Jag kommer inte ihåg exakt hur Strindberg formulerade sig om det här med gentagelser (det är ett begrepp som är hämtat från Kierkegaards filosofi) men när jag läser Metta Fjelkners text om teveserien 9A drabbas jag av en oresonlig matthet. Den obehagliga känslan av att befinna sig i en oändlig rad av repriser kryper under skinnet. Gunilla Säfström Hammar och Metta Fjelkner talar till mig med sina uppfodrande och stränga lärarröster:
“Och var har staten varit under de nio år klass 9 A gått i skolan? Varför har Sverige som nation under denna tid inte brytt sig om det allra viktigaste, nämligen att alla elever skall ges förutsättningar att nå goda resultat?”
Det är jag som är staten.
Tysta tankar 
Tack!
LikeLike
Jag förstår inte din andemening. Kanske måste man ha jobbat som lärare för att förstå.
Är det ordet staten du hakar upp dig på och att detta ord egentligen borde bytas till “vår kollektiva insikt och förmåga” i Metta Fjelkners text.
LikeLike
Det var en vacker tanke – kanske inte helt i linje med Platons tolkning som handlar mer om makt och auktoritet.
LikeLike
Hej Pappa staten!
Känner du dig misslyckad som utbildare av kommande släkte lärare?
Så illa är det väl inte?
Men det finns ett problem som kanske tangerar det sätt ni utbildar lärare på eller är det, hemska tanke, så att de oslipade diamaterna spricker på vägen?
Är råmaterialet av icke önskad kvalitet?
LikeLike
Är råmaterialet av önskad kvalitet är en ytterst berättigad fråga! Har man en skola i kris kan det förstås bidra till att man har svårare med råmaterialet till lärarutbildningar för var läggs grunden till deras kunskap i någon slags cirkel. Besparingar för länge sedan kan man få betala tillbaka med ränta.
LikeLike
Jag hör inte till dem som klagar på råmaterialet. Tiden då läraryrket var reserverat för högpresterande svenska medelklassflickor är förbi.
Mångfald är en viktig kvalitet som ställer stora krav på vår utbildning.
LikeLike
Är vi tillbaka i den ruttna fruktdisussionen?
LikeLike
Suck! Gentagelserna… Gentagelserna!
*ruskar uppgivet på huvudet*
LikeLike
Jag känner mig misslyckad som har utbildat lärare som väljer enkelspåriga fackledare.
LikeLike
Aha, det är där skon klämmer.
LikeLike
Vi gör förstås inget varaktigt åt skolans kris förrän vi börjar se se helheter.
Jag känner igen mig i revoltlustan mot de duktiga fröknarna, både Mette och Gunilla gör att tankarna går till roliga busstreck när de uttalar sig. Sen får jag så här i efterhand säga att fröknarna hade en hel del värdefullt att lära ut och att den här gången så är det kloka ord som kommer från Mette. Har inte Mats uttryckt en hel del skepsis mot “superlärare” och att lyfta upp individers storverk som lösningen på skolans problem? jag tycker mycket av det Mette säger stämmer överens med min Newsmillartikel om att “Öka lärarskickligheten, men hur?”.
LikeLike
Jag är trött på att Fjelkner alltid tar chansen att vädra sitt missnöje med kommunaliseringen. Det här dokusåpeupplägget tillför inte skolutvecklingsdiskussionen. Jag ser bara förenklade lösningar och coachingfilosofi. I den förra programserien lyste den pedagogiska nivån med sin frånvaro.
LikeLike
Det var väl ganska måttligt mycket kritik av kommunaliseringen från Mette.
Jag tycker den var ett stort missgrepp, där vi i och för sig inte kan gå tillbaka men där ändå många borde inse det felaktiga i att dela ut en verksamhet med nationella mål. Bra beslut inför framtiden påverkas trots allt av den insikten.
Tycker du verkligen att kommunaliseringen var bra så här med facit i hand?
LikeLike
Jag är förskollärare och har aldrig åtnjutit det ljuva livet under statligt beskydd – utom nu på högskolan…
Och när det gäller styrsystem är jag inte imponerad!
LikeLike
Kommunaliseringen kan ju ha haft en positiv effekt på förskolan men för övriga skolan är det inte ganska tydligt hur mycket dåliga effekter den fick?
LikeLike
Förskolan kommunaliserades inte (eftersom den redan var en kommunal angelägenhet). Att verksamheten övergick till att vara en del av utbildningssystemet är en samtidig process med skolans kommunalisering. Jag saknar inte socialförvaltningen som arbetsgivare och socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Pedagogiska programmet 1989 var ett ganska torftigt dokument.
När det gäller skolan tror jag att vi kan undersöka effekterna på olika plan – men det är naturligtvis svårt att skilja ut dessa från andra parallella processer. Målstyrningen tror jag har kommit för att stanna.
LikeLike
Kommunalisering av övriga skolan gjorde att hela skolan fick samma huvudman som förskolan haft tidigare. Nu när fokus på förskolan har flyttats från barnvakt till vilka möjligheter förskolan har att lära de unga viktiga saker blir även förskolan allt mer en nationella fråga. Hade inte kommunaliseringen gjorts hade nog kommungubbarna fortsatt att betrakta förskolan precis så lättvindigt som de gjorde 1990. Jag har en teori om att kommunalisering av övriga skolan hade en klart positiv effekt på förskolan.
Frågan är om inte samhället får betala dyrt för den vinsten genom att ett annat område hamnade i riktig strykklass.
LikeLike
Skolan var länge en kommunal angelägenhet och jag tror att du romantiserar det statliga huvudmannaskapet som kvalitetsfaktor. Det var en ganska komplicerad styrning innan kommunalisering.
Din beskrivning av förskolan som “barnvakt” före 1990 vill jag bestrida. Omsorg, lärande och utveckling måste samsas – det är bara i skolans värld som man försöker dela upp dem och tvingas därför förenkla kunskapsproduktionen till formaliserade processer.
Du spelar ut de här aspekterna mot varandra på ett lättsinnigt sätt. Söker du efter syndabockar?
LikeLike
Jag kommer ihåg en hel del uttalanden från kommungubbar i Göteborg kring 1990 om barnomsorgen och känner mig ganska säker på deras syn på förskolan. Eftersom jag själv hade barn i förskolan vid denna tidpunkt vet jag förstås att ni som arbetade i förskolan hade en helt annan syn på ert uppdrag.
Det respektlösa maktmissbruk som satte igång mot lärare efter kommunaliseringen är inte alls förlåtet och det kan nog erkännas att de känslorna ganska ofta påverkar mina ordval. Jag inser förstås att det är nya kockar vid kommungrytorna och inga möjliga syndabockar att ge igen på men debattartikeln “Vi vill ha makt” sände kalla kårar ut efter ryggraden.
Jag kanske inte tror att statlig styrning är så mycket bättre än kommunal men kommunaliseringen som händelse är bland de mer avskyvärda sakerna som inträffat.
LikeLike
Forgive and forget?
LikeLike
Det blir svårt! När SKL uttalar sig på sitt förnumstiga, myndiga vis och sätter på sig sin vi vet bäst attityd helt utan kunskapsförankring så skulle jag kunna använda knytnävarna.
LikeLike
Ingen vacker egenskap!
LikeLike
Jag får nog ta på mig lärarkavajen och ta det från början – eller samla mig till ett eget inlägg i frågan. Om du har lust att fördjupa dig i avsikterna bakom reformen och närmandet förskola skola rekommenderar jag SOU 1994:45. Där Dahlgren och Lenz Taguchi resonera om svårigheterna att förena förskolans “barn som natur” med skolan “barn som kultur”.
Om du har energi kvar finns Pramlings kunskapsöversikt som förtydligar ytterligare utifrån ett renodlat lärandeperspektiv:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=50
LikeLike
Jag citerade Mette Fjelkner i dag – och det hör inte till vanligheterna, så jag är nyfiken på vad det är som är så illa med det hon säger (annat än att det sagts många gånger förut, men så länge ingen lyssnar så).
Är hennes beskrivning av “verkligheten” fel? Spelar lärare som gnäller rollen av offer? Menar du att vi alla är staten, och därför inte ska skylla staten för något, eller att problemen inte ens ligger där? Eller att du som lärarutbildare är staten och att lärarutbildarna beskylls för något i artikeln? Eller att problemen inte ens finns, bara är konstruerade? Oj, många frågor.
Kunde fattat mig kort: vad är det du reagerar negativt på i det Fjelkner säger?
/Janis
LikeLike
Det är förutsägbarheten som tröttar ut mig.
Och teveserier som tycks vara användbara som “mädchen für alle”.
Och lärare som GHS.
Och tanken på staten som syndabock/frälsare.
LikeLike
GHS förstår jag inte vad det betyder, men jag kan förstå tröttheten och det andra. Jag känner samma trötthet, men skriver ändå samma slags inlägg gång på gång, om samma sak. (Håll dig bort från metabolismbloggen i morgon, för då kommer det mer om samma, och det vill du inte läsa!) /Janis
LikeLike
Förlåt det skulle vara GSH – Gunilla Säfström Hammar vars framträdande i morgonsoffan vi diskuterat tidigare här.
Jovisst – några käpphästar får man väl ha.
Själv kan jag vara väldigt tjatig.
LikeLike
Men Mats, nu kommer Gunilla att vara riktigt purken på dig.
Hon är oerhört tydlig på att hon heter Gunilla Hammar Säfström och inget annat.
Undrar om hon kommer ner till Malmö och luggar dig;)
LikeLike
Dubbelnamn är min sämsta gren.
Däremot känner jag igen en vitsippa vilket tycks vara en central färdighet i hennes värld. Till nöds skulle jag nog kunna klämma ur mig det latinska namnet!
När Stavros säger “katastrof” – är det verkligen vitsippan han syftar på?
LikeLike
Ha, ha!
LikeLike
Bland de fyra f-en så tror jag snarare att hon tycker att det är en central faktakunskap. Och dessutom är nog vitsippan här bara en symbol för att dessa elever lämnats språkligt “i sticket”.
Faktum är att de flesta av oss vet vad vitsippa, blåsippa och blåmes är – möter vi någon som inte vet det så reagerar vi troligen med en något nedsättande tanke om personen i fråga. Eller är det bara jag som är gammeldags och fånig?
LikeLike
Jag har samma tendens och är fångad i min diskurs om allmänbildning!
En gång skällde jag ut en student som inte kunde skilja på gran och björk…
LikeLike
Bra skrivet Anna, vi behöver den lite mer objektiva analysen av 9A även om det är roligt att leka med uttalandena.
LikeLike
Jag tänker snarare att om någon inte vet vad vitsippa är att personen har fokuserat på annat istället, som han eller hon sett viktigt för sin egen del.
Det är en enkel sak att lära ut faktakunskaper och konstruera prov eller muntligt förhör på den typen av kunskaper. Det är bara att säga – Nu skall du komma ihåg vad den här blomman heter – den heter vitsippa.
Vi frågar oss aldrig om eleven vet hur vitsippan ser ut, men kanske inte kopplar ihop namnet till just den blomman. Eleven kanske har plockat dem, studerat dem, plockat isär dem för att se hur de är uppbyggda. Det frågar vi aldrig – vi bara konstaterar att någon inte kan benämna någonting och så drar vi slutsatsen att de inget kan och att detta är katastrof. Om man heter Stavros och är betraktad som superlärare eller är inne på den här typen av inlärning.
LikeLike
Kanske är det superlärarna som är “katastrof”?
LikeLike
Jag har sett hur Stavros bedriver undervisning och det handlar om djupförståelse. Nej nu ska vi verkligen inte ägna oss åt att häckla “superlärarna” enligt någon slags jantelag. Det vore en mycket olycklig effekt av programmet.
LikeLike
OK – men personkult främjar inte skolans utveckling.
LikeLike
Där är vi väldigt överens.
LikeLike
Gör det inte. Varför ska det bara finnas hjälta i idrotten? Det är bara tramsig avudsjuka eller jante lag.
Är bara att inse att det finns superbra lärare och äppelskrutt till lärare som i alla andra yrken. Gäller att minivera skadevärkningarna av äppelskrutten.
LikeLike
Janlenander
Jag tror bara inte att en enda typ av lärare sitter inne med någon universell lösning. Frågan är även om det går att konstatera att Stavros verkligen når djupförståelse hos sina elever. Det har egentligen aldrig visats.
Jag har inget emot Stavros, men vi behöver alla typer av lärare.
LikeLike
Jag fick lite annan information som stödjer det intryck jag fick om att Stavros uppnår djupförståelse.
När det gäller vikten av att inse att lärare är olika så är vi helt överens och det är en av mina käpphästar som går igen i många av mina inlägg på min blogg exempelvis i “Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft”
LikeLike
Om du har den informationen skriftligt i form av t.ex. undersökningsresultat får du gärna ge mig en länk.
Ja och skolans kraft ligger ju i att den kan utvecklas. Och det kan den göra om lärare tillåts vara olika, då de kan bidra med det dom har att komma med.
Nu vet inte jag hur den här coaching kommer gå till i 9A, men att vara mentor innebär väl att ta fram det som finns inom varje person och vidareutveckla. Iaf utifrån mitt perspektiv. Inte att man säger, gör som jag, så löser sig allt eller att man får en mängd tips som man kan lära in..
LikeLike
Det här handlar förstås om muntlig information och det är förstås oerhört svårt att få vetenskapligt belagt hur en enskild individ lyckas. Jag tycker dock det manar till försiktighet i kritiken av individen.
Om vi istället funderar kring undervisningsfilosofi är det några iakttagelser du gjort som skulle kunna öka risken för att han inte uppnår djupförståelse? Det finns en del fenomenografiska studier inom området men ingen som jag känner till som skulle kunna vara bas för en sådan slutsats.
LikeLike
Jag inser nu också att du kan ha ett lärarutbildarperspektiv på Stavros insats och hans förmåga att fungera som coach. Det är ett område där jag inte vågar ha en åsikt men jag har åsikten att det inte är självklart att någon som är duktig lärare i en situation är lika bra i en annan.
LikeLike
Nu såg jag bara hans undervisningsmetod i själva programmet och av det kunde jag inte se det. Inte heller såg jag några konkreta uppgifter som utifrån Göteborgspedagogiken kan visa att här kommer troligen djupinlärning ske. Dessutom såg jag inte att eleverna tog några egna ställningstaganden. Det var hans som styrde. Jag uppfattar en del av de här coacherna som inte bara karismatiska utan också till viss del auktoritära.
Men, som sagt, det är endast utifrån programmet.
Senare framkom att eleverna i klass 9A inte alls klarade sig så bra på gymnasiet (men jag hittar inte artikeln eller mitt blogginlägg om detta just nu). Det kan bero på att de goda resultaten hade att göra med läraren mer än själva uppgifterna och pedagogiken. Enligt teorin om ledartyper menar man att just karismatiska lärare har den effekten. Med dem försvinner elevens lust att lära, engagemang och därmed lärande.
LikeLike
Jag är klart skeptisk till teorin om ledartyper. Den har en del intressanta utgångspunkter men det känns inte som den är färdig att användas för att uttala sig om sådana här konkreta fall.
Sedan är jag lite skeptisk till punktinsatser av typ 9A då jag tror att de kortsiktiga effekterna är mycket större än de långsiktiga. Jag tror det uppstår djupinlärning av de aktuella områdena men det som har missats i tidigare årskurser tas absolut inte upp i någon stor utsträckning.
LikeLike
Man skall vara skeptisk till alla teorier och kritiskt granska dem alla. Och jag håller med dig i det du säger om punktinsatser.
LikeLike
Pingback: Lärarbas säger ifrån « Tankar om skolan i media
Man kan ju också om man skall vara lite petig mena att det är lika mycket katastrof av Stavros att säga att utbildningen på Lärarhögskolan är under all kritik, som att barnen inte vet vad en vitsippa är.
Lärarhögskolan är ju nedlagd sen tre år tillbaka.
Den finns icke mer!
LikeLike
Hmmm jag upplever att väldigt mycket av samma organisation som LHS har fortsatt in under SUs paraply. Är det en helt felaktig föreställning?
Sen förstår jag känslan inför Stavros uttalande. När det görs sådana här generella uttalanden om lärare av någon som kan för lite tycker jag det är oerhört jobbigt.
LikeLike
Det har skett en ganska stor förändring sen vi samgick, i allafall på den institutionen jag är på. Istället för att alla tre institutionen tog hand om fyra moment i en kurs, blev det fyra institutioner som tog hand om ett moment i en kurs. Det utarbetades en ny organisation inför samgåendet som SU godkände, och vi har representanter både från f.d. LHS och SU. Men nu är det ännu en om-organisation på gång.
Men jag hinner inte sätta mig in i det – har tillräckligt med att undervisa.
Stavros uttalande om lärarna är naturligtvis inte sympatiskt. Men han vill framhålla sitt eget.
LikeLike
Pingback: Kommunhatet – vad handlar det om? « Tysta tankar