Jag undervisar i musik den här veckan och försöker intressera studenterna för hur synen på barnet har förändrats genom tiderna. Vi utgår från Gunilla Halldéns Den moderna barndomen (kapitel 3) och jag anar att Ellen Key tankar har haft stor betydelse för hur barnet gestaltats i 1900-talets visor.
Hur är förhållandet mellan barnet och naturen? Är det en äkta harmoni? Vad är moderns uppgift?
Jag vet bara att det är en spännande sång och jag menar att alla lärare bör kunna alla fyra verserna utantill!
Tysta tankar 
Nej, jag har bara kunnat några få strofer.
Utantill läxorna med psalmverser vara en plåga. Man lärde dem sig till uppläsningen. Så fort det var färdigt var de borta. Har alltid tyckt det är viktigare att veta var saker står än vad det står.
LikeLike
Men Plura! Utantilläxor står inför en renässans. Hjärnforskarna har kommit till att utantillplugg är utmärkt hjärngymnastik, synapserna bara väller fram samtidigt som demensen skjuts framåt.
Jag och min kära dotter roar oss med att lära oss Runeberg utantill. Fänrik Stål, Sven Dufva, m.m.
Självklart kan vi även alla verserna i Mors lilla Olle. 🙂
LikeLike
För att inte tala om vilken nytta man har av både rim och att kunna utantill när man ska lära sig saker, t ex att läsa!
LikeLike
Jag är tekniker.
Dvs den av skolan mobbade arketypen.
Utantilltexter har aldrig funnit mitt intresse.
Vad skall det vara bra för?
LikeLike
För mig handlar det om en berättelse. Om jag kan den utantill lever den liksom ett eget liv inom mig. Jag kan ta fram den när jag behöver den!
Då kan jag också fokusera på detaljer och uttryck när jag spelar och sjunger.
LikeLike
Ja det är helt OK!
Men jag har aldrig “orkat” lära mig texter och ramsor utantill.
Jag tror att det handlar om det jag brukar benämna “automatiskt fokus”.
Man dras till det man dras till – eftersom hjärnan talar om för en vad som är intressant.
När jag kan en text utantill så försvinner magin.
Jag är klang och färg – i både konst och musik.
När det gäller texter är jag nog funktionalist.
LikeLike
Spännande – jag har ett väldigt dåligt textminne och glömmer ofta sånger jag själv skrivit. Men jag skulle gärna vilja ha förmågan och tänker att gränsen mellan orden och tonerna är konstruerad.
Att spela instrument utan noter och sjunga utan text är för mig nog ett sätt att komma närmare kärnan. (Fast jag är ungefär 100 gånger bättre på text än på noter…)
LikeLike
Du har rätt. Detta är spännande. Hur är egentligen hjärnan konstruerad.
Min dotter hör ofta en text en gång – sen kan hon den. Hon har mina gener till hälften. men ändå är vi så så olika.
Hon gillar dock inte kolvringar, delningsfilter och överfunktionsfunktioner.
Pappa sluta och tjata – det är så tråkigt!
LikeLike
Kan du inte ta min farfars visor. Jag tycker det är läskigt med filmen som barnen spelar gitarr i. Vilket drill/ A-M
LikeLike
Absolut! Men det är något spretigt modernt med Felix visor som gör dem lite svåra att trycka in i scheman. Jag litar inte riktigt på att flickan verkligen är “det tacksamma barnet” i femöringssången?
Finns det dokumenterat hur han förhöll sig till tidens strömningar?
LikeLike
Nej, men det är en charmig visa och lättsjungen!
LikeLike
Jag är fortfarande inte klar med min egen tolkning av visan. Är Olle en naiv och godtrogen idiot som inte förstår att han befinner sig i fara – eller är det så att han verkligen befinner sig i harmoni med naturen och att björnen förstår att detta är ett äkta möte?
Hur mycket av Ellen Keys tankar lever kvar inom mig?
LikeLike
Olle är ett oerfaret, naivt och godtroget barn med enbart goda avsikter, såsom barn är i den idylliska föreställningsvärld där vi gärna vill att de ska existera. Eftersom han är ute och plockar bär är det höst, och björnen är höstslö och bara intresserad av att lägga på sig energilagret inför vinterns ide-vistelse. Den upplever inte denna lilla varelse vare sig som ett hot eller intressant som mat, blir förmodligen mest förvånad över att den närmar sig så frejdigt.
Mammas delikata uppgift i sammanhanget blir att få Olle att förstå att björnen kommer att vara på ett helt annat humör när den vaknar i vår. I synnerhet om det är en dräktig hona.
Jag är för cynisk för såna här lekar, sorry.
LikeLike
Jo, du är nog det. Och på 30-talet kom Alva Myrdal och införde den stora rationaliteten!
Rosseau förblir nog en vag och romantisk inspiration som vi kan hänge åt oss i små doser på skyddade platser.
LikeLike
Elsa Beskow har skrivit en hel del berättelser i gränslandet mellan växter, djur och människor.
Sången lär föresten bygga på en verklig händelse:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mors_lilla_Olle
LikeLike