Pietá - ett centralt begrepp i Faludis analys
Uppdaterat 16/12: Jens Liljestrands svar i DN
Svelands text, och reaktionerna på den, bekräftar tyvärr det jag skrev i min krönika: att den offentliga diskursen om feminismen är låst. Positionerna är cementerade, varje försök till samförstånd hånas och fördöms som tecken på feghet eller dumhet.
……………………………………………………………………………………………….
Ursprungligt inlägg den 13/12:
Anders tipsar om Maria Svelands utfall mot teveserien Våra vänners liv.
Jag har länge undrat över mäns bristande förmåga och ointresse att analysera mansrollen, förvissad om att enda möjligheten att åstadkomma en jämställdhetsrevolution är om män själva, på allvar börjar analysera och problematisera mansrollen. Om de vågar. Hitintills har detta framför allt gjorts av kvinnor (se Susan Faludis ”Ställd” med flera) även om det på universiteten finns en hel del briljanta och modiga maskulinitetsforskare samt några enstaka författare som till exempel Stephan Mendel Enk, som gjorde ett seriöst och lyckat försök i sin bok ”Med uppenbar känsla för stil”. Men tyvärr verkar det ligga på kvinnors axlar även detta; att både vara de som formulerar problemet OCH komma med lösningen. Mäns likgiltiga tystnad har länge cirklat som ett oroligt åskmoln på jämställdhetshimlen och när kvinnor då och då försökt att problematisera detta blir de ofta anklagade för att vara manshatare eller för att vilja klumpa ihop alla män i en enda generaliserande grupp, och män är ju som bekant aldrig grupp, utan bara en oändligt lång rad individer.
Det stämmer inte med mina erfarenheter. De flesta män jag känner är intresserade av olika tolkningar av det som slarvigt kallas maskulinitet – samtidigt tror jag att det är få som klarar sig igenom Svelands analysapparat helskinnade. Den av kvinnor självpåtagna uppgiften “att både vara de som formulerar problemet OCH komma med lösningen” tror jag är en del av själva problemet. Jämställdhetsarbetet behöver nya vinklar.
Pelle Billing funderar vidare över vad som menas med anti-feminism.
Tysta tankar 
Åh vad jag önskar att jag hade Mats bekantskapskrets. Min passar mer in på Marias bedömning, tyvärr…
LikeLike
Maria uttrycker sig bitskt och roligt. En välformulerad feministisk artikel som ändå stannar kvar i den riktiga verkligheten där vi ska få relationerna mellan könen att fungera och modernisera samhället på många sätt. Hon var ytterst läsvärd!
LikeLike
Män i allmänhet är intresserade av manlighet, könsrollen etc. Men vi får inte något utrymme att uttrycka det då våra åsikter ofta är fel enligt feministisk lära och därför blir nedskjutna direkt.
Feminister beskriver ofta allt som är klassiskt manligt som dåligt, att ha det som utgångspunkt i debatten om manlighet är inte direkt lockande för oss män som faktiskt är stolta över att vara just män.
Mitt intryck utav Maria Svelands text är att hon är upprörd över att män framställs positivt, något som är väldigt provocerande i dagens samhälle där män alltid är förrövare.
LikeLike
Så olika man kan läsa. Jag läser det som att det hon är upprörd över(bland annat) är att det anses “nyskapande” att män är intresserade av ett “kvinnligt (?)” område, nämligen nära relationer. Att hon hade hoppats att de flesta tyckte att det var självklart att människor, kvinnor som män, är intresserade av att få sina relationer fungerande.
LikeLike
och ändå så funkade det inte för henne själv
LikeLike
Vem är det som menar att serien skulle var “nyskapande”? jag tycker det räcker med att personerna är hyfsat igenkänningsbara och att de brottas med aktuella problem.
Varför skulle allt vara nytt? En del av de här temana går tillbaka till antiken…
LikeLike
Jag tror inte att hon stör sig så mycket på att män framställs positivt som att kvinnor framställs negativt och att det är männen som är offren och kvinnorna skurkarna. Sveland är tyvärr den sortens feminist som är prokvinnlig snarare än jämställdhetsivrande, vilket jag tror färgar hennes artikel. Att män framställs som relationsvårdande offer för kvinnlig känslokyla, hänsynslöshet och status- och pengajagande är faktiskt nydanande (eller ja, nydanande är väl lite väl starkt, men ovanligt då) såtillvida att rollerna för det mesta är omvända.
Hennes reaktion påminner för övrigt om reccensionerna som boken “Vi som inte sa hora” fick av många kvinnliga reccensenter. De tyckte att Ronnie Sandahl framställde kvinnorna för ensidigt, att de fick för skurkaktiga roller, och att männen utmålades för mycket som offer. Boken som sådan var väl inte så mycket att hurra för (pretantiös och ointressant), men att kvinnorna skulle framställts som särskilt skurkaktiga håller jag inte med om. Snarare framställdes de som lika skurkaktiga som männen, samt att fokus på historien var männen och deras (avsaknad av) gemenskap, vilket gjorde att kvinnorna hela tiden sågs genom männens ögon, och då genom bittra tillbakablickar.
Detta kan jämföras med Svelands egen bok, Bitterfittan (som rent litterärt är ännu sämre än “Vi som aldrig sa hora”), som hyllades vida i dagspressen trots att Sveland mycket tydligare tog ställning för att männen var “de onda” och kvinnorna de uppoffrande offren. Och trots att boken stundtals dröp av könsfördomar (som t.ex. uppfattningen att alla män vill ha sex med alla kvinnor hela tiden, annars är något fel på mannen eller situationen) och bisarra verklighetsbeskrivningar (som t.ex. att män aldrig pratar med sina kvinnliga partners, utan bara sitter som stenansikten medan kvinnorna nervösdesperat försöker fjäska för männen för att få deras uppmärksamhet, en verklighetsbeskrivning Sveland okritiskt tagit av radikalfeministen Carin Holmberg för övrigt).
LikeLike
hej Fredrik!
Jag läste Bitterfittan med nöje och såg nog drag av självreflektion som delvis förvånade mig (och kanske var det projektioner). Det finns en uppenbar risk att jag bedårades av de ansatser till självkritik som finns i boken och jag gillar nog tanken på att ett par försöker skapa en idé om att “det är vi två mot världen”.
Jämställdheten framställs inte som ett förenklat projekt i boken – och jag är inte bortskämd när det gäller försök till litterär gestaltning av par som brottas med konventioner och sig själv.
Är Gun-Britt Sundström Maken fortfarande det bästa exemplet?
LikeLike
Kanske en generationsfråga, då? 😉
Jag säger inte att hon inte har poänger, men jag skulle vilja påstå att Bitterfittan är ett ganska ensidigt inlägg om våndan av att vara kvinna i dagens Sverige (där nästan alla sådana vånder kondenseras ner i just den här historien, även om huvudpersonen inte personligen råkar ut för allting själv (ibland beskrivs våndorna till och med genom rabblandet av statistik)). Vilket förstås inte är fel i sig. Men det är konstigt att samma (kvinnliga) litteraturrecensenter som ondgör sig över den påstådda bristen på nyans i “Vi som aldrig sa hora” samtidigt utbrister i glada tillrop av “Precis så är det!” när de recenserar Bitterfittan.
Min poäng är mest att många människor står sig själva och sin egen grupp närmst, och tyvärr så även många feminister (vilket är ett av skälen till varför det behövs fler manliga feminister, särskilt sådana som inte bara är alibin utan faktiskt också vågar kritisera kvinnocentrerade världsbeskrivningar).
Sveland uppfattar jag som sagt som en prokvinnofeminist.
Vad tyckte du för övrigt om hennes förklaring till varför kvinnor inte tar mer sexuella initiativ? Att det alltså inte skulle bero på att män inte kan hantera att kvinnor tar initiativ, vilket enligt boken “bevisas” av att huvudpersonen och hennes väninna i princip bara fått negativa svar när de på fyllan gått fram till vilt främmande män och kommit med obscena förslag. Vad säger Svelands “bevis” om hennes manssyn i denna fråga? För jag kan inte tänka mig att hon skulle betrakta ett experiment med omvända roller (där det istället är män som på fyllan föreslår obscena saker till vilt främmande kvinnor) som ett bevis för att kvinnor inte kan hantera män som tar sexuella initiativ…
LikeLike
Jag blir bara nervös och känner mig gammal när jag läser sådant.
Bevisvärdet är klent och jag antar att det snarare fyller en terapeutisk diskussion?
LikeLike
Ber om ursäkt, inte min mening att göra dig nervös eller få dig att känna dig gammal.
Exakt vad som motiverar Sveland vet jag inte. Men jag kan ju få spekulera lite?
Jag har hört liknande ursäkter förut, när kvinnor velat motivera varför de själva inte tar initiativ eller kontakt. Det är, om ingenting annat, ett sätt att lägga över ansvaret för situationen på männen, trots att det egentliga valet av handling (eller inte handling) ligger hos kvinnorna.
I verkligheten tror jag att det handlar ganska lite om en rädsla för att män inte skulle kunna hantera kvinnors initiativtagande (och i den mån rädslan är verklig och inte bara framrationaliserad för att berättiga det egna handlandet, så tror jag att den i stora drag är obefogad, de flesta män blir bara glada om en kvinna tar kontakt) och desto mer om att kvinnor befinner sig i en bekväm position där de inte behöver ta kontakt. Varför riskera att göra bort sig och få själförtroendet krossat om man inte måste?
Jag har observerat liknande beteende hos de av mina manliga vänner som ser så bra ut att kvinnorna alltid kommer till dem. De tar inte heller initiativ i någon större utsträckning. De behöver ju inte.
Detta sagt skulle jag samtidigt vilja påpeka att grunden för obalansen i min mening hänger samma med att kvinnor fortfarande döms mycket hårdare för sexuellt vidlyftigt leverne än vad män gör. Detta i sin tur leder till att kvinnor i större utsträckning trycker ner sin sexualitet (de vill ju inte framstå som ”billiga”), vilket får som resultat att män efterfrågar tillfälligt sex i mycket större utsträckning än kvinnor. Den rädsla jag alltså faktiskt tror finns där är rädslan för att uppfattas som billig, och den har nog inte män (ens snygga sådana) i lika stor utsträckning.
Men om man själv är en normbrytande feminist duger ju inte rädslan att uppfattas som billig som förklaring till varför man inte tar kontakt/initiativ. Den normbrytande feministen kan ju strunta i sådana epitet (och det gör ju mycket riktigt huvudpersonen i Bitterfittan). Är det däremot så att männen helt enkelt inte nappar hur mycket initiativ den normbrytande feministen än tar, eftersom män inte kan hantera initiativtagande kvinnor, ja då har man plötsligt en godtagbar ursäkt för varför man liksom de flesta andra kvinnor lutar sig tillbaka och låter männen sköta jagandet…
Eller är jag för cynisk i mina spekulationer? 😉
LikeLike
Cynisk är ett annat ord för illusionsfri?
Jag följer dina tankar och kan nog se några exempel från mina erfarenheter som styrker din tes.
Det gamla tråkiga exemplet med snälla vänsterpojkar som försöker ställa in sig hos feminister genom att säga rätt saker men aldrig får ligga dammar du av ganska elegant och lyckas till och med ge det en teoretisk inramning.
Jag tycker i och för sig att inställsamhet är ganska osexigt och funderar på att bli bilhandlare i mitt nästa liv.
LikeLike
Haha, jag är själv en ganska “snäll” vänsterpojke, och jag har aldrig upplevt att detta hindrat mig från att få ligga (därmed inte sagt att jag lyckats med allt jag företagit mig, men det har nog inte haft med vare sig snällhet eller politisk uppfattning att göra).
Fast du kanske menar snäll = ej initiativtagande? I sådana fall har du nog rätt, men jag betraktar inte en människa som låter bli att ta initiativ som snällare än andra (det gör säkert inte du heller iofs, men jag tycker att begreppet blir lite fel i sammanhanget, eftersom det ger vatten på den kvarn som mal om att kvinnor skulle föredra elaka och hänsynslösa män (det tror jag, med några få undantag, inte alls att de gör)).
Bilhandlar låter hursomhelst kul! Om du blir en sådan kanske jag ska bli bilköpare i nästa liv. I detta liv lär det inte bli i alla fall…
LikeLike
Jag tycker nog också att de här anekdoterna är ganska trista och spär på myter om grottmänniskobeteenden som vi klarar oss bra utan.
“Snäll” är väl ett av de mest komplexa ord vi har och jag menar nog inget djupare. Vi skulle i och för sig kunna fundera vidare kring komplementära teorier (Varför kvinnor dras till farliga män o.s.v.) men jag har inga problem med att rubricera mig själv snäll. Kanske på gränsen till mesig.
Man kan förresten inte lita på någon nu för tiden. Senast jag köpte bil såg försäljaren inte alls ut som jag hade tänkt…
Min världsbild bygger nog på Sven Klangs kvintett – där kan man snacka bilhandlare!
LikeLike
Kan det vara så att eftersom “analys av mansrollen” tenderar att bli alltför viktad mot kulturmarxistisk verklighetsuppfattning, är de flesta män inte intresserade, lika lite som dom är intresserade av att problematisera t.e.x. hur maskulin trumpeten är?
LikeLike
Jag ser nog ett drag av dubbelbestraffning i artikeln – männen kan liksom inte göra rätt i den här världsbilden. Exemplen från kritisk maskulinitetsforskning antyder att det snarare handlar om avbön och botgöring än analys.
Min bild av de här forskarna är att de sällan är “modiga och briljanta”. Snarare inställsamma och opportunistiska. Den som vill ha bidrag från staten bör inleda med Butler och Connell. Annars är det ganska kört.
LikeLike
Läste smörjan på DN men hänger inte med.
Mansrollen är alltså tokfeministernas verktyg för att uppnå det övergripande målet “jämställdhetsrevolution”.
Därför ska tokfeministerna också definiera mansrollen. Uppenbart blir de upprörda över nån slags tv-såpa.
Är det då inte komiskt att de springer iväg och skapar en mansroll som inte ens attraherar kvinnor.
För att sedan klaga över mäns blindhet inför sin egen maktposition.
LikeLike
Å alla tänkande mäns vägar tar jag kraftigt avstånd från ovanstående stolle.
LikeLike
Stackare, råkade jag träffa en öm punkt.
Feministerna vill alltså inte ha inflytande över mansrollen enligt dig??
LikeLike
Arne
Du har mycket att vinna på att byta retorik och språkbruk.
Skalar jag bort ditt hårda språk så förstår jag vad du menar.
Men jag misstänker att 99 % läsarna studsar bort.
LikeLike
Ola: Det är bättre om du tar ansvar för dina egna tankar.
LikeLike
Vilka “tokfeminister” har skapat vilken mansroll som kvinnor inte finner attraktiva?
Annars brukar väl de flesta likhetsfeminister (alltså sådana feminister som tror att manligt/kvinnligt helt och hållet eller till mesta delen är insocialiserade roller) även diskutera mansrollen i termer av vad som gör män attraktiva. Att könsrollerna och -idealen reproduceras av både män och kvinnor tror jag att de flesta feminister är överens om (att det sedan inte är helt ovanligt att kvinnliga feminister primärt fokuserar på hur kvinnor drabbas och hur män skapar och upprätthåller könsrollerna är inte konstigare än att manliga antifeminister primärt/enbart fokuserar på hur män drabbas, osv).
LikeLike
Anders brukar vara bra på att förklara den här attraktivitetsddimensionen ur reproduktionsaspekten och ibland förstår jag vad han menar.
annars är nog det sorligaste man kan tänka sig att det ena könet tror att det andra könet vill ha något och därför förändrar sig för att tillfredställa det andra könet – om det sedan visar sig att hela den här maskeraden var feltänkt (och att det egentligen var helt andra egenskaper som var attraktiva)
Gunilla Granath skrev en rapport om tonårsflickor som gjorde sig dumma för att de trodde att killar tände på korkade brudar – så minns inte jag min tonårstid och blir fortfarande arg och ledsen när jag tänker på att den här myten reproduceras.
LikeLike
På mikroarenan känner nog de flesta vad som funkar.
Jag retade mig något oerhört på att mina söner betalade 1100 spänn för jeans med stora fransiga hål på låren. (vilka idioter är det som har makten!)
Då föredrar jag kloka kvinnor som gillar manliga beteenden som bygger Sveriges framtida välstånd.
LikeLike
Personligen tror jag inte att det finns särskilt många drag/egenskaper/attribut som är givet attraktionsskapande enbart endera könet. Människan är en väldigt social varelse, och vi har förmågan att ändra vad vi går igång på efter vad som funkar bäst för stunden (förskjutningar av kulturella/samhälleliga ideal kan förstås ta sin lilla tid, men jämfört med den tidsskala evolutionen normalt rör sig med är det för det mesta rasande snabbt).
LikeLike
Jag har kamrater som säger att jag flirtar med biologismen – betyder det att jag har förmåga att använda två teorier samtidigt?
LikeLike
Även om kan byta verktyg så vill ju genustänkarna att det inte skall få finnas verktyg.
Problemet med verktyg är ju att de kan skapa obalanser.
LikeLike
fredriktomte,
Kul att vi har olika åsikt.
Jag tror absolut det finns givna attraktionsskapande drag/egenskaper/attribut vars betydelse skiljer sig mellan kön på ett mer grundläggande plan.
Särskilt många behöver de väl inte vara, bara avgörande.
Det du nämner ser jag mer som ett lager ovanpå. Men precis som en chokladask på julafton så får man ta från det undre lagret också.
Klart det blir problem när det kommer till jämställdhet om man ska vara konsekvent. När maktobalans i sig är attraktionsskapande.
Som bonus är det också så mycket bekvämare att placera känslor i det övre facket, oavsett om de hör hemma där eller inte.
Nej jämställdhet i fel sammanhang är förödande, gissar jag. För all del, alla kör sitt eget race.
LikeLike
Vaddå vilka?
Feminismen genomsyrar samhället. Den finns överallt och ställer till problem.
Självklart bör alla människor behandlas som individer så långt det är möjligt med allt vad det innebär.
Men när det gäller könsroller så tror iaf jag personligen mer på en symbios av förskjutningar än rå jämställdhet.
Sådan jämställdhet går ändå inte att uppnå, vilket får strävan att framstå som en massa dubbelmoral och hycklande, med offerroller, pajkastning osv.
Poängen var bara att feminister har allt att vinna på att definiera en mansroll som inte gör våld på människans natur.
Förutsatt att de ska vara där och krångla över huvud taget, varför inte definiera en mansroll som attraherar kvinnor.
När de väl lyckas med det så kommer kampen vinnas av naturen själv.
Förstår att det är väldigt svårt att göra uppoffringar med blodad tand förstås.
Lycka till iallafall.
LikeLike
Att diskutera mansrollen är tabu, det antyder ju att något är fel!
Tycker Sveland prickar huvudet på spiken då hon skriver att man inte får skriva något om män som grupp för de är individer. Skrattade högt! Och män säger att det är kvinnor som bär “offerkoftan”.
LikeLike
Lotta
Jag tror faktiskt att jag väldigt enkelt skulle kunna provocera den odlande kvinnligheten. Överlag ligger vi män lågt med att kritisera kvinnor i allmänhet förutom just de riktigt arga feministerna som ser manliga monster i det mesta.
Jag kan väl betona att jag har väldigt svårt att sätta på TV3 nuförtiden och att jag har väldigt svårt att förstå vad unga kvinnor gör på sina bloggar.
Ingen reflekterar att dessa beteenden i hög grad bekräftar sk förstelnade könsroller.
I ett jämställt samhälle ger kvinnor tusan i smink och fägring.
Jag är nämligen tekniker och ogillar kraftfullt dagens överspacklade unga kvinnor.
Vi kan aldrig bli jämställda.
Jag vägrar.
LikeLike
Anders, jag förstår inte alls din retorik.
Vad du säger ovan är ju att du lägger grunden för jämställdhet på utseendet. Det är helt absurt.
LikeLike
Gabriel
Jag vill i all enkelhet påtala om att allt i grunden handlar om metoder för att uppnå sexuell status. Vissa feminister gillar inte vissa manliga metoder (tex som att vilja vara chef högst upp i en manlig hierarki)
Och jag gillar inte kvinnor som kletar in hela ansiktet med kemiska ämnen med syftet att vinna sexuell status.
men jag har ju alltid varit mer åt det naturalistiska hållet och en aning minimalistisk.
Allt handlar om partnervalsstrategier.
Och skall vi nu skall vara könlösa så måste vi ju spela med öppna kort och köra hela loppet ut.
Mao fattade detta: Alla fick gröna overaller med grön keps – oavsett kön.
men nu har visst kineserna bytt fot.
Man pratar om människans omättliga behov av att få göra kön.
LikeLike
Jag tror nog att det är möjligt att tala om män – både som grupp och individer. Problemet är kanske att den “kritiska maskulinitetsforskningen” snarare intresserar sig för manligheten som idé och det är liksom svårt att bära upp de motstridiga förväntningarna som kretsar kring ett sådant begrepp.
Sveland refererar till Faludi vars bok Ställd togs emot med häftiga avståndstagande av ledande feminister eftersom den beskrev männens svårigheter på ett sätt som hotade de traditionella positionerna av offer och förövare.
LikeLike
Sveland är ju en av dom som gör det till tabu att diskutera mansrollen!
För Sveland mfl. är “mansrollen” bara ett verktyg för att uppnå de egna målen, ett sätt att få män att göra det man vill och distansera sig från konsekvenserna av de medel man förespråkar, vilket mål man vill uppnå är sedan det enda som skiljer stereotyperna om män och manlighet idag från de för hundra år sen. Att verkligen diskutera och problematisera mansrollen är något helt annat än det Sveland håller på med.
Få män accepterar att bli styrda med skuldbelägganden och stereotyper när det görs så uppenbart som i Svelands artikel, tyvärr accepterar vi det i allt för hög utsträckning i sin mildare form. Vi tror fortfarande på bilden av den oskyldiga kvinnan som bara vill väl, även när motsatsen bevisas.
LikeLike
Jag är lite osäker på vad du menar. Vem är det beskriver kvinnan som “oskyldig”? På vilket sätt är motsatsen bevisad?
Kanske måste vi vara återhållsamma med den här formen av generaliseringar även om det är lätt att säga att “det var dom som började”
LikeLike
All “mansforskning” jag har sett har handlat om applicerandet av inskränkta politiskt och känslomässigt grundande synsätt. Lite som om nazisterna på 30-talet skulle sitta på universiteten och analysera judar. Vad det än är så har det inte särskilt mycket med forskning att göra.
Hade man verkligen velat analysera så hade man tittat på varför människor skapar den typen av bilder. Då hade man snabbt blivit varse att det sannolikt enda realistiska sättet att får bort den typen av bilder är att ta kollektivt självmord, och att försöken att göra det riskerar att få stora negativa konsekvenser för människors psykiska hälsa. Dom följer nämligen ur basal kognition och grundläggande känslomässiga behov. Feministerna utgår kort sagt ifrån en bild av människan som inte stämmer särskilt väl med verkligheten, och ett agerande utifrån en sådan position kommer nästan alltid vara destruktivt.
LikeLike
Anders tar gärna upp den biologiska sidan av frågan – och jag antar att det är den delen som du beskriver som “verkligheten”?
Just idag tycker jag nog att det är mer intressant att fundera över vilka diskussioner som är möjliga att föra. I ett annat inlägg har jag själv beklagat mig över de töntiga pappornas dominans i teveserier och det kanske tangerar gestaltningarna i “Våra vänners liv”?
Jag tycker nog att alla försök till icke-moraliserande problematiseringar är bra. Sedan kan jag bli trött på att alla är så förvirrade och ömkliga – men det handlar nog mer om mig. I princip klarar jag mig bra utan manliga förebilder.
https://lumaol.wordpress.com/2010/12/12/forvirrade-pappor-och-utbranda-dagisfroknar/
LikeLike
Haha… Nja, jag integrerar många perspektiv i mitt synsätt, det spänner i sammanhanget ifrån socialantropologi till evolutionspsykologi.
Jo självklart är det mer intressant vilka diskussioner man får föra än att svenska ungdomar psykiska hälsa är katastrofalt dålig…
Det som kanske mest av allt behöver “problematiseras” är “problematiserandet” och “problematiserarna”. Det är i regel idag bara en synonym för attackerande, och handlar mer än något annat om att förstöra och riva ner, skapa skuld, skam och vilsenhet.
LikeLike
Okej – har du någon bra förklaring till ungdomars ohälsa så kanske det går före. Men de där patentlösningarna klarar vi oss utan.
Jag är nog en periodare på problematisering. Som förskollärare var det väldigt komplicerat att hantera de motstridiga förväntningarna så jag gjorde nog precis det enklaste: försökte hitta något som fungerade för mig (utan djupare ambitioner att förhålla mig till uppgiften att leva upp till eller distansera mig från den traditionella maskuliniteten) Jag vet nog allt om att reduceras till “kön”.
LikeLike
Det är förstås komplicerat, men man kan konstatera att man har sett en dramatisk försämring dom senaste 15 åren, det slår igenom i självrapportering, dokumenterat självskadebeteende och diagnoser. Jag har diskuterat det med ett par praktiserande och erkänt duktiga psykologer, dom har varit rörande ense om att ungdomars psykiska hälsa har försämrats, och att samhället har blivit kallare, hårdare och mer destruktivt.
Vad har då skett dom senaste 15 åren? Vi har ett par strömningar inom politiken, feminism, mångkulturalism, postmodernism, individualism och nyliberalism. Det kräver egentligen inga djupare kunskaper för att inse att alla uppräknade är mer eller mindre problematiska ur perspektivet psykisk hälsa. Om du inte ser det så försöker jag gärna förklara. Tillsammans så bidrar dom till att skapa ett väsentligt hårdare samhällsklimat och psykosocialt svårare miljö än vi haft tidigare, vilket drabbar ungdomarna särskilt hårt. Dom drabbas dessutom mer än andra grupper av arbetslösheten och kriminaliteten som följt av mångkulturen.
Systemproblem löses inte inom dom paradigmer som skapat dom, tyvärr är människor normalt inte så mentalt flexibla att dom kan svänga innan det blivit fullständigt uppenbart att något inte fungerar, och ofta inte ens då.
LikeLike
En stor del av problemet ligger troligen i att feminister och genusforskare inte bara kräver en analys—de vill även ha ett visst specifikt resultat. (I den grova riktningen att den “klassiska” mansrollen är förlegad, att manligt beteende är ett problem, att mansrollen i sig är kvinnoförtryckande, …) Om man som man inte kommer till denna slutsats eller analyserar andra aspekter, tja, då räknas det inte.
Till en viss del kan dock den allmäna utsagan, men inte detaljerna, vara riktig: I mitt subjektiva intryck tenderar män till att vara mer trygga i sina roller och har inte samma behov av att ifrågasätta den (om de inte förlorar tryggheten genom feministisk retorik eller tvingas in i roll som inte passar dem). Här handlar det dock inte om en negativ brist på analys, utan om att redan vara tillräckligt trygg för att inte behöva analysera.
LikeLike
En del av problemet är kanske att vi på läroplansnivå är ålagda att bekämpa traditionella könsroller. Rollen är liksom per definition ond och ska motverkas.
Frågan är om det är det är rollen eller traditionen som är mest svårsmält:
https://lumaol.wordpress.com/2010/10/11/dagens-laroplansord-tradition/
LikeLike
Jag förstår inte denna fientlighet mot analyser och tänkande. Världen blir inte bättre bara för att man låtsas om att problemen inte finns där.
Och män trygga i sin mansroll finns det gott om. Men det finns också gott om män som inte är trygga i sin mansroll (hur detta sedan yttrar sig kan förstås variera).
Det finns mycket att vinna på att tillåta människor att vara individer snarare än kön. I dagsläget är det just män som har mest att vinna på den utveckling, då mansrollen(-erna) inte blivit alls lika genomslyst och utvidgad som kvinnorollen(-erna).
LikeLike
Jag sitter och försöker hämta mig från det nionde avsnittet i serien som utlöste den här diskussionen och har svårt att tänka mig en bättre utgångspunkt för att fundera över mansrollen.
Det finns delar som gör väldigt ont. Som väljer sin flickvän framför dottern kompliceras av vännernas undrande blickar inför det här sveket.
Mats lämnar förskolan och sviker Folke.
David sviker sig själv för att vara sin barnsliga flickvän till lags.
De här grabbarna har ingen starkt utvecklad stolthet.
LikeLike
Vem är fientlig mot analys och tänkande?
LikeLike
Som Mats säger: Vem är fientlig mot analys och tänkande?
Vad angår mig är jag tvärtom en mycket stor anhängare av båda, såväl i allmänhet som när det gäller hur jag själv fungerar, hur jag har kommit dit jag är idag, osv.
Problemet med feminism och genus-“vetenskap” är det i mina ögon inte handlar om seriös analys. Tvärtom: Vi har här astrologer som vill berätta för andra hur himlavalvet fungerar eller alkemister som vill visa hur man gör gold av bly. Då lyssnar jag hellre på en astronom eller en kemist/fysiker.
För att utvidga analogin till min förra kommentar: Det finns ingen grund varför alla måste interessera sig för tex astronomi eller astrologi, ej heller för att välja sida mellan dem två. Livet är fullt av saker att göra och lära sig—låt oss välja själva efter vad som ligger oss närmast hjärtat.
I övrigt: Det är feminister som grupperar alla efter kön—inte vi andra. Dock fruktar jag att den generation som nu växer upp blir hjärntvättad av feminster och genusvetare att tänka på allting i termer av kön och genus istället för individer.
LikeLike
Svaret till varför männen lyser med sin frånvaro här står väl att finna i det i feministiska nyckelordet “problematisera”.
Vi män är inte särskilt intresserade av att leta efter problem som inte uppenbart finns där från början. Vi följer hellre maximen “If it aint
broke, don’t fix it”. Där vi finner ett problem så löser vi det vanligtvis, hellre än att “fördjupa analysen”, “söka underliggande strukturer” eller leta efter “intesektionella beroenden”.
Att “lösa problemen” är anturligtvis raka motsatsen till den radikala akademiska feminsimen som enbart riktar in sig på att “problematisera”.
Typiskt patriarkal beskäftighet helt enkelt.
Faktum är att feminsimen sett ur alla praktiska aspekter har fastnat där i sitt ältande (“problematiserande”).
De identifierar problemen (som vanligtvis består av “män”) och sedan beklagar de sig över dem, eller över “mansrollen”, “den patriarkala strukturen”, “Mannen som norm” eller andra abstrakta omskrivningar för mansförakt (-hat?).
Det ges få konkreta förslag på konstruktiva förändringar, mer än att man skall “dekonstruera mansrollen*”, “låta män ta sitt kollektiva ansvar” mm rent snömos…
…som enbart har till effekt att fördjupa klyftan mellan feminster och män i allmänhet, liksom mellan feminsiter och verkligt jämställda kvinnor.
LikeLike
Jag tror att ordet “problematisera” måste förstås i sitt akademiska sammanhang där “problem” inte med nödvändighet innebär något negativt utan snarare är ett uttryck för “område”.
När våra studenter ska “problematisera” något innebär det snarare att de förväntas vrida och vända på något – försöka se ur olika perspektiv.
För mig ledde en överdoserad problematiseringen av mansrollen till ett ganska naivt självbejakande – If I can´t beat me, join me!
LikeLike
Så, att män inte är feminister beror på att män är intelligentare och förstår bättre?
Om vi ska tillämpa simpla förklaringar på komplexa problem skulle jag snarare säga att förklaringen är att det inte är män som varit förtryckta i tusentals år och fortfarande är förtryckta i stora delar av världen. Därför är inte män feminister. Därför tror fortfarande en del män att de är bättre än kvinnor.
LikeLike
Din analys håller inte. I de länder där kvinnor är systematiskt förtryckta är även männen förtryckta.
Förtryck i flera nivåer.
LikeLike
Fredriktomte: “Om vi ska tillämpa simpla förklaringar på komplexa problem…”
Det ska vi inte.
LikeLike
Varje gång jag hört/sett begreppet ”problematisera” (i feministiska sammanhang) har det kunnat översättas till “kritisera”. Mansrollen måste “problematiseras”.
LikeLike
Har t.ex. aldrig hört/sett någon feminist “problematisera” feministisk genusanalys.
LikeLike
Jag rekommenderar Faludi och och Badinter som nog kan beskrivas som sprickor i muren.
LikeLike
Jo, men de tillhör ändå undantagen. Egentligen menar jag radikalfeminister eftersom just den falangen har tagit makten i dagens samhälle. I statliga rapporter o.s.v. lyser därför: “”problematisering” av genusteori” – med sin frånvaro.
LikeLike
Kanske Martin Ingvars text till delegationen för jämställdhet i skolan DEJA kan få dig att se det ljusare på tillvaron?
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/149148
LikeLike
Utan att läst alla kommentarer ovan. Vad är problemet med mansrollen?
Jag har det inte, men uppenbarligen det andra könet.
LikeLike
Dela upp frågan!
Vad är problemet med
1) män
2) roll
?
Det finns en tradition av att beskriva roller som fängelser – något som hindrar oss från att upptäcka våra verkliga jag ( se Goffman)
LikeLike
Jodå, man kan problematisera och väckla in sig i en sårskog.
Om jag ser på begreppet man vet jag inte vad problemet är. Jag är ju född med snopp.
Roll, där kan man väl diskutera en massa. Frågan är bara vad leder det till. Jag ser inte mig som i ett fängelse. Det är väl mer att man ser till sig som person, inte kön. Vad är min starka sidor och var har jag förbättringsmöjligheter.
Ordet självinsikt bryter fängelset. Jag är den jag är och kommer aldrig att älskas av alla. Det är bara att hacka i sig.
LikeLike
Den dramaturgiska personlighetsteorin har sina begränsningar – samtidigt kan det vara bra att fundera över skillnaden on stage/ off stage.
Jag tror de flesta av oss har ett ganska essentialistiskt förhållningssätt till oss själva – vi vårda bilden av att det är ganska skönt att få lov att vara “sig själv” (typ Norrlands guld)
LikeLike
“Kanske Martin Ingvars text till delegationen för jämställdhet i skolan DEJA kan få dig att se det ljusare på tillvaron?”
Absolut. Läste allt i ett svep (riktigt lättläst faktiskt). Hoppas bara att han blir lyssnad på. I princip allt som står där håller jag med om. Några citat:
“I skolan lärs barnen om det positiva värdet av olikheter. Det
betonas hur samhällssystemen måste byggas för att tillåta skillnader.
Däremot är kunskapen och bejakandet av skillnaden i skolarbetet
mellan pojkar och flickor mindre betonat.”
“Fyndet att prenatal exposition
av t.ex. könshormon påverkar spontant lekbeteende på ett stereotypt
sätt utmanar i sig Piagets grundsatser om att bara det man
exponerats för leder till inlärning och påverkan av preferenser.”
“Pojkar har en överrepresentation bland barn med läsproblematik
(Rutter et al., 2004). Möjligen beror det på en större varians bland
pojkar än flickor vilket skulle ge fler på toppen och botten i
prestation.”
“Arbetsminnet är en del av det exekutiva systemet och vars funktion
mognar under barnaåren. Det är möjligt att arbetsminnet är
träningsbart men framför allt att man genom träning kan snabba på
utvecklingen för att nå sin fulla potential. Sådan träning ger möjligen också viss spridning till närliggande kognitiva domäner
(Thorell, Lindqvist, Bergman Nutley, Bohlin, & Klingberg, 2009).
Det ser ut som om skillnaden mellan pojkar och flickor avtar med
åldern och att den skillnaden möjligen sammanhänger med den lite
senare utvecklingen som pojkarna har. Den skillnaden skulle till en
del kunna vara en förklaringsgrund till systematiska skillnader
mellan pojkars och flickors skolprestationer.”
“Om man applicerar delar av ett
IQ test kommer de delar som anger språklig förmåga att gynna
flickor något och vice versa med avseende på tredimensionellt
spatialt tänkande för pojkar. Det betyder att IQ är ett så brett
begrepp att det inte är en enkel kognitiv domän utan en högnivåfunktion
som får bidrag från många domäner.”
“Det är visat att
tidig exponering av hjärnan för testosteron påverkar dessa hjärnstrukturer
liksom denna egenskap i positiv riktning. Möjligen är
detta en av de delfaktorer som samverkar till att pojkar som grupp
visar en mindre avvaktande hållning till teknikämnena än flickor.
När man testar matematisk förmåga på amerikanska skolbarn är
pojkar marginellt bättre än flickor och tydligast i uppgifter som
hanterar spatiala resonemang (Gallagher et al., 2000). I svenska
skolan är prestationer i matematik bättre för flickor än för pojkar.
Det finns ingen accepterad förklaring till denna skillnad mellan
neuropsykologins robusta fynd och skolresultaten. Möjligen är
ämnesinnehållet i dag i matematik på en nivå som inte utmanar
resonemang utan är mer inriktad på färdighetsträning (räkning
etc.). Modellen att träna färdighet i egen regi som undervisningsform
är en modell där kraven på mognad hos den enskilde eleven är
hög särskilt vad avser koncentrationsförmåga och motivation. Det
talar för att flickor gynnas i den modellen på grund av tidigare
mognad. Kritik av den typen har förekommit bland annat utifrån
”Mellanstadieutredningen” (Magne, 1998).”
LikeLike
Så bra att du också hittat några sprickor i muren! Då fokuserar vi på dem.
LikeLike
Det är väldigt stor skillnad på att analysera mansrollen i syfte att ge sig själv större utrymme och att analysera den för att granska det utrymme man redan har i förhållande till andra. Och framför allt kan man inte klappa sig själv på ryggen om man samtidigt motarbetar dem som faktiskt vill arbeta aktivt för att jämställt samhälle.
LikeLike
Nej det är naturligtvis stor skillnad. Är det någon särskild person eller grupp du tänker på?
LikeLike
Varje generation har sina stollar som framtiden skrattar åt. När jag växte upp var det 68-vänstern. Idag är det extremfeminismen. Låt dem hållas – det här går också över och så kan vi se fram emot Svelands memoarer på ålderns höst, när hon också kan skratta åt alltihop.
LikeLike
Det var en välbehövligt fridfull inställning så här i juletid. Kanske även en smula nedlåtande.
LikeLike
Människor skiljer sig åt och människor har olikheter. Sedan kan man anföra bra eller dåliga argument för att betona eller negligera vissa likheter eller skillnader. Vad man anför för argument och vad man godtar som argument är oftast knutet till någon form av egenintresse (för sig själv eller sin grupp), men ibland håller människor faktiskt på principer även när det strider mot det egna intresset (eller den egna gruppens intresse). De flesta anklagar andra för att skydda sitt egenintresse betydligt oftare än de är villiga att offra egna intressen för att skydda principer. Det är också ovanligt att någon förklarar i vilka frågor de agerar utifrån egenintrisse respektive principer. Alltför många gör gällande att de bara agerar utifrån principer och aldrig utifrån egenintresse, men är mycket vaga när de tillfrågas vad de själva har offrat eller varför det som ser ut som ett egenintresse inte är det.
Inte för att det är fel att agera utifrån egenintresse eller gruppintresse, men det är svårt att vinna trovärdighet och engagemang för sina “principfrågor” hos personer som inte delar det förnekade egenintresset. Oftast tar dessa personer genvägar genom att påtvinga andra sina “principfrågor” istället för att försöka övertyga i en öppen, saklig och intellektuellt hederlig debatt.
LikeLike
Menar du att det i grunden handlar om ekonomiska intressen som draperas i ideologisk dräkt?
LikeLike
Alla intressen, inklusive ekonomiska intressen.
De egna och den egna gruppens fördelar förklaras av flit, uppoffringar, tur eller att andra frivilligt gett en fördelar. Andras fördelar förklaras av förtryckande strukturer, fusk etc, medan acceptabla förklaringar, av det slag som gäller för den egna gruppen, inte tas upp eller avfärdas med ad hoc-argument (som lika gärna kan anföras mot de egna fördelarna).
LikeLike
Det låter som socialpsykologisk grundkurs och äger säkert sitt berättigande. Nu ska jag bara försöka tillämpa teorin på Svelands text och kategorierna män/kvinnor.
Det finns utrymme för tolkningar och jag läser en insinuant underton i ditt inlägg. Även om jag uppskattar försiktighet anar jag att du försöker säga något viktigt.
LikeLike
Jag har uttryckt mig så tydligt jag kan och i allmänna ordalag, så att jag inte kan anklagas för ett särskilt bias.
Kolla exempelvis hur kvinnors högre medellivslängd förklaras. Det rör sig alltid om biologiska förklaringar, att män frivilligt tar risker och lever ohälsosamt, och att kvinnor är förståndigare och tar bättre hand om sig själva. Bara individualiserade och biologiska förklaringar, inga hänvisningar till förtryckande strukturer eller orättvisa spelregler. Och detta trots att skillnader i medellivslängd mellan nationer eller sociala klasser förklaras med hänvisning till strukturer och orättvisor, inte med hänvisning till biologi eller individuella frivilliga val.
LikeLike
OK – det verkar rimligt. Du försöker vederlägga Svelands tes om att män enbart vill se sig som individer?
Jag är med!
När det går bra för oss är vi individer och när det går dåligt är vi grupp och det är strukturernas fel?
Usch vilken pessimistisk världsbild. (den kan vara sann ändå)
LikeLike
Alla vill väl se sig som individer när det passar och som medlemmar av en (drabbad) grupp när det passar. Det svåra är att anföra argument som framstår som så principiella att de övertygar andra att det är principer och inte egenintresse som ligger bakom dessa växlande perspektiv mellan grupp och individ.
LikeLike
Jag är inte så pessimistisk att jag menar att det alltid är så, bara att egenintresse är en vanligare grund för åsikter och verklighetsbeskrivning än principer, åtminstone i riktigt viktiga frågor som berör en konkret.
LikeLike
jag anar att könsmaktsordningen är en sådan gummibandsprincip som kan vara bra att ta till när argumenten tryter?
LikeLike
Könsmaktsordningen är väl närmast ett postulat.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Postulat
Om någon har sett teorin användas som något annat, så får denne gärna länka.
LikeLike
Maria Sveland och gänget runt henne på DN:s kultursida är extrema exempel och inte representativa för svenska kvinnor. De svenska kvinnorna är mycket klokare än så. Kvinnor gör livet värt att leva för oss män. Det vet vi, därför låter vi bli att kritisera kvinnor på samma svepande elaka sätt sätt vissa kvinnliga skribenter angriper män.
LikeLike
Är du inte onödigt chevaleresk nu?
Menar du att män är mer beroende av kvinnor än motsatsen och att detta förhållande skulle göra oss mindre benägna att kritisera på ett svepande och elakt sätt?
Det är ett riskabelt påstående och ett ännu mer vågat orsakssamband.
LikeLike
Mats,
Ja, jag tror att vi män behöver våra kvinnor mer än de behöver oss, på ett känslomässigt plan i alla fall. Kvinnor har många nära vänninnor som kan vara backup om relationen med mannen fungerar dåligt. Män har oftast inte inte samma nära vänskap med andra män. Män som skiljer sig mår också mycket sämre än kvinnor i samma situation.
Jag tror att detta är en delförklaring till att män inte klagar lika mycket på kvinnor som tyvärr kvinnor gör på män. Men sedan tycker jag att vi män gör rätt att inte klaga utan att uppskatta det vi har. Jag uppskattar min fru väldigt mycket.
Sveland och andra extrema mediefeminister gör jämställdheten en otjänst eftersom de förstör möjligheterna till en förnuftig diskussion. Det finns absolut mörka sidor av manligheten. Män tillgriper oftare våld och har oftare problem med alkohol. det är två stora samhällsproblem. Men Svelands m.fl. sätt att använda dessa fakta till att skuldbelägga alla män gör att jag (och andra män) hamnar i försvarsläge och flyr diskussionen helt.
LikeLike
Jag är också trött på försvarsläget men skräms av tendens att vilja skipa rättvisa genom att peka finger och säga.
– Det var ni som började.
Så frågan är kanske precis som du antyder:
– Hur skapar vi förutsättningar för en vettig diskussion?
Kanske gör du ett misstag genom att beskriva män som grupp och jag är rädd att du gör oss en smula ädlare än vi (jag?) är.
LikeLike
Jag är lika ädel som Patrik försöker beskriva.
LikeLike
Är inte det en form av omvänt förakt?
LikeLike
Mats
Jag förstår inte. Jag håller bara med honom utifrån egna erfarenheter. Väldigt många män lever genom sina kvinnor. Inte alla men många.
Få kompisrelationer är en känd egenskap bland medelålders män medan motsvarande kvinnor har ett harem av syjuntekompisar.
Detta är allmängods bland dem som studerar socialpsykologin och varför kvinnor ofta klarar av ålderdomen på ett trevligare sätt.
LikeLike
Jag vill också gärna vara ädel och känner igen beskrivningen av mäns svårigheter att upprätthålla nära relationer.
Men det här beroendet föder väl motreaktioner som jag anar är okontrollerade och plågsamma ur ett jämställdhetsperspektiv. Att vara beroende tror jag många av oss associerar till underläge och maktlöshet. Jag skulle gärna se en annan bevekelsegrund för de goda handlingarna.
LikeLike
Mats och Anders,
Jag tror att vi alla tre tycker ungefär lika.
Jag är intresserad av relationsfrågor och diskuterar gärna frågor om kvinnligt och manligt. Men jag vill att det ska ske med respekt för båda sidor. Helst utifrån de goda egenskaper som båda könen har.
Om vi lär av varandra blir det bättre för alla.
De radikala mediefeministerna vill skapa konflikter för att skaffa sig makt över andra kvinnor. Som tur är så struntar de flesta kvinnor i deras jargong. Snart försvinner den också från DN:s kultursida.
LikeLike
Aha – makt över andra kvinnor! Det hade jag inte funderat över. Fungerar det verkligen?
Jag känner igen taktiken från vänstern på 70-talet då det var en tävling i renhet. Är det samma fenomen?
annars tänker jag att det finns ett starkt dubbelbestraffande drag i texten. De här mesiga framställs som smyghjältar och förvirrar frontlinjen…
LikeLike
Pingback: Vem gynnas av standardiserade tester? | Björn – om skola och utbildning
Vänsterns renhetstävling på 1970-talet ledde dem ut i marginalen. Troligen är feminismen på väg dit också.
LikeLike
Patrik: Äh, feminister har väl inga problem med andra feminister så länge de håller sig i huvudfåran (mäns skyldigheter och kvinnors rättigheter). Få feminister beger sig utanför denna huvudfåra, oavsett vad de kallar sig.
LikeLike
Det låter som gammalt fint vänstersnack. Enad front utåt – splittring inåt…
Den här scenen finns det alltid anledning att se om:
LikeLike
Jag uppfattar fortfarande Maria’s debattartikel som rolig och tankeäväckande och nu skapar den belysningen som behövs för att Jens ska klargöra sina synpunkter på ett elegant sätt. Läs Jens artikeln för den är en fantastisk avstamp för fortsatt realistiskt jämställdhetsarbete.
LikeLike
“Rolig och tankeväckande” kanske kan tolkas på olika sätt. Jag menar nog att det upphetsade tonläget medför att komiken riskerar att vara ofrivillig.
Samtidigt lyckas hon provocera antifeminister och gräver därför ytterligare en skyttegrav mellan könen. Jag reagerar över det moraliserande tonfallet och den oreflekterade dubbelbestraffningen – Jens formulerar det väldigt väl.
LikeLike
Jan du ligger och flyter i dåtid.
Det här är nutid:
Det gäller att hänga med i de dolda processerna.
Snart blir du som samemännen och de deppade grönländarna. Tjejerna sticker. Dom vill ha coolare killar med mycket större börs.
LikeLike
Ojojoj!
Det var rakt på sak och ytterst sevärt!
“men are the new ball and chain”
Jag kanske skulle starta en ny tråd.
LikeLike
Det följer bara mönstret. Exakt lika för samerna och grönländarna. När männens förut funktionella statusarena blir utkonkurrerad av andra kulturer (för USA killarna av asiater) så sticker kvinnorna ganska snabbt på jakt efter nya “hannar”.
LikeLike
Vilket naturligtvis förklarar varför män så nogsamt bevakar sina befintliga ännu välfungerande statusarenor. Inne i neocortex finns en biologiskt insikt om vad som annars händer. Dvs en instinkt.
LikeLike
Det hänger ihop och jag är glad att hon också refererar till Faludi. Ställd är en väldigt underskattad bok.
LikeLike
Jag har inte läst den. men samma mönster förklaras i evolutionspsykologisk litteratur.
Det finns ju t.o.m. dom som påstår att det är kvinnorna som i grunden drivit på människans ursprungliga folkvandringar.
Det gäller att hitta fräscha spermier och utöka valbasen.
LikeLike
Det låter som en rimlig anledning.
Det som är slående i Faludis bok är männens oförmåga att hantera nya maktförhållande. En del reaktioner är verkligen destruktiva och desperata. Andra är bara sorgliga och uppgivna.
LikeLike
I matriarkat gör männen nada. Kvinnorna sliter häcken av sig.
Man kan kalla det en manlig protest som tolkas uppgivet.
LikeLike
Det är tur att vi män får lika många döttrar som kvinnorna. Då behöver vi inte gråta några stora tårar om tjejer får mer makt än killar.
LikeLike
Den homosexuella mannen syns mer och mer i media (snubbebögen alltså, som en hetro inte fattar är bög) då blir bögig stil norm för hur en framgångsrik man ska föra sig, det som syns i media påverkar nämligen er mediekonsumenter så. Den hetrosexuelle mannen som fattar hur man gör karriär i media antar helt enkelt bögig stil annars kan hända att ehrm… någon annan får jobbet.
Ett litet tillägg, bögar har i hundratals år agerat inom konsten (vi äger den branschen). Ni har möjligen inte reagerat över hur feminin jesus framställs i många bilder…
LikeLike
Jag blir lite osäker på dina personliga pronomen?
“er mediekonsumenter”
“vi äger den här branschen”
Kanske missar jag din poäng – vad vill du? Är det något som oroar dig?
LikeLike
Mats
Jag fick en liknande “luring” på min blogg. Tom Hedqvist är en känd formgivare och rektor på Beckmans.
Nu är jag misstänker jag att någon “leker med hans namn”
LikeLike
Jag blev imponerad av Svelands artikel fast jag inte har sett något av serien. Tyckte hennes analys klingade sant just i den biten. Men som liberal blir jag litet trött av det här med könsrollsanalys. Målet måste väl vara att vi får vara så mycket sådana som vi verkligen är som möjligt? Kvinnlig man, manlig kvinna, manlig man, kvinnlig kvinna och alla varianter därav. Det är då i varje fall mitt mål och mitt recept på en bättre värld. Så feminist jag är tänker jag inte så ofta på att jag är kvinna, inte som särskild från män i varje fall. Tycker också att det är jobbigt och provocerande att hitta mig i positioner där jag upplever att jag blir sedd och behandlad som kvinna med utropstecken.
LikeLike
Vilken del av artikeln var imponerande?
För mig var det förvirrande med all denna ilska och inget objekt. Hon är liksom arg på en serie som ältar relationer samtidigt som hon är besviken över att män inte vill analysera sig själv utifrån hennes modell.
LikeLike
Jag blev mest arg och trött av Svelands artikel. Jag tycker att jämställdhetsfrågor är intressanta. Men inte när de används som en plattform för att slunga ut ilskna angepp på det andra könet. Jag tror att hon mår dåligt rent personligt och det är trist att DN utnyttjar henne för att tända meningslösa debatter. Det påminner lite om när personer luras att göra bort sig i billiga dokusåpor på TV för att underhålla publiken en kort stund.
Helenas artiklar på Newsmill är däremot ofta intressanta och vidsynta. Skriver man i ett lugnare tonläge och är öppen för den andra sidans argument så kan båda sidor lära sig av debatten. Med mindre “manbashing” i jämställdhetsdebatten så kommer männen att vilja delta i den.
LikeLike
Vare sig man gillar det eller inte, har Sveland en poäng. Att män blivit bättre på att onförhandlar mansrollen är bra på många sätt, till exempel vad gäller hbt-klimatet ohc föräldrarollen. Men man kan definitivt inte säga att det direkt ibdrar till jämställdheten. Även nu när allt fler män tar ut föräldraledighet, gör de det över helger och till evenemang som fotbollsVM, och fördelningen över hushållssysslorna förändras knappt alls. Mer konkret kan man exemplifiera detta med en helt ny strömning av killar som föraktar den klassiska machorollen, men fortfarande tänker på kvinnor som homogen grupp, och som nästan förväntar sig att kvinnor ska åtrå dem som belöning för sin annorlunda mansroll.
Kort sagt, att mansrollen blir ifrågasatt gör visserligen att män får lättare att relatera till varandra, men det påverkar inte deras tendens att utestänga kvinnor, och det kommer varken att överbrygga lönegapet eller krossa glastaket. Just den här serien skulle rent av kunna sägas vara av ondo för det änamålet, efterosm det är ännu ett i raden program som riktar sig enbart till män.
LikeLike
Bortsett från mer tom retorik och fördomar om män, återfinns här klicheer om lönegap och glastak. Nu är det dock så att det inte finns ett lönegap och att även existensen av glastaket kan betvivlas—även i sämsta fall förklaras största delen av andra faktorer som tex olika prioriteter. För en diskussion av lönegapet se tex http://michaeleriksson.wordpress.com/2010/09/24/the-%e2%80%9c77-cents-on-the-dollar%e2%80%9d-fraud/
Förövrigt: Män tänker inte på kvinnor som en homogen grupp.Tvärtom är ett av huvudproblemen med PC-rörelsen att den alltför ofta drar den helt felaktiga slutsatsen att den som har åsikter om skillnader mellan olika grupper automatiskt skulle förneka en individuell variation inom grupperna.
LikeLike
Sök efter artikeln “på tal om män och kvinnor” på SCBs hemsida, så får du konkreta siffrorn på hur det ser ut, inklusive siffror på när och hur mycket föräldraledighet som tas ut och hur mycket hushållsarbete som görs. Angående det specifika gruppen osm jag nämnde, är den mycket väl dokumenterad och går under namndet “nice guys”.
Appropå fördomar: Män kan man inte tala om, för att det går itne att tala om hur alla män tänker. Däremot kan man hänvisa till hur vissa män talar om kvinnor (som den klassiska machojargongen och dessa NiceGuys) och titta på hur ofta kvinnor och män umgås i blandade grupper, vilket är väldigt sällan.
För övrigt: Ett part källtips- 1. om man ska tala om hur saker står till i sverige, ska man inte hänvisa till forskning i ett land som radikalt skiljer sig åt på det aktuella området. 2. Att på en blogg stödja sin tes med en annan blogg är inte god underbyggnad, och 3. ifall ovanstående forskningresultat kommer från en forskare vars rykte man inte vet någonting om och som inom ämnet i stort är så gott som okänd, men som verkar specialisera sig på att poängtera sådant som går helt emot vad de mest respekterade forskarna säger, är risken stor att han vänder sig till allmänheten eftersom han är misskrediterad inom sin yrkeskår.
LikeLike
Marie, du kan utgå ifrån att jag har tillräckligt mycket kunskaper och erfarenheter om forskning, bloggning, och källhänvisningar att du inte behöver ge mig några tips. Dessa kan du istället gärna ge till diverse feminister som räcker runt tal till varandra som sanning utan källa, sammanhang, och kritik—detta delvis till och med i officiella rapporter.
I övrigt verkar mycket av din kommentar ha lite med min att göra, men vad angår svenska nummer har jag till del diskuterat och hänvisat till sådana i ett tidigare inlägg:
http://michaeleriksson.wordpress.com/2010/07/01/unfair-argumentation-methods-vii-swedish-example/ (för övrigt länkat till från den förra sidan).
Fenomenet att det inte finns löneskillnader trots feministernas påstående gäller därutöver i ett flertal länder. I Sverige är detta ett välbekannt faktum bland dem som är informerade och kan skilja mellan sak och ting.
Slutligen: Om det sedan faktiskt finns skillnader i en del fall (tex styrelsesammansättningar) så måste man först fråga sig varför, och faktorera in medfödda skillnader i preferenser, begåvning, m.m.
LikeLike
Mats, jag kände igen de schablonfigurer hon beskrev och tyckte att analysen av serien (som jag inte har sett) kändes som en trovärdig analys av det politiskt korrekta och strävan att beskriva män som mer kvinnliga än de är i försök att påverka oss i önskvärd riktning. Sådant har jag sett och retat upp mig på. Upplevt som nedlåtande och oäkta. Ett exempel på samma sak fast tvärtom är Lisbet Salander. Inte såld på henne heller.
När det gällde den senare delen av artikeln var jag däremot inte alls med på tåget. Jag blir bara irriterad av sådana generaliseringar. Jag är själv helt ointresserad av att definiera och snäva ner könsroller. Att spränga och vidga gränser det är däremot intressant. Målet borde vara ett samhälle där det inte spelar någon roll vad som är nature och vad som är nurture. Man ska kunna välja sitt liv och sin roll efter eget huvud.
För mig var det förvirrande med all denna ilska och inget objekt. Hon är liksom arg på en serie som ältar relationer samtidigt som hon är besviken över att män inte vill analysera sig själv utifrån hennes modell.
LikeLike
Michael: Det kunde jag göra, eller så kan jag titta på det du har skrivit hittils, vilket tyder på motsatsen. Ett tips till: en länk till din egen blogg tyder på att du försöker stödja dina arguement med ännu fler av dina egna åsikter. Dem är jag inte intresserad av. Jag hyser inte heller större tilltro till en bloggkedja än jag har till de feminister som finns inom vetenskap, politik, litteratur, med mera, som faktiskt har genomgått granskning och har bra mycket bättre resurser till transperens än vad du och andra bloggare har.
För övrigt är det där med löneskillnade rett väldigt praktiskt redskap när man är antifeminist, för att då kan man själv välja om man ska titta på skillander mellan eller inom yrken och bestämma sig för att feministerna har syftat på det perspektivet som ger mer skillnad. Åter igen, kolla på SCB, det säger något annat.
Slutligen: när man börjar prata om statistik på en högre nivå, kommer det ganska snabbt upp ett begrepp som heter Signifikant Samband, det vill säga, man mäter hur mycket något kan förklaras av slumpen och hur mycket det kan förklaras av den aktuella varibeln (eller vilken av de aktuella variablerna som har störst betydelse). Med andra ord; Med en så stor skillnad mellan könen och mot hur både prestationer och målsättnignar ser ut utanför arbetslivet, finns det inte underlag för att tro att de kan bortförklaras av slumpen eller någon av dessa faktorer.
LikeLike
Marie: Du kan också tro på homeopati, astrologi, och Jultomten. Feminister och genus-“vetenskapare” har i många fall inte mer på fötterna än så. Inte heller är granskningen värd att nämna. Vi talar här om proto- och pseudovetenskaper. Att du inte vill kännas vid kritik från dem som faktiskt vet hur vetenskap fungerar, som faktiskt kan tyda resultat, osv., stärker inte din sak på något sätt.
En viktigt punkt är att det inte bara handlar om att forska, utan även om att riktigt tyda resultaten. Just löneskillnaderna är ett mycket bra exempel på vad som händer om man inte förstår resultaten (eller av retoriska skäl rapporterar dem osakligt). Vid ett naivt betraktande får man missvisande utsagor som att kvinnor missgynnas med tex 17 %. När man tittar djupare ser man dock att detta inte är fallet.
Statistik är ännu en sak du inte behöver förklara för mig—jag har läst ca. en termin statistik och sannolikhetslära på KTH och Handels. Här bemärker jag att om man tar ett fåtal faktor och ser att dessa inte förklarar hela skillnaden så betyder detta typiskt att man inte har betraktat alla faktorer—och i en jämförelse mellan män och kvinnor finns det otaliga faktorer som skiljer sig. Om du tar dig tiden att följa länkarna ser du även att ditt utan begrundning givna påstående “det inte underlag för att tro att de kan bortförklaras av slumpen eller någon av dessa faktorer” är felaktigt. Löneskillnaderna har förklarats (nästan) fullständigt genom att se på olika faktorer som yrkesval, erfarenhet, osv. Kvar blir typiskt någon enstaka procent. Just att socialvetenskapare i allmänheten ofta inte förstår hur statistik fungerar är förövrigt ett vanligt problem enligt många—socialvetenskapare… Jag betvivlar att just genusavdelningen skulle höja sig från mängden.
I övrigt skulle jag råda till dig mer ödmjukhet: Du bevisar själv om och om igen att du har stora brister i kritiskt tänkande, förståelse av dem involverade frågorna, osv—och ändå dristar du dig att sätta dig på höga hästar och “förklara” för andra… (Förövrigt just den typ av beteende som feminister hävdar att de menar när de talar om “mansplaining”.)
Vidare kommentarer från din sida kommer jag troligen att ignorera.
LikeLike
Hahahaha, ska jag vara ödmjuk? vem är det som källhänvisar till sin egen blogg här egentligen?
Åh, jag jag sitter på mina höga hästar när du ska föra din dom över dels en vetenskap som du så uppenbert inte vet ett jota om (tips: just yrkesval hamnar ofta under genusluppen mer exakt det faktum att lönerna tenderar att sjunka som en sten när kvinnor börjar dominera ett område) och dels förkunna din dom över ett helt fält som mer eller mindre går in i genusvetenskapen och som du tydligen inte heller har berört. Det är nästan gulligt.
Nej vet du vad, det här luktar GenusNytt lånng väg, från retoriken, till de luddiga källorna, till den paranioda tillställnignar till källor som faktiskt kan ses som tilförlitliga, i alla fall långt mer än dina någonsin kommer komma i närheten av. Du får göra som du vill, men ett tips vore att i alla fall skölja tävttmedlet ur hjärnan innan du ger dig in i debatt nästa gång.
LikeLike
Funderar på var det finns plats för oss kvinnor som inte alls är experter på att upprätthålla kontakter med mängder av andra kvinnor (syjuntorna) utan helst umgås med vår man och några enstaka vänner oavsett kön. Tror inte jag är ensam och har dessutom en man som omger sig av något som absolut kan liknad vid en manlig syjunta (dock utan handarbete, mer trav och wiskyprovning).
LikeLike
Anna
Det brukar benämnas normalfördelning.
I min familj är det tvärtom, dvs det är frugan som är bäst på sk syjuntor.
LikeLike
Jag har sedan skolåldern försökt utveckla det många kvinnor säger att de uppskattar, ärlighet, omtanke, kommunikation, humor, ömhet mm mm
Jag tycker jag är rätt bra på det i dag!
Men då, i skolan, valde flickorna de asociala pojkarna längst bak i rummet, för att ta hand om dem för de var så hjälplösa…
Flera decennier senare ser jag runt mig hur det fortsätter. Kvinnor väljer våldsmän, känslomässigt avtrubbade och män som inte tar sitt ansvar som fäder. Kvinnorna väljer A-typer med hetsigt humör, nära till våld, kriminalitet och missbruk. Män som inte kan sätta ord på en enda känsla (utom sin kärlek till nåt fotbollslag)
Mellan havererade relationer kommer de till mig och gråter och pratar ut, innan de inleder en ny relation …som kommer att haverera.
Jag är i min kamp för kärleksfullhet inattraktiv, jag är för pålitlig eftersom jag säger vad jag gör och gör det jag säger, utan att spela spel.
En tid begick jag våld på mig själv och var arogant och dryg mot kvinnor, DÅ blev jag attraktiv. Detta på inrådan av en vän som hävdade att kvinnor gillar svin, tyvärr fick han rätt.
Nå, min erfarenhet är bara att vi tillsammans, absolut inkluderande kvinnor, måste titta på våra roller. Vi kan inte prata om manrollen utan att samtidigt inkudera kvinnornas förväntan och syn på attraktionskraft.
Be oss inte vara “snälla” för att sen ligga med de “dumma” helt enkelt.
LikeLike
Du har en poäng, men var försikig med hur du kommer fram till den. Vilkja tjejer är det egentligen du menar? Är det verkligen alla tjejer, eller menar du en viss typ, eller de snyggaste? Hur har vet varit med tydligheten i din snälla fas? Har du bara kommit fram til dessa slutsatser själv, eller har du faktiskt frågat dessa kvinnor vad de attraheras av? Och har du mööjligen talat om kvinnor i de här termerna i närheten av de kvinnor du är intresserad av?
Killar som föröker vara snälla riskerar nämnligen att hamna i en tankefälla om de inte ser upp. Kolla upp begrepept Nice Guy, för en bättre förklaring.
LikeLike
Frågan är om det är meningsfullt att analysera “attraktion” utifrån traditionella kategorier. Det tycks vara djupa och delvis omedvetna processer:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8290997.ab
LikeLike
Tokfeminster, Genusindustriella komplexet. Kommer inte på fler bara för att jag tänkte att jag skulle skriva ner dem 😉
KÄRT BARN HAR MÅNGA NAMN.
Feminismen är det bästa som hänt Sverige! Jämställdhet är det bästa som kan hände ett samhället för det främjar utveckling på alla plan!
Jocke, det där är så tråkigt att du har upplevt det så! JAg tror inte att de tjejerna har velat ha riktiga relationer och du ska vara glad att du inte har behövt bli ihop med dessa kvinnor!
LikeLike
Anna: “Feminismen är det bästa som hänt Sverige!”
Utveckla gärna.
LikeLike
Anna: Förklara också gärna vilka (enligt dig positiva) delar av samhällsutvecklingen som endast är knuten till feminismen och inte till orsaker som har lett till samma samhällsutveckling i länder där feminismen inte har haft samma inflytande som i Sverige.
LikeLike
Lägg. Ner. Du kunde lika gärna be henne att hämta en fackla från solens mitt, med tanke på att du förmodligen kommer att lusläsa verje exempel som dras upp i jakt på orenheter. Var åtminstone lite rättvis och ställa något krav på din egen “ideologi”: kan du hitta någon fråga där antifeminister atktivt driver på en faktisk förändring till kvinnornas fördel?
LikeLike
Okej. Min ideologi är det bästa som hänt Sverige! De följder som jag menar att min ideologi har haft, eller kommer att ha, är det bästa som kan hända ett samhället för det främjar utveckling på alla plan!
LikeLike
Jag inser att du antingen är hånfull (eftersom det tydligen är mindre substanslöst att uttrycka entusiasm över sin egen ideologi än att spy galla över en som man inte vet någonting om..), eller bara tror att att ett lösryckt påstående ska kunna övertyga, men oavsett vilket är det där varken svar på min fråga eller något nytt till bordet.
LikeLike
Har du inget bättre att komma med? Det är alltså att “spy galla” att ställa frågor om vad någon menar med ett ounderbyggt påstående,
LikeLike
Anna: “Jocke, det där är så tråkigt att du har upplevt det så! JAg tror inte att de tjejerna har velat ha riktiga relationer och du ska vara glad att du inte har behövt bli ihop med dessa kvinnor!”
Med den logiken ska väl kvinnor rent allmänt vara glada över att de inte är välkomna där de inte välkomna, eller bara utnyttjas om de välkomnas, snarare än att de icke välkomnande ska ändra sitt beteende, så att kvinnor inte känner sig ovälkomna eller utnyttjade (om de ändå välkomnas).
LikeLike
@alla
Hur många tycker att det är rimligt för anti-feminister i dagens Sverige att aktivt driva “på en faktisk förändring till kvinnornas fördel”? Detta i just rollen som anti-feminist, utöver vad man eventuellt skulle göra av andra skäl, tex ideologi på andra områden.
Om ja, vilka frågor skulle ni se som relevanta och varför?
LikeLike
med andra ord, ni kämpar aktivt mot dem som försöker ändra kvinnors situation, även i fall då ni själva erkänner att ni har problem. Vad i hela friden har kvinnor att tjäna på att stödja detta?
LikeLike
Vem är “ni”?
LikeLike
Pelle Billing förklarar ganska bra varför han inte är “anti-feminist”.
Menar du att det inte går att vara för ett rättvist samhälle utan att vara feminist?
LikeLike
Ifall man går på korståg mot feminism, är man väl per definition antífeminist, eller hur? Om inte, kan du förklara vad man är istället?
LikeLike
Korståg?
LikeLike
Jag tänker att det kan finnas utrymme för kompletterande förklaringsmodeller.
LikeLike
Jag själv är t.ex. inspirerad av Badinter, Chodorow och Faludi som normalt räknas till gruppen feministiska teoretiker.
Samtidigt har jag väldigt svårt att förstå vilken människosyn och kunskapssyn som ligger i grunden för genuspedagogik. Jag menar att det är en grumlig sammanblandning av behaviorism och normativ poststrukturalism.
Jag vill verkligen inte bli inblandad i några korståg – eller bli inknuffad i den gruppen. Trots att jag är kritisk mot delar av feminismen så som den gestaltar sig i delar av akademin.
LikeLike
Kanske något motsvarande ateist.
LikeLike
Njae – då tror man väl inte på någonting alls? Det finns massor av saker jag brinner för!
LikeLike
Marie: Dina tolkningar av vad jag har sagt i olika kommentarer har egentligen över hela linjen varit felaktiga. Mitt intryck av dina tolkningar av vad flera andra kommentatorer har sagt går i samma riktning.
Jag vet inte om du har problem med läseförståelsen, tror dig ha läst vad du förväntade dig att läsa, eller om du medvetet snedvrider av retoriska skäl. Oavsett vilket kan man inte föra en konstruktiv debatt på detta sätt. Om fall nummer två är riktigt borde detta vara en stark signal för dig att du bör distansera dig och förstå vad vi faktiskt tycker och tänker innan du kommenterar.
Förövrigt: Man behöver inte göra någonting för att man själv tjänar på det—man kan också göra det för att man tycker att det är rätt och rättvist. Det finns miljonärer som röstar på S (troligen tom V) och socialbidragstagare som röstar på M.
LikeLike
Stopp – ni får gärna vara lite trevligare mot varandra och undvik den här formen av uppfostrande råd Michael!
LikeLike
Han har dock en poäng i att man inte behöver dra nytta av någonting själv för att stödja ett synsätt. 90% av alla politiker utgår ifrån ett manligt, heterosexuellt, vitt synsätt, men får röster från alla grupper i samhället. Lika väl finns det massvis med män som är feminister. Det är dock en helt annan sak än att stödja folk bygger sin politik på att gå till attack mot ens egna möjligheter.
LikeLike
90% – var fick du den siffran ifrån?
Lite vid sidan om. Hur ser du på de 4% män som väljer att utbilda sig till förskollärare? Är de representanter för könsmaktsordningen eller behöver vi andra teorier för att förstå vad som händer i interaktionen med andra grupper?
Jag menar att vi måste ha fler redskap för att fånga den komplexa dynamiken i sådana här frågor. Synen på yrket präglas enligt mig inte av 90% av politiker som utgår ifrån ett manligt, heterosexuellt, vitt synsätt.
Det är andra perspektiv som dominerar.
LikeLike
@Mats Med all respekt: Du måste förstå att när jag gång på gång på gång för höra att jag sagt/menat X när jag i själva verket har sagt Y, då säger jag ifrån.
LikeLike
Jag förstår – gör det gärna på ett mindre nedlåtande sätt.
LikeLike
Jag förstår att din fråga bygger på Maries påstående, men menar nog att den är alltför komplicerad och vag.
Feminism och antifeminism känns som alltför svår-definierade begrepp och jag tvivlar på att det här leder någonstans,
Det vanligaste antagandet är väl att all tjänar på ett rättvist samhälle?
LikeLike
Mats: Det är här viten av att vara påäst om vad man talat om kommer in. Det finns massivis med redskap som feminster tillsammans med postkolonialister, queerforskakre och sociologer har tagit fram för att förstå relationen mellan könen, och hur onödigt det än må verka för mig måste jag ändå poängtera att inget av dem går ut på att peka finger.
Redan Simone de Beauvior såg obalansen i maktordningen osm ett resultat av att både kvinnor och män uppfostrar sina barn enligt ett mönster (byggt på förväntningar, förmaningar och så vidare) som gör att de utvecklar olika beteenden och värderar varandra olika utifrån kön. Vad jag menar med att 90% av alla politiker tänker från ett manligt perpektiv är att de flesta som studerar maktfrågor och grupppsykologi över huvud taget är rörande överens om att vi människor tenderar att bestämma ett perspektiv som så normalt att det verkar neutralt, vilket definieras av att alla andra perspektiv blir avvikande, främmande för gruppen.
Så visst kan man säga att det är många perspektiv som dominerar inom politiken, men de viktigaste är de som går osagda och därför aldrig ofrågasätts, vilka finns på alla områden. När det gäller kön är det cis manliga det självklara, när det gäller klass utgår man från medelklassen, i sexualitet är det heterosexualitet, i etinicitet är det det svenska osv. Vilka som domineras beror på frågan, men inget kan man bortse ifrån.
LikeLike
Jag känner igen den beskrivningen. Menar du att den även är giltig i svenska förskolor?
LikeLike
Det är en beskrivning som är giltig i alla lägen, eftersom vi bär med oss våra inlärda föreställnignar oavsett vad vi gör. Just förskolan är ett exempel som har stött soch blötts många gånger eftersom det är just socialisering man sysslar med där och eftersom barntillsyn är något som är så tydligt knutet till våra föreställningar om kvinnligt och manligt.
LikeLike
Jag menar nog att man ska vara försiktig med storslagna teorier som förklarar allt. Du ger sjlv exempel på förklaringsmodeller som inte självklart låter sig förenas.
LikeLike
Kanske inte, men du glömmer att det är just den här sortens teorier som har kunnat stå till grund för många samhällliga förändringar de senaste decennierna. De är mycket mer tillämpningsbara och mycket mer anpassningsbara än om man bara tar status quo för givet eller söker förklaringar i biologi eller funktionalism.
LikeLike
Vem tar status quo för givet?
Varför får man inte söka förklaringar i biologi?
Den sortens ideologiska gränsdragningar gör dialogen svår. Jag tänker att alla modeller är intressanta när vi ska förstå mänskligt liv.
När du förklarar teoriernas värde utifrån deras användningsbarhet i samhällsförändring menar jag att du gör dig skyldig till just funktionalism (fast jag är inte helt säker på vad uttrycket innebär)
Ett exempel. Feminismen tar gärna äran åt sig av daghemsutbyggnaden och samtidigt innebar det att en generation inte vågar kritisera förskolornas påverkan på barnen eftersom de då riskerar att vara mot kvinnans frigörelse. På det sättet är det problematiskt att vi låter ideologin styra våra tankar och bestämma vilka frågor som är möjliga att ställa.
LikeLike
biologiska förklaringar har stora brister eftersom vi dels saknar dokumentation på hur stenåldermänniskorna relaterade till varandra(med andra ord är det omöjligt att veta vad som verkigen hör till biologin och vad som har kommit till senare) och dels eftersom hjärnans struktur ändras med vår inlärning, vilket gör att vi inte vet om biologin ändrar beteendet eller tvärt om.
Funktionalism innebär att man förklarar ett fenomen utifrån ett ändamål, inte från kausalitet. Varför anklagar du mig för att ta till något som du inte ens vet vad det är? För övrigt: vad är det för emning med att ta reda på något om man inte kan använda kunskapen?
Och till sist: Aj aj aj, se upp med vad du säger. Anklagar du en hel ism för att vara äregirig? Skulle du säga att sossarna tar åt sig äran för folkhemmet? Det är en generalisering å det gravaste att tala om vad en hel generation vårgar eller inte vågar göra. Det visar åter igen vikten av att veta vad man talar om: jag sa ju precis att just förskolan är en av de institutioner som oftast hamnar under lupp, också särskilt när det gäller genusvinkeln av just feminister.
Det har varit du som har bett om en god ton här. Jag tänker inte sitta igenom ännu mera retorik á la genusnytt.
LikeLike
Det är väl ganska okontroversiellt att påstå att socialdemokratin tar äran åt sig för att bygga folkhemmet?
Biologismen kan säkert kritiseras från olika aspekter – men att avskriva biologi som förklaringsmodell verkar drastiskt. Ungefär lika kul som att välja mellan arv och miljö.
Jag tror nog att du är väl bekant med att funktionalism har många betydelser genom historien och tolkade det som om du värjde dig mot en alltför nyttoinriktad värdering av teorier (Vi använder det som funkar utan att ställa djupare krav på innehåll och sammanhang)
Skillnaden mellan ändamål och bakgrund har jag svårt att koppla till “funktion”.
Vilken riktning är det du relaterar till
http://sv.wikipedia.org/wiki/Funktionalism
Jag är rädd att du ser antifeminism hos alla som inte håller med dig. Kanske är det bra med skarpa gränser mellan åsikter men jag tror inte att den här polariseringen är bra för jämställdhetsarbetet.
Behöver feminismen Per Ström för att slippa ta itu med de inre konflikterna?
LikeLike
Jag ser antifeminism hos dem som plötsligt börjar med svepande generaliseringar byggda på de myter och felaktiga påståenden om feminism som sprids på antifeministiska bloggar.
Jag stänger av fullständigt när det börjar pratas om att folk är rädda, osm om vi levde i en diktatur. Det är en rätt tydlig vanringssnignal på att någon känner sig som en sorts frihetskämpe.
Slutligen gällande Pär Ström: kolla in kommentarerna till hans bok (http://paparkaka.com/pstromrmx.pdf), så får du se just hur grundande hasn påståenden är. Han fullkomligt okunnig om ideologin som han sågar, och han bryr sig inte det minsta om vilka hans källor är, bara de stödjer hans tes. Om du på allvar tror att det där lilla aset är kompetent nog att lösa något för någon, kan jag bara konstatera att du är en fanboy. Det finns inget mer att säga.
LikeLike
Jag sa inte att han är kompetent att lösa någons problem. Däremot anar jag att han är ett perfekt hatobjekt och en del av de åsikter han tillskrivs tycks mer handla om projektion.
Fanboy? Det har jag aldrig blivit kallad.
Varför använder du sådana uttryck?
Om du vill veta vad jag står för finns det en hel del inlägg under kategorin genus.
LikeLike
Bara läs remixen. Om inte glorian faller av, kanske du rent av får en grund att stå på för ditt tyckande.
LikeLike
Vems gloria?
Vilket tyckande?
LikeLike
Varning för överhettat tonläge.
Du vann – grattis.
LikeLike
Hmmmm – remix – hur ser du på upphovsrättsfrågor?
LikeLike
Mats: Vad menas med ett rättvist samhälle? Lika spelregler eller lika utfall? När ska vissa omständigheter (biologi, tur, ansträngning etc.) få spela roll för utfallet, och när ska de inte få göra det? Medför åtgärder för att skapa lika utfall (eller bättre utfall) även oönskade biverkningar (för alla eller vissa)? Vilka oönskade biverkningar är acceptabla för att uppnå målet lika utfall (eller bättre utfall) på ett eller alla områden? Samma sak gäller förstås lika spelregler.
LikeLike
Jag tror på lika spelregler och har dåliga erfarenheter av kompensatoriska åtgärder. Ändå blev jag inkvoterad till förskollärarutbildninge 1976.
LikeLike
Marie: “Vilka som dominera[r] beror på frågan, men inget kan man bortse ifrån.” Utom vad gäller genusforskning, förstås. 😉
LikeLike
Lavazza: Nu missförstår du mig. Poängen är att de perspektiv som påverkar mest är de som man inte själv märker av. Och jo, inget verk och ingen verkande insom samhällsvetenskapen kommer undan utan att fundera över sina egna fördomar.
LikeLike
Spännande. Hör gärna av dig när du har gjort det.
LikeLike
Det var ju klyftigt av dig. Jag antar att du är helt och håller objektiv?
LikeLike
Jag försöker hålla den härbloggen fri från sarkasmer.
Kan vi hjälpas åt?
LikeLike
Shankaracharya angrep buddhismens lära att allt är föränderligt med motargumentet att för att kunna iaktta föränderligheten måste man göra det från en oföränderlig punkt, varför man inte kan hävda att allt är föränderligt.
LikeLike
Hmm – jag anar att du försöker säga något viktigt men är nog lite trög idag.
Jag tolkar det som om könsmaktsordningen är en statisk teori – en beskrivning av en struktur som finns överallt och hela tiden. Därför är det meningslöst att försöka motbevisa den eller hitta luckor. Sådana handlingar riskerar att bemötas som fientliga eller “korståg”.
Är det så du menar?
Kanske är det därför de här diskussionerna blir så trista och lätt urartar till en tävling om vem det är mest synd om. Och det var väl där tråden startade.
LikeLike
Mats: För en mer fullständig förklaring.
http://uncyclopedia.wikia.com/wiki/Relativism
😉
LikeLike
OK – lågt men kul.
LikeLike
Feminismen förklaras också.
http://uncyclopedia.wikia.com/wiki/Feminism
LikeLike
Nej – det var för mycket höhö…
LikeLike
Q: How many feminists does it take to change a light bulb?
A: That’s not funny!
LikeLike
Jag brukar tycka sånt här är kul…
LikeLike
Tryck på länken till Svelands artikel så får du se. Det finns ingenting.
Operation blogglänkrensning.
Nya adressen är:
http://www.dn.se/kultur-noje/dagens-stjarngossar-borde-braka-mer1
Man har lagt till siffran 1 i slutet av länken för att slippa kopplingen till oss reflekterande män.
LikeLike
Tack – usch vilken pinsam tidning. Tur man bor i Skåne.
Fast Sydsvenskan har slutat med Twinglylänkar…
LikeLike
Pingback: Ett riktigt lyckligt slut « Tysta tankar