…behöver inte innebära skolliknande undervisningsformer”
Ungefär så säger professor Sven Persson i en film från Malmö Högskola.
jag gillar att filmen är inspelad utanför Sagolekplatsen i Slottsparken. När jag var föräldraledig var det en ganska torftig lekplats och jag har minnen av oändliga förmiddagar då jag satt ensam på en bänk och väntade på att det skulle komma fler barn.
Ofta svepte det in en förskola vid elvatiden som lyste upp lekplatsen i en kvart innan de till min dotters besvikelse hastade hem till den färdiglagade middagen. Då saknade jag mitt jobb.
Tysta tankar 
Säger han det? Så klokt av honom.
Och det gäller ju faktiskt inte bara förskolan, vi har mycket att vinna på att reflektera över huruvida dagens skolformat verkligen är optimal, och isåfall för vem och för vad det är optimalt. Om svaret inte blir ett tveklöst JA det är det bästa för eleverna och för lärande och kunskapsutveckling så bör vi fundera vidare.
LikeLike
Sven är född klok!
LikeLike
Så bra. Det behövs klokskap i världen.
LikeLike
Jag är å ena sidan väldigt skeptisk till pedagogiska läror med mycket eget arbete för jag ser hur många barn och ungdomar far illa av detta. Å andra sidan känns det ororande att mitt i allt individualiserande så minskar valfrihet och möjligheter till olika kunskapsvägar. De som har svårigheter är de som ska strömlinjeformas mest med hårdsatsningar mot allmänna baskunskaper.
Vi måste öppna våra sinnen för nya möjligheter men ändå akta oss för olika pedagogiska modeflugor. Svårt!
LikeLike
Helsvårt – men inte omöjligt!
LikeLike
Är det rullstenar under mossan?
LikeLike
Ja, det tror jag.
LikeLike
Tyvärr!
Jag gissar på något modernt barnsäkert mjukt curlingmaterial!
När det gäller barns rätt till fysiska upplevelser är jag reaktionär.
LikeLike
Jag ägnade mig åt orientering när jag var barn och det gjorde ont allt emellanåt men tänk jag skulle inte vilja ha varit utan de upplevelserna.
LikeLike
Här vilar vi i totalt samförstånd.
Huvudet ska man dock vara extra rädd om.
LikeLike
Nej, behöver inte. Men hur ser det ut i verkligheten? Och dessutom nu när vi ska vara en skolform.
Ta matematiken som ett exempel. Har inte siffrorna dykt upp på väggarna redan så kommer dom att göra det. Att små barn kanske inte lär sig matte bäst på det abstrakta sättet har nog inte fallit många in, faktiskt. Nej, här är det skolmatten som gäller. För vilken annan förebild finns det? Ingen! Och att utveckla en egen förståelse för vad matte skulle vara för 1 – 3-åringar är det inte många som skulle börja gräva i. Utom jag och några till 😉
Och när skulle de små lära sig denna matematik? På lektionsliknande samlingar förstås! Inte i vardagen. För det är väl skola vi skulle vara?
Nej, jag är riktigt pessimistisk i den här frågan. Om ni inte hade märkt det ännu.
LikeLike
Tyvärr delar jag din pessimism.
Ännu mer tyvärr är att jag har en ganska bra utgångspunkt.
Mest tyvärr är det nog att högskolans obligatoriska kurser i matematik (med stark inriktning mot praktiska och laborativa metoder) inte tycks ha något stort genomslag.
Boken regerar och den vanligaste frågan är:
– hur långt har du kommit?
LikeLike
Det verkar vara svårt att odla fram något matematikintresse över huvud taget hos de som är verksamma under de första skolåren. Jag skulle nästan kunna bli lite nostalgisk och tillbakablickande på några riktigt duktiga småskollärarinnor från min barndom, fast då är jag väl reaktionär.
Hur går det när det gäller intresset hos de förskollärare som kan få ett lyft bland annat i matematik.
LikeLike
En vanlig förklaring till ointresset är bokberoendet hos pedagogerna.
Idag var jag på besök i en förskoleklass där föräldrarna protesterade mot boklös undervisning. De kände inte igen sig och såg nog böckerna som en garant för kvalitet.
Jag tror nog att de där kurserna kan vara vitaliserande men anar att de nyutbildade kommer at möta misstänksamhet!
LikeLike
Ja, skolan tog bort böcker av besparingsskäl och ersatte dem inte med något bra alternativ. Föräldrarnas misstänksamhet kan vara befogad.
LikeLike
Nu har jag hunnit se filmen med Sven. Och jag måste säga att han har nog fått något om bakfoten. Kunskapskrav? På vem? Barnen? Vad jag har förstått så står det inte heller i den nya läroplanen något om uppnående mål för barnen. Det gäller i alla “ämnen”. Men vi vuxna behöver ha kunskap och där brister det en hel del, skulle jag säga.
Inte är jag så optimistisk när det gäller de nya förskollärarna heller. De får en lärar identitet och vad gör man med den om man råkar hamna bland 1- och 2-åringar? Så vem vill jobba med små barn? Som vanligt är det väl 5- och 6-åringar som är intressantast.
LikeLike
Jag tror Sven är medveten om skillnaden kanske borde han varit tydligare,
De nya förskollärarna är svåra att beskriva som grupp. Jag möter en hel del med dubbla behörigheter som lyckas göra vinsterna med den här utbildningsformen tydliga. De rör sig elegant mellan världarna utan den där hierarkiseringen som länge vilat över området som en förbannelse.
Så nog finns det hopp!
LikeLike
Jag har en fundering relaterad till Mats inlägg ovan. Det verkar som någon typ av rivalitet mellan förskollärare och vilka åldrar de har hand om. Nya matematikutbildade förskollärare kommer att mötas med misstänksamhet. Den här redan existerande rivaliteten, vad beror den på? Vad skiljer mellan små och större barn på dagis?
LikeLike
Njae – det finns nog en misstänksamhet från äldre förskollärare mot de nya med dubbla behörigheter. (Har de tillräckligt med erfarenhet? Är de verkligen intresserade av mindre barn?)
Men det här problemet försvinner när den nya smala utbildningen startar 2011.
LikeLike
Alla förskollärare från Malmö har läst 15hp obligatorisk matematik.
Jag vet inte om det räcker för att skapa missämja. Låter konstigt.
Skillnaden mellan små och stora barn? Det kanske handlar om status – korkat är det i alla fall…
LikeLike
Någon rivalitet kan jag inte se. Men de nya som fått matematiken kommer bara att i mycket begränsad omfattning att använda sig av den.
När det gäller skillnaden mellan små och större barn, så brukar jag hävda att det går en gräns vid 3 årsålder. Då kliver barnet in i den verbala, berättande världen. Hur “undervisar” du människor utan ett språk? Och då menar jag verkligen inget språk, alltså inte barn som har ett hemspråk och ett på dagis. Sånt finns troligen inte med i utbildning av förskollärare än idag. Men på en del håll, bl a min avdelning, har vi löst det hela ganska elegant ändå. Vi har blivit konkreta och skiter i grafem (?) och operatorer. 🙂
LikeLike
Fint – jag besöker studenter som gärna vill visa upp långa välstrukturerade samlingar för den här åldersgruppen. det kan bli ganska plågsamt för alla inblandade.
LikeLike
Även jag har samlingar med matematik, men där brukar alla barnen gunga med. 😉
Eller så kan du visa dina studentar hur jag tänker kring matematik och små barn. 🙂
LikeLike
Verkligen inspirerande!
Tack!
LikeLike