I USA börjar motståndet mot provhysterin att formera sig. Om några år kanske vi kan se samma mönster i Sverige?
I fjärde säsongen av The Wire gestaltas problematiken med plågsam skärpa.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
I USA börjar motståndet mot provhysterin att formera sig. Om några år kanske vi kan se samma mönster i Sverige?
I fjärde säsongen av The Wire gestaltas problematiken med plågsam skärpa.
Tysta tankar 
Jag vet inte varför vi skulle behöva prova den i vissa delar av USA helt galna användningen av standardiserade faktainriktade prov? Den som tror att Björklund vill det har missförstått honom grovt och det finns inga skolpolitiska företrådare i de andra partierna som lyfter upp detta.
LikeLike
Så bra!
Då finns det ingenting att oroa sig för?
LikeLike
Nja, det finns ständigt människor som söker förenklade lösningar men de ska vi rikta strålkastaren mot. Jag tycker att informationssamhället redan har gjort det möjligt att dra ner byxorna på en del snubbar som trott sig vara säkra i sina nätverk.
LikeLike
Är du inte lite mystisk nu?
LikeLike
Jag funderar lite kring Johan Kants senaste serie med inlägg. Det kanske finns någon som har haft en ganska lönsam skolutvecklingsidé och börjar få det lite svårare med trovärdigheten.
LikeLike
Nu är du onödigt konspiratorisk. Johan Kants serie är väl ett bra exempel på att segraren skriver historia?
LikeLike
Fast jag frågar mig varför det har behövt bli en kamp med segrare och förlorare. Haninge var ju en våldsam förlorare när de följde de här personernas råd och blev uthängda som oerhört usla. Det finns mycket mer av ett behov av revansch i det som Johan Kant skriver än att segraren skriver historien. Vem har fortfarande det tjockaste lönekuvertet?
LikeLike
Jag kan inte Haninges historia men Johan Kants historieskrivning känns lite väl hämndlysten. Det påminner mig om de antifeminister som ofta har tagit stryk i vårdnadstvister och nu tar ställning mot kvinnors rättigheter.
Jag saknar nyanser och talet om nätverk ser jag som en ganska obehaglig demonisering av en lös sammanslutning forskare och skolbyråkrater. Högskolevärlden är alltför upptagen av den här typen av resonemang:
– Vi får inga bidrag för vi känner inte….
LikeLike
Ja, du har rätt i att Johan Kants ofta välgjorda analyser av viktiga skolfrågor andas för mycket av hämndlystnad. Det riskerar förstås att skapa taggarna utåt hos personer som kunde ha insett det insiktsfulla i dem. Det är förstås heller inte bra om det leder till att man skyller ifrån sig på olika nätverk….
Mitt allt positivt med nätverk så finns det ju också en fara för att nätverk blir det som för kallades svågerpolitik och vi behöver belysa vilken makt de skaffar sig.
LikeLike
Jo och jag erkänner mig skyldig till liknande förklaringsmodeller när det gäller slarvigt användande av begreppet “statsfeminism” – men det tog lång tid att förstå varför våra ansökningar om män vid lärarutbildningar lades åt sidan av DJ.
Vi hade fel teoretiska utgångspunkter och ingick inte i nätverket – men jag är inte bitter.
Inte särskilt i alla fall.
LikeLike
För er som missat Johans Kant stort anlagda serie:
http://Johankant.wordpress.com
LikeLike
Mats!
Ditt bagatelliserande av detta nätverk och det jag skriver säger en hel del om dig. Du kan tycka att det andas hämnd, men hämnd för vad?
LikeLike
Jag har precis börjat läsa dina inlägg på din blogg och det skall bli intressant att se vad du skriver, eftersom jag känner en del av dem som ingår i det pedagogiska nätverket. Det skall bli intressant att se om jag uppfattar det dom uttrycker på samma sätt som du eller om jag lägger in andra aspekter i det.
Om inte annat är det intressant att få ta del av tankar från dem ute i verksamheten och se hur stor diskrepansen är mellan den och andra områden inom det här området.
LikeLike
De personer Johan nämner känner inte jag och har svårt att förhålla mig till.
Däremot är jag intresserad av den kampanj mot Lärarutbildningen 2001 som Björklund & co bedrivit. Här finns band till Malmö och Olle Holmberg. Är han också en del av det här nätverket?
LikeLike
Johans huvudtes är att lpo94 och dess målstyrning blivit motarbetad av viktiga personer. Har Olle Holmberg motarbetat den tycker jag att han är värd kritik men jag har inte fått det intrycket.
Göteborgs lärarutbildare var mycket kritiska till lpo94 när den diskuterades men mina erfarenheter var att de lyckades undervisa om den på ett bra sätt ändå.
LikeLike
LUK 1999 var ett försök att anpassa lärarutbildningen till lpo94. Med en decentraliserad målstyrning krävs det andra lärarkompetenser med mer reflexivitet.
Nämnas bör att lärarutbildningsreformen antogs i politisk samstämmighet.
LikeLike
Mina erfarenheter från lärarutbildningen är så övervägande positiva att jag gärna vill lyfta fram den aspekten. Jag hoppas på ett rejält omtänk av de lärarutbildare som är mot målstyrning och resultatuppföljning, detta är beslutat och har kommit för att stanna. Nu har ni ansvaret för att hjälpa oss lärare att göra det på ett bra sätt.
LikeLike
Jag känner ju inte dig och har svårt att bedöma vad det är som driver dig. Det kan naturligtvis vara en helt rättmätig känsla av att ha farit illa i ett tidigare system (granskningen av Haninge?) och en nyväckt vilja att utse syndabockar för de tidigare misslyckandena (som om jag tolkar dig rätt ligger på en ganska storslagen systemnivå)
Vad säger det om mig? Hur tänker du?
Handlar allt om att välja sida?
Då riskerar du att bli en bricka i maktspelet på Skolverksnivå – de söker tydlighetspapegojor som är beredda att sälja ut en komplex kunskapssyn för mer lättkommunicerbara paket.
Och det är väl inte din avsikt?
LikeLike
För mig känns det som att det här nätverket haft en hel del negativ inverkan på svensk skola och att det behöver belysas och bli av med sin makt.
Mats, det känns som att du ger Skolverket en rejäl känga och att de personer Johan nämner har satsat på “lättkommunicerbara paket” och snygg paketering istället för kunskap om skolverkligheten.
Min stora kritik av Johans inlägg är att de skapar ett fokus på personerna istället för att granska processerna men den kritiken kan förstås riktas mot flera. Vi har ju alla ett behov av att sätta ansikten på och ha symboler för det vi tycker är fel och vill bekämpa.
LikeLike
Jag läser Johans texter som att han söker polarisering och nu ska agnarna sållas från vetet. Alla som suttit vid samma bord som syndarna ska hängas ut och skämmas.
Då blir den här lusten till uppgörelse med auktoriteter en aning obehaglig i sin självrättfärdighet.
Är du för eller emot oss?
LikeLike
Jag håller nog med dig nästan helt och polariseringen är något jag vill komma bort från så det känns synd. Johan har så mycket insikter i den riktiga skolverkligheten och ett starkt engagemang i eleverna. Detta riskerar att komma i skymundan när orden hårdnar.
LikeLike
Alternativet till den här personfixeringen är att läsa texter. Här är ett viktigt dokument:
http://www.sweden.gov.se/sb/d/108/a/25221
LikeLike
Jag har brutet revben och sitter still med min iPad så nu har jag tid att läsa. Hans fokus på ett nätverk känns allt mer olyckligt då man kan upptäcka att det här bristande fokuset på mätning och uppföljning genomsyrar det mesta. Du påpekade också Bo Lundgrens roll i det här och även om han inte är någon motståndare till umätning och uppföljning så har ramfaktorteorin spelat en stor och olyclig roll i svensk skola. Det är många som missat att ramfaktorerna är en viktig hjälp och inte bara ett hinder.
LikeLike
Aj – stackare! Du menar Ulf P Lundgren?
LikeLike
Ja, jag menar Ulf P Lundgren, är nog lite dimmig av allt smärtstillande jag stoppar i mig.
LikeLike
Ramfaktorteorin ger en möjlighet att se på vilket sätt lärarna och det faktiska undervisningshållet styrs av. Det är en sådan fokusering på läraren i klassrummet att denna kan få känna lite lättnad över att hon eller han inte kan styra allt.
Ramfaktorteorin visar oss vilka möjlighet vi har att planera och genomföra en undervisning beroende av vilka ramar vi har, dvs. vilka resurser vi får mm. som räcker till ett visst antal lärare, timantal mm. Kunskap om den betyder inte att lärarna kan sätta sig med armarna i kors och säga – Vi kan inget göra. Men det ger dem möjlighet att se vilken typ av undervisning de kan ha. Det är när vi inte har kunskap om ramfaktorteorin som vi begränsas.
Den som var först med ramfaktorteorin i Sverige var Ulf Dahllöf och det finns en hel del att läsa om den.
http://www.google.com/search?ie=UTF-8&oe=UTF-8&sourceid=navclient&gfns=1&q=ramfaktorteorin
För dem som inte känner till den alls, men även för dem som gör det och vill läsa mer.
LikeLike
Tack Monika!
Alla former av folkbildning är välkomna. Det är inte riktigt detsamma som att “skylla allt på strukturerna” – men ibland menar jag att lärare har ett problematiskt förhållande till frihet och ansvar.
Många tycks uppskatta styrning eftersom den befriar oss från ansvar…
LikeLike
Bra sammanfattning av Monika, ramfaktorteorin är verkligen något som skulle kunna hjälpa skolan framåt.
Det är sorgligt att kombinationen av den och kommunaliseringen skapade avarten: “Tar man bort ramfaktorerna kan lärare åstadkomma mer” och glömde bort att ramfaktorerna också är något som är till hjälp för lärare.
LikeLike
Om vi backar tillbaka till temat för själva blogginlägget. Är det någon mer än jag som läste det Karin Bojs skrev om “att plugga till prov” i DN i helgen. Den ligger tyvärr inte på webben.
Här är länk till forskningen hon hänvisade till:
http://www.sciencemag.org/content/early/2011/01/19/science.1199327.abstract
Man tycks ha kommit fram till att eleverna, även på sikt, minns bäst om de fått skriftliga frågor på det de lärt sig.
Bloggen Infontology har i motsats till mig tagit sig igenom ursprungskällan och skriver om det här: http://infontology.typepad.com/infontology/2011/01/%C3%A4r-det-verkligen-prov-som-ger-de-goda-effekterna-p%C3%A5-inl%C3%A4rning.html
LikeLike
Tack för länkarna. Åter till ämnet!!!!
LikeLike
Oerhört intressant tråd du startar. Jag har upptäckt att prov har en oerhört stark inlärningseffekt under själva provet men eftersom jag också tror på samarbete och riklig tillgång till inläsningsmaterial så experimenterar jag med parprov och prov med tillgång till boken. Här kommer det då en kraftfull avhandling om precis detta område. Wow!
Det viktigaste är dock att avhandlingen säger något om en inlärningssituation och egentligen inte om kontrollen. Det öppnar för en bättre diskussion där vi kan börja med detta område och uppnå en hel del samsyn.
Min första tanke handlar om att eleverna tyckte sämre om det provlika återerinrandet än om att läsa och konstruera tankekartor men att det som upplevdes som tråkigast gav bäst effekt. Mina egna erfarenheter pekar på att det handlar om att eleverna tvingas över fler trösklar vilket är jobbigt men nyttigt. Jag tar också upp exemplet glosinlärning där de flesta tycker det känns tungt att förhöra sig själva istället för att läsa men att de flesta som tar sig över tröskeln tycker att det är en både roligare och effektivare metod. Kan det vara så att många trösklar känns svårt men är roligast i längden?
LikeLike
Det som driver mig är att ett etablisemang har fått styra och ställa i svensk skola så länge och vara oemotsagda. Jag har tagit emot många elever som har just gått i en skola där PBL har styrt, men då i form av fri forskning och kopiera text. Och polariseringen mellan lust att lära och följa upp resultat har aldrig funnits hos mig.
Ett dolt nätverk, där man doktorerar hos varandra, sitter i samma redaktionsråd och har konferenser med varandra. Och där man motverkar beslut tagna i riksdagen – det går jag igång på! För förlorarna är eleverna och lärarna.
Håller Malmö högskola en dålig kvalitet och huruvida de är med i något nätverk känner jag inte till. Det får högskoleverket utvärdera. Ibland måste man polarisera för att lyfta fram saker i sitt rätta ljus. Men det ska polariseras på ett hederligt sätt och man ska redovisa vad det är man ser och vilka slutsatser man dragit. Det har jag gjort. Sen älskar inte alla detta och det är heller inte mitt syfte.
Jag tycker att det är bra att du tar upp detta till diskussion Mats.
LikeLike
Tack Johan!
Malmö Högskolas kvalitet ligger lite utanför ämnet denna gång. Jag tog upp Olles namn eftersom han var ordförande i Skolkommittén på 90 talet och jag rekommenderas betänkande “Skola i ny tid” som ett annat sätt att förstå skolutveckling. Där finns också en kritik mot det som slarvigt skulle kunna proggressivismen.
Jag förstår din ilska men tänker att det kan ge en bredare förståelse om du undviker den här personfixeringen. Lars Ingelstam gör en övergripande historiebeskrivning i Kampen om kunskapen. Han lyfter fram striderna 1948 om den kommande grundskolan som en startpunkt för den här polariseringen plugg-/flumskola. I Skola för bildning 1992 finns en mångordig redogörelse och det betänkandet är viktigt för förståelsen av Lpo94 även om bildningsbegreppet är ytterst motsägelsefullt.
För mig är det oftast ytterst irriterande när diverse forskare döljer sin ideologiska position genom att hänvisa till några studier och säga:
– All tidigare forskning visar…
Det säger kanske mer om den begränsade svenska utblicken och vår auktoritetstro än förekomsten av nätverk. Till sist handlar det mesta om pengar och frågan gäller vilka frågor du får ställa när du söker bidrag hos VR.
Nu tycker jag att du skjuter mygg med kanon. Vem som har varit handledare åt vem är inte tillräckligt upphetsande för mig.
Men jag har som sagt mina egna demoner…
LikeLike
Hej igen
Tack för ditt klarläggande. Det verkar som om du har en sund syn att se på uppdraget som lärare/lärarutbildare. Om du läser andra inlägg än just denna bloggserie, kan du läsa att jag inte alls personfixerar frågorna så mycket. I denna serie var det syftet att just personfixera, att visa på vilka som hade haft makt (eller åtminstone en del av makten) att bestämma eller styra vad som stod på agendan inom svensk skola. Jag har läst en del av det du hänvisar till och delar i många avseenden det de kommer fram till.
Syftet med min bloggserie har varit från början och till slut att lyfta fram dessa personer som arbetar mot fattade riksdagsbeslut. Jag tänker inte ägna mig åt att hänga ut människor till höger och vänster, det är inte min uppgift och heller inte något som jag tycker är speciellt roligt. Däremot kan en del förtjäna en och annan skopa skit.
MVH
Johan
LikeLike
“Sund syn”?
Jag tar det som en komplimang men oroar mig kanske för en del nyanser (så sund är jag inte!!!)
Ilska är en häftig drog som ger mycket och ibland kan man göra något spännande av den.
Hur tänker du om Bo Sundblads alla påhitt?
LikeLike
Johan Kant
Varför är du så arg?
LikeLike
Jag kan känna igen mig ilskan mot någon som kränger idéer som inte fungerar.
Jag har mött känslorna hos lärarna på naturvetenskapsprogrammet som hade provat PBL och sen minskade antalet sökande till hälften. Jag har mött känslorna hos lärarna som hade haft kompetensutvecklingsdagar kring att styra mot strävansmål och sen ökade andelen underkända elever med 50%.
Jag har fått höra att forskning visar att det är lättare att undervisa heterogena grupper och känt revanschlusten stiga inom mig när jag fått reda på att det forskningen kommit fram till är att det går att lyckas lika bra med heterogena grupper som homogena och det är verkligen inte samma sak. Heterogena grupper kräver mycket fler verktyg hos läraren.
Som lärare engagerar vi oss starkt i eleverna och det vi känner när vi får en påtvingad metod som inte fungerar tror jag liknar det en läkare skulle känna inför en felaktig medicin som dödar patienten. En vrede som kan få en ut på ett korståg mot kvacksalvare.
LikeLike
Jag har inte så många åsikter om pedagogik. Det som pedagogerna tror på brukar ge bra resultat. Kan de förklara varför de gör som de gör är det bonus ur mitt lärarutbildarperspektiv.
När det gäller PBL är det intressant att tandläkarutbildningen i Malmö har byggt upp hela sin utbildning utifrån PBL och att de nu åtnjuter världsrykte.
http://www.mah.se/fakulteter-och-omraden/Odontologiska-fakulteten/Utbildning/Problembaserat-larande/
LikeLike
Jag använder en hel del problembaserat lärande i min egen undervisning och på lärarhögskolan fick jag PBL undervisning där de använde PBL som undervisnngsmetod och förstod konceptet så mycket att jag kunnat lära mig ganska mycket om förutsättningarna för att använda det.
Tandläkarutbildningen är den sorts utbildning där själva konceptet föddes och en utbildning där chansen att lyckas med konceptet är ovanligt stor.
LikeLike
Mats, tandläkarna är vuxna och har en akademisk utbildning. Barn är inte vuxna och har ingen akademisk utbildning. Jag har också använt mig av PBL med ganska gott resultat, men det ställer väldigt höga krav på mig som lärare och det ställer krav på att jag har en elevgrupp som är duktiga när det gäller att vara självgående, kunna läsa bra och ha ett fritt tänkande. Det är det långt ifrån alla som har. I Jordbro där jag jobbade var det gå som hade det.
När det gäller Bo Sundblad har jag använt mig flitigt av Läsutvecklingsschemat (LUS) som är jättebra för att synliggöra var eleverna ligger i sin läsutveckling. Det är också ett bra instrument att använda när det gäller resultatuppföljning.
Med “påhitt” vet jag inte vad du menar, har inte använt mig av så mycket mer. Däremot har han och Birgita Allard skrivit en väldigt bra bok som heter Hur vi ser på människan, som jag kan rekomendera. Den går att tanka ner på Bibo.se
LikeLike
Jag prövar tanken på ett mätnätverk här:
https://lumaol.wordpress.com/2011/01/24/matnatverket/
I Malmö är RUS en kontroversiell företeelse inom förskolan och det finns krafter so värjer sig mot den här formaliseringsivern. Matriser som självändamål?
LikeLike
Jag är medveten om baksidorna av PBL. Det är en metod som ställer stora krav på inre motivation och många studenter sneddar dessutom gärna lite i modellens faser och levererar det önskade svaret i förtid till lärarnas förtret.
Att söka kunskap har nog tappat lite av sin glamour i dessa googletider.
Dessutom har jag svårt med PBL-uppgifter av den slutna karaktär som odontologerna gärna tycks ge. Grundtanken om att det finns flera olika möjliga svar är inte lika populär inom medicinen som inom de humanistiska och beteendevetenskapliga fälten.
En tand är en tand är en tand…
LikeLike