Självironi är attraktivt, anti … not so much, faktiskt nästan aldrig. Det är liksom trevligare att vara för en mot. Inte ens antirasism låter något vidare, men antifeminism? Vad ska man tolka in i det? Att vara mot kvinnor, mot jämställdhet eller mot kvinnor som vill ha jämställdhet?
Jag tycker också att det är ett uttryck som används väldigt slarvigt och hoppas att det ska vara möjligt att trampa ut i det här minfältet med hjälp av humor.
Tysta tankar 
Självironi är attraktivt, anti … not so much, faktiskt nästan aldrig. Det är liksom trevligare att vara för en mot. Inte ens antirasism låter något vidare, men antifeminism? Vad ska man tolka in i det? Att vara mot kvinnor, mot jämställdhet eller mot kvinnor som vill ha jämställdhet?
LikeLike
Jag tycker också att det är ett uttryck som används väldigt slarvigt och hoppas att det ska vara möjligt att trampa ut i det här minfältet med hjälp av humor.
Fast det nog min naiva sida som lurar mig.
LikeLike
Man kan också vara antikommunist utan att för den skull vara antihumanist.
Man inser helt enkelt den ovetenskapliga grundtesen.
Man kan inte bygga hus på lösan grund.
LikeLike
Jag tror inte man kan vara emot något som är så mångtydigt och vagt. Då riskerar motståndet att bli mytologiskt.
Jag har faktiskt aldrig träffat någon som är emot lika rättigheter för män och kvinnor!
LikeLike
Inte jag heller. Men jag träffar väl fel personer.
LikeLike
Men jag träffar ganska ofta folk som tycker att jag skrattar åt fel saker.
Då brukar jag skratta åt dem som tycker att jag skrattar åt fel saker
Och så håller vi på så!
LikeLike