Detta är inte jag!

Jag googlar “Tysta tankar” och undrar var jag hamnat?  Den här dikten var jag inte beredd på:

Tysta tankar söker råd,
femton mannar väntar nåd.
Kylan biter ben och märg,
tappra män bekänner färg.

Uti nattens kalla sken
viljans styrka bär dess ben
hoppet sviker ingen man,
driver gömda modet fram
tills vi åter når vår strand

SLÅ DIG FRI!

Skymtar lågan av en eld
vid moders barm min längtan ställd
köld ge vika, vind ge frid
min moders land har vunnit strid

Fall ur glömska stolt och stark
gjut mitt blod i fäders mark
följt mitt nästa genom strid
vid hans sida stolt bredvid

JAG ÄR FRI!

Detta är inte en ny sång från Pojkaktig orkester utan vikingarockbandet Hel som diktar loss.

Jag måste nog fundera ett varv till över hur mycket man kan flirta med begrepp som manlighet och myter. Det här känns inte riktigt bra…

14 thoughts on “Detta är inte jag!

  1. Det här känns alldeles utmärkt för mig. Under min ungdomstid så sjöng jag för full hals mängder av texter av det här slaget och sen blandade jag upp med finstämda dikter av Leonard Cohen som dock inte var ett dugg mindre blodig. När jag lyssnar så bankar mitt hjärta i ungdomstakt!

    Jag var inte speciellt insatt i vilka myter jag sjöng och vilka värderingar det handlade om, istället memorerade “när jag är hos dig vill jag vara en fullständig man, en fullständig man som dödar”. Nu kan jag känna igen mig i mina döttrar i den här längtan efter att få vara en hjälte. Kanske något mer fokus på andra viktiga saker runt omkring men rätt ofta väldigt lika.

    Like

  2. Valhall var inte alla asagudarnas boning utan Odens – och enherjarnas, dvs de tappra vikingars som fallit i strid; till Hel kom de fega stackare som dog i sotsäng. Knappast något som ett påläst vikingaband skulle ta sig namn efter alltså.

    Sedan må man säga vad man vill om vikingarna, råskinn var de kanske, men några nationalister var de knappast, för nationsbegreppet var inte uppfunnet än.

    Like

  3. Du har rätt, men Valhall låg iaf i Asgård där alla gudar sades bo. Men (och inte för att tävla i kunskaper i nordisk mytologi, för de är inte djupa, faller alltid ur mitt minne och måste alltid uppdateras när jag behöver dem) Hel var också dödsriket för mördare och tjuvar – och det kan väl passa hårdrockares image bra!
    Eller om det var så att de gärna ville vara värdiga att upptas vid Odens bord, men förstod att så skulle det tyvärr inte bli, de skulle väl mer troligt dö av ålderdom och inte någonsin bli värdiga att upptas bland de i strid fallna hjältarna.

    Väldigt roligt låttext, förresten och extra roligt att den får en koppling till just dig, Mats – dags för en tapper man att bekänna färg? 😉

    Förlåt tramsandet – jag försöker undvika att göra det jag borde göra.

    Like

    • Jag skulle aldrig våga påstå något om hårdrockare som grupp
      – men blir lite nyfiken på det här med vikingarock som jag tror har
      vaga samband med det som kallades för “vit makt musik”? (bör det skrivas samman? Jag vill inte!)

      För några år sedan skrev det mycket om Ultima Thule som framställdes som ett
      närmast nynazistiskt band i media. Jag undrar om den här
      demoniseringen var rättvis. Gruppen Hel verkar mer vara lite
      gulligt vikingaromantiska? Fast det kan ju vara så att efter sd:s
      intåg i riksdagen är vi rädda för andra saker – mer slipade
      typer…

      Like

  4. Morrica: Jag släppte loss mitt fördomsfulla jag och buntade ihop hårdrockare med annat farligt folk! Och så tramsade jag förstås – jag har själv en son i hard core-branschen, så då unnade jag mig själv att skämta om fördomar. Sen blir det ju dumt, förstås, när det bara är jag som förstår det.

    Jan: Ja, jag tror också många behöver en period av hjältar och våldsromantik. Jag fick vad jag ville ha genom Clintans actionfilmer och serietidningar, andra genom musiken. Känner unga killar som frossar i skräckfilm, läskigaste sorten, de är inte extrema annat än extremt snälla och skötsamma, fastän filmerna är minst sagt extrema.

    Like

    • Janis, jag förstår. Jag menade inte att kritisera, och anade att det nog var lite skämtsamt tänkt, men vi möts så ofta av snarlika kommentarer sagda på mer allvar. Jag var kanske lite överkänslig men jag studsade till av dina ord.

      Like

Leave a reply to Mats Cancel reply