Richard Gatarski synar det där testet som vände upp och ner på skolvärlden och fick debattörerna att gå i spinn.
Kanske borde vi ha funderat över kunskapssynen innan slutsatserna dras.
Jan Thavenius spär på kritiken
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
En första reflexion. Varför är alla så förbennat känsliga för fakta?
För det andra är det otvetydigt att trenden är på ett sluttande plan.
För det tredje visar alla resultatmätningar historien. Vad har vi uppnått hittills. Det är utifrån det vi ska dra slutsatserna och inga kvasivetenskapligt tyckande. Sedan kan man veckla in sig i metodologiska diskussioner om reabilitet och validitet på mätningarna.
Ska läsa perkoralet och återkommer.
LikeLike
Menar du Gatarski eller Thavenius?
LikeLike
Båda!
LikeLike
Vi kan inte vänta!
LikeLike
Oj, jag kommer med funderingar, men hav tålamod.
Förstår inte varför det alltid kommer massor emellan så här i juletider.
LikeLike
“Fakta” är ett besvärligt och förföriskt ord. En vag känsla av att blivit lurad är svår att värja sig från.
LikeLike
Jag tror att det är en känsla som delas av väldigt många av de elever som kommer ur nio eller tio år i grundskolan utan den kunskapsbas de blev lovade, och förväntas ha.
LikeLike
jag tror att den känslan även gäller själva existensen:
– Var det inte mer?
LikeLike
Jag är inte säker på att jag förstår. Men du att den lägstanivå vi har i svensk skola nu är fullt rimlig?
LikeLike
Ett mätresultat är fakta. Vad är det för konstigt med det? Är det bara naturvetare och tekniker som begriper det eller?
LikeLike
Jag tror att de flesta naturvetare och tekniker är ganska frustrerade över de här cirkeldefinitioner vi använder för att slippa hamna i kunskapsfilosofiska resonemang om vad som är möjligt att faktiskt veta.
Intelligens är det vi mäter i intelligenstest – skolprestationer är det vi mäter i PISA.
Men nog måste det gå att komma djupare än så utan att bli anklagad för navelskåderi?
LikeLike
En naturvetare känner sig ganska bekväm med den metod som PISA använder som utgångspunkt för sina mätningar. Man tydliggör sin modell av världen och man tydliggör sina avgränsningar för metodens giltighet. Det betyder att båda dessa saker går att ifrågasätta med en vetenskaplig avhandling och jag har hört att förbättringar av PISA är på gång baserat på just den typen av forskning.
Det finns en enorm möjlighet att ifrågasätta alla olika delarna i PISA. Till den som tycker det är arbetsamt att ifrågasätta hela upplägget så säger jag att det är bra att det växer upp vissa zoner av nästan konsensus inom samhällsinriktad forskning där tankarna är så genomarbetade att angrepp halkar av. Det är samma sak som med Newtons mekanik, den har ifrågasatts och ändrats men de centrala delarna är intakta.
Just PISA arbetar inte med cirkeldefintioner, vilket är en av dess styrkor.
Här är ett dokument om hur man kommit fram till vad man ska mäta:http://www.oecd.org/dataoecd/47/61/35070367.pdf
LikeLike
Den vanligaste invändningen mot den här typen av mätningar är väl annars en oundviklig etnocentrism?
LikeLike
Hmmm kanske, en ganska bred etnocentrism i detta fall, i så fall.
Ett samhällsystem som ska överleva måste nog bygga in vissa värderingar. Att samlas kring vissa värderingar minskar förstås möjligheten till förändring men samtidigt tror jag många kan tycka att vissa förändringar typ krig är mindre eftersträvansvärda.
Förstod jag vad du var ute efter?
LikeLike
jag är stolt över att 73% av bloggens läsare känner igen den här mannen:
http://en.wikipedia.org/wiki/George_V_of_the_United_Kingdom
Det finns en uppenbar risk att de som inte är bevandrade i det engelska kungahuset inte har besvarat frågan…
LikeLike
Så kan det vara om man inte känner till Huset Windsor.
Nästan så man skulle kunna tro att de som besöker Towern blir halshuggna för sin okunskap.
LikeLike
När det gäller Gatarski är det viktigt att hålla isär vetenskapskritik och en riktig alternativ teori. Gatarski letar fel och hittar absolut några men det är inte ens i närheten av att slå hål på den vetenskapliga grund som PISA bygger på. Det är handlar om intressanta tankar på hur man skulle kunna mäta bättre men inte ett dugg mer.
Thavenius huvudspår är att lyfta fram de problem med segregation och likvärdighet som Sverige har och visa att PISA stöder tesen om försämringar på detta område. Jag vågar inte analysera exakt hur mycket stöd han har för det han tar upp men är mycket benägen att tro på allt han säger. Det stämmer med min erfarenhet att vi har fått klara försämringar när det gäller likvärdigheten och att det hänger ihop med ökad segregation.
LikeLike
Jag undrar hur det går för Plura i hans brottning med pekoralet?
LikeLike
Var lung, ibland har jag lång startsträcka. Speciellt när allt ska fixas innan man ska få lite julledigt.
Men jag kommer med mina funderingar var lugn för det.
Visst är segregation, decentarlisering, differentiering och indivualiseringar bovarna i dramat i skolan. De två första kan skolan inte själv göra något åt. De två senare är den bakläxa skolan ska ta åt sig att vanvårdat under lång tid. Därav ingen likvärdighet.
Men nu halkade jag iväg med funderingar utan att navelskådat pekorlet!!
LikeLike
Jag avundas honom inte! 😉
LikeLike
Det är bra sorglustigt att vi ägnar oss åt att skåda Pisa i sömmarna. Istället för att ägna oss åt fruktlöst flyktbeteende borde vi fundera över varför trenden under så lång tid varit stadigt nedåtgående i alla internationella undersökningar och i universitetens värdering av studenterna. Istället för att lita till internationella undersökningar borde vi själva ta reda på i vilken grad skolan uppfyller de mål som ställs i styrdokumenten.
LikeLike
Tycker du verkligen att pia har blivit synat i sömmarna?
Vardå?
Jag tänker att det borde vara parallella processer.
LikeLike
PISA har blivit grundligt studerat vetenskapligt. Sen skulle det vara intressant att se om det går att hitta en enda seriös undersöking som pekar åt något annat håll.
LikeLike
En vinkel:
http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2005/05/23/timss-pisa-brickor-politiska-spelet
LikeLike
Kortfattat summerat, det går att hitta många svagheter med TIMSS och PISA men de håller på många sätt högre standard en vanliga prov i europeiska skolor. Användningen av data från dessa undersökningar leder till politiska beslut som borde varit mer väl underbyggda än bara dessa undersökningar.
Min kommentar: Nu har skolan styrt in bland isbergen, utkiken ropar isberg förut, det är nog bäst vi styr undan trots att han inte ser allt.
LikeLike
Bravo, Jan, det var ju faktiskt en utmärkt liknelse!
LikeLike
Första funderingen kring Richards mycket välskrivna inlägg.
Hela hans argumentation bygger på metodens förträfflighet eller inte. Som bekant är både statistik och enkätermetoder behäftade med stora osäkerheter. Resultat beror på vad syftet är med undersökningen. för som du ropar får du svar.
Ska inte inveckla mig i en metodologisk studie här. Det finns en piont i hans resonumang. Det är inte giviet vad läsförståelse är för något. Här har skolan mycket att fundera över. Och framför allt är det tvetydigt ifall ett givet resultat är signifikat för ett på förhand givet svarsalternativ.
Vad jag dock vill säga, som jag gjorde i mitt första inlägg är följande. Oavsett vad du möjligen kan ha för synpunkter på metoden är ett mätresultat ett svar på någonting. Detta svar är ingen abslout sanning utan en indikation på någonting. Kopplas detta ihop med tidigare mätresultat i en serie kan du se samband och mönster. För en fluga gör ingen sommar. Och det är väl det som är problemet med dagens debatt bland oreflekterade journaliser, fackpampar, politiker och skoldebattörer.
Utifrån baktiden = mätresultatet, riktar du in dig på målet. För hela Richards pekoral är snarare en diskussion över hur man ska göra vägvalen för att nå målet läsförståelse.
Allstå är vi åter till det klassiska, att utfrån en trend över resultaten se vilket som är smartaste vägen att nå målet. Det som brukar kallas för mål- och resultatstyrning.
Återkommer om det andra pekoralet.
LikeLike
Intressant – fast jag undrar lite över din tolkning av begreppet pekoral? Wikipedia:
“Pekoral (från latinet pecus: boskap, fä) är en text som är allvarligt syftande, men som genom framför allt stilbrott eller att man använder felaktiga ord och uttryck, ofrivilligt får en komisk verkan. Pekoral återfinns oftast inom poesin, men även prosa och facklitteratur uppvisar exempel.
Enligt poeten Bertil Pettersson är det utmärkande för en pekoralist att ” … uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna …”.[1]”
Jag brukar tänka på liknelsen med han som letar efter nycklarna under lyktstolpe, trots att han tappade dem i buskarna (eftersom ljuset var bättre där)
PISA bygger lite på samma tänkande och tyvärr verkar det som att det saknas lyktsstolpar i en del länder och att befolkningen har olika definitioner av “nycklar”.
Det kan framstå som hårklyveri och navelskådande eller värre – undanflykter för att slippa ta resultaten på allvar.
Tyvärr har utbildningsministerns sätt att hantera och tolka statistik tidigare varit ganska svajig. I alla fall om man vill framstå som föredöme.
Sist var det journalister som avslöjade slarvet – forskarna och lärarna svalde svartmålningen.
MER STATISTIKUNDERVISNING PÅ LÄRARUTBILDNINGEN!
LikeLike
Kan hålla med dig. Det är väl bristen på meganalyser som gör att jag slänger ur mig begrepp som pekoral. Speciellt i ljuset av Richards exempel med dataspel. Den ger förmåga till att fatta snabba vägabeslut i trängda situtationer men säger inget om förmågan att till långsiktigt tänkande.
Och du gör en klok reflektion om önkan om mer statisitkutbildning på lärarutbildningen. Borde vara en del av den utbildningsvetenskapliga utbildningen som lärosätena eftersatt.
LikeLike
Fundering nummer två som jag utlovat, om Jans kritik på SOS.
Två saker jag reagerar på.
För det första, segregation är ett samhällsproblem som är större än skolans.
Men det är även här upp till individen. Vi har Rinkeby och Stavros medvetna satsningar med Rinkeby akademin på att se till att eleverna får kunskap trots att de bor i beryktade förorstområde med stor invandring. Eller den kurdiske taxichaffören som varje morgon kör sin första körning med taxin från Bredäng till Gärdesskolan på Östermalm för att ungarna ska bli “svenska”. Det är motarbetninga av segregation på mickroplanet.
Det andra tycker jag mer är ett skamgrepp, att påstå att individualiseringen är avgörande orsak till elevernas minskade resultat. Det är snarare ett kraftigt underbetyg till dålig pedagogik eller ingen pedagogik alls. De lärare som tror att indvidualisering är lika med självstudier borde nog ha sökt sig ett annat arbete.
Artikeln var i stort svårtolkad och hade inget stringens saknade den röda tråden i argumentationen. Därför ingen allmän slutsats.
LikeLike
Det som främst bekymrar mig i de diskussioner som uppstått i PISA-rapportens kölvatten är att det så raskt vinglat över i att handla om känslor istället för om fakta. Det påminner i hög grad om de bortförklaringar, tårar, ilskna utbrott och skuldbelägganden som kan dyka upp när den feedback man ger en elev på en genomförd uppgift inte blir den ström av beröm eleven väntat sig.
Denna reaktion fyller sin funktion som bearbetning av den chock det faktiskt kan vara att få svart på vitt att man inte alls presterat så bra som man själv tycker, men den fyller denna funktion enbart om man tar sig igenom den och går vidare. Fastnar man i den övergår den till bittert ältande, och plötsligt blir den ett hinder istället för en bearbetning.
Vid det här laget borde vi befinna oss i nästa stadium:
Så, kritiken var inte vad vi hoppats på, vi har gjort ett sämre jobb än vi föreställt oss. Det som varit kan vi inte ändra på, bara lära oss av. Hur går vi vidare?
LikeLike
Helt rätt Morrica. Det var det jag försökte säga i samband med min kommentar av Richards analys.
PISA har givit ett nuläga. Du kan koppla det mot en tidsserie resultat bakåt i tiden på PISA och se trenden. I detta fall ett sluttande plan utför sedan 10 år.
Vad vill vi nå? Vilket mål vill vi ha? Hur gör vi det?
Det som jag predikat länge och som skolan haft på sin huvudagenda i tjugo år men aldrig tillämpat, mål- och resultatstyrning.
LikeLike
Som Monika Vinterek påpekar i “Eget arbete, eget ansvar i egen takt” så har problematiseringen av begreppet “individualisering” inte skett och det finns nästan inga vetenskapliga tankar om hur man indivdualiserar på ett fördelaktigt sätt. Motsättningarna mellan olika sorters individualisering tas i stort sett inte upp på någon av lärarutbildningarna. Enskilda lärare gör fantastiska insatser men det är ytterst förklarligt varför vissa fått för sig att det är samma sak som eget arbete medan andra är ohejdat negativa till begreppet som något som de fått påtvingat av människor med låg kompetens.
LikeLike
“Motsättningarna mellan olika sorters individualisering tas i stort sett inte upp på någon av lärarutbildningarna. ”
Antingen har du övernaturliga gåvor eller är detta årets generalisering!
Men du har rätt i att didaktik är ett försummat område…
LikeLike
Jag erkänner att jag tog till för mycket och generaliserade där jag inte har insyn men hävdar fortsatt att väldigt många utbildningar tar upp det här i alldeles för liten utsträckning med tanke på att det är ett oerhört centralt område. Det är dock förklarligt då lärarutbildarna har väldigt liten vetenskaplig grund att stå på.
LikeLike
PS. Jag har ett väldigt stort intresse ut ifall att Malmö lärarhögskola har något bra diskussionsmaterial etc. som belyser individualisering. Det här är ett område som jag försökt förstå mig på men där jag hittat otroligt lite matnyttigt.
LikeLike
Hmmm – där satte du åt mig rejält.
Ska kolla!
LikeLike
Apropå individualisering och stora grupper. Följande inlägg gjorde mig riktigt rejält sorgsen. Vi har väl en skola för alla, elever ska inte känna sig som krockkuddar?
http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/12/skyll-inte-sjunkande-kunskapsresultat-p-engagerade-elever
LikeLike