Så har min stad blivit med tunnel. Jag fryser mig igenom invigningen och deltar halvhjärtat i firandet. Till sist kommer Kungen själv och talar vänligt, om än en smula svävande, till folket.
De lokala artisterna gör en hyfsad version av Cat Stevens Peace train. Vi går hem och lyssnar på det här: Dolly Parton – Peace Train/Isitimela Sokuthula
Tysta tankar 
Kommer den att få kollektivtrafiken att börja hålla tiderna kan det vara värt ett besök av en svävande kung.
LikeLike
Vad menar du med svävande?
LikeLike
Jag skulle kunna säga… hmmm… “okoncentrerad”?
LikeLike
en artig eufemism för nonchalant eller oengagerad?
LikeLike
Svårt att säga – jag tror han gör så gott han kan!
LikeLike
mångbottnad reflektion
LikeLike
hoppsan, där försvann några av bottnarna i editeringen =)
LikeLike
Vår bäste monark är en speciell person. Ibland oengagerad och butter, andra stunder mer en hyvens prick med engagemang. Beror nog på dagskonditionen.
Hur mycket uppväxten bland fyra systrar och tidigt fostrad av V-Gurra och Gustaf VI Adolf har nog satt sin prägel på honom.
Sedan tror jag handikappet med dyslexin gör honom ytterst obekväm i offentliga sammanhang. Ni har väl märkt att han läser två ord i taget.
LikeLike
Jag har svårt att inte tycka om honom – fast jag vet inte varför. Kanske något med blandningen av pompositet och sårbarhet som gör honom till en spännande symbol för den problematiska manligheten.
Jag tänker John Cleese och Fawlty towers – det gäller liksom att få det att se ut som om det fungerar!
LikeLike
Hmmm, vad sägs om att vi avskaffar kungahuset som institution och gör honom till någon slags officiellt avlönad symbol för den moderna mansrollen istället? En genomsnittlig statstjänstemannalön kan han väl få för saken, tycker ni inte?
LikeLike