformer och möbleringar och kalla det för att ”utöva ledarskap” och därmed hoppas uppnå någon form av status på 2010-talet.
Jag skulle också vilja påstå att kateder och mass-makeover av lärare till statstjänstemän knappast är den ”vassaste kniven” i den pedagogiska lådan 🙂
Om en del av företrädarna driver frågor om gamla symboler och en idé om att status och kvalitet höjs genom att byta huvudmannaskap till “hur det var förr” skapar i sig en polarisering eftersom omständigheter, teknologi och värderingar har ändrats så mycket i världen sedan 60-talet.
Rent retoriskt blir det ju också en mardröm att hävda det blir bättre bara för att man har en statlig huvudman. Jag menar, är polisen, försäkringskassan, de statliga högskolorna o s v ett under av likvärdighet och hög kvalitet? 🙂
Ett av polisens största bekymmer är ju just indelningen i 21 regionala myndigheter och den nationella myndigheten Rikspolisstyrelsen. Det finns många som förespråkar att ersätta dessa med en enda nationell myndighet. Även högskolorna är egna myndigheter.
Staten styr i dag över så gott som allt som gäller skolan, utom över resurstilldelningen. Såvitt jag vet finns inga förslag om att ersätta kommunerna med andra lokala myndigheter utan att uppdraget och finansiering ska riktas direkt till skolorna.
Dubbelkommandot med ett väldigt otydligt gränssnitt mellan stat och kommun ställer till våldsamma problem för en målstyrd verksamhet. Två reformer som genomfördes nästan samtidigt passar oerhört dåligt tillsammans. SKL som en “statlig” organisation men ändå inte en del av staten är ett tydlig symptom på att systemet är rejält felkonstruerat.
Lika lite som vi förväntar oss att eleverna sitter fastnaglade på sin egen plats varje minut av varande lektion, lika lite tänker vi väl oss att läraren är fastnaglad vid sin. Men att läraren hae sitt eget bord, och sin egen stol säger ju ingenting om den undervisning man sen kommer att bedriva.
Blindkartorna är din egenuppfunna lilla metafor för att kunna ge dig på allt som är det minsta av traditionell undervisning. Det är samma strategi som använts med katedern. Nytt är inte med nödvändighet ett enda dugg bättre, utan faktisk oftare sämre.
Njae – det är nog Jonas Gardell som lyfte dess betydelse för pedagogisk misär!
Jag tror “blindkartepedagogiken” kan fungera som metafor i ett bredare sammanhang. Nu har ju “katederundervisning” berövats sitt traditionella innehåll!
Ja, Jonas Gardell är ju vår främsta talesperson när det gäller god och dålig pedagogik…
Å andra sidan har jag aldrig lyssnat till en bättre “katederundervisare” än hans bror. Om vi med katederundervisare menar en som står vid katedern (visserligen i föreläsningssal på universitetet) och talar länge och väl (mycket väl) om ett ämne han behärskar till fullo.
Blindkartor i stället för katedrar för att angripa traditionell undervisning känns bättre för mig och jag inser att Mats aldrig kommer överge sin position som motståndare till traditionell undervisning. Jag tror dock att en hel nya pedagogiska frälsningsläror skapar kunskapskyrkogårdar i elevernas sinnen och kommer fortsätta att kämpa för att vi inte ska slänga bort sekelgamla kunskaper och erfarenheter i någon tro att nytt är bättre per automatik.
Jag har mött tolkningar av Dysthe som inte gjort mig glad. Studenter har inte vågat föreläsa eftersom de tror att “Vi” (lärarutbildarna) inte uppskattar den undervisningsformen.
Det frodas ganska mycket myter kring vilket flumbudskap man måste anpassa sig till och det var inte min upplevelse av verkligheten frånsett han som skulle lära oss sätta betyg. Kanske är det ett och annat stolpskott och några kringresande frälsare som skapat hela mytvärlden.
Tysta tankar 
Jag har upptäckt att vi är ganska många som är positiva till katedern som föremål. Mina egna erfarenheter av härliga överraskningar, fascinerande högläsningsstunder, små ritualer ….. speglar jag hela tiden i andras minnen av att själva få stå där framme och utnyttja möjligheten osv.
Irritationen inom lärarkåren mot att allt som är det minsta av traditionell undervisning ska jämföras med filmen Hets är oerhört utbredd och stark. Där tolkar Metta Fjelkner sina medlemmar helt korrekt.
LikeLike
Antingen får vi göra en flumpedagog och skapa en ny definition av katederundervising eller så får vi hitta ett mindre dammigt begrepp för lärarledd undervisning. Så nej, jag tycker inte att katedern är någon bra symbol som den ser ut nu.
LikeLike
Jag skulle nog gärna hitta en annan symbol än katedern för det moderna ledarskapet i klassrummet. Själv använder jag helst en rullvagn som står där fylld med föremål att förklara och diskutera kring.
LikeLike
Svårt att säga … med tanke på de reaktioner det har väckt, och de nyanserade blogginlägg gällande detta jag har läst, vilket har gjort mig oerhört glad … verkar det inte som att hon representererar Sveriges lärarkårs uppfattning.
Caligula är en extrem bild av hur katederundervisningen fungerade. Och att den i sig självt gav utrymme till Caligula-lärare. Därmed inte sagt alla var likadana. Men undervisningen i sig självt var ett rent förmedlande av redan känd kunskap och sträng uppfostran.
LikeLike
Enligt O
Varför inte använda lärarledd undervisning. …
LikeLike
Jan, du sätter nog fingret på en viktig sak, detta att olika lärare har präglats i sin gärning i olika tidsperioder (där olika förutsättningar gällde).
Och det är där som samtalet liksom hamnar snett.
Lika lite som Zlatan kan hitta fungerande förebilder i 60-talets teknik och taktik inom fotbollen för att det ”fungerade då och därför fungerar nu” kan en lärare gömma sig bakom gamla arbetsformer och möbleringar och kalla det för att ”utöva ledarskap” och därmed hoppas uppnå någon form av status på 2010-talet.
Jag skulle också vilja påstå att kateder och mass-makeover av lärare till statstjänstemän knappast är den ”vassaste kniven” i den pedagogiska lådan 🙂
Om en del av företrädarna driver frågor om gamla symboler och en idé om att status och kvalitet höjs genom att byta huvudmannaskap till “hur det var förr” skapar i sig en polarisering eftersom omständigheter, teknologi och värderingar har ändrats så mycket i världen sedan 60-talet.
Rent retoriskt blir det ju också en mardröm att hävda det blir bättre bara för att man har en statlig huvudman. Jag menar, är polisen, försäkringskassan, de statliga högskolorna o s v ett under av likvärdighet och hög kvalitet? 🙂
LikeLike
Ett av polisens största bekymmer är ju just indelningen i 21 regionala myndigheter och den nationella myndigheten Rikspolisstyrelsen. Det finns många som förespråkar att ersätta dessa med en enda nationell myndighet. Även högskolorna är egna myndigheter.
Staten styr i dag över så gott som allt som gäller skolan, utom över resurstilldelningen. Såvitt jag vet finns inga förslag om att ersätta kommunerna med andra lokala myndigheter utan att uppdraget och finansiering ska riktas direkt till skolorna.
LikeLike
Dubbelkommandot med ett väldigt otydligt gränssnitt mellan stat och kommun ställer till våldsamma problem för en målstyrd verksamhet. Två reformer som genomfördes nästan samtidigt passar oerhört dåligt tillsammans. SKL som en “statlig” organisation men ändå inte en del av staten är ett tydlig symptom på att systemet är rejält felkonstruerat.
LikeLike
Jag tycker nog att katedern är ett bra redskap för att spela dockteater.
LikeLike
Eller vända upp och ner på den och segla jorden runt på 80 dagar!!
LikeLike
Lika lite som vi förväntar oss att eleverna sitter fastnaglade på sin egen plats varje minut av varande lektion, lika lite tänker vi väl oss att läraren är fastnaglad vid sin. Men att läraren hae sitt eget bord, och sin egen stol säger ju ingenting om den undervisning man sen kommer att bedriva.
LikeLike
Man skulle kunna lyfta fram betydelsen av att ha en hylla för att förvara blindkartorna…
LikeLike
Blindkartorna är din egenuppfunna lilla metafor för att kunna ge dig på allt som är det minsta av traditionell undervisning. Det är samma strategi som använts med katedern. Nytt är inte med nödvändighet ett enda dugg bättre, utan faktisk oftare sämre.
LikeLike
Njae – det är nog Jonas Gardell som lyfte dess betydelse för pedagogisk misär!
Jag tror “blindkartepedagogiken” kan fungera som metafor i ett bredare sammanhang. Nu har ju “katederundervisning” berövats sitt traditionella innehåll!
LikeLike
Ja, Jonas Gardell är ju vår främsta talesperson när det gäller god och dålig pedagogik…
Å andra sidan har jag aldrig lyssnat till en bättre “katederundervisare” än hans bror. Om vi med katederundervisare menar en som står vid katedern (visserligen i föreläsningssal på universitetet) och talar länge och väl (mycket väl) om ett ämne han behärskar till fullo.
LikeLike
Ofta talar man om “katedral” undervisning och jag anar att rötterna i kyrkan då betonas. Prästen och lärjungarna!
LikeLike
Jo, ämnet var ju trots allt religionshistoria…
LikeLike
Blindkartor i stället för katedrar för att angripa traditionell undervisning känns bättre för mig och jag inser att Mats aldrig kommer överge sin position som motståndare till traditionell undervisning. Jag tror dock att en hel nya pedagogiska frälsningsläror skapar kunskapskyrkogårdar i elevernas sinnen och kommer fortsätta att kämpa för att vi inte ska slänga bort sekelgamla kunskaper och erfarenheter i någon tro att nytt är bättre per automatik.
LikeLike
Och det var bra sagt! Jag vill inte heller spola ut ett enda barn med en droppe badvatten så vi är nog överens.
Dialog tror jag inte kommer att bli omodernt och jag hoppas att du inte ser det som en modefluga!
LikeLike
Absolut inte, exempelvis är Olga Dysthe en av mina viktigaste inspirationskällor.
LikeLike
Jag har mött tolkningar av Dysthe som inte gjort mig glad. Studenter har inte vågat föreläsa eftersom de tror att “Vi” (lärarutbildarna) inte uppskattar den undervisningsformen.
Var kan de ha fått den idén ifrån?
LikeLike
Det frodas ganska mycket myter kring vilket flumbudskap man måste anpassa sig till och det var inte min upplevelse av verkligheten frånsett han som skulle lära oss sätta betyg. Kanske är det ett och annat stolpskott och några kringresande frälsare som skapat hela mytvärlden.
LikeLike