Om man går in på de enskilda yttrandena från HSV är det slående vilken generositet den tillståndsgivande myndigheten har visat mot ett lärosätes ansökningar:
Det är tydligt att Stockholms universitet än så länge saknar en välfungerande och sammanhållande organisation för ämneslärarutbildningen. Bristerna i underlaget visar att det saknas ett enhetligt system för att säkra att utbildningen ger studenterna förutsättningar att nå examensmålen.
Är det verkligen ansvarsfullt att ge examensrättigheter till ett lärosäte med de här bristerna?
Kungens man
Tysta tankar 
Det räknar väl med att de skall hinna klart med organisationen. Det handlar inte om brister i kvaliteten eller det pedagogiska kunnandet. Då vore det helt klart mycket allvarligare. Men när det bara står så där svävande är det svårt att veta vad som åsyftas. För i det beslut du länkat till står inget om detta när det gäller ämneslärarutbildningen. Dock när det gäller grundlärarutbildningen.
De som arbetar på SU är naturligtvis måna om att det blir en väl fungerande utbildning. Konstigt vore det annars, när de nu så länge har längtat efter att få utbildningen från f.d. Lärarhögskolan.
LikeLike
Ja det är en svår fråga – vad är kvalitet? I princip är jag positiv till att examinatorer försöker se de goda sidorna i det material studenten lämnar in, men samtidigt är det svårt att inte se den normupplösande effekten av att myndigheten bedömer något som de inte har i handen.
Jag tror också att SU verkligen är måna om en väl fungerande utbildning. Det tror jag faktiskt gäller alla de lärosäten som har ansökt om rätt att bedriva lärarutbildning!
LikeLike
Pingback: Den moderna skolans dilemma | Björn – om skola och utbildning
Det är väl egentligen inte korrekt att ge en lärarutbildning med de påtalade bristerna examinationsrätt men det balanseras förstås upp av att ett antal kurser som är bland de bästa i landet. Det känns som att på de områden där Stockholms universitet har gedigen ämneskompetens hade det ändå varit för sorgligt med ett beslut som hade drabbat många personer som gör sitt arbete på ett utmärkt sätt.
En av de stora anledningarna till att Stockholm har de här stora problemen tror jag är att de byggt upp en kultur som motsätter sig regeringens önskemål om kontroll och uppföljning av både utbildning och elever. De har inte hunnit svänga färdigt till ett annan attityd, bättre synsätt (min åsikt). När det gäller just detta så känns det inte som saker som Mats förespråkar så där jättemycket så jag är lite förvånad över ditt engagemang kring att HSV ska lyckas dra in examinationsrättigheter.
LikeLike
De ska inte dra in rättigheter. Arrangemanget är att alla får ansöka om nya rättigheter i en ny utbildning och att reglerna ändras beroende på vem som lyckats formulera en trovärdig ansökan eller inte. Trodde vi – och antagligen de som ingick i HSV:s granskningsgrupper.
Jag vet inte om jag är särskilt engagerad – men jag är genuint förvånad över att retoriken var så ihålig när besluten drabbade det egna närområdet.
LikeLike
Misstanken om att huvudstaden behandlar sina egna med silkesvantar kan förstås få raggen att resa sig på en Göteborgare också men jag tror faktiskt inte att det är det som det handlar om i det här fallet. Hur jag än undersöker och letar kring vad de faktiskt har för fel i sitt förslag om framtida utbildning så hittar jag bara saker kring mål och resultatstyrning, uppföljning etc. dvs. saker jag värdesätter högt men där du lyfter upp andra saker som viktigare.
Jag sticker ut hakan och undrar Mats om inte din irritation över risk för “svågerpolitik” och ministerstyre av Björklund kan få dig att missa att om du hade varit bedömare så hade Stockholm redan fått alla examinationsrätterna.
LikeLike
Vad då “huvudstaden behandlar…” HSV och bedömargrupperna representerar riket, inte Stockholm. Jag förstår inte detta ständigt återkommande “de i Stockholm” om beslut som fattas vid myndigheter placerade i huvudstaden. Personligen tror jag att riket i sin helhet är bättre representerat där än på utlokaliserade myndigheter.
LikeLike
Jag tror att HSV:s auktoritet svajar om de i längden samråder med utbildningsdepartement och regering. Jag litar mer på granskarna än regeringen när det gäller att förhålla sig neutrala till huvudstadsperspektivet.
LikeLike
Nja – så långt har jag inte trängt in i de olika bedömningarna. Men nog är det anmärkningsvärt skarp kritik som formuleras av granskningsgruppen.
En hel del lärosäten har fått blankt nej eftersom de saknar vetenskaplig kompetens (disputerade lärare). Här var tydligen toleransen för svagheter betydligt mindre. När det gäller regionpolitik bekymrar jag mig över att Malmö inte utbildar lärare med inriktning mot svenska som andraspråk och arabiska.
LikeLike
När det gäller ämneskompetens så sätter jag den troligen ännu högre än uppföljning även om kriteriet disputerad kan vara tveksamt.
LikeLike
Och det är i förhållandet mellan ämneskompetens och vetenskaplig kompetens som diskussionen borde fördjupas!
LikeLike
Jag ser det allvarligare att lärare saknar vetenskaplig kompetens på ett universitet eller högskola än att en organisation inte är helt genomförd.
F.d. Lärarhögskolan fick skarp kritik för att det var så många som inte var disputerade och alla höll med. Många fick kompetensutveckling och många kom in på doktorandutbildningarna. Men det tar många år att bli disputerad… vilket det inte gör med att få ordning på en organisering av en utbildning.
Om vi skall ha ett universitet som vilar på vetenskaplighet, skall väl också målet vara att lärarna är vetenskapligt skolade. Om inte, skulle det vara som på ett sjukhus där det inte finns något krav på att vara medicinskt skolade.
LikeLike
Ja Mats, “det är i förhållandet mellan ämneskompetens och vetenskaplig kompetens som diskussionen borde fördjupas!” det har du rätt i. Hög kompetens i det som ska läras ut är viktigare än organisation även om både är viktiga.
Jag hävdar att lägre krav än disputerad är det inte bra att sätta på lärarutbildare men det kanske är så att andra kompetenskrav än de vetenskapliga ska kunna vägas in framför allt för mer yrkesinriktade utbildningar. I min framtidsdröm är lärarutbildare både disputerade och har gedigen erfarenhet som lärare i de ämnen de ska undervisa om.
LikeLike
Jan
Det är väl målet
“”I min framtidsdröm är lärarutbildare både disputerade och har gedigen erfarenhet som lärare i de ämnen de ska undervisa om.””
Nej, det räcker inte med att vara disputerad i ett ämne eller två.
En lärarutbildning i botten är en klar fördel. För om man inte vet hur det är att vara lärarstudent och arbeta i SAL-lag kan det vara svårt att lägga upp undervisningen så att lärande sker. Det är ju inte endast ämnen de skall lära sig, de skall ju lära sig att bli lärare.
LikeLike
Jag passar i den här diskussionen – vi har redan idag ett ansträngt förhållande mellan lektorer och adjunkter. Såren efter uppsägningarna börjar läkas.
LikeLike
Då hakar jag på istället. Det behövs absolut en majoritet disputerade lärare i all akademisk utbildning. För professionsutbildningarna krävs också relevant erfarenhet från yrket. Detta är ibland svårt att kombinera i en och samma person och därmed behövs även adjunkter. Men det är oerhört viktigt att dessa adjunkter på olika sätt lyckas bibehålla en realistisk syn på yrket. Något som jag saknade i min lärarutbildning men som jag hoppas att du Mats och dina adjunktskollegor lever upp till. Alternativet är ju kombinationstjänster men de har ju ofta visat sig svåra att organisera rent praktiskt.
LikeLike
Jag hade upplevelsen att lektorerna var duktiga på många sätt men att adjunkterna hade en mer realistisk syn på skola och lärande och kompetens som kunde mäta sig med lektorerna. Det var en adjunkt som fick mig att inse de smarta med Ferenc Martons forskning. Det var inte vilka adjunkter som helst som fick lärarutbildningsjobben.
LikeLike
Mats
Det är mycket jag lärde mig i början av min yrkesbana, av kollegor som inte har disputerat, men som har lång erfarenhet av lärarutbildning plus att jag själv gått en lärarutbildning. Att inte ta tillvara på den kunskapen är naturligtvis ett slöseri.
Det jag reagerar mot är att man istället för att se på vilket sätt man kan få en högre vetenskaplig skolning, menar att den inte skulle behövas. Därför att det inte skulle göra någon skillnad. Det är detsamma som när man pratar om att lärare inte behöver vara behöriga, istället för att prata om hur de skall kunna bli det. Vetenskaplig skolning väger inte tungt även om vägen dit ibland kan vara rätt tung.
LikeLike
När det var som hetast här brukade en chef säga ungefär:
– Det vore väl konstigt om de inte lärde sig något under sin doktorandtid…
Inför det argumentet lägger jag ner mina vapen.
LikeLike