Det känns hederligt med reklamkanalerna – de försöker i alla fall hålla nyhetsprogrammen fria från den här formen av låtsasreportage om skenhändelser:
Vem blir först med att lansera moralpredikanten Gunilla Hammar Säfströms frisyr som norm för den goda läraren? Så ska det se ut i framtidens klassrum!
Länk till tidigare inlägg om GHS
Finns det någon chans på jorden att jag som lärarutbildare kan undvika det här spektaklet?
Nähä – inte det…
Tysta tankar 
Det är bra att tredje stadsmakten tar upp den viktiga samhällsfrågan skolan och att det sker på det här sättet är bara att förhålla sig till. Det är TVs normala form! För mig som avskyr de förenklade lösningarna för skolan är det en stor utmaning att titta på 9A men eftersom enkla lösningar har blivit så vanliga för SKL och de som styr skolan så är det bra att de belyses.
LikeLike
När blev du så cynisk?
OK – jag är bara en gammal trött adjunkt som vill skilja på nyhets- och underhållningsprogram.
När det gäller 9a vet jag inte var det hör hemma. Ideologisk folkuppfostran trodde jag mer hörde 30-talet till?
Lubbe Nordström kom tillbaka – allt är förlåtet!
LikeLike
Lite cynism är ett överlevnadskrav för lärare åtminstone sedan kommunaliseringen. Sen är jag långt från att hävda att jag är född pessimist som en del andra gör. 😉
LikeLike
Varför så negativ?
När ni på läroanstalterna inte lyckas utbilda lärare får väl TV och moraltanten Gunilla göra det med benägen hjälp av Stavros som sålt idén om att vara mentorer till lärare som uppenbarligen har problem med sin roll.
LikeLike
Jag är född negativ – men lyckas ibland dölja detta obehagliga faktum.
Allvarligt talat tror jag att damer av typ GHS är en del av problemet, inte lösningen.
LikeLike
Ajdå!
Jag försöker se det from the bright side of life!
Och du kolla dagens inslag i Gomorron Sverige om klass 9A i Örebro.
Och hur du en försöker är det så att läroanstalerna inte rikti lyckats med uppdraget. Framför allt undervisar ni inte lärarna i kommunikativ kvalitet det som jag brukar kalla HUR. Ni har för mycket fokus på VAD.
LikeLike
Förhållandet mellan vad(ämne) och hur(metod) kan belysas på många olika sätt.
Din beskrivning känner jag inte igen. Nu skapas en ny lärarutbildning med förstärkt fokus på vad (ämne) och förkortad praktik (hur).
Det brukar vara så att staten vill ha mer av allt och helst på kortare tid och det är sällan någon lyckas belysa det faktum att utbildning handlar om att välja ut vad som är viktigt.
LikeLike
Jo jag förstår Mats.
Men lär ni ut att lärarna måste älska att synas och ta plats i lärarummet. Att de är klassrummet ledare?
Tvivlar!
Det är banne mig inte bara ämneskunskap de behöver.
LikeLike
Ledarskap och kommunikationsförmåga är centrala egenskaper/färdigheter vid bedömning av deras VFU.
Kolla gärna matrisen Kommunikation i bilagan här:
Click to access P%c3%a5%20_vag_mot_larayrket.pdf
LikeLike
Det är väldigt stor skillnad på att bedöma och att lära ut ledarskap. Jag säger inte att ni bara gör det ena, men jag vill belysa det faktum att Plura frågar om ni lär ut, och du svarar att ni bedömer.
LikeLike
Anledningen till att jag svarar med att ge bedömningsmatrisen som svar är nog att jag vill betona den kommunikativa sidan i ledarskapsfrågan. Det handlar alltså inte enbart om makt och karisma. Malthens bok i ämnet finns på många littlistor – men det stämmer att många studenter efterlyser metoder. Och gör kopplingar till konfliktlösning som också är ett ämne som är lättare att undervisa “om” än “i”!
LikeLike
Men Mats, läs gärna mitt blogginägg om engagerat ledarskap.
Ledarskap är inte att hantera konflikter. Konflikter är snarare ett symtom på dåligt ledarskap.
Men ledare som befinner sig på högsta trappsteget, oavsett det är rektorn eller lärare, är ödmjuk och reflekterande men vet väldigt väl åt vilket håll h*n vill driva undervisningen.
Allt annat är bara en dolorosa vandring från kontrollanten via delegranaren och coachen.
LikeLike
Jo det är nog sant!
Det finns många tolkningar av vad som är kärnan i den hör färdigheten och en del skulle nog vilja beskriva det som en egenskap. De flesta ser det nog so en roll. Man intar en position och infriar förväntningar på att driva lektionen framåt mot ett mål. Det krävs ett visst mod för att problematisera den här dramaturgin!
LikeLike
En typ av ledarskap är väl att förebygga konflikter och det gör man många gånger med kommunikation. Om man utvecklar den sidan kanske konflikthantering inte blir lika angelägen. Men man kan behöva den gällande konflikter mellan elever.
Inom lärarutbildningen får man praktisk erfarenhet av konflikthantering iom att man arbetar i studentarbetslag och måste lösa dem om jobbet skall bli gjort. Den nya lärarutbildningen har tyvärr skapat färre tillfällen att lösa dem, då de ofta byter grupper. Tidigare var ju alla i samma grupp genom hela utbildningen. Vilket även det är på gott och ont. För i verksamheten byts ju många gånger medlemmar ut i arbetslagen. Och då kan det vara bra att ha den erfarenheten med sig.
LikeLike
Det känner jag igen. Jag möter studenter som klagar över att deinte har tränat på “konflikthantering” och blir väldigt förvånade då jag påminner dem om att de har bråkat i sin grupp under 3,5 år…
LikeLike
Det är som Mats kommer in på verksamheten själv som skall vara med och få lärarna att älska att synas och ta plats. Det går inte att endast skylla på lärarutbildarna.
Man får de lärare som passar in i verksamheten, som är svårföränderlig i sitt sätt att förhålla sig. Sen klagar alla på dom som har den minsta insyn och möjligheten att påverka vad som sker där ute.
Som jag sagt tidigare någonstans – Man kan inte lära sig simma i klassrummet, men behöver öva i vattnet också.
Lite självrannsakan från dem som klagar på lärarutbildningen ute på skolorna. Vad gör ni själva?
LikeLike
Dessutom ligger det till så att vi är skyldiga att sända ut studenterna på VFU, men kommunerna och skolorna är inte skyldiga att ta emot dem. Detta har inneburit att en del som skall undervisa på gymnasiet har fått göra sin VFU på förskolan under hela sin utbildning istället för att få göra den på olika nivåer. Därför att det inte har funnits plats för dem.
LikeLike
Så illa är det inte på de flesta lärosäten. Jag hoppades att det här var ett tillfälligt huvudstadsfenomen och övergångsproblem 2001.
I min naivitet har jag betraktat det som en vandringsskröna?
LikeLike
Det är säkerligen ett huvudstadsfenomen, men en vandringsskröna – nej, jag tror inte någon hittar på något sådant. Men det kanske har blivit bättre under de senaste åren. När jag tänker efter är det inte så många som påpekat det.
Men att kommunerna inte är skyldiga att ta emot studenterna gäller väl fortfarande. Har inte hört att någon förändring gällande detta har skett.
LikeLike
Just partnerskoletanken har varit framgångsrik i Malmö och jag tror faktiskt att många kommuner uppfattar det som en gemensam angelägenhet.
Men det är också möjligt att jag är förförd av den egna retoriken.
LikeLike
Lärarhögskolorna har varit medskyldiga i att driva på klagokören mot lärarna som inte tillräckligt förändringsbenägna, inte lyhörda, inte …. Nu när lärarhögskolorna haft chansen att skicka ut kull efter kull med nya lärare och kunskapsresultaten sjunker. Då är det rätt naturligt att lärarhögskolorna också hamnar i skottgluggen.
Med alla mina positiva minnen från lärarutbildningen känns det tråkigt med striden mellan lärare och lärarutbildare men jag hoppas att ni lärarutbildare är medvetna om att förvåningen är stor över att lärarutbildare uttalar sig i media med så negativa ordval om de som de själva utbildat.
LikeLike
Jan lenander
Jag har inte sett att lärarutbildare i allmänhe uttalar sig i media med negativa ordval.
Själv gör jag allt för att försvara lärarna och speciellt de nyexade från de senaste två lärarutbildningarna – de har blivit under snart sex åre utpekade som nästintill inkompetenta. För att inte tala om de studenter som söker till lärarutbildningen. Enligt Björklund skall vi ha duktiga människor som söker in på den, som om de redan inte är det.
Då måste nog precisera vilka lärarutbildare som uttalar sig negativt.
Jag för min del menar bara att lärarutbildningen är både teori och praktik och att vill peka på att de som sköter praktiken också tittar på vad de själva kan göra istället för att hela tiden mena att det är lärarutbildarnas sak. De ute på skolorna är en del av vilka lärare vi får – om man nu vill ha karismatiska och “duktiga” lärare.
Jag för min del menar att man har fel fokus.
LikeLike
Jag fokuserar nog kanske i huvudsak på kritik av äldre datum där skolforskarna ständigt återkommit till förändringsobenägna lärare när nya idéer varit svåra att implementera. Här är en blogg som jag tycker är spännande men det återkommande temat att lärare är förändringsobenägna förstör intrycket: http://blossing.blogspot.com/
Det är viktigt att inse att karismatiska och “duktiga” lärare sällan kombinerar det med att låta andra gå in och styra och ställa med hur de ska göra saker.
De senaste årens kritik av de nyutexaminerade lärarna har mest handlat om att de lyckats sämre än tidigare generationer av lärare. Har man då bilden av att tidigare lärare varit usla då blir kritiken förödande men startar man med att äldre lärare ofta är duktiga på sitt jobb så blir det inte alls lika farligt.
LikeLike
Plura, jag är verkligen inte speciellt imponerad av andra utbildningsinsatser i skolans värld. De riktiga lärarutbildarna håller mycket högre klass än de flesta av de frälsare som åker land och rike runt. Det finns några bra men de har ofta åtminstone ett samarbete med en lärarutbildning.
LikeLike
Ursäkta, vad säger du?
Vad menar du med “inte speciellt imponerad av andra utbildningsinsatser i skolans värld”?
Vad är “riktiga lärarutbildare”?
LikeLike
Med riktiga lärarutbildare menar jag de som arbetar på våra lärarhögskolor. De har mycket mer lärdomar att förmedla än de som tjänar stora pengar på att föreläsa i något trendigt ämne.
Bland stolpskotten som “lärarutbildare” kan jag ta upp en framtidsforskare inom IT och ekonom som pratade om det papperslösa kontoret och att eleverna borde ha mer PRAO. Totalt ovetande om hur många som redan engagerat sig i projekt Varsin dator och totalt ovetande om elevers behov av struktur. Totalt ovetande om hur mycket arbete det ligger bakom varje praktikplats och att företagen ställer krav tillbaka på elevernas kunnande.
Jag förtydligar också kring undantagen, det är kvacksalvare i pedagogik som jag talar om. En föreläsare som talar exempelvis kvalitetsarbete, lagar och regler och håller sig till sitt eget expertområde är något helt annat.
LikeLike
Jan
Jag fick svar längre ner …
.. vi skrev samtidigt.
LikeLike
Oops, lärarrummet skulle vara klassrummet.
Denna ständiga Ville Wessla som strör halka på tangenterna;)
LikeLike