Jag är hemma igen efter en intensiv resa från Stockholm. Konferensen handlade om breddad rekrytering till högre utbildning och vi talade en hel del om varför studenter avbryter sina studier. Fyra förklaringar presenterades och vi fick välja vilken vi trodde var den vanligaste.
Tysta tankar 
Svårt och säga generellt. Några förklaring ar vi hade så där för snart fyrtio år sedan vara väl att man kommit in med för låga medelbetyg och inte klarade av en abstrakt teoretisk utbildning på KTH.
LikeLike
Det finns fortfarande en aspekt att elever väljer efter status på utbildningen och möjligheterna att tjäna pengar och inte alls efter vad de har läggning för. Jag vill dock komplettera med att för en hel del yrken läkare, pilot, ingenjör, … finns det en pedagogisk fördel med att ha stark utsortering under utbildningen. Yrket kommer att kräva så mycket att det är bra att träna upp hög prestation under press.
LikeLike
Efter att jag hade läst dansinriktningen på lärarutbildningen började jag på svenskinriktningen, eftersom jag ville ha två ämnen och svenska är mitt näst bästa (efter dans). Jag hoppade av efter första terminen. Inte för att det var för svårt eller för att jag inte hade “läggning” för det eller någonting sånt. Tvärtom. Jag är asgrym på svenska (därför kan jag unna mej att använda uttryck som asgrym). Jag älskar skönlitteratur, jag är bra på att formulera mej i skrift och tal, jag tycker grammatik är lätt och logiskt, jag ligger och funderar på språkliga paradoxer när jag ska sova.
Anledningen till att jag hoppade av var att jag inte fick någon bra respons från varken lärare eller medstudenter. I min studiegrupp tyckte de flesta att svenska var ganska tråkigt, men ett strategiskt val eftersom det skulle bli lätt att få jobb. De kom till våra träffar utan att ha läst det vi skulle diskutera, varför våra samtal mestadels gick ut på att jag berättade för de andra vad som stod i boken. Det kändes som att vara tillbaka i grundskolan igen. Från mina lärare fick jag kritik för att jag var för visionär och fokuserade för mycket på möjligheter och för lite på svårigheter. När jag beskrev min vfu-plats, som var en gymnasieskola där man jobbade ämnesintegrerat i långa arbetspass och med flera lärare i salen samtidigt, fick jag tillbaka att sådana möjligheter inte finns på några skolor, så det var ingen mening att fantisera om det.
Till slut tröttnade jag och hoppade tillbaka in i dansvärlden, som förvisso har sina egna konstigheter, men där det åtminstone är ok att vara lite visionär. Nu är jag ettämneslärare och det går bra, det med. Fast jag får nog ingen lärarlegitimation.
LikeLike
Jag tycker att du hoppade av på grund av ett av de skäl som jag tycker är riktigt bra dvs. pga en längtan efter att få specialisera sig. Det hoppas jag kommer ge dig riktigt kraftfulla möjligheter att odla dina visioner riktigt starkt.
Det är sorgligt att du blev så besviken på din lärarutbildning. Jag hävdar att det du råkade ut för inte gäller allmänt och att vi är många som hoppas och tror på en rejält mycket bättre lärarutbildning framgent. Många förhoppningar om att du hittar alternativa möjligheter att träna och använda det svenska språket. Själv har jag haft mycket glädje av bloggen både som träning men kanske också för att skapa något litet.
LikeLike
Jag hade gärna velat specialisera mej på svenska också, men jag är ganska nöjd som det är nu med. För mej är också bloggen en bra möjlighet att få skriva och kommunicera med andra i text.
LikeLike
Väl skrivet, Emelie. Jag håller med dig, du är asgrym på svenska, och jag hoppas du fortsätter studera ämnet som sådant, för din egen skull.
LikeLike
Tack! 🙂
LikeLike
Hej Emelie
Det är synd att andra skall ha så stor betydelse för oss att vi ger upp något som vi ändå från början har trott på.
Jag läste filosofi på ett lärosäte och gav upp av samma anledning. Nu läser jag filosofi på ett annat och det är en helt fantastisk grupp människor och lärare hittills iaf. Upplägget passar mig bättre också.
Kan inte säga att det var deras fel – jag var helt enkelt inte i fas och hade en förväntan på studierna som inte slog in.
Grupperna är olika också. Det finns inte en enda grupp som har samma anda. När jag gick min lärarutbildning för många år sen var jag i studentarbetslag i vilka jag avskydde varenda sekund av att vara tillsammans med och andra där jag kände motsatsen.
LikeLike
Jag tror du har helt rätt och jag känner på mej att jag kommer ta upp svenskstudierna igen nån gång framöver. Förhoppningsvis får jag både mer kreativa lärare och mer engagerade kursare då. Skönt att du har hittat en bra studiemiljö. 🙂
LikeLike