Jag har försökt driva frågan om jämn könsbalans i lärarkåren länge. Ibland har jag trampat över en osynlig gräns och kvinnliga kolleger har blivit ledsna och känt sig anklagade. Ett vanligt missförstånd är att manliga lärare skulle lösa alla problem eller att alla män skulle bli bra lärare.
Här är en kvinna som lyckas framföra ett svårsmält budskap på ett välformulerat och slagkraftigt sätt. Kanske är det mindre hotande än om en man skulle framför budskapet? Ali Carr-Chellman är värd att lyssna på!
Tack Anders för länken!
Tysta tankar 
Ingen som besöker den här bloggen är tydligen intresserad om hur och varför det går som det går för pojkarna i skolan!
LikeLike
Nu tror jag du att underskattar besökarna. Jag visade filmen för studenterna och det blev en bra diskussion – samtidigt länkade naturligtvis den gode tjänstemanen inom mig till DEJA!
LikeLike
Det här klippet har fått mycket spridning så att de få kommentarerna här ska nog snarast tolkas som att många engagerar sig i killarnas situation och håller Ali Carr-Chellman så mycket att de inte har så mycket att skriva.
LikeLike
Hoppas ni har rätt !
Då känns det bättre.
LikeLike
Den tolkningen håller vi fast vid! Den tredje punkten är ganska drabbande “Kindergarten is now second grade”.
Jag tänker fortsätta att romantisera Barnstugeutredningen 1972 som en höjdpunkt i svensk utbildningspolitik.
LikeLike
För mig får det gärna vara second grade.
Jag är mer intresserad av vad man fyller årskurserna med för kunskap och pedagogiska metoder.
Jag vet bara att när mina grabbar gick i låg och mellanstadiet så byggde jag och en tekniklärare en sk teknikvagn som skulle användas i grabbarnas skola.
Fröknarna ställde den i ett förråd.
Dom hade lite svårt att skilja på AC och DC.
Sen gjorde jag några försök att ge dom mina gamla bärbara datorer som jag sa att dom kunde skruva sönder på dom sk tekniktimmarna.
Reaktionen vart efter samtal med rektorn att datorerna kunde innehålla farliga ämnen så någon demontering kunde det inte bli fråga om.
Nu tänker jag på en av punkterna i videon. Den om det farliga med livet.
LikeLike
Den här rädslan för allt farligt i skolan skrämmer mig ganska mycket, det är ju katastrofalt att inte våga pröva nytt.
Det känns inte som en bra utveckling att riktiga syror försvinner från kemin och eleverna klämmer enbart på citroner och det går inte att demonstrera en reaktion som syns för de betraktas alla som för farliga. Är det inte farligare om våra barn möter riktig kemi utan vuxna närvarande?
LikeLike
Spiralen av att alla ska vara bättre än genomsnittet leder självklart inte till att mer än att hälften blir bättre än genomsnittet. Konsekvensen av spiralen blir istället genomsnittet ändras och vad är det för vits med att våra barn ska kunna läsa vid 3 års ålder när de enligt normal mognadsutveckling ska ägna sig åt helt andra saker som är mycket viktigare för dem i den åldern.
En ålder där det här med högläsning i vuxens knä är bland det bästa de kan få på så många sätt.
LikeLike
Under mina år i förskolan gjorde vi andra saker:
https://lumaol.wordpress.com/2007/09/01/en-sentimental-dares-bekannelser/
LikeLike
Den hade jag inte läst.
Jag inser att du har funderat timmar och år kring detta.
Inlagan får mig att bli än mer allergisk gentemot genuspedagoger.
LikeLike
Nu satsar man istället pengar på att förse ungarna med gps – sändare.
LikeLike
Ibland betraktar jag 25 år i förskolan som mitt främsta kapital när det gäller genusfrågor. Men det är fortfarande riskablet att dra generella slutsatser utifrån mina ganska privata upplevelser.
LikeLike
Det lät verkligen nostalgiskt härligt och lite farligt. Ungefär som att en del tävlingar jag ordnade i teknik, de är jag numera lite försiktig i att återberätta i vissa sällskap. Härligt härligt men farligt farligt och nostalgin blir helt outhärdlig med lite Björn Skifs?
LikeLike
Det finns en viss risk att jag romantiserar – men jag minns aldrig att vi diskuterade verksamheten i termer av systematiskt kvalitetsarbete.
Vi var nog ganska intuitiva i våra försök att göra verksamheten meningsfull för barnen.
LikeLike
Jag har gjort en del väldigt roliga saker under täckmantel systematiskt kvalitetsarbete. Det är som är nyttigt är inte alltid tråkigt. Jag hör till de som numera tycker att spenat är bland det godast som finns.
LikeLike
Spenat är underbart. Särskilt tillsammans med fetaost.
Nyttigt är trevligt – men ibland är det svårt att se den omedelbara nyttan av en del lekar. Skolan är bättre på det som kallas träning och tydliga avsikter. Informellt lärande kräver an annan tilltro.
LikeLike
I skolan ska vi ha en hel del formellt lärande och mål samt mätningar men vi ska våga bjuda på mycket informellt lärande, utmaningar som inte behöver följas upp. Det är ett viktigt komplement som stärker det formella lärandet.
LikeLike
Tendensen är väl annars att det som inte går att mäta inte finns?
LikeLike
Just därför måste vi inse att vissa saker kan man mäta indirekt. Inte bekämpa mätningar men bekämpa övertolkningarna av mätningarna.
Professionell uppföljning är bra men okunnig mätning leder inte till kunskap.
LikeLike
Väl talat!
(dessutom älskar jag hur ditt screen name får dig att låta som en svensk C3PO när jag läser dina kommentarer!)
LikeLike
Får man lov att viska tanken att det kan finnas en och annan kvinnlig kollega som använder sig av ledsenheten som ett vapen, känner efter en aning extra om de inte möjligen har lite ont i tårna och känner sig en gnutta orättvist anklagade? Man kanske skulle kunna fundera, i all hemlighet sådär bakom ett hörn och absolut bara mycket försiktigt och inte på något vis utpekande mot någon enskild, vare sig pedagog, förskola, skola eller landsände, om det månne kan ligga någon mycket mycket liten smula bekvämlighet och önskan om att bevara saker och ting som de är för att det skulle kunna vara lite jobbigt att ändra sig? Vore man en mycket ond människa om man snuddade vid den tanken, inte som generellt antagande men kanske att någon enstaka vid något tillfälle agerat så?
Blir jag för evigt utvisad ur debatten nu, eller räcker det med en kvart i skamvrån?
LikeLike
Jag tror – helt oss emellan – att du har en helt annan frihet än jag att framföra sådana svarta tankar.
Ur facklig synvinkel är alla pedagoger omutligt professionella och dina låga antydningar riskerar att äventyra den kollektiva självbilden.
Jag kan tänka mig att besöka dig i skamvrån och smugglar nog åt dig ett stort blankt äpple som uppmuntran för visat mod.
LikeLike
Ja, jag är ‘the one in black’ och det syns ingen ljusning på den horisonten. Du är så välkommen att göra mig sällskap.
LikeLike
Ni kan gott få stå där i skamvrån utan mitt sällskap för visst finns det dåliga lärare och ännu fler lärare som har dåliga stunder. Att fokusera på dem tror jag däremot inte tillför något när det gäller att skapa en bättre skola.
LikeLike
Vem vill fokusera på dem? Jag tycker nog att Morrica är ganska inåtvänt mumlande i sina antydningar.
Jämfört med LR:s viceordförande i morgonsoffan är hon väl närmast panegyrisk?
LikeLike
Jag har inte lyssnat så mycket på han i morgonsoffan eftersom jag tycker han mumlar för mycket. Mindre mummel tack, det brukar faktiskt inte vara varken din eller Morricas stil.
LikeLike
De problem man inte ens vågar titta på i smyg, i ögonvrån, är de problem som kommer att ställa till det värst.
LikeLike
Ja, men de finns för många som vill sopa skolproblem under mattan så vi ska tala klarspråk om problem i alla lägen. Det här har inget motsatsförhållande med att ha positiva glasögon när det gäller gruppen.
LikeLike
Varför skulle kvinnor behöva känna sig speciellt utpekade. Det är väl långt ifrån enbart kvinnor som konstruerat skolans läroplan och skolans plats i samhället.
Eftersom jag kan minnas att processen startade redan på 70 talet lär väl en hel del postmodernistiska män få vara med i det sk ansvaret.
Min manliga SYO hade redan 1972 gått på genuskurs. Han tyckte att min fru skulle bli ingenjör och jag skulle av någon anledning bli barnskötare.
Jag som inte gjorde något annat än att meka MC och bygga högtalare och läsa varje nummer av “Radio och Television” ner till sista apostrofen.
Några år senare vart det slut med teknik som valbart ämne i grundskolan. Alla skulle bli språkproffs. Svensk industri var visst färdigbyggd.
LikeLike
Bra poäng!
Vad var det som hände?
LikeLike
Hmmm. Genus är ju faktiskt grammatiska och betecknar inte alls i någon mån biologiskt kön, utan det helt språkligt konstruerade grammatiska som t ex gör en båt till hon. Kanske var det därför alla skulle bli språkproffs?
LikeLike
Inte numera. Nu betyder genus “det enda som är räknas”.
Språket utvecklas, typ liksom.
Det får man lära sig i varje program av Språket.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=411
LikeLike
Det är klart språket utvecklas, men genus är fortfarande grammatiska och betecknar fortfarande den aspekt som gör att båtar är hon. Att det sen används också för att beteckna något helt annat tar inte bort den första betydelsen, utan gör ordet till två ord. Det rör sig helt enkelt om språklfenomenen homofoni, och homografi, dvs orden betyder olika saker men låter och stavas likadant.
Hej vad det går i språkutvecklingen!
LikeLike
Ursäkta att jag virrade till det. ‘att en båt är hon’ borde det givetvis stå, man kan inte blanda plural och singular hur som helst om man vill ha en tydlig kommunikation
LikeLike
Ibland är ni verkligen bildande!
När våra studenter hör ordet genus blir de ofta nervösa och tror att de förväntas förfasa sig över något.
LikeLike
Rita då en båt på tavlan och förklara varför den är en hon =)
LikeLike