I en av trailrarna inför seriestarten av 9a säsong 2 säger läraren Gunilla indignerat:
– En del av barnen har identifierat vitsippa som ett djur!
Superläraren Stavros utbrister:
– KATASTROF!
Det kanske är en olycklig klippning av osammanhängande händelser, men samtidigt känns det symptomatiskt för seriens dramaturgi. Jag säger som Stavros:
– KATASTROF!!!!!!
Tysta tankar 
Det här med blommor och bin;)
LikeLike
Det vore katastrof!
LikeLike
Är ett exempel på en samevolution som blir en allt bättre metafor för den mänskliga aktiviteten.
LikeLike
Biologerna håller på att bryta upp skiljelinjen mellan växter och djur.
LikeLike
Gunilla blir en bra symbol för den vita sippa lärarkåren – vitsipporna!
LikeLike
Nej och det är det här som ger så fel bild av eleverna verkligen kan. Om man inte vet vad vitsippa är att det bara att slå upp det, när man behöver.
Katastrof?!
Det är det när ett lands ekonomi brakar ihop eller när det blir krig eller om skolorna skulle läggas ner på grund av att det inte finns några pengar.
LikeLike
Mikael Niemi har skrivit roligt om hur de norrländska barnen försökte inpränta skånska blommor i skolan.
LikeLike
Anna skrev en förståndig kommentar på annat ställe om det här med vitsippan och att det handlar om att ha ett gemensamt språk. Utan det gemensamma språket står vi oss slätt och mina högstadieexkursioner förvånad mig ofta storligen då jag där upptäckte elever som inte vet namnen på våra vanligaste träd. Det gemensamma språket är en grundförutsättning för många ämnen. När samhällskunskapläraren ska berätta om varför skogsnäringen är viktig för Sverige och eleverna inte vet vad tall är för något tappar h*n dem. När biologiläraren ska ge exempel en växt som kan leva i tusen år och eleverna inte känner till vad en är vitsippa så tappar exemplet sin kraft.
Katastrof är ett starkt ord och i TV-mediets förenkling blir det använt på ett katastrofalt sätt men ett otillräckligt ordförråd omöjliggör väldigt mycket progression och kan verkligen innebära en katastrof för skolsystemet.
LikeLike
Jag tänker att språkets nyanser är viktiga!
LikeLike
TV mediet har kanske inte fokus på nyanserna utan tycker det är lite roligt med polariseringar.
LikeLike
För oss som lever i den här världen är det tröttsamt. Efter förra omgången fick vi Reepalus 9A-inspirerade lärarbetygssättningsförslag och efter att ha sett förfilmerna verkar det som om årets serie fokuserar på disciplin och respekt.
Jag fasar för de kommande kommunalrådsförslagen…
LikeLike
Det gör jag också, men som jag sa redan tidigare i kampen mot SKLs förenklade budskap behöver vi tredje statsmaktens hjälp och då får vi stå ut med de former de använder sig av.
LikeLike
SKL har väl inte köpt Reepalus trams?
LikeLike
Deras förenklade budskap “Lär av dem som lyckas med skolan” riskerar att bli något ännu värre.
Å ena sidan är det något självklart som alla redan gör men å andra sidan tar det inte alls hänsyn till alla de olikheter som existerar. Det riskerar att bli ännu mer av “Skärp till er så att vi kan spara”.
LikeLike
Håller absolut med om vikten av ett gemensamt språk, för att vi skall kunna kommunicera med varandra. Men alla kanske inte vill göra det om samma sak. Varför skall vi tvinga på någon en kommunikation om något de inte vill veta av, just då i det ögonblicket. För den personen kanske det räcker med att kunna uppleva vitsippan i dess skönhet. Vi talar om barn och ungdomar gällande blommor.
Men vi skulle lika gärna kunna tala om vuxna och kvarkar. Jag varken kan eller vill kommunicera med andra om kvarkar. Och ingen tvingar mig. Jag är ju vuxen. Varför skall vi tvinga barn till allt som vi anser vara viktigt, utan att ens fråga dem om de verkligen vill lära sig det eller om det är något annat de har fokus på. För barn har ju ofta fokus på någonting, eller?
Och, betyder det att om någon inte vet vad en vitsippa är, att den personen aldrig någonsin kommer kunna ta reda på det. Som Morrica skriver längre ner eller upp, superlärarna och alla vi andra kan ju lära dem det.
Det roligaste jag vet är när det finns saker kvar att lära för mig och för andra. Det finns en glädje att upptäcka något nytt, men knappast om man tvingas lära sig det man ännu inte upptäckt.
LikeLike
Barn vet inte vad en vitsippa är, men chansar på en fågel. Ingen dum gissning. Själv trodde jag länge att en cissus var en slags fisk, och jag vet en adlig ung dam som trodde kalops var en fågel. Att en kalla inte bara åker skidor utan faktiskt kan köpas i blomsteraffärer lärde jag min häromveckan. Hej vad det går!
Men det är inte utan att jag funderar över om inte en superlärare borde gripa tillfället i akt och helt enkelt lära barnen vad en vitsippa är. Kanske rent av passa på att nämna blåsippor och varför inte tussilago när man ändå har ångan uppe, istället för att ägna det flyktanden ögonblicket åt att förfasa sig. Men jag är ju ingen superpedagog, så vem är jag att kritisera.
LikeLike
Språkets dubbeltydighet är en underbar gåva och spelet Rappakalja lyckas ibland väcka den där svindlande känslan av äventyr även hos vuxna besserwissrar!
Själv brukar jag släppa en bärfis när inget annat hjälper…
http://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4rfisar
LikeLike
Pingback: Apropå dessa vitsippor … « metabolism