Lars Haikula bekräftar här mina värsta misstankar:
Länk till Lärarnas nyheter
Länk till mitt första inlägg – Fel låt vann
Jag säger inget - så har jag ingenting sagt...
Skolan byggs om och i centrum för förändringsarbetet står lärarutbildningen. Jan Björklund har drivit en hård och skoningslöst kritisk linje mot den nuvarande utbildningen och förhoppningarna är stora på att den nya modellen 2011 ska vara av högre kvalitet.
HSV har granskat lärosätenas ansökningar och granskarna har tagit sitt uppdrag på stort allvar. De som gick in i den här processen trodde på retoriken om att utbildning inte längre var en del av region- och arbetsmarknadspolitik.
Därför är det med stor förvåning vi läser pressmeddelandet från HSV om att de som inte har fått sina ansökningar godkända ändå går vidare till “andra chansen” den 15/3. (Länk)
Efter underhandskontakter med utbildningsdepartementet (min kursivering) vill vi bidra till att lösa uppkomna problem genom att genomföra en extra bedömning under komprimerad tid.
Vad hände? Ändrade sig Jan Björklund? Och varför är han så tyst och låter Lars Haikola bära hundhuvudet i den här nesliga historien?
Tysta tankar 
Du vet förstås att jag anser att de sämsta regeringsbesluten sällan initieras av Björklund och att det finns några riktigt mycket starkare krafter inom utbildningsområdet än honom. Jämför bara folkpartiets och moderaternas storlek. I övrigt vill jag bara säga “Heja Lars Haikola” som jag har hämtat från: http://elisabethgehrke.blogspot.com/2010/07/heja-lars-haikola.html
LikeLike
Bra! Det är kul när vi hamnar på samma sida! (Sker det inte allt oftare nu för tiden?
Jag är mest förbryllad över tystnaden. Kanske var det taktiskt att släppa nyhten den 22/12.
LikeLike
Jag hade nog inte tyckt om att debattera så mycket om jag inte trott att när vi lär känna varandras ståndpunkter bättre så kommer vi närmare varandra. Sen har vi nog kvar några områden som gör att debatten får tillräcklig spänst! Det får inte vara för mycket myspys! 😉
Jag är rädd att 22/12 var taktiskt vald men facit får vi i juni. Du kan förutse min besvikelse i juni eftersom jag framför allt glädjer mig över Björklunds raka besked. Har de andra gjort honom till en taktisk nickedocka så kommer det göra ont. Den ännu värre än så länge hypotetiska frågan skulle sen bli, vem är det som drar i tåtarna så att han sprattlar?
LikeLike
Kan man inte tänka sig att den arme mannen ägnar sig åt sin familj i juletid? För övrigt är jag glad att högskoleverket hanterar situationen så här. Det verkar som om de har gett högskolorna dåliga förutsättningar att komma in med bra ansökningar och därför bär en del av skulden till de många avslagen. Det anstår det dem att reparera. Ser inte att det är mycket för Björklund att kommentera i det.
LikeLike
Den information jag har är att det inte handlar om dåliga förutsättningar att komma in med ansökningar. Det handlar istället om exempelvis lokalpatriotiskt revirpinkeri som hindrar norrlandskolorna att samarbeta tillräckligt mycket fastån de skulle behöva det. Det handlar om en uselt fungerande lärarhögskola i Stockholm som inte är färdig med sin omstöpningsprocess och som bara skulle må bra av en paus och den möjlighet till att få in friskt blod detta skulle ge.
Jag tycker att Björklund är välförtjänt av sin julledighet och tror inte att några uttalanden här kring jul hade gjort någon skillnad. Det är dock väldigt oroande med allt det lobbande som pågår för att allt ska trava på i samma spår. Vi behöver en bättre lärarutbildning.
LikeLike
Jag tycker också att Jan förtjänar en lång ledighet (hur lång tänker jag inte berätta) men i just det här fallet är tystnaden graverande från alla de som brukar skrika sig hesa för KVALITET! Nog bör förhållandet mellan HSV och utbildningsdepartement vara av betydelse att reda ut. Är det ministerstyre vi bevittnar? Vad händer bakom kulisserna? Vad hände med HSV:s auktoritet?
Om förutsättningarna har varit dåliga? Varför skulle de ha varit särskilt dåliga i Stockholm, Luleå och Umeå?
Jag undrar om den här flexibiliteten hade varit lika självklar om det gällt annat än Norrland (det dåliga samvetet) och Stockholm (maktens centrum)?
LikeLike
Vi vet faktiskt inte om det är ministerstyre för själva åtgärden var egentligen väldigt naturlig från HSV. Med en så stor andel underkända försöker man ge de som var nära en andra chans. Vi bör i och för sig få vara upprörda över att det finns en risk för ministerstyre och att andra hänsyn än kvaliteten väger in men får nog vänta med att bli riktigt arga tills vi vet något.
Hade Björklund varit igång och kommenterat nu så hade det ju garanterat handlat om ministerstyre.
LikeLike
Om förutsättningarna som gavs var särskilt svårhanterliga för somliga högskolor handlar det sannolikt om att dessas interna förhållanden, arbetssätt, litteratur, uppföljningsrutiner etc.
Vad är det du skulle vilja att de som brukar skrika sig hesa för KVALITET ska säga? Jag vet inte om jag räknas in i den kategorin, men finner det inte helt osannolikt, och jag funderar en del över vad det är du efterlyser, rent konkret.
LikeLike
Direktiven var uttryckliga – minska antalet lärosäten med rätt att utbilda lärare. Nu gror misstanken om att hanteringen är ett politiskt spektakel.
När det gäller kvalitetsdiskussionen brukar det vara vanligt att fokusera på resultatet/produkten. Om vi börjar leta förmildrande omständigheter för misslyckandena riskerar vi att öppna för nya parametrar. Och jag tänker att de interna rutinerna för kvalitetsarbete är centralt för rätten att utbilda lärare.
Jag menar inte att peka finger – men nog är det besvärande tyst i frågan? Jan Björklund behöver vila. Facken har medlemmar på berörda lärosäten. HSV:s följer utbildningsdepartementet. DN väljer som vanligt att följa regeringen. Socialdemokratin har ingen utbildningspolitik.
Nej Morrica – jag menar verkligen inte dig. Det här sker långt över vår nivå.
LikeLike
Jan – vad menar du med “naturlig”?
LikeLike
I skolans värld har vi exempelvis sommarkurser för att hämta igen, jag förstörde jullovet för en ung man med IG på nationella provet i matematik. Det NATURLIGA för en lärare är förstås att vi gärna vill godkänna om vi kan göra det med gott samvete. Det samma gäller förstås en rektor och jag tror verkligen det samma gäller högre upp också.
Ifall direktiven var att minska antalet högskolor med rätt att utbilda lärare så kan de ju ha fått en oönskat hög effekt. Ifall de egentligen vill lägga ner Malmö eller Göteborg istället för Stockholm så är det för jävligt men det känns som väl mycket konspirationsteori i nuläget.
LikeLike
Jag håller med och ömmar hejdlöst för allas rätt att lyckas. Men här var det en helt annan retorik som betonade allvaret och de objektiva kriterierna.
Vi kanske ska ligga lågt med konspirationerna. När Malmö fick hård kritik av HSV i mitten av förra decenniet var det många som ojade sig och antydde att det handlade om politik. (Vår förrförre chef hade nära band till socialdemokratin och var en av arkitekterna bakom Lärarutbildningen 2001). Sen gick det bättre i följande granskning och vi tyckte så småningom att granskningarna var rättvisa och nödvändiga som en del av vårt kvalitetsarbete.
Vi vill leva vidare i den förvissningen.
LikeLike
Jag betonar också allvaret och de objektiva kriterierna för jag tycker det är ett svek mot eleven och samhället att släppa igenom någon som inte har rätt kunskaper. Detta innebär inte minsta hinder för mig i att engagera mig kraftigt i att eleven ska ha rätt kunskaper.
LikeLike
Det kanske är en högskolefixering att vi mäter kunskaper vid kursens avslutning och kallar det examination.
Samtidigt snubblar vi ibland in i både processbedömning och formativ bedömning – men egentligen tänker jag att det är ärligast att skilja skarpt mellan undervisning och examination. Då får studenten (och lärosätet) ta ansvar för sina handlingar.
Om jag av medkänsla eller regionalpolitiska skäl framhärdar i att ge ger lotsande kompletteringsmöjligheter riskerar proceduren att banaliseras och på sikt sjunker kvaliteten.
LikeLike
Jag fick lite för mycket med privatlivet så jag misskötte avslutningen på en universitetskurs jag gått i höst och hann inte göra sista hemtentan. Examinatorn gav mig extra tid till 10:e januari och då kommer jag kunna mer än en del av de andra som fått godkänt på kursen.
Jag håller med om att med “lotsande kompletteringsmöjligheter riskerar proceduren att banaliseras” men det tycker jag inte vi har sett ännu.
LikeLike
Vårt regelverk är mycket generöst. Studenten har oändligt många omtentamenstillfällen på den högskoleförlagda delen av utbildningen.
Dock enbart ett (1) på den verksamhetsförlagda delen.
LikeLike
Janlenander
“Det handlar om en uselt fungerande lärarhögskola i Stockholm”
Lärarutbildningen vid Stockholms universitet är inte uselt fungerande. Vad som gällde var att vissa delar inte var tillräckligt framskrivna i ansökan om examensrätten för en ny lärarutbildning. Den nuvarande fungerar och har gjort i många år. Vi har fått godkänt för länge sen gällande kvaliteten av HSV. Men det ger inga rubriker. Självklart har det varit en hel del omställningar, men det har inte såvitt jag vet gått ut över själva utbildningen.
LikeLike
Så bilden skulle vara att HSV tycker lärarutbildningen i Stockholm håller hög kvalitet men att de ändå inte ger examensrätt helt på formella grunder. Det skulle i så fall utmåla HSV i en väldigt dålig paragrafryttarroll.
Jag har information om att väldigt stora delar av kurserna på lärarhögskolan blivit kvalitetsmässigt godkända och att lärarstudenter varit nöjda många av med dem. I det material jag har tillgång pekar HSV på att det finns hål i helheten så att lärarstudenterna inte får alla de kompetenser de behöver och att metoderna för att följa upp utbildningen nästan saknas.
Jag är inte någon skolinspektör och dessutom får jag mycket information i andra hand eller tredje hand så jag tar tillbaka mitt påstående om att lärarutbildningen är uselt fungerande men tycker samtidigt att de som anser att det var fel att underkänna LU-SU ska skaffa lite mer substans för sina påståenden.
LikeLike
I det material jag har tillgång pekar HSV på att det finns hål i helheten så att lärarstudenterna inte får alla de kompetenser de behöver och att metoderna för att följa upp utbildningen nästan saknas.
Möjligen skulle det kunna handla om VFUn eller vad? Och gäller det nuvarande eller i ansökan om examensrätten för den nya lärarutbildningen?
Det var säkert helt rätt att underkänna ansökan för Grundlärarutbildningen utifrån ansökan och det är verkligen beklagligt. Men man kan inte bedöma den nuvarande utbildningen efter ansökan. Snarare hur utbildningen kommer att se ut när den nya kommit igång. Vi har alltså inte förlorat någon examensrätt. Vi har inte fått den nya än.
LikeLike
Nej, ni har fått förlängd frist så att ni har chans att även framgent få behålla examensrätten. jag hoppas att ni verkligen funderar på hur ni får den framtida utbildningen att bli bättre och inte bara fastnar i att prata om att det var formalia det hängde på.
Hur kommenterar du att ni fått kraftig kritik under en ganska lång tid tillbaka?
LikeLike
Nej, som jag förstått är det inte bara formalia, utan snarare att organiseringen av utbildningen i sin helhet inte var framskriven på ett sätt att HSV kunde fatta beslut.
Vi arbetar mycket både i lärarlag och individuellt på att organisera kurser och seminarier så att ett lärande stimuleras. Tyvärr får vi färre och färre seminarier, så det blir uppgifterna som man får fokusera på, samt hålla fler föreläsningar med utrymme för diskussion.
Vad gäller organisationen av den nya lärarutbildningen förs det på högre nivå än där jag befinner mig. Jag kan därför inte uttala mig om det, men jag förutsätter att alla som har med den att göra är kompetenta nog att göra den så bra som möjligt, allt utifrån modern pedagogisk forskning.
Till skillnad mot andra, så bedömer jag att lärarutbildningen hittills varit relevant i relation till det uppdrag vi har samt ger studenterna möjlighet i sin framtida verksamhet att uppfylla läroplanens mål.
Om den varit bra eller dålig är egentligen ointressant eftersom detta är värderande uttryck baserade på var och ens värderingar om skola och utbildning.
LikeLike
När det gäller bra och dåligt så upplever jag att uppdragsivaren har rätt att bestämma kring detta. Stockholm har skaffat sig ett gediget rykte om att motarbeta regeringsinitiativ. Detta hyllas av vissa men samtidigt kan det vara något som uppdragsgivaren med rätta betraktar som dåligt.
Mitt allmänna intryck är att det är ett alltför stort gap mellan lärarutbildningen och skolverkligheten. I vilken mån detta gäller just Stockholm är jag försiktig med att uttala mig om men jag nämner att bland förespråkare av abstrakta nya skolteorier så ses utbildningen i Stockholm som en positiv förebild. Detta gör förstås oss förespråkare av mer konkret verklighetsanknuten utbildning väldigt skeptiska.
LikeLike
Uppdragsgivaren bör som jag ser det utgå från läroplanens mål, samt modern pedagogisk forskning, inte ett tyckande att något är bra eller dåligt. Om det nu inte baserar sig på ett enbart tyckande kanske bra skall definieras i andra termer än flumskola eller flumpedagogik. För det säger ingenting alls.
En uppdragsgivare skall väl också ha förtroende för dem den anlitar och inte dissa deras pedagogiska kunskap och kompetens, som har skett alltför mycket från utbildningspolitiskt håll.
Vad gäller gapet, vill jag hålla med om att det är ett gap mellan gymnasieskolan och universitetsutbildning. Det för med sig att det som skall läras in i gymnasieskolan får universitet och högskolor ta hand om istället. Frågan är därför vad som behöver omorganiseras – lärarutbildningen eller gymnasieskolan och grundskolan.
Håller däremot inte med att lärarutbildning vid SU är långt från skolverkligheten. Den största delen av pedagogisk forskning inom f.d. Lärarhögskolan grundade sig på just denna verklighet. Även internationell forskning gör det.
Med den nya lärarutbildningen undrar jag om den blir mer konkret och verklighetsanknuten än vad den har varit.
LikeLike
En uppdragsgivare har rätt att bestämma, punkt.
En kompetent uppdragsgivare ska förstås stärka sina medarbetare, de som utför uppdragen. Hör man vad SKL säger om lärare så inser man att den kompetensen saknas på många ställen men det är ingen riktigt bra ursäkt för att motsätta sig beslut.
Lärare måste verka i den skolverklighet vi har och oavsett hur verklighetsanknuten pedagogisk forskning man tycker man har som pekar åt det ena eller det andra hållet så ska lärare förberedas för den nuvarande skolverkligheten. Ska lärare sätta betyg är det ett grovt ansvarslöst av en lärarutbildning att inte ta upp vilka svårigheter läraren kommer att möta, oavsett hur mycket pedagogisk forskning som är negativ till betyg.
Jag hoppas att ni som är verksamma på lärarutbildningarna ser till att den nya blir mer verklighetsanknuten.
LikeLike
Absolut måste lärarutbildningen verka i den skolverklighet vi har, men den får inte fastna där utan måste också verkar för framtiden. Det är ju i framtiden våra barn skall verka och leva i.
LikeLike
Jag kan nog lugna Jan med att “betyg och bedömning” är ett centralt moment i den nya lärarutbildningen – kanske väl centralt i förskollärarutbildningen om du frågar mig.
Man har tryckt in delar och begrepp som utgår från ett skolperspektiv i förskollärarutbildningen på ett ganska olustigt sätt. Kanske ett tecken i tiden.
LikeLike
Mats
Även inom den nuvarande utbildningen inom AUO3 på lärarutbildningen vid Stockholms universitet och f.d. LHS:
LikeLike
Absolut att lärarutbildningen ska ta upp framtidstankar men det finns utrymme att minska detta. I linje med livslånga lärandet så borde förstås vidareutbildning av alla lärare ske när någon ny pedagogisk idé blir tillräckligt väl etablerad.
Tanken om att reformera läraryrket genom att försöka göra de grönaste lärarna till reformpiloter känns för mig helt barock.
LikeLike
Jan – du har en poäng!
Det har absolut funnits en tendens att romantisera skolutvecklingsperspektivet och jag har själv dåligt samvete över att tvinga studenter som knappt har näsan över vattenytan att ta ställning till strategiska framtidsfrågor.
Det vore mycket lättare att se utbildning som enkel reproduktion av den rådande skolverkligheten. Mycket enklare.
Sedan går vi hem och klagar över att läroplanen inte blir implementerad?
LikeLike
Jag har inte följt den här debatten i varje detalj, men nog tycks det mig som om högskoleverket har fått kritik för otillräcklig tid och höga formella krav på ansökningarna? I så fall handlar det om att rätta till ansökningarna snarare än utbildningarna. Jag undrar om det att Stockholm fick nobben men varken Norrköping eller Linköping har något med kvaliteten på utbildningen att göra. Min förväntning som handledare är nog att om det var kvalitet som styrde borde det ha gått tvärtom.
LikeLike
Det här är en klassisk fråga och jag tror alltid att de som misslyckas på prov kommer att skylla på provkonstruktören.
HSV kan naturligtvis fortsätta att göra nya prov tills vi har fått ett resultat som passar statsmakterna? (uppdatering: Här uttrycker jag mig slarvigt. Det handlar naturligtvis inte om “staten” utan om “den borgerliga regeringen”.)
LikeLike
Det vore intressant att få en analys av Norrköping/Linköping. Vid första anblicken verkar det vansinnigt med två lärarhögskolor alldeles intill varandra. Att försöka tvinga fram samarbete, sammanslagning låter ju rätt rimligt eftersom det hade förenklat för lärarstudenterna. En del skulle förstås lyfta fram konkurrensens positiva effekter här och det är nog ganska tydligt att konkurrensen gjort att båda de här skolorna har varit mer lyhörda för de nya kraven. Är det ett utanverk eller går det djupare in i skolans verksamhet?
LikeLike
Hur påverkar det att lärarhögskolan i Stockholm varit ett centrum för att hitta sätt hindra olika uppföljningsinitiativ från regeringen?
LikeLike
Mats, tror inte du att statsmakterna vill att vi har en kvalitativ lärarutbildning? Om de har en annan agenda undrar jag vilken den är?
LikeLike
Det finns en lång historik av att skolans värld varit omöjlig att följa upp för politikerna och att man inte ens lyckats definiera vad en “kvalitativ lärarutbildningen” innebär. Kommer denna sjuka kunna botas nu eller kommer det stora slagsmålet utbryta i sommar kring om lärarutbildningarna blir sämre eller bättre?
LikeLike
Jag är i princip mot att vi pratar om staten så där i allmänna ordalag (och inser att det nog var jag som började)
Skolan har alltid varit ett politiskt slagfält även om vi ibland har lyckats skapa läroplaner som har varit resultat av kompromisser och till och med samförstånd. Kanske har forskarna lyckats manipulera politikerna på ett sätt som lyft pedagogiken över dagspolitiken – men den tiden tycks definitivt vara över. (Tack J.B.)
Det som vi skulle kunna kvalitativ lärarutbildning är inget entydigt begrepp och även bland ansökningarna finns det tolkningsskillnader mellan hur förhållandet mellan de olika ingredienserna ska organiseras. Jag tror till exempel inte att det råder harmoni kring begreppet “utbildningsvetenskapliga kärnan” som jag gissar ärver en del av de motsättningarna som fanns inom det så kallade “allmänna utbildningsområdet”.
Men tillbaka till din fråga om en annan agenda!
1) Agendan om utbildningens akademisering – här har Björklund delvis satt sig i knät på de universitet som satsat på att göra lärarutbildningen till en del av det vanliga universitetet. När Umeå och Stockholm genom undermåliga ansökningar manifesterat de underliggande problemen i organisationen är det föga tröst att lärarna är disputerade och välpublicerade. Det hängde liksom ändå inte ihop.
2) Agendan “mer av allt” visar sig svår att genomföra.
Den verksamhetsförlagda tiden minskas från 25 till 20 veckor.
Mer ämne och mer pedagogik samtidigt utan att allt fusioneras? Hmmm?
Nya grupper ska attraheras genom högre krav under utbildningen? Höjd status utan högre lön?
Smalare utbildningar och åldersspår? Skulle det göra förskolläraryrket mer attraktivt för män? Don´t think so!
Möta framtiden utan att analysera vilka krav som kommer att ställas i en förändrad värld? Det finns besvärande kunskapskonservatism som nödtorftigt döljs under IT-retorik.
Det finns annat som man kan oroa sig för men nu gäller det att göra det bästa möjliga utifrån de ramar som givits oss. Samtidigt känns det som om vi tappar väldigt mycket tempo och energi genom att bryta upp en fungerande organisation.
Så frågan utbildningsministerns agenda lämnar jag öppen. Han tror säkert själv på sin mission och tycker man tillräckligt illa om något (“såsseskolan”) kanske det är riktigt att vända upp och ner på det?
LikeLike
Jag ställer mig ytterst tveksam till bilden av att det är stridande politiska viljor som haft mest inflytande över skolan och lyfter exempelvis fram att det socialistiska “kunskap är makt” och det liberala “frihet kräver kompetens” är i stort sett samma sak. Socialdemokratiska politiker har försökt att få kontroll och försökt följa upp skolan i nästan lika hög grad som Björklund men misslyckats. Ifall någon vill vända upp och ner på “såsseskolan” kommer det att bli en kamp mot väderkvarnar då socialdemokrater börjar bli allt mer varse behovet av uppföljning. Jag ser inte Björklunds agenda som speciellt komplicerad, den handlar inte så mycket om att vända upp och ner på saker, den handlar om få igenom krav på att det går att följa upp skolan.
Jag hävdar att vi alla i skolvärlden har gjort gravt fel i att inte tydliggöra begreppen och skapa en karta åt politikerna där kunskapssyn, förståelse och andra saker där vi inte är överens ändå inte behöver vara begrepp som hoppar om kring som hala tvålar.
Tydliggör vi valen för politikerna så får de ansvar för att inte komma med motsägelsefulla direktiv. Någon del av skolvärlden kommer i och för sig inte få sina hjärtefrågor tillgodosedda men å andra sidan får vi möjligheter att utvärdera reformer och göra bättre och bättre val.
LikeLike
Det här uppdraget “att upplysa politikerna” undrar jag över! Var har du fått den tanken ifrån?
Samtidigt ingår det en viktig aspekt: att politikerna verkligen är intresserade av lärarnas uppfattning om skolans uppgift.
Glappet mellan lokalpolitiker och lärare blev fort väldigt stort och jag tror inte att vi ska göra det till en pedagogisk eller språklig fråga. I de flesta kommuner inrättades tjänster som barn- och ungdomschefer vars
Huvudsakliga uppgift är att förklara för politikerna vad det är för regler som gäller. Eller menar du att det är riksdagen som behöver informeras?
Vad säger utbildningsdepartementets tjänstemän om det här förslaget?
LikeLike
Uppdraget handlar mer om att se till att vi har större konsensus kring vissa grundläggande definitioner. Det är inte ok att politikerna upplever skolan som en ogenomtränglig svart låda. Då blir de väldigt mottagliga för olika frälsarläraror och skolan blir den stora förloraren.
Betoningsskillander på kunskap-omvårdnad, undervisning-fri fostran, fakta- förståelse etc. är förstås viktiga diskussioner mellan oss pedagoger men med allt mer villrådiga politiker kommer vi att få uppleva en eskalerande mängd snabbfixar. Detta är ett mardrömsscenario för oss alla.
Det handlar mer om att faktiskt se till att vi bygger en gemensam kunskapsbas än att upplysa politikerna men det blir som en vaccination mot frälsningsläror.
LikeLike
Mats, det finns mycket i din kommentar som jag håller med om. Men det är inte för ros skull man river upp lärarutbildningen. Den behöver reformeras. Förskollärarutbildningen har jag ingen insyn i, men ämneslärarutbildningen har varit undermålig under många år. Bristen har inte varit för litet praktik utan alldeles på tok för grunda ämneskunskaper och för litet handfast didaktik och metodik. Några nöjda lärarstudenter som berömmer sina lärosäten har jag inte stött på sedan jag själv var en sådan i Stockholm. De klagar över flum, låg studietakt, för mycket självstudier och låga kunskapskrav.
LikeLike
Jag undrar om det blir mindre självstudier i det nya? Jag ser inga nya pengar och det enda sättet är att organisera om mot mer föreläsningar. Om man verkligen vill spara in på på ett dyrt moment så måste blickarna riktas mot de mycket resurskrävande självständiga arbetena. Handledning är dyrt!
Ämneslärarutbildningen har problem. Frågan är vart analysen av dessa leder?
LikeLike
Det har blivit färre seminarier sen den nya utbildningspolitiken kommit. Självstudierna har i själva verket ökat.
Vad gäller låga kunskapskrav har detta förändrats. Dock har kunskapskraven varit höga på den kurs jag undervisar inom. Det ser lite olika ut. Sen måste man resonera utifrån olika definitioner på kunskap.
Man kan inte säga att detta med flum mm gäller eller har gällt generellt vid lärarutbildningen eller på f.d. Lärarhögskolan i Stockholm.
LikeLike
Ifall lärarutbildningen ägnar sig åt flum på några centrala områden typ betygssättning, uppföljning och kvalitetsprocedurer så kan lärarstudenter med rätta känna sig lurade och dåligt förberedda på skolverkligheten där de måste sätta betyg och utvärdera än det ena än det andra.
LikeLike
Jag tror du får vara mer konkret .. det du beskriver känner jag inte riktigt igen – speciellt inte att detta skulle gälla rent generellt.
Sen är det väl så att man inte blir klar som lärare efter att ha gått en lärarutbildning. Man har en examen som innebär att man har de kunskaper som behövs för att kunna utöva yrket. Men sen är det erfarenheten som gäller. Den kan man inte få på lärarutbildningen.
Om de känner sig dåligt förberedda på skolverkligheten kanske man även skall titta på deras praktikperioder. Hur väl blir det förberedda av skolverkligheten själv, av handledare, av vad som gäller mm. Det är därför det finns praktik, som du vet. Man kan inte lära sig simma om man inte övar i vattnet. Då sjunker man som en sten.
Så, lärarutbildningen är inte bara seminarier, föreläsningar och betygsättning som utförs av oss lärarutbildare. Lärarutbildningen utgörs också av verksamma inom skolverkligheten. Vi har alla ett ansvar.
Ett ansvar av skolverkligheten är att hålla sig a´jour med läroplaner, modern pedagogisk forskning mm.
Skolverkligheten behöver få den tiden.
LikeLike
Det som man möter är lärarstudenter som berättar om kurser utan kunskapskontroller och kamrater som skolkade sig till godkänt. Det man möter är studenter som menar att skolan mer eller mindre sagt att betyg är omöjliga att sätta och sen lämnat dem där. Det man möter är studenter som säger att skolan inte lär ut något om de metoder som används i verkligheten utan bara drömmer.
Utifrån detta är det förstås omöjligt att göra några riktiga analyser men det föder en otillfredställelse med lärarutbildningar och en förhoppning om att de ska förbättras både genom internt arbete och genom att HSV agerar kraftfullt. Det här är förstås inte det minsta av vetenskapligt underlag men jag tror att lärarutbildningarna gör fel om de nonchalerar dessa signaler.
Lärarkåren har under lång tid utsatts för våldigt mycket gnäll och krav på än det ena än det andra. När den nyutexeaminerade läraren upptäcker en värld av otillräcklighet så kan de förstås vända frustration mot kollegor men det fungerar inte länge för det är kollegorna som är vägen till överlevnad. Den uppbyggda frustration som byggts upp inom lärarkåren börjar spilla över på utbildningen i allt högre grad. Det är sorgligt för vi är ömsesidigt beroende av varandra men samtidigt så tror jag verkligen att lärarutbildningen får se till att komma närmare verkligheten snarast.
LikeLike
Återigen känner jag inte igen mig – dvs. att detta skulle gälla generellt.
“[..] kurser utan kunskapskontroller och kamrater som skolkade sig till godkänt. Det man möter är studenter som menar att skolan mer eller mindre sagt att betyg är omöjliga att sätta och sen lämnat dem där. Det man möter är studenter som säger att skolan inte lär ut något om de metoder som används i verkligheten utan bara drömmer”
Visst har jag hört detta också – det går rykten. Jag har dock mycket svårt att se hur någon kan skolka sig igenom en hel lärarutbildning och varför skulle de göra det OM det verkligen vill bli lärare. Hur kan man skolka sig igenom praktiken, examensarbetet och examinationsuppgifterna? Visst, kanske man kan be någon annan skriva en examination, men som handledare får man ganska god uppfattning om studenten. Men om så vore, hur kan man få godkänt på praktiken, av skolverkligheten om man skolkar ifrån den.
Femtio procent av min undervisningstid går åt till att bedöma examinationer och har gjort under tolv års tid. Och dem jag har och har haft kontakt med gör det också … så vilka inom lärarutbildningen har inte kunskapskontroller?
LikeLike
Uteblivna kunskapskontroller och att skolka sig igenom kurser är förstås ingen generell företeelse men det är ändå ganska oroande att höra berättelserna om att det existerar. Att helt skolka från praktiken har jag inte hört talas om men det är väl tillräckligt oroande med lärarstudenter som skolkar från delar av utbildningen.
Med nuvarande rekrytering till lärarutbildningen tror jag nog att man får räkna med att typ 10% av eleverna är inställda på att skolka så mycket som möjligt.
LikeLike
Man kräver mycket av lärarutbildningen. Den kan inte lösa alla problem ute i skolverkligheten. Det måste skolverkligheten själv göra. Det är en hel del, som jag ser det, som behöver förändras i den för att kunna möta även den nya läroplanens mål. Bryta upp sega strukturer och försöka synliggöra att traditionen fortfarande styr i hög grad. Och göra något åt det.
Om inte, så har det ingen betydelse vilken läroplan eller läroplan vi har om inte skolverkligheten är villig att förändras.
LikeLike
Hej Monika!
Så bra att du beskriver din bild av vad som händer. De slentrianmässiga angreppen på lärarutbildningarna har jag nog utvecklat ett väldigt tjockt filter för. De bygger ofta på rykten, anekdoter och hämndlystnad – och kanske ibland på en viss besvikelse över att vi inte kan leverera enkla lösningar på komplicerade problem.
Sedan finns det en annan nivå av seriöst kvalitetsarbete men den har inte varit synlig i den nya Lärarutbildningen. Den mesta energin har gått åt till att förstå vad det egentligen är de vill ha och leverera den efterfrågade produkten i snygg förpackning.
Jag tänker att det är viktigt att inte landets olika lärarutbildningar börjar förtala varandra och ångrar nästan att jag tog upp den här diskussionen.
LikeLike
Jag tror att lärarutbildningar kommer att möta mindre av slentrianmässiga angrepp och mer av uppriktig vrede mot lärarutbildningen. Själv har jag mängder av ljusa minnen från lärarutbildningen och en svart fläck där utbildaren började med att säga att betyg var dåligt och att han inte ville sätta några själv följt om mängder av rent svammel. När jag hamnade i flera mycket svåra situationer i skolverkligheten kring just betygssättning så måste jag erkänna att jag kände mig lurad och förbannad.
Mats, jag är väldigt nyfiken på vad du tror orsakerna skulle vara till hämndlystnad mot lärarutbildningen.
LikeLike
Lärarutbildningen är för många en svår tid. De som har läst akademiska ämnen och ibland drömt om en forskarkarriär kan uppleva de metodiska delarna av lärarutbildningen som väldigt banal och förnedrande (Glöm inte planera – tänk på att hålla tider)
Samtidigt är det utlämnande att stå ensam framför en klass och vara beroende av sin egen kraft. Det är inte alltid vi lyckas ge de blivande lärarna rätt redskap – samtidigt som de utsätts för en hårdhänt bedömning och riskerar att bli underkända i en situation som är svår att kontrollera.
Jag tror att de flesta förstår värdet av lärarutbildning men tycker det är mycket skönt när den är över.
En del av det här snacket verklighet/idealism tror jag att går att relatera hit. Lärarutbildarna tilldelas rollen som naiva idealister som ger de andra (behavioristerna) dåligt samvete för deras omoderna metoder.
Den dualismen klarar vi oss bra utan.
LikeLike
Jag tror att väldigt få blir hämndlystna efter en tuff resa som hjälper dem mot målet att lyckas stå framför en klass. Jag tror att du missar hur många som är glada och tacksamma mot sina duktiga lärarutbildare.
Jag tror att det finns en viktig poäng i diskussionen verklighet/idealism och den handlar om en ambition som jag ofta upptäckt hos lärarutbildare. De vill försöka reformera lärarkåren via sina nyutbildade lärare och det är en uppgift som jag tror är helt ogenomförbar. Det handlar om att nå de lärare som redan är etablerade. Då blir det svårare att sälja in sina idéer men genomslaget om det lyckas blir så mycket större.
LikeLike
Skolutveckling hör formellt till det som på bolognaspråk kallas avancerad nivå. Då förväntas studenten haberövrat grundläggande färdigheter och ska vara redo att se verksamheten ur ett bredare perspektiv:
Varför har vi en skola?
Skulle den kunna se annorlunda ut?
Men det är en papperskonstruktion och det vore naturligtvis djupt ansvarslöst om vi skickade ut dåligt förberedda studenter som en sorts barnsoldater att utkämpa vårt eget krig.
Det här glappet är väl beforskat och många talar om praktikchocken. Malmös försök att minska krocken är att tidigtvge utrymme för vfu och låta de erfarenheterna bilda grunden för undervisningen. I stället för att missionera försöker vi utgå från studentens erfarenheter och bearbeta dessa. Samtidigt kan det bli ett normativt tomrum som vi försöker kompensera med mål, mål och åter mål. Vi är ju så rädda att studenterna inte ska lära sig rätt saker.
Men om vi ska pröva våra fördomar vill jag gärna lufta några andra:
Alla skivrecensenter är misslyckade rockmusiker?
Alla lärarutbildade är misslyckade lärare som väljer att hämnas genom sina studenter?
Alla skolinspektörer är misslyckade rektorer som väljer att hämnas på på de som faktiskt kan följa en budget?
Alla journalister är misslyckade författare som hämnas på allmänheten genom hejdlös mytomani?
Alla socialarbetar lider av empatiskt överskott och är emotionella nymfomaner?
Alla poliser är misslyckade kampsportstävlande som väntar på ett tillfälle att använda sina kunskaper på oskyldiga ungdomar?
Alla kommunpolitiker är misslyckade företagare som hellre leker med allmänhetens pengar?
Alla matematiklärare är….(fyll i lämplig fördom
LikeLike
Jag tycker det var väldigt bra att du tog upp den här tråden. Den har gett Monika många möjligheter att förklara sina ståndpunkter och att hon på ett konstruktivt och trevligt sätt tar debatten fastän den är ganska tuff tror jag kommer leda åt ett positivt håll.
LikeLike
Absolut!
LikeLike
Nu ska vi fundera kring fördomar kring lärarutbildare och börja med några som är lätta att motbevisa. Misslyckade lärare, trams. Lata oduglingar, studera vägen till jobbet haha. Övervintrande plugghästar, svårare men den som undersöker kan se.
Sen ska vi fundera kring “fördomen” om att de är överdrivet fokuserade vid utopier och jag sticker ut hakan och säger att det är en generalisering men inte en fördom. Mitt huvudargument är att vi vill ha idealistiska lärarutbildare, med allt från perfektionisten när det gäller fysiklabbar till den som älskar skolans värdegrund.
LikeLike
Jag har en ganska bra överblick och de första åren försökte jag nog förstå hur vår arbetsplats var befolkad. Då var vi ungefär 400 anställda och jag snuddade någon gång vid tanken att många led av ett lätt Napoleonkomplex – man tyckte om att peka vart trupperna skulle marchera och världen var i någon mening en plats att erövra med hjälp av tålmodigt arbete, goda argument och djupa analyser. Det var en idéburen verksamhet och många av oss var nog stolta över att få vara del av en vision. En del av det här har vittrat bort och en viss form av cynism är svår att värja sig ifrån. Nu är det bara ett jobb.
Den andra reflektionen var att jag tyckte att mina kolleger ställde orimligt höga krav på sig själva. Allt skulle vara perfekt och det menar jag är en farlig utgångspunkt i ett så här utsatt jobb. Jag prövar ibland tanken på “ggod enough teacher” men det finns små marginaler för slarv.
Inspirerande kan jag vara på andra plan.
LikeLike
Det finns nog en del likheter mellan lärare och lärarutbildare 😉
LikeLike
Konstigt vore det annars!
LikeLike
Jag är lärarutbildare för att jag gillar det. Det är faktiskt roligare och mer givande idag än det var när jag började.
Att det finns så många fördomar om lärarutbildare hade jag ingen aning om.
LikeLike
Fördomar – i bästa fall är det egna och andras generaliserade erfarenheter.
I värsta fall är det bara elaka lögner…
Svårigheten är väl att skilja de här två åt?
LikeLike
Utan att läst alla begåvade inlägg i tråden, på grund av en tids nätlöshet, förstår jag inte vad problemet är.
Det är väl inte ministerstyre vi ska ha i Sverige. Det är förbjudet enligt grundlagen och regeringsformen. Det var ju en av kritiken från lagrådet till nya skollagen som departementet fick backa på.
Så vad är problemet med att vissa lärosäten får söka om till hösten för att de var så himla oproffisga och inte läste innantill vad de skulle prestera?
LikeLike
Problemet är väl att vi gärna vill ha proffsiga lärosäten som både kan läsa innantill och formulera konsistenta ansökningar?
Det handlar om hsv:s auktoritet.
LikeLike
Är det något fel i hsv:s auktoritet?
LikeLike
Jo – om de måste fråga Utbildningsdepartementet, facken och landshövdingarna till råds innan de fattar beslut!
LikeLike
Att det skulle bli en andra chans berättade Lars Haikola i pressmeddelandet på HSV hemsida den 17:e december. Jag vill därför tro att HSV har tänkt själv. Lagstiftningen säger att både utbildningens krav OCH att det finns ett riksintresse ska vara uppfyllda för att tillstånd för att utfärda examina ska lämnas. För att göra en bedömning av när en examineringsrätt, ur ett rikstäckande perspektiv, är att betrakta som ett allmänt intresse tror jag att det är absolut nödvändigt att HSV lyssnar till synpunkter från olika delar av samhället.
Som input till ”andra chansen” kanske HSV:
– satte ut små knappnålar på Sverigekartan som visar var det de godkända lärosätena ligger och konstaterat att det ser pinsamt tomt ut uppomkring
– redan före jul hade koll på vilka lärosäten som skulle komma att bli godkända för att examinera ämneslärare och tyckte att riksintresset haltar om just dessa inte kan examinera grundlärare
Jag tror aldrig att vi får veta hur det gått till på riktigt, men lite vadslagning om vilka regionalt strategiska högskolor som får godkänt för att examinera grundlärare i ”andra chansen” kan vara skoj.
Helt utan insikt men med en stark magkänsla är mina två säkra Stockholm och Umeå.
LikeLike
Hej Ulla – det som slår mig i Haikolas uttalande att det är så direkt. regionalpolitik och påverkan från Utbildningsdepartementet.
Se vad Morrica skriver:
Jag är inte beredd att sätta emot dig när det gäller Stockholm och Umeå.
LikeLike