En av mina favoritforskare (jag har så många!) Camilla Löf gör ett inlägg i den heta frågan om Livskunskap som skolämne.
När skolor väljer att använda program som är manualiserade och gör anspråk på evidens, det vill säga program som måste följas till punkt och pricka, så begränsas lärares handlingsutrymme.
Vi är några stycken som ser fram emot Camillas avhandling!

Vart hittar man skolkuratorn och skolpsykologen i dagens skola?
Tänker jag.
Vore det inte nått att fundera över.
LikeLike
Jag tror att Klinteberg skulle kalla dem “vandringslegender”…
LikeLike
s/vandringslegender/vandringssägnar/g
LikeLike
vilket i sig är en katastrof, och lägger orimlig börda på skolsköterskan i vars knä många av kuratorsuppdragen riskerar att hamna.
Som lärare däremot har jag en annan roll, och börjar jag tassa in på terapeutiska områden finns risken att jag rätt som det är befinner mig i en position där jag varken kan göra det ena eller det andra på ett för eleven konstruktivt och bra sätt.
LikeLike
OK, blev fel för mig också. Vandringssägner, ska det vara. 🙂
LikeLike
Vandrande vålnader?
LikeLike
Inom begreppet livskunskap ryms lika mycket humbug som i så fall religonskunskap.
Hade varit bättre att använda begrepp som social- och indiviuella färdigheter istället för att tramsa ihop det.
Och livskunskaper är inte samma sak som värderingar. För värdringar är mer viktigt att få grepp på.
LikeLike
Religionskunskap är väl kunskap OM religion? Inte I religion?
Det är storskillnad!
LikeLike
Tja, så kan det vara, men jag gissar att det finns sammanblandning även där som i livskunskap.
LikeLike
Det finns alltid de som glider över gränsen, och när det händer i skolan blir det extra allvarligt. Lärarens auktoritet och position som kunskapsförmedlare ger de värderingar och de ord h*n förmedlar extra eftertryck.
LikeLike
Gigantiskt!
Religionskunskap skall ge eleven insikt i hur andra människor ser på världen och att leva i den, inte i någon mån missionera eller försöka styra eleverna in i någon av dessa åskådningar.
LikeLike
Pingback: Glädjen i uppdraget, 2011! | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg