I fortbildningskursen jag går ingår ett coachningstillfälle och jag var nog lite orolig innan. Vi skulle fokusera på uppdrag och jag har  svårt att sätta upp gränser mellan mina olika roller. Min dröm om att få bloggpersonlighet och vardagsjag att smälta samman i en yrkesroll är nog lite naiv och vi kunde snabbt konstatera att jag inte har någon tydlig plan för var jag befinner mig om fem år.

Att vara lärare är ofta att befinna sig i coachrollen – därför är det spännande att prova på att själv bli coachad. Dessutom gillar jag att prata om mig. Ibland ser jag nog bloggens läsare som mina oavlönade coacher.

Tack alla!