Min favoritbarnläkare ger ut en ny bok och jag är glad att det är någon som leder motståndet mot tidens obehagliga tendens att koppla samman uppfostran med belöning och bestraffning.
Normalt är jag motståndare till goda råd, men i det här fallet – slit dem med hälsan (vad betyder det egentligen?)
LARS H GUSTAFSSONS RÅD:
■ Tro alltid barnet om gott!
■ Respektera ditt barns integritet, kräv inte full insyn i barnets liv, drömmar eller planer.
■ Ha så få fasta regler som möjligt, men gott om tålamod.
■ Bevaka barnets rätt till en känsla av värdighet och värde, använd aldrig bestraffningar som kan kränka.
Tysta tankar 
Älskar bilden, Mats. Är rätt förtjust i Gustafsson också.
LikeLike
Jo, han är en envis röst i öknen!
LikeLike
Det här handlar ganska mycket om vilken syn vi har på våra barn.
Några anser att barn är tomma krukor eller oskrivna blad och det är vi vuxnas ansvar att stoppa dit kunskap/skriva på bladet.
Andra att barn är helt självgående och bara behöver coachning. Som vanligt i Sverige kan vi aldrig hålla oss på vägen utan ligger i var sitt dike och kastar lera på varandra.
Jag tycker det är självklart att man skall se barnen som egna individer, med egna drömmar och ett eget driv. Det drivet är det vår uppgift att uppmuntra, stimulera och utmana. Inte för att de skall bli små kopior av oss, utanför att målet är att de skall bli självgående unga vuxna så småningom. Men däri ligger också att vi präglar barnen med våra intressen och aktivt tillför kunskap som man “bör” ha med sig.
Jag sysslar en hel del med friluftsliv och då är det naturligt att ta ut mina barn också. (Har t o m skrivit en bok i ämnet, följ länken). I somras besteg vi Galdgöpiggen och gick Besseggen. Men syftet är inte att de nödvändigtvis skall bli lika inbitna som jag, utan det är ett medel att ge barnen utmaningar. Genom att få utmaningar som är lagom svåra lär man sig att jobba för ett mål och att jobbet oftast lönar sig, man når sitt mål. Dessa segrar över sig själva anser jag vara något av det viktigaste vi kan ge våra barn. Och då spelar det egentligen inte så stor roll vari utmaningen ligger.
Anders
LikeLike
Jag upplever inte Lars H Gustafsson som någon som tillhör den ena sidan i den pajkastning som AV beskriver. Jag njöt av hans böcker när mina döttrar var små men då handlade det förstås lika mycket av att ta hjälp och hämta styrka så att jag orkade vara någorlunda konsekvent med de regler jag ville ha. De handlade om tålamodet som hela tiden behövdes för att använda långsiktiga belöningar och förståelsen av att ens egen glädje över när barnet hittar rätt räcker oerhört långt. I slutändan finns det ju alltid konsekvenser av beteenden och det blir ju faktiskt som straff och belöningar.
LikeLike
Jag menade inte just Lars H Gustafsson, utan mer allmänt hur debatten förs.
LikeLike