…menar jag är överskattat.
En studie från Nya Zeeland påvisar motsatsen. Det tycks finnas ett starkt samband mellan treåringens bristande självkontroll och problem i vuxenlivet.
Jag anar att den här artikeln kan tas som ursäkt för starkt disciplinerande arbetsmetoder i skolan – vi tränar självkontroll.
Tysta tankar 
Det håller jag inte alls med om för allt från de stora vetenskapsmännen till de mest fantasiska skådespelarna använder sig av mycket självkontroll. Självkontroll är oerhört viktigt att lära sig sen är jag mer tveksam till den självkontroll andra lär ut …. vart leder den? stämmer den med individens egna mål?
LikeLike
Självkontroll är ett spännande ord! Du lyfter två möjliga tolkningar som åskådliggör skillnaden mellan inre och yttre styrning.
Själv är jag ganska kritisk till mina egna spärrar och hittar ständigt nya vägar förbi dem!
LikeLike
Också från ScienceDaily: Teaching Self-Control Skills to Children Reduces Classroom Problems
Jag minns också att dom hade en artikel om att föräldrar borde vänta med att lära barnen självkontroll. Så det är lite motsägelsefullt.
För något år sedan såg jag ett TV-program där man testade barns impulskontroll. Och där fick man fram att om barnet kunde vänta med att ta godiset som låg på bordet, klarade de av skolan bättre.
Själv ser jag mina samlingar som en träning i att sitta still fast man inte vill. Men då måste jag också erbjuda en bra “föreställning”. Tappar jag i närvaro, då tappar ungarna också intresset för samlingen.
LikeLike
Men om din samling är spännande och fångar barnen är det väl ingen träning i självkontroll?
Om de vill vara där menar jag nog att det inte är en prestation att gå därifrån – bara korkat!
Nej – ju tråkigare desto bättre (om man nu tror att detta är ett bra sätt att träna självkontroll på…)
LikeLike
Ungarna behöver nog träna lite tråkighet. Det är ju en ingrediens i vuxenlivet. Speciellt när man är ute och ska åka tåg. Då gäller det att klara av tråkigheten att vänta att man får åka med. Praktiserade en hel timmes tråkighet i Enköping i kväll.
LikeLike
En timmes tråkighet låter väldigt lagom – särskilt om man ska till metropolen Enköping måste det vara ett pris väl värt att betala.
Men 12 år…
LikeLike
En träning i att sitta still med rolig show är ett steg mot att träna att sitta still i situationer med högre utmaning senare. En förmåga att gilla läget, så sen hade jag och min äldre dotter det väldigt trevligt 8 timmar på försenat tåg. Jag tyckte sen att de 12 åren i skolan sällan var långtråkiga och något man bara gjorde för framtida belöning, inte ens året med den obehöriga läraren fast då handlade det mycket om smarta sätt att inte sköta sig.
LikeLike
Hela livet består av situationer där man väger omedelbara belöningar mot kommande, ibland mot kommande kostnader. Jag tror att man tidigt behöver göra barn uppmärksamma på att det handlar om valsituationer och att de har konsekvenser, men kanske inte lägga så mycket värdering i det. Mina elever saknar ofta insikt i sambandet mellan insats och utdelning. Det ser jag som ett stort uppfostrings- och skolningsmisslyckande för det inskränker deras frihet.
LikeLike
Jo – vi kan förhålla oss på olika sätt till det där vaga löftet om framtida belöningar. Även om jag har en bestämd ambition att försöka leva i nuet så bygger detta förhållningssätt antagligen på att jag har ganska bra koll på ekonomi och andra ramfaktorer.
Uppfostran och mogenhet är detsamma som “uppskjuten behovstillfredställelse” men måste vi göra det till en livsstil?
Jag minns också Maths exempel – de barn som inte åt upp sin godisbit blev belönade med två o.s.v. Och resultatet var helt entydigt. Barn som kunde tänka långsiktigt lyckades bäst i skolan. Frågan är om de blev lyckliga?
Men på ett intellektuellt plan kanske de är fria. De är i alla fall inte slavar under sina drifter. Till sist kanske de inte har några drifter kvar?
LikeLike
De barn som riktigt klarar av att tänka långsiktigt kan börja värdera utrymme för att bejaka sina impulser inom vissa ramar. Det finns två olika mognadsstilar, den ena handlar om att sköta ett mycket regelstyrt jobb för att sen kunna supa till på helgen, det andra om att ibland sitta länge med sina avhandlingar och formler för att sen på impuls springa ut bland vårblommorna.
LikeLike
Jag har nog en tendens att romantisera spontanitet. Struktur är för fegisar.
LikeLike
Jag hävdar att det kan krävas väldigt stort mod när man håller fast vid en struktur och bara gör en liten viktig förändring. Den stora fegheten har jag ofta mött hos de som förespråkar den totala friheten för tänk det innebär att man inte har ansvar för något.
LikeLike
Jag är nog böjd att håla med dig. En vuxen och ansvarstagande person bör ha en ryggrad: den ger stadga och är böjlig till en viss gräns. Barn/elever behöver trovärdiga vuxna, godhjärtade och några man kan känna tillit för.
Vid ett par tillfällen har jag haft arbetskamrater som förespråkat spontanitet. Ingen har kunnat ta ansvar när det gäller och ingen av dom förstod innebörden i att vara professionell. Dom gjorde något när de hade lust och ork.
LikeLike
Intressant diskussion. Jag känner också igen det där med ordet spontanitet som en förebrående spark åt sidan. Man får förstå att de andra är tråkiga och fyrkantiga och borde förstå.
Jag vidhåller att vuxenvärlden har ett ansvar att skapa en medvetenhet, men bör avhålla sig från att förmedla sina värderingar. Lycka i stunden och spontanitet har ett värde, att arbeta långsiktigt mot ett mål man själv har valt har ett annat. Jag tror att man blir lyckligast när man får göra medvetna val efter eget huvud istället för efter andras förväntningar.
LikeLike
Det är inte så att vi ska avstå från det spontana, men det har sin plats och sitt berättigande i vissa situationer. Som jag ser det, måste jag ha en fast rutin som hjälp på avdelningen i min vardag. Där är jag inte så “spontan”. Men sitter jag och är med barnen när de leker efter mellis, då tillåter jag mig mycket spontanitet. Jag kan inte vara rutig i huvudet när jag ska vara med och skapa en lekstämning.
Jag kan planera en aktivet/samling och ge mig själv vissa ramar. Men sedan kan jag behöva reagera spontant på det barnen ger uttryck för. Och dyker det upp en livs levande spindel på golvet, då kan är det inte lönt att hålla på en planering. Då griper vi istället tillfället med spindel i flykten.
LikeLike