Jag läser slutbetänkandet från DEJA och blir beklämd över att det juridiska och specialpedagogiska perspektivet är så dominerande. Evidensbaserade antimobbningsmetoder och en ständigt närvarande BEO ska skydda barnen från varandra.
Morrica oroar sig för samma sak:
Slutsats från Morrica:
Hallå, har vi tappat förståndet? Ungdomar mår dåligt i befintligt system, och vi funderar på att stötta dem så att de överlever, istället för att ändra systemet? Va? Vet vi inte att man lär sig mycket lite när man mår dåligt? Man förstår och kommer ihåg många gånger mer när man mår väl och känner sig till freds med sin vardag.
Den här sången skrev jag en gång och tänkte nog att vi borde prata mer om utsatthet : Den fula ankungen
Tysta tankar 
Det är väl det statsfeminismen ägnat sig åt i alla tider, social ingenjörskonst och dit hör att bygga om systemen.
För det skulle ju vara hemskt att behöva ändra beteendet för att nå resultat.
LikeLike
Njae – i just det här betänkandet väljer man att INTE bygga om systemet. Man tänker nog att det ändrade beteendet ska upplysas fram av vänliga pedagoger och forskare (fast med en stor kniv bakom ryggen).
Systemet är ju bra och könssammansättningen bland lärarna är inget problem – Tralalalalala!
LikeLike
Jag undrar om jag just blev etiketterad statsfeminist? Spännande, det är en åkattraktion jag inte provat tidigare!
Jag får en känsla av att man från statsfeministhållet (finns det ens ett sånt håll? För resonemangets skull tänker vi oss att det gör det, ungefär som man ibland använder imaginära tal för att lösa en motspänstig ekvation) vill tro att man redan HAR byggt om systemet, så nu måste det vara individerna det är fel på när de inte trivs och utvecklas som de ska!
Men ur ett kallsinnigt samhällsperspektiv (inte politikerperspektiv, de är beställarna och har sannolikt fått vad de betalat för) finns det allt att vinna och inget att förlora på att betrakta rapportens slutsatser med öppna ögon – vill vi ha en bildad befolkning? Det får vi inte i nuvarande system som strävar efter att uppfostra mer än att utbilda.
Jo, jag har läst rapporten, och åkattraktionen statsfeminism gjorde mig smått illamående, jag tror inte jag kommer prova den fler gånger.
LikeLike
Åkattraktion är ett bra ord – jag kan inte locka dig med fritt säsongskort och gratis sockervadd?
Jag tycker nog att SOU 2006:75 gör en ganska neutral beskrivning av fenomenet:
“Begreppet statsfeminism har angetts som ett kännetecken för den svenska välfärdsstaten.Det betecknar i Helga Hernes definition ”feminism uppifrån” i form av jämställdhet mellan könen och socialpolitiska åtgärder, samt en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv. Statsfeminismen har varit avgörande för förskolan som formell struktur och som välfärdsstatlig åtgärd för jämställdhet. Jämställdhet som informell struktur knuten till den inre verksamheten i förskolan, har i sin tur varit avhängig av en aktivism som kan betecknas som skolmyndighetsfeminism. Det har funnits en skolmyndighetsfeminism inom institutioner som Skolverket, Utbildningsdepartementet och fackliga lärarorganisationer. Jämställdhetsarbetet har styrts och formulerats från dessa institutioner och myndigheter. Projekt har utarbetats, medel och nätverk har anförskaffats.”
Sedan har det använts som skällsord och idag är det svårt att frigöra sig från kopplingarna till öststateri och förmyndarsamhälle.
Men din poäng är solklar. Utredarna menar att vi redan har världens bästa skola (åtminstone när den nya läroplanen och lärarutbildningen sjösatts) och att vi hädanefter bör använda krafterna till att se till att folk älskar konstruktionen.
Menar du att rapporten står för “bildning”? Hur då?
LikeLike
Nej tack, jag gillar inte sockervadd, alldeles för sliskigt och kladdigt och eländigt.
Nej, rapporten står för en bild av svensk skola, -ning tappar de bort på vägen någonstans.
LikeLike
Det är väl en felkoppling som gjort att skolan ska tillhöra omsorgsträsket med en förhärskande sockervadd, alltså vård, skola, omsorg.
Åter till arbetsmarknad, utveckling och utbildning. Då kanske vi kan få bildning i landet som klara välfärden.
LikeLike
Ja. Och som felkopplingar plägare leder den till saker fungerar sämre än de borde.
LikeLike
Och medan vi gröttar i genusdiskursen så gör kinesiska mammor så här:
Vem vinner tävlingen?
http://www.dn.se/ledare/signerat/lilla-och-stora-krisen
Någon kommer att stå med skägget i brevlådan och fråga sig om hade kunnat fokusera på annat medan tid fanns.
LikeLike
Den som förstått reglerna, och räknat ut hur dessa kan användas till ens egen fördel vinner tävlingen.
LikeLike
Jag tyckte att det kändes intressant att ta upp en hjärtefråga. Eleverna behöver lärare med integritet och mod och i det här sammanhanget blir det nästan töntigt att göra lärarna till syndabockar och försöka skapa likformiga och fega personer som inte våga göra en high-five eller låta bli utan att fråga om lov. Den här länken är kanske lite tänkvärd:
http://bombadill.blogspot.com/2011/01/syndabocksfavorit-lararna.html
LikeLike
“Eleverna behöver lärare med integritet och mod och i det här sammanhanget blir det nästan töntigt att göra lärarna till syndabockar och försöka skapa likformiga och fega personer som inte våga göra en high-five eller låta bli utan att fråga om lov.”
Beror nog på vem man frågar. Likformiga och fega personer är lättare att styra. Sett ur ett EU-centraliserat maktperspektiv.
LikeLike
Ja, fega personer är lättare att styra men min tanke är att om de styrande har elevfokus så inser de att det inte är en framgångsväg. I flera andra EU-länder har de kommit längre än Sverige när det gäller att skapa modiga och duktiga lärare så jag tror inte att vi behöver påverkas så negativt av EU. Maktmissbruket mot lärare startade långt innan EU-inträdet så det är något vi ska göra något åt här i Sverige.
LikeLike
Statsfeminism må så vara, men hur kommer den in i det här. Har jag missat något?
Nu orkar jag inte läsa hela betänkandet, men det är uppenbart att de kommit fram till att en grupp av både pojkar och flickor inte mår särskilt bra i skolan. Och frågan är väl om någon egentligen mår riktigt bra, då det utövas en hel del symboliskt våld enligt sociologen Bourdieu, för alla. Om man tänker efter så är det ju faktiskt en organisation som inte är speciellt naturlig för någon. Inte heller för lärarna. Men vi är så vana vid den att det blir som en stol som fyller upp hela rummet. Vi kan inte se att det skulle kunna vara på annat sätt. Och som jag ser det, är det en faktor som bidrar till det. Kontrollen!
Skolsystemet var på väg att förändras, men det går tillbaka till det gamla igen. Och det gemensamma som jag ser det är Kontroll. Vi måste ha kontroll. Vi fokuserar så mycket på kontrollen att lärandet riskerar att komma i bakgrunden. Vi bestämmer vad alla skall lära sig och bortser ifrån hur mycket lärande som riskerar gå till spillo när vi försöker få alla att lära sig något vare sig de vill det eller inte, då vi inte har tid att ta tillvara på det unika och utgå från allas förutsättningar, trots att detta står i både Lpo94 och Lgr11.
Morrica sa något någonstans, här eller på sin egen blogg – man botar inte benbrott med plåster. Och det är väl vad den nya utbildningspolitiken försöker göra.
Jag ser inte det här vara en genusfråga, utan en rent mänsklig sådan. Och därmed en organisationsfråga. Hur den skall lösas vet jag dock inte.
LikeLike
Jag har ett förslag http://curiousheathen.wordpress.com/2010/05/14/mitt-utopia/
LikeLike
Lite av den grekiska antikens Utopia i Platons tänkande, fast i modern tappning. Det känns bra inom mig av att läsa det – det är så det skall vara …
Dit åker jag på semester!
LikeLike
Du är innerligt välkommen!
LikeLike
Vi i Sverige bestämde oss för en målstyrd skola, friskolor mm för länge sedan och det regeringen gör är bara en självklar konsekvens av detta. Ska vi ha den sortens skola så måste vi ha uppföljning av den i annat fall kör den av vägen. Drömmar om något annat kommer bara att accelerera det här med att elever mår dåligt.
Det andra faktumet vi måste förhålla oss till är att framtidens vuxenliv inte kommer bli något med mindre uppföljning, mätning och krav på resultat i tid.
Jag förordar en större valfrihet för elever och att vi möter vad de önskar lära sig bättre. Det kan absolut finnas utrymme för skolaktiviteter utan resulatuppföljning där vi bygger in mer frihet. Däremot om vi har kursplanemål med saker som vi anser att alla behöver kunna för framtiden så är det rent fel att inte följa upp att dessa mål uppnås. Då sänder vi signalen att det egentligen inte är så viktigt.
LikeLike
Håller helt med i det du säger:
“Däremot om vi har kursplanemål med saker som vi anser att alla behöver kunna för framtiden så är det rent fel att inte följa upp att dessa mål uppnås.”
Men det är också det jag ser som problemet för många barn/elever. Jag vill gärna problematisera det som tycks så självklart genom att ställa frågan – Måste alla kunna samma saker eller kan det vara på annat sätt. Det som ger liv åt livet, är ju att man under det kan lära av andra som ser på saker på ett annat sätt. Trist blir livet om alla vet vad man talar om och det inte längre finns något att undersöka därför att alla fått samma kunskaper.
LikeLike
Monika, får jag vidareutveckla din fråga?
Vilka saker måste alla kunna, och varför måste de kunna dessa saker? Om svaret blir ‘för att vi alltid gjort så’ bör vi tänka en gång till. Om svaret blir något i stil med ‘för att de ska ha de verktyg de behöver för att kunna gå vidare i sitt lärande, var och en efter sin fason’ är vi på rätt väg.
LikeLike
Absolut!
Verktyg är något helt annat än samma kunskaper i traditionell mening. För med verktyg kan man karva ut olika saker.
LikeLike
Skolor brukar misslyckas med helt fria val, det är sällan eleverna har mognaden att göra något bra av det. Däremot är en av mina käpphästar att erbjuda reell valfrihet för alla elever, dvs även de svagaste så att de kan söka sig mot de områden de tror kan vara rätt för dem. Det finns det många vägar att åstadkomma detta men den idè jag försöker att lansera handlar om ett valfritt ämne där det gemensamma är att eleverna tillämpar matematik, engelska och svenska som del av ämnet. Det andra handlar om att detta ämne ska vara en djupdykning en provsmakning av något område, en breddande erfarenhet, inte något som har progression vidare till gymnasiet.
LikeLike
Jag talar inte om helt fria val, utan om att utgå från individerna och deras förutsättningar, intressen mm. under en bestämd tidpunkt. Kanske det inte är läge att lära sig det som bestämts vid en punkt, men senare eller tidigare.
LikeLike
När det gäller att låta elever gör saker i olika ordning måste jag bara lyfta fram en tråkig kostnadsaspekt. Det finns så många sätt att använda gruppen för att som lärare hinna med att nå fler elever. Det är allt som oftast i motsättning till allt för indivduella planer för lärande.
Sen är det i och för sig också så att gruppen är ett så starkt sätt att förmedla kunskap och det flerstämmiga klassrummet en så bra metod att många elever inte kan lära sig i närheten av lika mycket på andra sätt.
Det finns förstås utrymme för anpassningar efter individen men det är inte självklart hur långt vi kan nå.
LikeLike
Nej, men det är ju bara för att vi är så fast i den tron att det måste vara på ett speciellt sätt.
Ett förmedlande av kunskap innebär ju just bara ett förmedlande. Lärandet i det flerstämmiga klassrummet kan leda till lärande, men vad har det med förmedlandet att göra – egentligen. Vi har ju egentligen ingen aning om vad de lär sig – minns under en tid, javisst, men verkligen lärt sig. Om jag frågade dig vad du lärde under hela din skoltiden, vad svarar du då?
Jag har inte träffat någon som sagt något om skolan när man frågar dem var de har lärt sig de dom kan. Det är inte vetenskapligt, men det säger en hel del faktiskt. Så, vad skall vi lära oss av det här då. Jo kanske att den moderna pedagogiska forskningen inte är så dum, även om den betraktas som flum. Men det kanske är flum man lär sig något av, eftersom man då måste börja tänka – vad betyder det där flummet?
LikeLike
Det flerstämmiga klassrummet ger den stora möjligheten att använda dialogen för att konstruera kunskap och de undersökningar som gjorts visar absolut att det inte bara utlärt utan mycket inlärt vid denna undervisningsform.
Jag har verkligen träffat många som refererat till skolan när de berättat om vad de kan. De har ofta fascinerats över hur någon biologilärare, svenskalärare, …. i ganska tidiga årskurser egentligen kunnat ge dem hela grunden för det som är deras yrke.
LikeLike
Ja, men de talar om lärarna inte om vilken kunskap de har fått. De har blivit inspirerade av läraren, men inte av kunskapen i sig självt?? Dvs. den typ av kunskap som mäts och bedöms och ges betyg på. Den kunskap skolan prioriterar.
Jag har svårt att få ihop förmedling och dialog! Om man inte använder dialogen i ett syfte att de skall lära sig det man vill förmedla.
LikeLike
De kan hända att jag är influerad av att de flesta jag diskuterat det här med är verksamma i yrken med NO inriktning. Jag upplever verkligen att många har liknande upplevelser som jag. I och för sig var min lärare i sexan inspirerande men den stora grejen för mig var insikten i hur viktig målgruppen är för allt skrivande, något jag övade med hans hjälp på mängder av olika sätt. Det samma gäller fysikläraren och accelerationsförloppet och mängder av andra skolminnen.
Observera också att det flerstämmiga klassrummet där elever förklarar saker på bättre och bättre sätt ger en fantastisk möjlighet att själva utvärdera vad som uppnåtts när det gäller inlärning. Det flerstämmiga klassrummet är förstås absolut ingen renodlad förmedlingspedagogik och dialogerna som uppstår är oerhört viktiga för det djupa lärandet. Jag upplever absolut att man “använder dialogen i ett syfte att de skall lära sig det man vill förmedla”.
Jag upplever att renodlad förmedling med genomgångar och berättelser har en plats i en modern skola men anser att de flesta lärare är oerhört medvetna om att andra metoder måste till för att komplettera fram till den djupa förståelsen.
LikeLike
För att tydliggöra kring den gemensamma förförståelsen så är min teoretiska grundval Olga Dystes “Det flerstämmiga klassrummet” med några tillägg av Ferenc Marton inspirerade tankar om innehållets påverkan.
LikeLike
Pingback: Tysta Tankar – Om DEJA « David Holman
Oj – jag har varit på äventyr (julgransplundring) och missat diskussionen. Kul att du är med Monika! Det här med verktyg som man kan karva ut saker med låter bekant.
Finns det en staty inuti stenen?
LikeLike
Det är poesi det Mats!
Jo, jag är klar med stressveckorna!
LikeLike
Oj, intressanta diskussioner. Men jag måste få återkoppla till att jag tror, efter impuls från Morrica, att skolan är felkopplad.
Skolans uppgift är att bibringa varje elev den mängd kunskap som behövs för egen utveckling i kontext till att bidra till arbetmarknadens utveckling och välfärdens överlevnad.
Då är kopplingen vård,skola,omrsorg totalt fel. Och det gäller nu även förskolan som från och med halvårskiftet är en skolform.
Läs mer på min tankar om Omvårdnadsträsket på min blogg.
LikeLike
Det verkar vara något slags framgångsrecept att ägna sig åt att kränka andra och Stefan Wahlberg med sin krönika i Metro pratar idag om att lärare som inte går med på att höja betyg som att de har “tomt mellan öronen”.
LikeLike