Jag är ingen vän av politisk korrekthet, men är ändå lite undrande över SVT:s julkalender. Länk – se bland annat avsnitt 8
Arvet från Saltkråkan förvaltas väl och vi möter ytterligare en inkompetent pappa. Jag kan inte räkna alla teveserier där männen gestaltas som lallande idioter, men det tycks vara en hemlig överenskommelse i humorns värld. Sunes pappa, Gustav Svensson och Homer Simpson är några exempel. Hur påverkas barnen av de här ideologiska konventionerna? Varför är det roligt?
Jag känner många förskollärare som vakar över sin yrkestitel och vet att de reagerar starkt när andra ord används. (Det fick “Mats” lära sig i Våra vänners liv). Därför är det ganska djärvt av manusförfattarna att låta en busslast “utbrända dagisfröknar” göra entré på värdshuset.
Jag är nog inte lika upprörd som jag borde.
Tysta tankar 
fast om någon hade sagt utbrända förskolelärare hade det väl blivit för nära verkligheten. Begreppet “Dagisfröken” är mer erkänt hos gemene man och bär med sig en “schablonbild” som jag uppfattar julkalendern eftersträvar. De leker med begreppet. Utbrända förskolelärare hade mest känts tragiskt.
Passiva pappor håller jag helt klart med om. Vad hade hänt om mamman i julkalendern var den passiva istället?
LikeLike
Varför tror du att jag ständigt längtar till Clintans snickarbod.
http://www.imdb.com/title/tt1205489/
Jag påstår följande: Samhället selekterar.
Det är en viss typ av män som selekteras in i den svenska kultur och artistbranschen.
Mycket av hormoner är det.
LikeLike
Här har du en annan typ av dagismän. Varför har dom inte byggt förskolor runt dragsterbanaor.
LikeLike
Jag älskade dragsters när jag var runt tio år och lusläste en tidning som hette Start & Speed.
Vem gör den första miljövänliga dragstern?
Filmen laddar långsamt och efter 38 sekunder väntar jag fortfarande på lite action. Är du inblandad?
LikeLike
Nej mats
För mig funkar den bra. Men tidvis kvällstid är ju YouTube ganska segt.
LikeLike
Det drog igång och jag anar att vrålet var värt att vänt på!
LikeLike
Den vite medelålders mannen är sinnebilden för makt, det är alltid ok att driva med honom, det är ju alltid en spark uppåt så att säga. Homer är iofs gul…
LikeLike
Jag vet inte om den där sinnebilden håller längre. När jag ber barn beskriva vad deras pappor gör brukar de se lite bekymrade och ledsna ut. Många barn har inte en aning och de där roliga maktyrkena (polis, brandman, lokförare) blir färre.
LikeLike
hm, kanske ligger det något i det. jag är inte helt övertygad dock. försök övertyga mig om hur den vite medelåldersmannen som maktsymbol har eroderat.
LikeLike
Jag är inspirerad av Faludi oc i Ställd ger hon många bra exempel.
LikeLike
det var länge sedan jag läste ställd, men jag tror att jag, till skillnad från dig(?), tolkade det som om att just bilden av den potente vite, medelålders mannen var det som fick män att må dåligt. när man inte lever upp till sitt förväntade maktinnehav så slår man i desperation sin fru ungefär…
LikeLike
Kommer du ihåg skillnaden mellan hur arbetslösheten slog olika i varvet och inom flygplansindustrin?
Tjänstemännen i hierarkin föll handlöst medan en duktig svetsare tycktes ha någon form av intakt självkänsla.
LikeLike
Samtidigt finns det naturligtvis de öppet reaktionära familjerörelserna där männen står övergivna och undrar vad som hände medan kvinnorna åker till staden och förverkligar sig själv.
Kanske handlar det om förlorad makt men det är ingenting som går att utvinna energi från. det är bara patetiskt, sorgligt och en aning farligt.
Jag analyserar det inte som i första hand förlorad makt – det kan också beskrivas som en förlust av mening och sammanhang.
LikeLike
Mats har det inte göra med tacksamheten att driva med mäns fumlighet när det gäller marktjänsten i hemmen. Där är de flesta män lost.
Sedan är det kul att driva med dagisfröknar. Speciellt när de är rädda för spöken. Undra om de är det när de läser för barna om dessa spöken? Men det är väl att driva med det kvinnliga könets ängslan över det som är otäckt.
LikeLike
Plura, får jag för ett ögonblick låna din bild av ‘mäns fumlighet när det gäller marktjänsten i hemmet’.
Det talas om att det handlar om att ‘sparka uppåt’, att ‘driva med den som har makten’ och andra schablontolkningar. Jag skulle säga att det snarare handlar om att legitimera ett mönster – genom att ständigt upprepa detta mönster i populärmedia etableras ett accepterande av männen som hjälplösa och fumliga, och förväntningarna och kraven på männen i vardagslivet sänks.
Det är rent skitsnack. Medan Novisen vid spisen (för er som är gamla nog att minnas) handlade om att bryta mönstret går dagens populärkultur snarare in för att reetablera det. Män är inte sämre än kvinnor, de är inte dummare, fumligare, sämre koordinerade eller mindre ansvarstagande. De är egentligen inte heller bekvämare, latare eller mindre engagerade.
Men kan man vidmakthålla en bild av män som fumlande charmiga klunsar och kvinnor som kapabla omhändertagare så frigör man tid för den ena gruppen att spela på arenor utanför det tidsslukande hemarbetet som sköts av den andra.
Kvinnors belöning i det hela (för utan belöning ginge det aldrig) är känslan av överlägsenhet, av att vara lite klokare, lite smartare, lite kapablare, lite redigare.
Om mamman skulle skildras som den passiva hotas mönstret, och kollektivet (dvs hela det sasmhälle som accepterat detta mönster som en naturlag) skulle reagera med ogillande. Syftet med detta ogillande är, undermedvetet, att skydda det då hotade mönstret.
LikeLike
morrica, min kommentar syftade till mats fråga om varför det är roligt. din analys håller jag med om.
LikeLike
En klockren analys!
Tack!
Det var nog så jag tänkte.
LikeLike
Morrica visst får du låna det.
Det du skrivit hållar jag helt med om.
LikeLike
Pingback: Tweets that mention Förvirrade pappor och utbrända dagisfröknar « Tysta tankar -- Topsy.com
Om nu Morrica har rätt i sin analys skapas följdfrågan;
Finns det ett planerande hemligt förbund som ser det Morrica ser och ligger bakom och radiostyr film o TV branschen eller sker allt omedvetet inne i vår kollektiva hjärna.
Kanske är det just detta som gubbarna i Frimurarlogen och http://sv.wikipedia.org/wiki/Bilderberggruppen sysslar med i det dolda. Kravställer manus i film och Tv serier. Var det Saltkråkan som var starten.
Jag tror mer på vårt omedvetna jags längtan efter en trygg, stark och icke självupptagen Mor.
dvs motsatsen till detta.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4223614
LikeLike
Men Anders, försöker du klappa mig på huvudet och nypa mig i kinden? Det är faktiskt lite rart.
Jag förstår din längtan, men det du beskriver är snarare detsamma som ligger bakom framför allt de monoteistiska religionerna – en längtan efter en trygg förälder som finns där och räddar en när allt verkar gå åt helvete – än de samhällsstrukturer som återspeglas i tv-serierna.
Här handlar det istället om en igenkänningsfaktor, en längtan efter att få bekräftelse på att man faktiskt är som man förväntas vara när man följer dessa mönster, även om de kan skava eller ifrågasättas.
Förstår du skillnaden?
LikeLike
Ja jag förstår skillnaden men jag förstår inte hur du kan veta att det är på just detta sätt.
Tänk om det är en kombination av din och min hypotes och några ytterligare parameters som vi ännu inte behandlat.
LikeLike
Njae, Anders, ärligt talat har jag lite svårt att köpa din teori om hemliga brödraskap som konspirerar och styr karaktärerna i tv-serier.
LikeLike
Morrica
Den hypotesen skippade jag på slutet av min kommentar. Det var den om den omedvetna längtan efter den perfekta modern som jag fastnade för.
Dvs en delmängd av din hypotes men där min hypotes tillåts att ha en bredare biologisk härstamning än “igenkänningshypotesen”, dvs den enda biologiska egenskap som accepteras av “tabula rasa” diskursen.
Det var nog därför som jag gillade att läsa:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=5265
LikeLike
Det är bra, läs på du Anders, men glöm inte att tänka kritiskt. Det är onekligen väldigt vanligt bland dem som växt upp med mamma som hemmafru att idyllisera mammarollen, och att anta att detta är något generellt mänskligt.
Prova tanken att det kan förhålla sig på annat sätt för den som växt upp på annat sätt. Ta den ett varv runt kvarteret. Testa växlarna. Förkasta den inte förrän du gett den en chans.
Lycka till.
LikeLike
Morrica
Jag känner ingen skadeglädje men faktum är att det förhåller sig på följande sätt:
Min mamma var en sk “elitskolfröken” redan tidigt 50 tal.
Efter födelsen var hon hemma några månader. (Det gällde för alla tre syskonen.)
Sen kom kön av alla barnflickor under slutet av 50 talet och hela 60 talet. Den första och den nästa sista var nog de bästa.
Men den sista tog priset. Hon hade ciggen i ena handen och mina Fantomentidningar i den andra när hon lagade mat och städade.
Jag vill påpeka att detta hände under den tidsperiod då ingen hade uppfunnit begreppen kommunala dagmammor och kommunala dagis.
Din hypotes spricker. Snarare tänker jag ofta på att det var min mammas engagemang i andra barn som gjorde mig allergisk mot vuxna ideologier som ständigt glömmer bart:
Vart kommer barnen in?
Det hör väl till saken att båda mina föräldrar ändå var så där rejält präktiga.
LikeLike
Nej, Anders. Tvärtom. Du stärker den.
LikeLike
Jag följer din länk:
När det gäller våldet tar Pinker sin utgångspunkt i filosofen Hobbes´ analys, som bekräftats av modern forskning. Människan har tre drivkrafter, som alla ger upphov till kamp: vinningslystnad, misstro och äregirighet. Den första i erövringssyfte, den andra för ökad säkerhet och den tredje för äran. Blundar vi för att hjärnan rymmer våldsamma impulser är det lätt att bortse från att den också har plats för andra delar som kan kontrollera impulserna. Varför avstår människan trots allt så ofta från våldet som en lösning? Människans natur är själva problemet, men också dess lösning.”
Det blir mycket biologi!
LikeLike
Läser du hela så är den långt mer ödmjuk när det gäller samverkan mellan biologi / sociala / kulturella omständigheter,
Som alla böcker är den en partsinlaga. Men den vågar skriva mycket som annars skall förträngas.
LikeLike
Jag gillar partsinlagor. Våra studenter får läsa alldeles för få sådana. Och ofta är de förklädda till “lärobok” (sic)!
LikeLike
Denna bok borde ingå som en obligatorisk del av lärarutbildningen.
Inte att stå att undervisa om framför svarta tavlan utan för eleverna att läsa, analysera och recensera.
Sen kan man gå ut och möta världen med en något uppluckrad socialkonstruktivistisk tvärsäkerhet.
LikeLike
Tack för tipset. Jag skulle inte satsa pengar på att ditt förslag passerar utbildningsnämnden.
LikeLike
Något helt annat. Maria Sveland ger sig på den serie.
Jag har laddat ner en pdf som du kan läsa och begrunda:
http://andersbwestin.wordpress.com/2010/12/13/sveland-en-gang-till/
Visst befinner vi oss väldigt när “rasbiologiska” tendenser.
Vissa raser måste rensas bort från jordytan.
LikeLike
Tack för länken – vid en snabb genomläsning fattar jag att hon är arg. Framför allt på dem som inte är arga:
“Jag har länge undrat över mäns bristande förmåga och ointresse att analysera mansrollen, förvissad om att enda möjligheten att åstadkomma en jämställdhetsrevolution är om män själva, på allvar börjar analysera och problematisera mansrollen. Om de vågar. Hitintills har detta framför allt gjorts av kvinnor (se Susan Faludis ”Ställd” med flera) även om det på universiteten finns en hel del briljanta och modiga maskulinitetsforskare samt några enstaka författare som till exempel Stephan Mendel Enk, som gjorde ett seriöst och lyckat försök i sin bok ”Med uppenbar känsla för stil”. Men tyvärr verkar det ligga på kvinnors axlar även detta; att både vara de som formulerar problemet OCH komma med lösningen. Mäns likgiltiga tystnad har länge cirklat som ett oroligt åskmoln på jämställdhetshimlen och när kvinnor då och då försökt att problematisera detta blir de ofta anklagade för att vara manshatare eller för att vilja klumpa ihop alla män i en enda generaliserande grupp, och män är ju som bekant aldrig grupp, utan bara en oändligt lång rad individer.”
LikeLike
… din serie.
LikeLike
Pingback: Vem gynnas av standardiserade tester? | Björn – om skola och utbildning