Jag gillar populärkulturella analyser och kastade mig över Zoran Alagics försök på Newsmill att kritisera Linda Bengtzings bidrag. Han har en vän som reagerat mot att sångerskan drömmer om andra män och uppfattar texten som ett hån mot moderna mjuka män. Zoran har varit pressekreterare åt Margareta Winberg och nu går han till storms mot bristande jämställdhet i schlagervärlden.
“Har hittat mannen med rätt kemi
Har hittat mannen med bra fysik
Han är en riktig karl, en sån man vill ha
En trygg familjefar
Som kan plocka ur en diskmaskin
Och kan byta olja på min bil
Han är en riktig karl, en sån man vill ha
En trygg familjefar
Men ändå i min fantasi
Finns en annan i mitt liv
Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va’ med dig
Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera
Undrar, e det fel på mig?
Känns som om allting är opp-och-ner
Jag känner att jag inte orkar mer
Jag har en riktig karl, en sån man vill ha
Precis som det ska va’
Som kan det där med bygg och snickeri
Han kan kombinera mat med vin
Jag borde vara glad, jag vet vad jag har
En trygg familjefar
Men ändå i min fantasi
Finns en annan i mitt liv”
Jag har svårt att dela Zorans upprördhet. Linda har drabbats av kärleken till en annan person (man eller kvinna?) och trots att hon redan lever med en riktig man som fyller upp den stereotypins alla krav (även det moderna tillägget med huslighet) kan hon inte stå emot en drabbande passion. Det kanske är dumt men ytterst svårt att analysera utifrån jämställdhetsmallen.
Om det nu skulle finnas en hastigt uppflammande lesbisk sida hos sångerskan framstår kanske den yrvakna titeln “E de fel på mig” som aningen mer motiverad. Det tar tid att vänja sig vid kärlekens olika ansikten.
Mer spännande och deprimerande är det uppdämda hatet mot feminismen och Winberg som sjuder i kommentarsfältet. Jag hoppas att inte de här starka känslorna påverkar LR:s stridbare presschef som ofta skriver spännande om aktuella frågor på sin blogg.
Tysta tankar 
Vad roligt att du uppmärksammat inlägget på Newsmill. Det var ett försök att få igång en jämställdhetsdebatt i ett annorludna sammanhang.
Själv är jag mindre upprörd är min vän Ludvig (som egentligen heter något annat), men jag förstår att man kan bli sur över att hära den gamla vanliga visan om att kvinnor inte attraheras av jämställda män (velourmän du vet).
Att låten helt förljdriktigt är skriven av tre män borde jag förstås ha påpekat i mitt inlägg. Det gjorde jag i denna Metro-intervju:
http://www.metro.se/noje/debattor-bengtzing-kranker-oss-jamstallda-pappor/EVHkcd!OXKHLdCZ0pU/
Värt att påpeka är att debattartiklen på Newsmill är gjort som privatperson på min fritid och inte som LR:s presschef. Kan vara svårt att se skillnaden, men den finns…
LikeLike
Jag tycker att texten håller men hade gärna sett att det lesbiska perspektivet skrivits fram tydligare. Sedan får vi komma ihåg att schlager är en lek och sångerskans uppgift är att få oss att TRO på texten…
Den där skillnaden mellan jobb och privatliv tycker jag är svår och min blogg är ett försök att utforska den domänen. Jag undrade faktiskt över varför du presenterade dig som Winbergs pojke. Där blockerades tyvärr debatten hos en del läsare!
LikeLike
Detta med “Winbergs pojke” är ju intressant. Det tarvar egentligen en förklaring från alla de “pojkar” som tycker att Winberg är så hemsk och elak mot alla stackars män…
Det är faktiskt lite skrattretande at gå in på antifeministiska sidor där medverkande män tycks få skrämselutslag av en kvinna som inte ber om ursäkt och kör på.
Tycker alla dessa män bör stanna upp och fundera på varför de blir så obehagliga till mods. Tyvärr låter de adrenaliet flöda och blri bara förbannade. Tycker synd om dem, men inser att jag inte kan ta ansvar för deras känslor.
LikeLike
Jag håller med om att uttrycket kanske är illa valt – samtidigt anar jag att pressekreteraren är en utsatt post som riskerar att skapa gränsdragningsproblem mellan det privata och uppdraget.
Som tjänsteman har du naturligtvis ingen skyldighet att dela din uppdragsgivares åsikter (antingen det gäller LR eller Winberg) samtidigt anar jag ett bultande hjärta som prövar gränsen för en teknisk tolkning av uppdraget. Jag tror du är en person som vill vara engagerad!
Just när det gäller just Winbergs pressekreterare har jag vaga minnen av att din föregångare inte levde upp till de höga förväntningarna på en oklanderlig kvinnosyn som låg implicit i positionen. Då ökade väl kravet på dig att vara ett moraliskt föredöme?
Varför antifeminismen är så stark kan man fundera vidare på – jag är inte säker på att din tolkning är heltäckande. Det kanske inte är engagemanget som skrämmer. En hel del tycks ha bittra erfarenheter från vårdnadstvister och dessa bör vi respektera.
LikeLike
Jag tror att en del av upprördheten handlar om en misstänksamhet mot det som jag någon gång kallat manliga “botgörarfeminister”.
– Tidigare var ett chauvinistiskt svin, men nu är jag huuuuur snäll som helst!
Ibland går de här omvändelserna lite för snabbt och de politiska vinsterna blir för stora. Det blir ungefär som med folk som slutat röka – de hatar rök!
LikeLike
Det är sunt att bli upprörd över dumheter.
LikeLike
Vem tänker du på nu?
LikeLike
zorans dumheter. Hur många härskartekniker kan du hitta i hans inlägg?
LikeLike
Har dagen kommit då vi tänker på samma sätt?
Jag är inte så bra på härskartekniker – men ser några bra exempel!
LikeLike
Kan ilsak ha att göra med det som skrivs i dagen SvD om att gamla bilder ger inga svar. Där finns ett passus kring jämställdheten. Länk hittas på en annan vinkel på det här med gamla bilder som inte ger svar.
http://pluraword.blogspot.com/2011/03/klassresans-resenar.html
LikeLike
Var det inga andra av er som satt och gapade åt Bengtzings text? Jag tyckte att den var fruktansvärd och kunde då inte känna några lesbiska vibbar i den. Tror inte heller att nån tyckt det varit det minsta charmigt om en kille uttryckt nåt liknande.
LikeLike
Jag är inte så bra på lesbiska vibbar – men nog är det ett avståndstagande från traditionell manlighet hon levererar?
Och ingen beskrivning alls av det nya objektet.
Kanske har jag snuskig fantasi (vad nu det är?) eller är jag ytterst politiskt korrekt.
LikeLike
Jag hörde inte det du hör, vi lyssnar kanske från var sitt håll… Min tolkning av hennes “nuvarande” är snarare att han är en sån man som försöker leva upp till alla krav samtidigt, och kanske just därför inte känns så spännande längre. Ser mig omkring och det tycks som om alltfler män dras in i samma fälla som många kvinnor gjort, att både leva upp till den traditionella OCH en ny mansroll. In med nya krav men inte bort med några gamla. Inte så konstigt att så många rusar runt och känner sig otillräckliga.
LikeLike
Jag ser också den här tendensen bland både kvinnor och män – vi försöker leva upp till både gamla och nya ideal samtidigt och glömmer att lyssna på våra kroppar och ideal.
En utomordentligt farlig situation!
LikeLike
Jag tolkar texten som att den visar att vi människor inte är stereotyper eller monogama. Vi behöver andra och annat i vårt liv. En man hur bra han än är, så kan han inte stå för allt. Hur bra vi än har det med någon kan vi bli förälskade i en annan. Detta är naturligtvis inte tillåtet i ett samhälle som fortfarande lever kvar i vissa kristna värderingar som förtrycker mer än befriar. Med det menar jag inte att man kan göra som man vill, men nog måste individen få ha sina känslor ifred. Det är två typer av känslor som uttrycks i texten, som jag tolkar den.
Vi skall vara på ett speciellt sätt, både män och kvinnor. Det skall till och med bestämmas över våra känslor. I ett mer upplyst och frigjort samhälle skulle ingen reagera. Men finns det samhället.
LikeLike
Det är liksom en ganska enkel men härlig schlagerfrigörelse!
(varför krångla till det?)
LikeLike