26 thoughts on “Respektera auktoriteter?

  1. Jag skrattar inte alls! Jag tycker det är så otäckt så jag mår illa! Påminner mig om när BBC:s Loius Theroux besökte en rasistmamma med två sjungande döttrar någonstans i amerikanska södern – ni kan tänka dig vad de sjöng … (om ni inte såg det, för då minns ni kanske). Det finns hopp om pojkarna i videon iaf, de ser inte så roade eller budskapstroende ut. /Janis

    Like

  2. Alla har visst just nu problem problem med Darwins “Könsurvalet” och kraftfältet sexuell selektion.
    Marx gjorde sitt försök med naturligt urval.

    Jazzradion försöker i stunden nu begripa Darwin.

    http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3927

    När barnen spelar rock i könsbalanserade gulliga Gullan Bornemark – formationer har vi i ögonblicket beskådat rockarenans sexuella status- implosion.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Implosion

    Nu krävs nya uppfinningar.

    Robot Robyn och Transformers Lady Gaga!

    Like

    • Hejsan Anders, god fortsättning, det verkar vara jag som lockar hit dig med ditt favorittema. Just nu skulle det dock vara mer spännande med din syn på auktoriteter och lydnad. Hur lydig är du?

      Like

      • Jag hatar auktoriteter, psykopater, manipulatörer av alla sorter.

        Det är därför som jag har egen firma där jag alltid säger den teknologiska sanningen. Sen får de beställa uppdraget om det passar.

        I denna “ställning” kan man nämligen objektifiera sina hatobjekt utan att behöva hamna i beroendeställning. (förutsätter att man har turen att ha en kunskap som efterfrågas fast man är en sanningsägande jobbig jävel, vilket ju inte alla har turen att ha)

        Det lärde jag mig efter 10 år i Sveriges största konsultfirma. Full av bullshitsnackande positionsmaximerare.

        Like

        • Jan
          Vad menar du med mitt favorittema. Det är bevisligen inte jag som skapat den nya religionen.

          Se bara detta inlägg och klicka på länkarna ganska högt upp på sidan.

          Det nya yrket: förändringsagent!

          Jag tänker på begrepp som “hjärntvätt”, “orwellskt 1984”, infantilitet, flockhysteri och annan dystopisk gungfly.

          Like

        • Tanja Bergkvist är alltid rolig och skarp. Det blir liksom inga rallarsvingar över till oss andra och ibland önskar jag att hon skrev lite mer taktiskt. Nu bärs orden av helig ilska och jag anar att genusfolket bara ruskar på sig.

          Like

    • Det låter som en spännande serie och det finns delar av jazztraditionen som jag upplever som besvärande tävlingsinriktade. En del konsert har varit parodiskt tuppaktiga och min kropp behöver inte fler tenor-battles! Jag tror att det bland annat var JATP-arrangörerna som exploaterade den här aggressiva konsertformen där det gällde att kora en segrare i varje låt.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Jazz_at_the_Philharmonic

      Även om de oftast slutade lyckligt med ett gemensamt tema var det alltför mycket aggressivitet inblandat för min smak. Jazz som cirkus.

      Någon borde ha påmint de här stora musikerna att det inte handlade om att besegra motståndarna.

      Tar evolutionen aldrig paus?

      Like

    • Anders – gott nytt (har jag inte sagt det?)

      Det låter som en spännande serie om kvinnliga jazzmusiker och det finns delar av den manliga jazztraditionen som jag upplever som besvärande tävlingsinriktade. En del konsert har varit parodiskt tuppaktiga och min kropp behöver inte fler tenor-battles! Jag tror att det bland annat var JATP-arrangörerna som exploaterade den här aggressiva konsertformen där det gällde att kora en segrare i varje låt.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Jazz_at_the_Philharmonic

      Även om de oftast slutade lyckligt med ett gemensamt tema var det alltför mycket aggressivitet inblandat för min smak. Jazz som cirkus.

      Någon borde ha påmint de här stora musikerna att det inte handlade om att besegra motståndarna.

      Tar evolutionen aldrig paus?

      Like

      • Jag håller med. Jag har aldrig gillat jazzen som baseras på seriellt placerade solon med mellanliggande applåder. Det är nog därför jag fastnat för ECM-jazzen som mer bygger på dramatiskt regisserade musikstycken, mer likt den klassiska skolan.

        men nu var det inte detta jag åsyftade. Det var snarare genusvinkeln som ju kryper in i allt numera.
        Snart får vi höra talas om genusplanerade bostäder.

        Like

        • Kanske inte genusplanerade bostäder – men nog behöver vi hjälp att genomskåda trenden med pompösa (ofta manliga) arkitekter som snarare bygger monument över sig själv än funktionella bostäder.

          Har du sett Gerttens film om Calatrava? Han som byggde Turning torso. Det finns underbara scener av ofrivillig komik när de skånska byggarna möter konstnären…

          Like

        • Mats
          Pompösa manliga arkitekter har jag hanterat sedan 1980 – då mitt avlönade yrkesliv startade. Vissa kan jag stå ut med andra kör jag direkt på soptippen.

          Det komiska är att socialkonstruktivisterna eller möjligen kulturbranschens smygande ikoner ständigt hyllar dem som inta kan rita hus som man kan bo eller vistas i , utan enbart fotografera och skriva hyllande artiklar om.

          (Nu var jag lite svartvit. det finns ärligt talat undantag men grovt sett så stämmer min betraktelse.)

          Like

  3. Respektera genusauktoriteter?

    Tanja Bergkvist (länk ovan) har många roliga inlägg etc. kring genusforskningen. Anders B och jag har ju haft några debatter där jag varit ganska kritisk mot hans förenklade biologiska argument men nu är vi nog ganska överens även om jag formulerar det som frågor.

    1. Att leva som man lär borde vara en princip som gäller även genusforskningen?

    2. Att göra förändringar med små steg där man utvärderar efter varje borde väl gälla genusforskningen också.

    3. Att hävda att det inte finns några genetiskt betingade skillnader utom de synliga mellan könen känns väl ganska absurt?

    Om man eftersträvar könsfördelning 50/50 så borde man börja med sin egen forskningsinstitution. Ska man bryta upp sociala strukturer behöver man se helheten. När vi faktiskt vetenskapligt vet väldigt lite om hur könsroller skapas bör vi väl ta ganska försiktiga steg. Den tidigare principen om att på ett passivt sätt ge exakt lika rättigheter är förstås rimlig att genomdriva snabbt men mer aktiva försök att ändra hurdana vi är borde vi vara mycket försiktigare med nu när vi vet så lite. I framtiden kommer vi säkert bli förvånade över vilka könsrollskillnader som var tillfälliga sociala konstruktioner men det är faktiskt troligt att vi också kommer att bli förvånade över vilka saker som faktiskt är genetiskt betingade.

    Jag känner väldigt lite respekt för genusforskningens auktoriteter och det beror på att de bryter mina tre kunskapsprinciper för att bygga auktoritet.

    1. Lev som du lär
    2. Ta saker stegvis så att du kan utvärdera och backa om det behövs
    3. Glöm aldrig bort att tydliggöra vad som kan vara rätt i motsatta perspektivet.

    Like

    • Min erfarenhet av genusvetare är att de ogärna diskuterar utanför kretsen. Om du riskerar att stämplas som biologist eller essentialist är det liksom kört innan det har börjat.

      Dessutom är det enkelt att hamna i slaskhögen: antifeminister. Det betyder ungefär: alla som inte håller med oss är emot oss.

      Like

Leave a reply to Morrica Cancel reply