Diskussionen om könets betydelse i skola och förskola fortsätter. Jag betonar vikten av att olika erfarenheter finns representerade i personalgruppen, men värjer mig från essentialistiska idéer om hur män egentligen är. Maskulinitet är något som förändras och förhandlas genom historien.
På bilden dansar jag och en känd pedagogikprofessor med förskolebarn i Folkets park vid barnomsorgsdagen (1979??). Jag tror att mina snickarbyxor var röda, men hade även gula och blå.
På Newsmill fortsätter debatten från TCO:s rundabordsamtal.
Tysta tankar 
Bra artikel Mats, och intressant att se att ditt tonläge tycks smitta av sig på kommentatorerna. Inget av det värsta feministhatet ännu i alla fall.
LikeLike
Tack – jag är orolig för att bli sönderkramad av antifeminister. Därför är det en pinsam felskrivning i artikeln:
Rättelse:
“Jag är varken biologist, essentialist eller feminist. ”
Ska vara:
“Jag är varken biologist, essentialist eller anti-feminist”
LikeLike
Hej Mats! kollade på seminariet, det blev faktiskt så att jag skrollade enbart fram dina kommentarer. Mycket intressant! jag lyssnade lite på de andra och två grejer dök upp:
1. är det verkligen så att skillnaden i betyg INTE ökat mellan pojkr och flickor, skulle kunna kolla det på SCBs hemsida, enklare att fråga dig…
2. sedan så reagerade jag på kvinnan från Umeå universitet, den första frågande, där hon ser panelens sammansättning som ett bevis på att ingenting har hänt, det faktum att det var en ung kvinna (mycket ung kvinna) och tre medelålders män visar att utanför skolan har inget hänt, eller mycket lite möjligtvis. men det faktum att det var en mycket ung kvinna och intye en mycket ung man, säger mig att det redan har hänt, jag är inte rädd för att kvinnor tar plats, däremot är jag rädd att kvinnor som hon från Umeå universitet verkar ha så svårt att acceptera att pojkar verkligen kan vara diskriminerade.
LikeLike
Jag är inte så bra på statistik och tror det finns många sätt att mäta. Vi har haft många olika system som stökar till det över tid.
Vid debatten fanns ett starkt fokus på vem som kommer in på prestigeutbildningarna – jag är mer intresserad av vilka barn som sorteras bort och där tror jag att utrymmet har krympt för pojkarna i takt med att kriterier för godkända prestationer har skärpts. Att slöa sig igenom skolan finns inte längre som alternativ. Du blir föremål för åtgärder.
Idag har vi ett system som bygger på att alla SKA bli godkända.
Jag ska kolla upp.
LikeLike
Du skriver ovan:
“Maskulinitet är något som förändras och förhandlas genom historien.”
Men du tror väl inte att det finns en “totalflexibilitet”.
Jag hävdar bestämt att det finns egenskaper, drifter och existentiella fokus som längtar efter att få bli tillfredsställda.
Arenorna kan skifta – ja. Men i botten så finns de “biologiska behoven”.
Dessa behov är normalfördelade men inte könslika.
LikeLike
“Totalflexibilitet” låter väldigt totalitärt – nej det tror jag inte på!
Däremot är jag väldigt trött på den eviga diskussionen om arv och miljö som ofta tolkats i politiska termer. Vänster är för miljön och strukturen som förklaringsmodell och högern betonar arvet/biologin.
Men det leder liksom ingenstans!
LikeLike
Jag hävdar att mina tidiga intressen, dvs:
Lådbilar, bygga om cyklar, kojbygge, krig och pang pang, modellflyg, moped och mc-mekande och annat liknade i grunden hade sin orsak i biologisk kodning. Många grabbar kan skriva samma lista men ytterst få flickor.
Jag är varken höger och vänster. Jag skiter i den politiska retoriken eftersom den i stort sett är religiös.
Jag är bara intresserad av hur det egentligen fungerar. Inget annat.
LikeLike
Mina tidiga intressen var bilar, mek, moped, kurser i hur en motor fungerar, lådbilar, katter, dockor, kläder, smink, killar och kärlek mm. förutom forskning, Madam Curie, historia, andra världskriget, kunskap och författeri, samt äventyr, lek och killar mm. Var det också biologisk kodning eller en produkt av en uppfostran där mina intressen fick ha fritt utlopp.
Det kanske inte är så många kvinnor som kan skriva en sådan lista om du har rätt i det, just för att många kanske uppfostrades och uppfostras i enlighet med deras könstillhörighet. Det blev inte jag.
LikeLike
Naturligtvis var det en blandning av biologi och livet som passerade revy.
Men den centrala faktorn för intresset av “icke organiska funktionella strukturer” har sin grund i biologin och för att vara mer exakt beroende av testosteronhalten och hur detta hormon konstruerar våra hjärnor.
Detta bekräftas bla av en större engelsk studie där forskare (naturvetare och psykologer) studerat en större grupp barn mellan fosterstadiet och 7 årsåldern.
Man mätte återkommande testosteronhalten samtidigt som man studerade “lekstilar” och intressefokus medan barnen växte upp.
För både pojkar och flickor fanns en tydlig koppling mellan hög testosteronhalt och intresset för “icke organiska funktionella strukturer”.
Problemet är dock att pojkar har i snitt 6 gånger så hög testosteronhalt som flickor.
Med ögonlaser kan man se att den nyfödda pojken föredrar att titta på funktionella objekt medan den nyfödda flickan drar blicken mot “mysnallen”.
Detta kan man möjligen måttligt påverka med uppfostran men långt ifrån utradera.
Åtminstone inte i ett fritt demokratiskt icke dogmatiskt samhälle.
Diktatorer kan ju annars få folk att bli väldigt inlåsta och hämmade. Se bara hur det blivit i norra Afrika. Det har stått väldigt stilla med utvecklingen.
Vi har ju våra diskurser av socialkonstruktivism och genusdrömmar. Jag skymtar ett visst släktskap med Muammar Khaddafi. Inte bara diktatorer kan hämma mänskliga frihetsgrader utan även i lika hög grad kollektiva halvreligiösa föreställningar.
Se bara hur det gick med det Ryska marxistiska projektet.
LikeLike
elegant formulerat, Monika
LikeLike
Morrica
Jag tolkar då att också du ingår i den grupp av människor som föraktar naturvetenskap och logik i den stund den behandlar människan.
Att använda datorer som också bygger på naturvetenskap går dock utmärkt.
Det är lite som kreationisten som har fräckheten att köra på bensin fast det inte kan finnas någon bensin i deras världsbild.
LikeLike
Jag för min del föraktar inte alls naturvetenskapen och absolut inte logik – pluggar logik för ögonblicket. Det är bara det att om våra intressen bestäms av biologin och testeronnivån, så är det bara så underligt varför jag har och alltid har haft både traditionellt kvinnliga och manliga intressen. Borde inte jag vara kodad till att endast ha kvinnliga … eftersom jag är född med kvinnligt kön. Och om jag nu är ett undantag, vilket jag är övertygad om att jag inte är, hur kan du förklara det.
Det du säger är inte speciellt logiskt i min värld.
Vi är olika när det gäller könet men vad har det med våra intressen och tänkande att göra. Visst finns det skillnader, men människan kan väl ändå inte endast definieras utifrån på det sätt vi reproducerar oss biologiskt. Våra skillnader kanske även beror på hur vi blir uppfostrade och fostrade in i denna värld.
LikeLike
Monika
Du gör det grundläggande felet (extremt vanligt) att inte skilja på individ och kollektiv.
Det finns just nu ca 6.7 miljarder statistiska utfall på denna jordyta.
Men när man gör en gigantisk statistisk analys på detta underlag så framkommer kollektiva mönster.
Just det som evolutionsläran beskriver genom begreppen variation och selektion.
Vi tvåkönade varelser har då att beakta två urvalsprocesser. I evolutionsläran benämnda med uttrycken Naturligt urval och Sexuellt urval.
Vi lever i en kultur / skolkultur som heliggör Naturligt urval (den könlösa individualismen) men som föraktar/förtränger det kollektiva sexuella sexuella urvalet.
Väldigt lustigt egentligen eftersom “den altruistiska vänstern” egentligen älskar kollektiva processer som skapar välstånd.
Sexuellt urval är den process som gör att vi bor i hus och inte i jordhålor.
Såg just på Melodifestivalen. Sexuell selektion i ett nötskal. Unga flickor gillar av någon anledning Eric Saade och Danny Saucedo och höjer dem upp på piedestalen.
En piedestal som kvinnor av annan sort benämner patriarkal.
LikeLike
Men Anders
Du gör det grundläggande felet (extremt vanligt) att inte skilja på individ och kollektiv.
Individen är inte skiljt från kollektivet (jag talar hellre om kulturen som råder) om hon inte lever som en eremit i en urskog… och blivit uppfostrad av vargar. Men även då blir hon uppfostrad i relation till vargarnas kultur.
Du gör å din sida alltså det grundläggande felet att utgå från att en individ kan vara skild från det. Samt att du endast verkar se människan som en sexuell varelse och att allt utgår från detta. Vad mina intressen har att göra med min sexuella identitet eller att jag är född med möjligheten att bära och föda ett barn, har med mina intressen, vilja och andra förmågor att göra, förstår jag faktiskt inte. Det är inte logiskt att tro detta.
Långt tidigare (fast ändå inte för så länge sen) trodde man att äggstockarna skulle förtvina hos kvinnor som sysslade med intellektuella saker. Det du talar om här är något liknande, fast inte lika extremt.
LikeLike
Jag betonar alltid att män inte förtrycker kvinnor. Både män och kvinnor är förtryckta av samma typ av strukturer som iofs gynnar männen. Det är lika svårt för båda könen ( om inte svårare för en man) att bryta könsrollsmönstret. Ett mönster som vi borde arbeta på att inte lägga någon större vikt vid. Vi blir inte de människor vi blir på grund av vårt kön. Det är en alldeles för endimensionell bild man då har av människan.
Sen måste jag säga att skolan en gång för alla måste kunna variera sin undervisning efter båda könen, och olika typer av lärande, sätt att förhålla sig mm. Då skulle problemet, om inte försvinna, iaf vara på väg mot någonting mer jämställt.
Jag vill inte bli betraktad utifrån att jag är kvinna, utan vilken människa jag är och det som gör mig till den jag är.
LikeLike
Jag håller med dig – som individ vill jag inte bli betraktad som representant för en grupp och låter mig inte definieras utifrån en allmän bild av manlighet.
Samtidigt är det svårt att förneka betydelsen av de här bilderna vi har av kön – hur driver de oss och när hindrar de oss?
För mig ligger fokus på frågan hur skolans kvinnodominans påverkar undervisningens innehåll. Man skulle kunna kalla det ett etnologiskt perspektiv.
Frågan om vem som är mest förtryckt eller vem det är mest synd om – den är jag mindre intresserad av. skuld är så tröttsamt!
LikeLike
Men för att kvinnor inte skall ge männen skulden, vill jag betona att de inte förtrycker kvinnor. Det betyder inte att jag är ute efter att skuldbelägga någon. Tvärtom!.
Det är individer som förtrycker individer. Och man kan förtrycka på olika sätt, genom fysiskt eller verbalt våld. Möjligen kan uttrycket vara olika när det gäller män och kvinnor. Det är dock inte min erfarenhet. En man likaväl som en kvinna kan fälla en kommentar som känns lika hårt som ett slag i magen.
På frågan om kvinnodominans påverkar undervisningens innehåll, vill jag hellre undersöka vilka det är som bestämmer den. Är det verkligen gruppen kvinnor det handlar om eller ett fåtal kvinnor och män som driver den här frågan.
Jag tror att om man får distans till sin egen könstillhörighet, kanske man inte ser det som kvinnodominans, som om det beror på att det är kvinnor i en verksamhet. För då kommer vi till slutsatsen att det är könet som har betydelse, inte individerna som driver frågorna.
LikeLike
Vi tassar kring frågan om maktens natur och jag anar att en diskursanalytiker skulle kunna hjälpa oss att beskriva vilka underliggande mönster som styr de möjliga samtalen om skolan.
För mig räcker det med att beskriva skolan som en institution eller en kultur – det finns motsägelser och det finns frihet inom den, men det finns ofta en viss slutenhet kring det som man uppfattar som verksamhetens kärna. Den dolda normativiteten och jag försöker lyfta upp vilka värderingar som styr den och vem som vakar över den. På Newsmill driver jag tesen att genusetablissemanget har blivit en konservativ kraft som inte vågar eller vill kritisera skolan eftersom den då riskerar att stöta sig med majoritetskulturen.
LikeLike
Det handlar säkerligen om diskursen, vad som det är möjligt att tala om. Jag känner det som oerhört irriterande att behöva trycka in ett genusperspektiv när jag skriver om Platon, bara för att det skall vara med där. Speciellt eftersom hans mor var filosof och han själv mycket väl kunde tänka sig en kvinna som ledande filosof i staten. Detta som han blev oerhört hånad över av samtiden. Sägs det iaf. Däremot var Aristoteles mer konservativ när det gällde kvinnans ställning. Sägs det. Och oerhört irriterande är det om jag är tvungen att ha detta perspektiv med för att få forskningsanslag, som någon sa till mig för många år sen. Förhoppningsvis har detta förändrats.
LikeLike
Makten över forskningen – jo den är säkert viktig. Samtidigt har jag en mycket romantisk bild av forskarens integritet som är svår att förena med det här ängsliga inskrivandet av politiskt korrekt perspektiv.
Jag ser få tecken på att det har förändrats. När Delegationen för jämställdhet i högskolan delade ut sina pengar förstod vi att tanken på att stödja manliga nätverk inom lärarutbildningar inte går att förena med en könsmaktsanalys.
Du ska inga studier skriva utan att buga för Connel, Butler och Kimmel…
LikeLike