I en annat inlägg har vi diskuterat frågan om varför flickor mår dåligt i skolan. En vanlig förklaring är att de lider av att machopojkarna mobbar dem – men det finns också andra sätt att se problemet. Om det handlar om utseendefixering faller ett stort ansvar på pedagogerna. Jag möter många blivande lärare som är mycket måna om sitt yttre och jag anar att en del av dem har ett problematiskt förhållande till mat. Frågan är om de är lämpliga förebilder för barnen? Skulle könsblandade personalgrupper ge en bredare syn på utseendets betydelse?
DEJA vill utmana förtryckande könsroller och öka friheten för flickor att bli accepterade – även om de inte lever upp till normen av den perfekta kvinnan. Då måste vi vända blicken mot olika håll och pröva förklaringsmodeller. Kritiken mot heteronormativiteten har varit starkt inriktad på mansrollens baksidor (kritisk maskulinitetsforskning) och stora krav har ställts på att männen ska vara goda förebilder. Nu tar vi nästa steg och analyserar majoritetskulturen.
På sidan 55 sammanfattas målet för jämställdhetsarbetet:
Delegationens förslag:
Regeringen formulerar, utifrån det av riksdagen antagna jämställdhetspolitiska målet, följande övergripande jämställdhetsmål för skolan:
Jämställdhet i skolan råder när flickor och pojkar har samma makt och möjlighet att påverka skolan, det egna lärandet och den egna utvecklingen.
Delegationens bedömning: Jämställdhet i skolan lägger en grund för skolan att uppnå både sitt värdegrundsuppdrag och sitt kun- skapsuppdrag.
Lärandet och identitetsutvecklingen är nära sammanlänkade processer. Brist på jämställdhet får konsekvenser för flickors och pojkars möjlighet att lära och utveckla en identitet utan begränsningar eller förtryck baserat på föreställningar om kön.
Klokt och välformulerat. Nu lägger jag kritiken mot betänkandet åt sidan och fokuserar på att försöka konkretisera detta övergripande mål.
Tysta tankar 
Oupps – mina funderingar skrevs innan uppdateringen, men i alla fall, jag funderar så här över inledningen och funderar vidare när det gäller de övergripande målen:
Tjejer och kvinnors förhållande till utseende är inte helt enkelt. Frågan om för vem man klär upp sig eller för vems skull man späker sin kropp så är inte kopplat till killar/män, även om det är lätt att tro att det skulle vara så.
Svaren blir två:
1) Man klär upp sig/sminkar sig för andra tjejer/kvinnor, dvs stärka sin ställning i den inåtvända rangordningen inom populationen tjejer/kvinnor
2) Man klär upp sig/sminkar/späker sig för att stärka den egna självkänslan och i sin ytterlighet dämpa ångest (ångesten har ingen reell koppling till utseende)
Dessutom är det ju så att alla människor med sitt val av utseende markerar en grupptillhörighet. Detta gäller båda könen. Ett faktum som utnyttjas framgångsrikt rent kommersiellt. Jag tror dock inte att det är den affärsdrivande verksamheten som egentligen är normgivare. Kan inte påminna mig att jag någonsin sett någon marknadsföring för klädkoden; sneakers+mjukisbyxa+midjejacka. Jag är också mycket tveksam till att tjejers/kvinnors förhållande till sitt utseende skulle vara framtvingad av ett enat manligt (macho-)kollektiv.
Om vi antal att jag har rätt om att utseendefixeringen skapas inom gruppen tjejer/kvinnor, vilka möjligheter har då pedagogerna att utmana detta beteende? Ett svar har alltid varit att, åtminstone i yrkesutövningen, undvika att imitera ungdomarnas klädkoder. Det är nämligen en väldigt säker väg till att hamna längst ned i rangordningen och där vill man väl inte vara som pedagog, eller hur?
LikeLike
Hej Ulla!
Jag är själv lite osäker på det här och vill absolut inte skuldbelägga dem som leker med sitt utseende eller njuter av att göra sig vackra. Antagligen sitter det alltför djupt och erfarenheterna från 70-talet är nog att den där konkurrensen tar sig andra uttryck.
Samtidigt är det svårt att inte romantisera den tidens ambition att skapa nya ideal utanför den kommersiella sfären och jag inbillar mig att det fanns en lite friare inställning till kroppsbehåring och doft.
Om det här mönstret inte går att knyta till patiarkat eller könsmaktsordningteorier – är det då en genusfråga? Eller ens en jämställdhetsfråga? Jag försöker följa DEJA.s resonemang men går vilse.
Antagligen är jag en aning heteronormativ som hävdar att män som grupp bryr sig mindre om sitt utseende och att de skulle kunna vara en motvikt mot en kvinnligt dominerad lärarkår. Den bördan bör vi inte lägga på männen. Rollen är nog komplicerad ändå.
LikeLike
Världens läskigaste video jag nog sätt på länge. Fruktansvärd mamma som gör sin dotter så pass illa och som kommer skapa en väldigt osäker flicka genom att fokusera på hennes utseende istället för hennes förmågor. Men nog om det.
Ulla
Du har helt rätt i nr1. Nr2 vet jag inte men jag tror att det kan finnas en koppling mellan utseendet och ångesten som är kopplad till nr 1.
Men att detta skulle vara frånkopplat pojkar är jag mycket skeptisk till. Jag menar inte att killar tvingar fram denna kultur bland tjejer utan att tjejer och killar av evolutionära orsaker försöker få varandras gunst. Evolutionen får män att tävla mot varandra väldigt hårt och får byggherrar att vilja bygga ännu högra och ännu vackrare byggnader än den förra (tills postmodernismen slog igenom). Evolutionen får tjejer att vilja bli vackrare för att locka till sig den bästa och mest lyckade mannen. Desto vackrare en kvinna är (vilket är ett tecken på hälsa vilket förklarar varför kvinnor i alla tider har sminkat sig, även neandertalare) desto fler män får hon uppmärksamhet av och desto bättre man kan hon då välja.
Så jag tror det finns en stark koppling mellan dels flickors utseendefixering och pojkars “anit-pluggkultur” (ett begrepp jag är minst sagt skeptiskt till).
Blev detta alls förståeligt?
LikeLike
Menar du att kopplingen består i att båda könen tävlar inbördes om att visa upp något attraktivt för den andra sidan?
Jag tror inte att flickor tycker att anti-pluggkulturen är attraktiv – även om det finns teorier om grottmänniskor och kvinnor som dras till korkade farliga män.
Den där kopplingen är väl snarare en parallell “likhet”?
LikeLike
Jag kan konstatera att det verkar som att bland de killar som anses populära bland tjejerna i min skola, är det väldigt många som anammat “anti-plugg-kulturen”. Så var det även när jag själv gick i skolan och jag har svårt att tro att det inte ser ut på liknande sätt på andra skolor.
Det kanske inte är anti-plugg-kulturen i sig som gör dem attraktiva, utan vad anti-plugg-kulturen erbjuder i form av möjligheter att utveckla andra intressen och egenskaper som gör dem attraktiva/manliga.
Skolan erbjuder inget av detta till killarna idag, snarare tvärtom. Skolan ska ju motverka allt som är manligt (vare sig det är positivt eller negativt). För eleverna blir detta tydligt, även om de kanske har svårt att sätta in det i sitt politiska sammanhang.
Jag har inget svar på vad man skulle kunna göra istället. Men jag konstaterar att den typ av jämställdhetsarbete som DEJA verkar för knappast lär ha effekten att motverka “anti-plugg-kulturen”. Om valet är mellan att vara populär nu och jobba på en utbildning där man är färdig om 8-10 år, så är det faktiskt en skenval.
LikeLike
Det kan vara så att gossarna i fråga är populära därför att de representerar det rebeller representerat i alla tider – frihet. De tar sig friheten att inte plugga, de tar sig friheten att inte gå på alla lektioner, de tar sig friheten att strunta i om fröken accepterar deras keps på tvären eller inte. För de flickor som upplever skolan som ett oundvikligt ok kan det vara så att gossarna erbjuder en väg undan, en paus, ett andningshål.
Det är inte det sämsta.
LikeLike
Jag fastnar nog vid att antipluggkulturen ger möjligheter att bli riktigt bra på något annat, skateboard, fotboll, se cool ut och att den erbjuder helt andra tävlingsmöjligheter och möjligheter att visa upp sig.
Resultatet långsiktigt är svårt att förutsäga. Tidigare gjorde de som valde kortsiktigt och inte pluggade ett rejält nedköp för livet efteråt med tråkiga hårda jobb ….. nu är jag inte alls säker på om det samma kommer att gälla. Det kommer vara mycket konkurrens om lågbetalda akademikeryrken medan den som visat att den kan få gjort något i praktiken får många möjligheter.
LikeLike
Låt oss inte heller glömma pojkars utseendefixering. Anabola steroider, smink, hårvax, klädsel, muskelpumpande på gym … Vi lever helt enkelt i ett samhälle där yta ofta går före innehåll, där det upplevs som klokare att investera i att se bättre ut än i att bli en bättre människa.
LikeLike
Just därför hatar jag kommersiell TV.
Ytfixeringen kom som ett brev på posten med 3-6 :an mm
Och nu är SVT dessutom smittat.
LikeLike
Det här mönstret kan vi nog inte forska bort och jag vet inte hur många genuspedagoger som skulle behövas för att informera oss om att det egentligen är hjärtat som räknas.
Kanske är det här jag surnar till – man ger sig på barnen…
LikeLike
Pingback: Tweets that mention Man upphör inte att förvånas – om utseendefixering i skolan. Uppdaterad « Tysta tankar -- Topsy.com