…och lyssnar för lite. Särskilt när jag blir engagerad och vill tala om för världen hur det egentligen är. Den här artikeln är en nyttig påminnelse om vikten av att vara nyfiken (länk) och beskriver sex tecken på att du slutat lära dig:
- You constantly defend your position
- You don’t listen, you are eager to talk
- You poke holes in foreign ideas
- You begin character assassination when you can’t answer another view
- You stop reading anyone but those who agree with you
- You stop asking questions
Om jag är tystlåten de närmaste dagarna vet ni varför. Jag har en ödmjuk period. De brukar inte vara långvariga.
Passa på att njuta!
Tysta tankar 
Alla behöver titta över dessa sex punkter ofta men jag är inte säker på att Mats är en av dem med störst behov. Att vara frispråkig kan känneteckna en lyssnare och den som själv är tyst kan ändå ha slutat lyssna.
LikeLike
Tack Jan! jag tar det som en komplimang!
LikeLike
Det var menat så även om jag också vill ha en balanserad kommentar på en frågeställning som kräver det.
LikeLike
Det är faktiskt en spännande fråga. Vad är det som händer mellan människor? När tar vi in varandras budskap?
Jag har en romantisk idé om den totala och vidöppna kommunikationen – men inser nog att det ofta är så att vi bara släpper in de budskap som bekräftar vår världsbild. Oroande signaler fastnar liksom i filtret.
Det är sant som du skriver: tystnad är ingen garanti för lyssnande – men det kan vara en bra början!
Jag funderar över svenskämnet som har en stark fokusering på att skriva och i någon mån på att tala. Kanske borde vi träna barn på att lyssna? Och då inte på det där faktainriktade skolsättet utan försöka leta efter djupare nyanser och tolkningsmöjligheter?
LikeLike
Ibland skriver du för mycket.
Om syftet att det väldigt viktiga inte skall kamoufleras av det mer intrikat underhållande.
Men å andra sidan så är detta ditt tidsfönster och din plats i processen.
Dvs: Fingeravtrycket “Mats Olsson”.
Du gör det du kan/vill/önskar/längtar efter/tror att är rätt och riktigt.
Ett fingeravtryck som man läser en par tre gånger per normaldygn.
Vem vet: Fingeravtrycket kanske gjuts i diamant.
LikeLike
Vilken fin bild. Kanske jag borde avslöja mina två regler:
1) Jag ska skriva något varje dag.
2) Jag ska helst överraska mig själv.
Den andra regeln innebär ibland att jag är tvungen att testa mina gränser mot den lättsinniga underhållningen. Samtidigt hoppas jag att det där allvaret ska finnas med under ytan.
LikeLike
Pingback: Att prata och att lyssna | Cecilias tankar